Varför ligger idyllen så långt från jobbet?
Dagens ilandsproblem, men ändock något att dryfta i detta forum. 
Är född och uppvuxen i lägenhet i olika städer. Bor nu i en storstad och efter att jag och min sambo skaffade stuga ute på en ö insåg jag att jag verkligen vill bo ute på landet. Hittar jag rätt hus med själ så kan min sambo tänka sig att lämna stan för landet.
Problemet är inte att hitta gamla vackra hus med själ. De verkar dyka upp med jämna mellanrum till överkomliga priser. Problemet är att det blir så hiskeligt långt till jobbet att vi båda måste hitta nya inkomstkällor. För min sambo är det förmodligen inte så svårt att hitta en ny tjänst då hon har en tjänst som efterfrågas lite varstans. Själv har jag en ganska nischad tjänst som som inte efterfrågas utanför storstäderna och egentligen inget att falla tillbaka på. Återstår att skola om sig eller att starta något eget vilket känns lite halvstabilt när man närmar sig 40.
Någon annan som varit i samma situation och tagit steget ut på landet, långt från tidigare arbetsgivare och arbetsmarknad? Skulle vara kul att höra andras resonemang och tankegångar och samtidigt känna att hoppet om det där huset på landet inte är en ouppnålig dröm.
Är född och uppvuxen i lägenhet i olika städer. Bor nu i en storstad och efter att jag och min sambo skaffade stuga ute på en ö insåg jag att jag verkligen vill bo ute på landet. Hittar jag rätt hus med själ så kan min sambo tänka sig att lämna stan för landet.
Problemet är inte att hitta gamla vackra hus med själ. De verkar dyka upp med jämna mellanrum till överkomliga priser. Problemet är att det blir så hiskeligt långt till jobbet att vi båda måste hitta nya inkomstkällor. För min sambo är det förmodligen inte så svårt att hitta en ny tjänst då hon har en tjänst som efterfrågas lite varstans. Själv har jag en ganska nischad tjänst som som inte efterfrågas utanför storstäderna och egentligen inget att falla tillbaka på. Återstår att skola om sig eller att starta något eget vilket känns lite halvstabilt när man närmar sig 40.
Någon annan som varit i samma situation och tagit steget ut på landet, långt från tidigare arbetsgivare och arbetsmarknad? Skulle vara kul att höra andras resonemang och tankegångar och samtidigt känna att hoppet om det där huset på landet inte är en ouppnålig dröm.
Det beror ju lite på hur lantligt du vill bo och hur lång restid du kan tänka dig att acceptera. Sambon och jag har nyligen flyttat ut, bor tämligen lantligt. Jag kan till större delen jobba hemifrån, åker in för vissa möten. Sambon måste åka in i princip varje dag (ska försöka få till att jobba hemifrån en dag per vecka på sikt). Restiden till jobbet är cirka 1 timme. Han utnyttjar tiden till att läsa och trivs utmärkt med det.
Jag tror att det är en klar fördel om man kan åka kollektivt till jobbet. Dels för miljön förstås, men också för att man ska kunna utnyttja tiden, t.ex. till läsning (privat eller jobbrelaterad). Kollektivtrafiken är förstås viktig för de eventuella barnens del också - om man har eller planerar barn och inte vill bli bunden till att skjutsa dem kors och tvärs hela tiden, samt att man vill att de ska kunna känna rörelsefrihet när de börjar föredra att vara ute på egen hand istället för med sina mossiga föräldrar.
En annan viktig sak ur barnhänseende är huruvida det finns andra barn i området och om de är i samma ålder. Annars kan det bli ensamt ... Några vänner till mig flyttade nyligen just på grund av detta.
Jag tror att det är en klar fördel om man kan åka kollektivt till jobbet. Dels för miljön förstås, men också för att man ska kunna utnyttja tiden, t.ex. till läsning (privat eller jobbrelaterad). Kollektivtrafiken är förstås viktig för de eventuella barnens del också - om man har eller planerar barn och inte vill bli bunden till att skjutsa dem kors och tvärs hela tiden, samt att man vill att de ska kunna känna rörelsefrihet när de börjar föredra att vara ute på egen hand istället för med sina mossiga föräldrar.
En annan viktig sak ur barnhänseende är huruvida det finns andra barn i området och om de är i samma ålder. Annars kan det bli ensamt ... Några vänner till mig flyttade nyligen just på grund av detta.
Jag var på en liten ö i karibien (Les Saints) utan biltrafik och några hundra invånare. Där träffade vi en bankman som hade flyttat från paris med sin fru och barn till andra sidan jorden och köpt ett hotell. Han stormtrivdes. Man har bara ett liv och man ska göra det som man känner är rätt. Pengar finns alltis nya att tjäna. Det är dessutom billigare att bo på landet.
För ett år sedan flyttade jag och hustrun (som var gravid i sjunde månaden då) från Stockholm till Sandarne i Hälsingland, 25 mil bort. Vi hittade HUSET vi ville ha, till en mycket överkomlig peng, i en härlig miljö som vi bägge kände var "rätt", Då kunde vi inte låta bli att ta chansen innan vi kände att nu är det "för sent". Ingen av oss hade jobb här, men jag har dragit igång en konsultfirma med hela Sverige som arbetsfält, och det fungerar.
Jag kan inte göra annat än rekommendera andra att ta chansen om den kommer upp. Man har bara ett liv och det är ens plikt att försöka fylla det med lycka och glädje.
Jag kan inte göra annat än rekommendera andra att ta chansen om den kommer upp. Man har bara ett liv och det är ens plikt att försöka fylla det med lycka och glädje.
Man kan tjäna lika bra i snabbköpskassan på landet som högre tjänsteman i staden detta pga lägre lån och lägre kostnader, skillnaden (enligt DI) mellan hög och låginkomsttagare i Sverige ligger på 13' och detta går fort till banken om man ska ha ett hus i stan.