Lite vid sidan av tråden, men ändå som kommentar till Hakwas inlägg;

Jag har hört av flera mäklara att det som gäller nu är enplanshus. Att andrahandsvärdet är mycket högre på enplanshus och att det helt enkelt har med tillgång och efterfrågan att göra.

Enligt en mäklare uppfattade han att många 40-talister ville sälja 1 1/2-plans och köpa 1-plans. Och att det samtidigt i den yngre generationen önskas boende i ett plan av bekvämlighetsskäl... och då kan man ju förstå att det VERKAR SOM att mindre (till ytan) hus är mer attraktiva...

Men ska man tro dessa mäklare är det alltså HUR MÅNGA PLAN som är avgörande... (kanske inte gäller för hela Sverige - detta var i söder)
 
Som småbarnförälder vill jag slå ett slag för stora hus. Vi ska bygga ett hus på ca 300 kvm, vilket idag tycks räknas som väldigt stort. På 70-talet, när man byggde med inredd källare, var det dock inte så ovanligt att totaltytan blev större än 250 kvm.

Jag är själv uppvuxen i ett 70-tals-hus (som på inget sätt var någon lyxvilla) på 270 kvm totalt (135 ovan jord, 135 källare) och jag och mina syskon hade ett enormt utbyte av ytan, speciellt källaren. Vi hade plats för innebandy, pingis och vi hoppade till och med höjdhopp ibland. Jag tycker att det är väldigt synd att se att dagens nybyggen sällan har någon som helst möjlighet att få in ett pingisbord, ett par innebandymål, och så vidare, då jag själv minns hur oändligt mycket glädje vi hade av det när vädret inte inbjöd till utomhusaktiviteter. TV är knappast en fullgod ersättning för 70-talets hobbyrum.

Sedan kan man ju se det på ett annat sätt. Vill ni att barnen ska ta hem kompisar? Isåfall är det ingen direkt nackdel att ha så stort att de kan leka vilt utan att hela familjen påverkas. Tänk er att ni har två barn och båda har 2-3 kompisar över samtidigt...

Det är ju inget kul om barnen känner att det inte går att leka i fred och därför alltid går iväg till kompisarna.
 
Mycket bra skrivet här ovan! Vi tänker likadant, fast med inredd övervåning där barnen kan ha sina rum och allrum. Vi kommer också att ha vårat sovrum där, men när barnen blir större så kommer vi nog att ta rummet nere och så får barnen härja fritt där uppe... Har varit och tittat på visningshuset i dag, och det får bli 3 mill i lån!!!
 
Håller fullständigt med Ksund! Vi har planerat planlösningen så att barnen/ungdomarna kommer att kunna ha nedervåningen för sig utan att störa oss vuxna så mycket. Där kommer de att få ett stort allrum, förutom sina rum. Detta just för att jag VILL att de drar hem sina kompisar till oss. Hellre det än att de hänger någon annanstans. Har tänkt att skaffa pingisbord, kanske biljardbord, darttavla mm.

:)
 
Robert_Maria skrev:
[quote author=Lillbjorn link=1139420882/0#10 date=1139501195] 200 kvm tar dubbelt så lång tid som 100 kvm.
Det där var lite av en överdrift. Att ta damsugning som ett exempel. Att ta fram damsugaren tar lika lång tid oavsett om du ska städa 100 eller 200 kvadrat. Själva damsugningen tar dubbelt upp eftersom det är dubbet så stor area. Att sedan ställa tillbaka damsugaren tar återigen lika lång tid.

Att städa 200 kvadrat tar kanske 30-60%  längre tid än det tar att städa 100 kvadrat, lite beroende på vad man har för möbering osv osv.[/quote]

Faktiskt inte! Jag vet som har flyttat från 104 kvm till 225kvm. En veckostädning (som nu hemma hos oss görs två gånger i månaden) gör jag inte längre på en lördag utan på TRE heltidsdagar. Jag avrundade neråt... ;)

Damsugaren etc har du rätt i, men att förbereda och avsluta en städning är jobbets minimala besvär. Varför tar det så lång tid då? Jo, alla kvm skall inredas och möbleras på något sätt! Fler kuddar att vädra, fler mattor och tygsoffor, fler av allting - och i en barnfamilj oftast i orordning och på fel plats.

Jag trodde aldrig att de stora ytorna skulle bli så tidskrävande som de blev - maken fick rätt!

Nu blev det offtopic, sorry!
 
Lillbjorn skrev:
...alla kvm skall inredas och möbleras på något sätt! Fler kuddar att vädra, fler mattor och tygsoffor, fler av allting - och i en barnfamilj oftast i orordning och på fel plats.

Jag trodde aldrig att de stora ytorna skulle bli så tidskrävande som de blev - maken fick rätt!
Tyvärr fortsätter jag offtopic men detta är intressant.

Större yta behöver inte innebära mycket mer jobb. Jag misstänker att det finns likheter mellan er och oss och om jag har rätt så vill han som jag, att det ska vara relativt spartanskt inrett, inte mycket rysch-pysch och du som min sambo. Mycket kuddar, ljus, småtavlor överallt osv. Jag kan tillägga att min sambo är galen i gäss, det står gäss överallt i alla former och storlekar. Alla dessa samlar damm och medför merarbete.

Större yta behöver som sagt inte innebära så mycket mer jobb bara man är rationell och tänker rätt redan från början. Inred på ett städ-praktiskt sätt från början tror jag kan hjälpa en väldigt mycket i vardagen.
 
(Jag flikar in bara - diskutera ni andra kostnadsfrågor...
Städ-praktiskt eller städ-opraktiskt, tid och yta i direkt korrelation i samma kategori! Det är osannolikt att man genom mycket större hus ökar endast de tomma ytorna... Nog möbleras det mer...Jag är förresten icke-rysch-pyschig, visserligen mycket konst på väggarna men knappt en prydnassak -förutom till jul! -, ej alltid gardiner heller. Maken hade rätt på den punkten att vår aktiva familj har inte tid till så mycket städning och underhåll som huset kräver. Dock en sak: nya ytor kräver mindre underhåll än gamla slitna!)
 
Jag tror faktiskt att det är sannolikt att man med husets yta ökar de tomma ytorna. Dessutom lillbjorn så är det så fiffigt så att i ditt korrelationsexempel så kan man även räkna in faktorn barnens ålder som korrelerar med tid och vips så är man fler som kan hjälpas år att städa. Sannolikhetsberäkningen får någon annan stå för! ;)
 
Jag måste hålla med Meg här. Om det inte är så att man med bostadsytan ökar ytan omöblerad yta/tom yta så är har man nog alldeles för mycket möbler/grejjer/problem med att spara på sig saker som man inte borde spara på.

 
Meg skrev:
Jag tror faktiskt att det är sannolikt att man med husets yta ökar de tomma ytorna. Dessutom lillbjorn så är det så fiffigt så att i ditt korrelationsexempel så kan man även räkna in faktorn barnens ålder som korrelerar med tid och vips så är man fler som kan hjälpas år att städa. Sannolikhetsberäkningen får någon annan stå för! ;)
Kul! Jag är ju mattelärare...så jag kunde... men tyvärr är den ekvationen högst individuell, Meg, och inte alls allmängiltig.

För oss mycket negativ. Åtta år i det här stora huset, just under åren då barnen kom in i tonåren och kunde hjälpa till rejält, gav ingen lindring. Mellan åldrarna 9-18 hamnade de intensiva aktivitetsåren då INGEN hos oss egentligen hade tid med ett HUS. Ni vet, skjutsa och skaffa pengar till föreningar... Om ni räknar med en insats från barnen, se till att de inte skaffar alltför många fritidsintressen. Slutsats: välj hus efter livsstil...

Självklart har man fler prylar i ett stort hus. Anledningen till att öka från 150 till 220 kvm är sannolikt behovet av flera rum. Har ni något rum utan inredning?

Mina inlägg är inte avsedda för att avskrädda eller tala för mindre ytor. Jag vill bara konstatera att även jag som verkligen inte brydde mig om den ökade tidsåtgången som städningen skulle innebära (har inga pedantiska drag) fick bittert inse att det var just städningen som fick mig att planera byta boende igen! Därmed inte sagt att andra upplever merarbetet lika betungande. Men merarbete är det. Punkt. ;)
 
Meg skrev:
Jag tror faktiskt att det är sannolikt att man med husets yta ökar de tomma ytorna. Dessutom lillbjorn så är det så fiffigt så att i ditt korrelationsexempel så kan man även räkna in faktorn barnens ålder som korrelerar med tid och vips så är man fler som kan hjälpas år att städa. Sannolikhetsberäkningen får någon annan stå för! ;)
Svaret är nog inte helt olikt svaret på frågan om vad som händer med utgifter och sparande när inkomsterna stiger, och det är en fråga som det finns ganska mycket forskning gjord kring.

Generellt stiger både utgifterna och sparandet, men mest stiger sparandet. En familj med låga löner har ofta 0% sparande, vilket kan ses som ledigt utrymme i budgeten. På samma sätt har en familj med en liten lägenhet säkert nära 0% ledigt utrymme i bostaden. För familjer med högra inkomst stiger sparandet ganska snabbt och så är det säkert även vad gäller bostadsyta. Givetvis är det dock troligt att även den belamrade ytan ökar med bostadsytan, även om den nog ökar långsammare än den tomma ytan.

Bostadsytan är säkert därför en variabel som påverkar städinsatsens storlek, men det är inte ett rent proportionellt samband utan uppbygt av ett logaritmiskt samband som kommer sig av den belamrade ytans logaritmiska tillväxt vid boytetillväxt, samt en proportionell del som kommer sig av att all yta genererar visst arbete, även tom sådan. Nu har jag ändå antagit att all tom yta är ekvivalent, vilket förstås inte är sant eftersom olika ytskikt och rumstyper lär påverka städbehovet ganska mycket.

Vi har dock många andra variabler som styr städinsatsen. Viktigast är nog personliga preferenser angående möblering, pryltäthet och känslighet för smuts och damm. Även antalet barn lär ha en enorm påverkan, men som nämns är denna påverkan i sin tur beroende av tiden, eftersom barn-påverkan förändras enligt ett ganska komplext mönster över tiden.

Dessutom är det förstås tänkbart att antalet barn inte är en variabel som är oberoende av vår ursprungliga oberoende variabel - boytan, utan det är ju klart tänkbart att en större boyta ökar sannolikheten för att fler barn dyker upp. Sambandet lär dock vara komplicerat och knappast proportionellt.

Avslutningsvis: Jag tror säkert att boytan påverkar mängden städning som utförs, men det är nog knappast den viktigaste faktorn och jag tycker nog inte att städfaktorn ska överdrivas som faktor i beslutet om hur stort hus man trivs i. Jag gör gärna huset mer lättstädat genom att ha ändamålsenlig förvaring, bra lekytor för barnen där det inte gör något om det stökas till och så vidare, men jag tänker absolut inte minska på mitt levnadsutrymme för att underlätta städning.
 
Hej!
Tycker att det dras en hel del konstiga slutsatser i denna diskussion. Jag skulle vilja påstå att det finns massor av oss som inte har någon lägenhet eller hus att sälja för att finansiera husbygget. Alla vi 70-talister som har studerat i ett flertal år på högskola och universitet och som under tiden har levt på knappa studielån i studentlägenhet, rum eller i andra hand. Vi har nu hunnit fylla 30+ och är ganska högt representerade för nybyggen.

Jag och min sambo har studerat och jobbat samtidigt och har nu 3 små barn. Vi har sparat ihop till vår kontantinsats som är 300 000 kr på bara några få år. Vi ska bygga 145 kvm plus garage med stort förråd. Vi resonerade som så att alla barn behöver varsit rum och vi ett eget sovrum, två badrum, stor tvättstuga, stort kök och stort vardagsrum. Vårt allrum blir däremot litet. Jag tycker att det är en befängd idé som alltför många föräldrar har idag att barnen ska ha egen dator på rummet, egen tv allternativt eget tv-rum. Vill vi idag att våra barn och ungdomar ska sitta isolerat från oss vuxna och titta på tv, filmer, spela dataspel etc. Nä umgås tillsammans med era barn och deras kompisar. Visst vill barn och ungdomar ibland vara för sig själva, det vill vi ju alla. Men då har de ju sina rum. Man lär känna sina barn mycket bättre och har mycket bättre koll på barnen och dess kompisar, vad de tänker på, vad de sysslar med just nu. Alla ni som har barn i skolåldern vet väll idag att det är just detta som alla vi lärare idag i skolan kämpar för - alltså att föräldrar ska umgås med och känna till mer om vad deras barn gör och känner.

Jag ser ingen anledning till att bygga 200 kvm eller mer, det verkar helt orealistiskt. Vad ska ni göra med alla dessa rum??!!

Någon skrev ett bra inlägg om städning. När barnens aktiviteter drar igång på allvar är man ju ändå inte hemma.

Låna aldrig mer än vad du egentligen klarar av.

Mvh Iram :)
 
Jaghåller med Iram fullständigt!
Alla planerar huset efter vad barnen behvöer när de växer upp, men är det ingen som planerar för när barnen flyttar? Vad ska man sen med det stora huset till?
 
Sälja?
Eller ha hemmakontor?
Eller ha plats för stora fester?
Eller bara njuta av lugnet och platsen?

Min pappa sa i helgen, när vi hälsade på dem, att han fick en minnesflashback om hur tyst och skönt det blev när barnen somnat... Vad det nu hade med saken att göra???;)
Kanske bra med stort hus, så att man kan "gömma sig" när stojjet blir för högljutt.

Men i princip har ni ju rätt.
Hellre välplanerade 120 kvm än taskigt planerade 220 kvm.

Att leva snålt 30-60, för att ha en massa pengar 60-100, känns tokigt i min värld.
 
Det är klart att man kan sälja, men då kan man ju byta hus när barnen blir tonåringar  också. Jag antar att det flesta bygger sitt hus för att kunna ha det så länge som möjligt.
Den enda typ av hus jag kan tänka mig att ha för att det ska bli tyst det är i så fall med källaren, för 1½ plans hus hjälper inte. Har det i dag så jag vet. Eller ett vädigt stort 1 plans hus där man har väldigt långt till andra ändan.
En sak som jag tycker att jag saknar i vårt "lilla" hus är förvaringsutrymmen, så där skulle jag kunna tänka mig lite mer yta. Men ha det som vi har idag med ett rum som fungerar som förvaringsyta känns fel.
Och jag håller med dig om att planlösningen är viktigare än ytan.
Vi tog inte ett mindre hus för att leva snålt, utan för att pengar och tid för annat än huset.
Yta för barnen, jag citerar min svärmor, det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Och även om vi inte alltid har samma åsikter ;) så kan jag till viss del hålla med henne här.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.