Fog mellan golvplankor
Vi har furugolv i hela huset, plankor som tyvärr är målade och slitna så det är dags att ta hit någon som skall få slipa ner golven och behandla dem. I köket och matrummet är det några millimeter mellan plankorna och gissa om det samlas damm och matrester här. Jag har sett golv som har någon typ av fyllnadsmassa mellan plankorna. Både snyggt och praktiskt tycker jag. Vad är det för material jag är ute och far efter och hur får man det på plats. Petar man ner det innan eller efter slipningen. Är det svårt? dyrt? komplicerat?
Kan det vara skeppsgolv du tänker på? Man kan fylla springorna med någon form av silikon. Resultatet blir bäst om man fräser upp alla springorna så att de får samma bredd. Sedan maskerar man och fyller. Det lär gå åt ett par tuber, och där med bli dyrt beroende på hur tjock plånbok man har. Pilligt är det också, men fan va snyggt det är.
inte för att man e superkunnig på området -men fäster verkligen silikonet så bra i träet? Blir inte det klurigt att sklipa på det sedan??
Borde inte ngn typ av latexfog funka bättre? Eftersom den både e elastisk, hyffsat lätt att slipa och går att "måla" på om ni ska lacka det sedan? Så inte lacken "skrynklar av" där fogen är??
Föräldrarna har gjort det på sina gaaaaaamla furugolv i huset, blev supersnyggt! Har för mig att de grovslipade golvet så all gammal lack o liknande skrafs var väck, sedan "fogade" de alla springor... slipade igen med finare papper, kontrollerade o duttade i mer "fog" där de kanske hade missat eller där det fått för sig att sjunka undan... slipade igen... svor lite emellanåt o lackade sedan. Det enda jag vet de vill ändra på så här i efterhand är att de vill olja golven istället för att ha de lackade -efterosm skadorna som börjar komma med åren blir gråa o fula i "lackhålen"...
Men som sagt inte hundra säker -bara en tanke...
Borde inte ngn typ av latexfog funka bättre? Eftersom den både e elastisk, hyffsat lätt att slipa och går att "måla" på om ni ska lacka det sedan? Så inte lacken "skrynklar av" där fogen är??
Föräldrarna har gjort det på sina gaaaaaamla furugolv i huset, blev supersnyggt! Har för mig att de grovslipade golvet så all gammal lack o liknande skrafs var väck, sedan "fogade" de alla springor... slipade igen med finare papper, kontrollerade o duttade i mer "fog" där de kanske hade missat eller där det fått för sig att sjunka undan... slipade igen... svor lite emellanåt o lackade sedan. Det enda jag vet de vill ändra på så här i efterhand är att de vill olja golven istället för att ha de lackade -efterosm skadorna som börjar komma med åren blir gråa o fula i "lackhålen"...
Men som sagt inte hundra säker -bara en tanke...
Jag uttryckte mig kanske inte riktigt, men det är inte silikon man ska ha. Jag menade något silokonliknande, mest till koncistensen. Det finns något som är gjort för att fylla springor i golv. Jag kommer dock inte ihåg vad det heter eller vilka som tillverkade det. Det går iaf att slipa och lacka på.
Du kan köra med Casco S40 golvfogmassa, den är till för nåtning.
Man rengör springorna och fogar innan man slipar.
Massan är vattenbaserad men är svår att få bort utan lösningsmedel.
Du bör foga på höst/vinter när springorna är som störst, annars är risken stor att trä & fog torkar isär under höst/vinter om du fogat på sommaren när fukthalten i golvet är som högst och springorna som smalast.
Man rengör springorna och fogar innan man slipar.
Massan är vattenbaserad men är svår att få bort utan lösningsmedel.
Du bör foga på höst/vinter när springorna är som störst, annars är risken stor att trä & fog torkar isär under höst/vinter om du fogat på sommaren när fukthalten i golvet är som högst och springorna som smalast.
Ett annat och bra sätt att ordna ett skeppsgolv (eller rättare sagt: maskera bort springorna i ett torrt plankgolv) är att fräsa upp springorna med ett 6 mm frässtål i en överhandsfräs ner till fjädern. Dvs. ganska grunt, cirka 6-7- mm i de flesta fall. (Fräsningen sker bäst med en Festofräs och styrskena eller motsvarande.)
Sen såga till remsor av 6 mm hård träfiberskiva, bredd = fräsdjupet + 1-2 mm, och knacka ner dem i springorna med lim p.b.s.
Sen slipa diagonalt över med golvslipmaskin.
Då får man bruna ränder i trägolvet som efter lackning mörknar ner till svart/svartbrunt, precis som ett riktigt skeppsdäck/'skeppsgolv' ser ut. (Golv på fartygsspråk = däck.)
Eftersom träfiber och trä är samma 'andes barn' följer träfibern rörelserna i golvet om golvplanken/-bräderna inte är stumt inlagt mellan väggarna.
Lite kuriosa:
Förr belades järnplåten på däcken på fartygen med plank, oftast av teak eller ek. På plåten fanns gängad bult ( typ: millimeterstång) svetsad i jämna rader med exakt cc-avstånd. Planken sattes fast med bricka och mutter på dessa bult i urborrade hål (som alltså satt i jämna rader). Mellan planken lämnades en springa = nåten. Bulthålen pluggades igen med limmad träplugg, borrade ur samma material som planken. (Det var noga med att fiberriktningen blev densamma på plugg och plank.)
Nåten drevades/fylldes med tjärdrev som slogs ner i nåten med drevjärn och träklubba. Träklubban var oftast handgjord, cirka 40-50 cm lång i huvudet och 5-7 cm i diameter. När timmermännen drevade satt de på rumpan på en egentillverkad kudde, gjord av tagel och segelduk. Drevet klämdes fast i sträck mellan ena låret och däcket och sen klubbade de på med mejseln på tjärdrevet under baklänges förflyttning på kudden. För varje slag svingades klubban 180 grader i luften för att båda ändar skulle bli jämnslitna. Nåten fick dock inte drevas fullt ända upp till ytan. Plats skulle finnas för becket (därav namnet beckbyxa) som fylldes i efteråt, kokande hett och flytande.
Jag var 14 fyllda när jag började jobba på Kockums som springgrabb och såg min far (skeppstimmerman) många gånger nåta däck på varvet. En konst som idag är utdöd. De gamla gubbarna (varav min far var en) hade mycket roligt åt nykomlingarna som skulle lära sig nåta däck. (De ville inte ha med dem i ackordslaget. Man kan ju förstå varför, då en beckbyxa gjorde 20-30 meter nåt i timmen mot nybörjarnas 3-4 meter.)
Nutidens skepps'golv' är inget annat än en efterhärmning av hur ett fartygsdäck såg ut fram till cirka mitten 1950.
______________
Byggaren
Sen såga till remsor av 6 mm hård träfiberskiva, bredd = fräsdjupet + 1-2 mm, och knacka ner dem i springorna med lim p.b.s.
Sen slipa diagonalt över med golvslipmaskin.
Då får man bruna ränder i trägolvet som efter lackning mörknar ner till svart/svartbrunt, precis som ett riktigt skeppsdäck/'skeppsgolv' ser ut. (Golv på fartygsspråk = däck.)
Eftersom träfiber och trä är samma 'andes barn' följer träfibern rörelserna i golvet om golvplanken/-bräderna inte är stumt inlagt mellan väggarna.
Lite kuriosa:
Förr belades järnplåten på däcken på fartygen med plank, oftast av teak eller ek. På plåten fanns gängad bult ( typ: millimeterstång) svetsad i jämna rader med exakt cc-avstånd. Planken sattes fast med bricka och mutter på dessa bult i urborrade hål (som alltså satt i jämna rader). Mellan planken lämnades en springa = nåten. Bulthålen pluggades igen med limmad träplugg, borrade ur samma material som planken. (Det var noga med att fiberriktningen blev densamma på plugg och plank.)
Nåten drevades/fylldes med tjärdrev som slogs ner i nåten med drevjärn och träklubba. Träklubban var oftast handgjord, cirka 40-50 cm lång i huvudet och 5-7 cm i diameter. När timmermännen drevade satt de på rumpan på en egentillverkad kudde, gjord av tagel och segelduk. Drevet klämdes fast i sträck mellan ena låret och däcket och sen klubbade de på med mejseln på tjärdrevet under baklänges förflyttning på kudden. För varje slag svingades klubban 180 grader i luften för att båda ändar skulle bli jämnslitna. Nåten fick dock inte drevas fullt ända upp till ytan. Plats skulle finnas för becket (därav namnet beckbyxa) som fylldes i efteråt, kokande hett och flytande.
Jag var 14 fyllda när jag började jobba på Kockums som springgrabb och såg min far (skeppstimmerman) många gånger nåta däck på varvet. En konst som idag är utdöd. De gamla gubbarna (varav min far var en) hade mycket roligt åt nykomlingarna som skulle lära sig nåta däck. (De ville inte ha med dem i ackordslaget. Man kan ju förstå varför, då en beckbyxa gjorde 20-30 meter nåt i timmen mot nybörjarnas 3-4 meter.)
Nutidens skepps'golv' är inget annat än en efterhärmning av hur ett fartygsdäck såg ut fram till cirka mitten 1950.
______________
Byggaren
Man har använt Sicaflex rätt mycket till sånt. Det blir bra men är dyrare än vanlig latexfog. Jag använde Nämnda latexfog i springorna mellan furuplanken i en lägenhet. Inte så kladdigt och rätt bra pris. Fyll springorna först, låt det torka ordentligt så att det går att slipa sen.
Det tyckte jag funkade bra.
Det tyckte jag funkade bra.