Litet OT men jag kan inte låta bli att påpeka att vårt hus, som figurerade i den här grenen av diskussionen, faktiskt bara kostade drygt 3 Mkr trots centralt läge i Stockholm. Renoveringsbehov visserligen men absolut inget ruckel och i ett väldigt trevligt område. Men hade det legat i Gamla Enskede femton minuters promenad bort hade det kanske snarare kostat 5.BobbyEwing skrev:
Det är det som är så lustigt med villamarknaden i Stockholm, det kan skilja så mycket på rätt kort avstånd. När vi letade hus -05 blev det snart klart att vissa områden var uteslutna, för där stormades visningarna av horder med unga innerstadspar där kvinnan hade antingen bebis i babybjörn-bärsele eller stor mage. Folk som kunde casha in på sina bostadsrätter och drev upp priset långt, långt över det begärda.
Dessa invasioner ägde rum i Bromma, Gamla Enskede, Enskede Gård och Mälarhöjden samt i Täby och några andra norrförorter. Andra, minst lika citynära områden verkade inte finnas på innerstadsfolkets radar i samma utsträckning.
Så det är inte så enkelt som många på landsorten verkar tro, att centralt kostar massor här och överkomligt ligger flera mil ut. Det finns en prestigekomponent som är synnerligen ojämnt geografiskt fördelad och oftast är det de pengastarkaste köparna som bryr sig mest om den.
Swetrot skrev:
Absolut, jag förespråkar oftast aktiesparande framför sk pensionssparande. Men visst, man kan ju tjäna på pensionssparande fortfarande, exempelvis kan man ju se till att flytta till en kommun med låg skatt när man går i pension, det finns ju faktiskt kommuner med 28-29 procent. Ser man dessutom till att gå ur kyrkan lägligt så blir det ytterligare en procent. Dessutom kan man anta att det är ganska många som betalar statlig skatt, då snittlönen idag bara ligger 2500 kronor under gränsen för statlig skatt. Men på det hela taget är det antagligen för de flesta bättre att spara i aktier, då det ger en bättre avkastning, lägre avgifter samt tillgång till likvida medel då det behövs.
Har ju sett att du verkar vara negativ till aktiesparande, men många experter anser motsatsen. Jag har svårt att se varför börsen skulle bryta sin historiska utveckling helt plötsligt. Visst, man kan dra nitlotter, men det är ändå så att en väl fördelad aktieportfölj som man överhuvudtaget inte förändrar ändå är en av de bästa investeringar man kan göra på lång sikt: De dåliga aktierna kompenseras av de bra. Har man utöver det intresse och kunskap så kan pengarna naturligtvis bli ännu mer värda och genom att bara hitta en potentiell "raket" så kan man bli tämligen förmögen. Exempelvis kan nämna Apple, som många hade räknat ut vid sekelskiftet, men som de senaste 4 åren har stigit med över 1000 %. Det enda jag ångrar där är att jag inte satsade alla mina pengar på dem och dessutom passade på att maxbelåna radhuset och sälja bilen för att köpa ännu mer
Jag är inte negativ alls till att spara i aktier, tvärtom så placerar jag gärna så själv. Då är jag mera emot fondsparande där man betalar dyrt för att andra skall sola sig i glansen från dina pengar. Vad jag däremot är emot är att man aldrig pratar om risken.BobbyEwing skrev:
Jag skall ge ett exempel. Min frus mamma gick bort 1998. En livförsäkring betalades ut till hennes man (som inte är min frus pappa). Han fick sitta i orubbat bo tyckte barnen, men han satte in pengarna på ett bankkonto så att det skulle finnas kvar till barnen den dagen han gick bort. En banktjänsteman tyckte att det där är ju hemskt dålig avkastning, placera i fonder istället. På banktjänstemannens inrådan placerades pengarna då i IT-fonder. När han gick bort 2005 återstod 22% av det insatta kapitalet, trots att börsen och IT-branschen börjat vända då.
Han var pensionär och hade hög pension, men jobbade en del extra eftersom det var roligt. Skatten blev ganska hög. Någon väldigt driven säljare på Skandia lyckades då övertala en 68-årig man att teckna en pensionsförsäkring utan efterlevandeskydd för att skjuta upp inkomsterna till senare i livet då han inte jobbade. Han hann betala 3250kr/månad i tre år innan han hastigt gck bort.
Man måste vara medveten om att det finns risker, det finns människor som ger riktigt dåliga råd och det finns inget riskfritt om man vill ha mer än inflationen. När man försöker slå sådana blå dunster i ögonen på folk blir jag ganska grinig, för det är inte så kul att se kronofogden avhysa en familj från sitt hus som skall säljas på exekutiv auktion. Jag såg rätt så mycket sådant, jag har jobbat en del för att försöka hjälpa många som råkade illa ut då, och jag vet att det lättaste är att se till att människor inte tar sådana risker att de hamnar där om saker går fel.
Med risk för att verka kantig.
Man har ett i visst ansvar själv när man köper en produkt dit fonder och pensionsförsäkring hör. Ofta kopplat till en drös villkor och avgifter. Bankerna lever på sina kunder. Hög risk och hög avkastning är alltid sammankopplat. Bankförsäljarna fungerar på samma sätt som bilförsäljarna.
ITfonderna i slutet på 90-talet marknadsfördes som högriskfonder.
När fonderna går dåligt skyller man på banken, går dom bra har individen valt bra fonder. Varför är det så ?
Man har ett i visst ansvar själv när man köper en produkt dit fonder och pensionsförsäkring hör. Ofta kopplat till en drös villkor och avgifter. Bankerna lever på sina kunder. Hög risk och hög avkastning är alltid sammankopplat. Bankförsäljarna fungerar på samma sätt som bilförsäljarna.
ITfonderna i slutet på 90-talet marknadsfördes som högriskfonder.
När fonderna går dåligt skyller man på banken, går dom bra har individen valt bra fonder. Varför är det så ?
Naturligtvis har man ett eget ansvar. Beslutet att flytta pengarna till fonder från ett sparkonto var nog i grunden korrekt. Men att sätta ALLA pengarna i EN högriskfond är synnerligen korkat, alla dagar i veckan. Likaså att teckna pensionsförsäkring utan efterlevandeskydd. Naturligtvis får banker och försäkringsbolag marknadsföra sig och sina tjänster i syfte att tjäna pengar, och skall göra så. Däremot får de ju gärna förklara för sina kunder hur man minskar sina risker. Idag är informationen bättre än vad den var då, och det är mera allmänt spritt vad en fond är. Istället så marknadsför man mer komplicerade produkter som är svåra att sätta sig in i.
Jag håller med om att det pratas sällan om risk. Det lärs ju ut på första grundkursen i företagsekonomi att nästintill riskfri ränta får man om man lånar ut till staten för då kan man vara ganska säker på att man får tillbaka sina utlånade pengar. Ska man ge pengarna till någon annan där det inte är lika säkert att du får tillbaka dem (t.ex. aktier) så vill den som lånar ut ha lite mera ränta, för att han vill ha lite betalt för att han tar en risk. Omvänt så, vill man ha högre ränta så måste man räkna med att risken är högre, dvs det är inte säkert att man får tillbaka sina pengar.
Hyfsat riskfritt är att amortera på huselånet och då ger det inte mer ränta en den ränta man har på huslånet, men den räntan är åtminstone säker. Låter man bli att amortera på huslånet och istället köper aktier så måste man räkna med att man också kan förlora en del av sina pengar.
Så enkelt är det, men många påstår att aktier alltid ger bättre avkastning än amorteringar men väljer att "glömma" att man med aktier tar större risk.
Hyfsat riskfritt är att amortera på huselånet och då ger det inte mer ränta en den ränta man har på huslånet, men den räntan är åtminstone säker. Låter man bli att amortera på huslånet och istället köper aktier så måste man räkna med att man också kan förlora en del av sina pengar.
Så enkelt är det, men många påstår att aktier alltid ger bättre avkastning än amorteringar men väljer att "glömma" att man med aktier tar större risk.
Det pratas sällan om risk, bankerna har ganska litet intresse i att nämna detta eftersom det gör att kunderna är mindre benägna att placera pengarna hos dem. Jag tror de flesta är medvetna om att det finns en risk med aktier men väljer att bortse ifrån den. Numera ingår risknämnadet i reklamen. Finns det någon som inte känner, har läst om eller sett på TV någon som förlorat ordentligt med pengar på börsen ?
Det finns ingen bilförsäljare som nämner att "ja den här bilen som jag säljer till dig för 300 000, värdeminskningen gör ju att den bara är värd 250 000 om ett år". Fast alla vet ju att så är fallet.
Mer komplicerade produkter marknadsförs, och som vanligt gäller, vet du inte exakt vad du köper så blir du lurad. Det vet du säkert.
Det finns ingen bilförsäljare som nämner att "ja den här bilen som jag säljer till dig för 300 000, värdeminskningen gör ju att den bara är värd 250 000 om ett år". Fast alla vet ju att så är fallet.
Mer komplicerade produkter marknadsförs, och som vanligt gäller, vet du inte exakt vad du köper så blir du lurad. Det vet du säkert.
Orkar inte läsa hela tråden ikväll men här har ni en kille vars enda mål är att bli miljonär innan 30 :
http://miljonar.blogspot.com/
Gör av med 10kr/dygn på mat
http://miljonar.blogspot.com/
Gör av med 10kr/dygn på mat
Det centrala är ju naturligtvis riskspridning. Har sagt det förut och säger det igen, en väl placerad och riskspridd aktieportfölj är en i allmänhet väldigt säker och välförräntande investering, då man genom att sprida riskerna på ett bra sätt får en portfölj som följer börsens utveckling. Om börsen som helhet mot förmodan skulle backa över en period av 10-15 år så skulle nog sparkapitalet kännas som ett litet problem, då det skulle innebära att hela samhällsekonomin hade gått omkull. Den enda risken man tar i en sådan investering är risken att kapitalet inte förräntas lika bra som andra sparformer och investeringar, men historiskt sett är den risken väldigt liten.
Om man däremot ger sig in i att punktplacera spekualtivt så tar man naturligtvis en mycket större risk, då man i det läget inte förlitar sig på en generell indexutveckling utan på enskilda bolags framtid. Detta kan ju naturligtvis betyda att man förlorar väldigt mycket pengar, men också att man kan tjäna stora summor på kort tid.
Att bli miljonär innan 30, som killen i bloggen skriver, är faktiskt inte så svårt om man inte, som många, börjar konsumera massor när man börjar tjäna pengar. Jag ska ju naturligtvis tacka ett par väldigt bra placeringar, men EN miljon i nettobalans (tillgångar-skulder) bör de flesta kunna få ihop på en inte alltför lång tid.
Om man däremot ger sig in i att punktplacera spekualtivt så tar man naturligtvis en mycket större risk, då man i det läget inte förlitar sig på en generell indexutveckling utan på enskilda bolags framtid. Detta kan ju naturligtvis betyda att man förlorar väldigt mycket pengar, men också att man kan tjäna stora summor på kort tid.
Att bli miljonär innan 30, som killen i bloggen skriver, är faktiskt inte så svårt om man inte, som många, börjar konsumera massor när man börjar tjäna pengar. Jag ska ju naturligtvis tacka ett par väldigt bra placeringar, men EN miljon i nettobalans (tillgångar-skulder) bör de flesta kunna få ihop på en inte alltför lång tid.
För att få ihop en miljon kronor i tillgångar innan 30 års ålder fodras målmedvetenhet. Jag provade på på räkna.net. Om man säger att man vill utbilda sig lite, det sägs vara nyttigt, och kommer ut i arbetslivet vid 22 års ålder så måste man spara 7500 kr per månad för att vara miljonär vid 30 räknat på 11% avkastning och dragen skatt.
Utan att själv ha någon värdering om hur mycket man bör spara kan jag konstatera att 7500 kr/månad är bra mycket mer än de flesta sparsamma 22-åringarna stoppar undan. Detta får mig att tro att de flesta 30-åriga miljonärer har antingen haft en grundplåt eller gjort bostadskarriär mha lånade pengar. Undantag finns säkert.
Utan att själv ha någon värdering om hur mycket man bör spara kan jag konstatera att 7500 kr/månad är bra mycket mer än de flesta sparsamma 22-åringarna stoppar undan. Detta får mig att tro att de flesta 30-åriga miljonärer har antingen haft en grundplåt eller gjort bostadskarriär mha lånade pengar. Undantag finns säkert.
Är väl inte fel att bli rik med hjälp av lånade pengar om det fungerar. Jag var 23 när jag började jobba efter utbildning. Under hela utbildningstiden hade jag och en kompis ett företag där vi utvecklade en mjukvaruplatform som vi sedan sålde för 500,000 när vi började jobba "på riktigt". Dessa pengar, samt lånade pengar använde jag och en annan kompis (med eget kapital) som grund för att importera båtar från USA under ca två år vilket ungefär fördublade mitt kapital till 500,000. Detta var grunden till min aktieportfölj och tillsammans med ett sparande på ca 4000 i månaden av min lön, samt ytterligare ca 3000 kronor i månaden från mitt företag och en del bra aktieaffärer gjorde att jag hade ca 1,8 miljoner i kapital när jag var 30. Då kunde jag gå över till att helt leva på mitt eget företag, men fortsätter naturligtvis att stoppa in kapital i sparande.
Visst, det har krävts en medveten strategi och en del ansträngningar, jag har hela tiden haft i åtanke att insatser tidigt ger en hög payoff senare, så det har känts ok. Jag har ändå aldrig behövt leva särskilt snålt, men det viktiga är som jag sa innan att man inte börjar tokspendera när man börjar jobba (vilket är lockande när man äntligen börjar tjäna pengar) samt att man ser över vilka möjligheter man har att tjäna pengar på något annat än sitt förvärvsarbete. Min ambition är att jag ska kunna förändra mitt företag från konsultverksamhet till produktutveckling fram tills jag är 40 (8 år kvar) och förhoppningsvis kunna leva på avkastning av denna verksamhet samt kapital utan att behöva jobba för mycket. Vi har även planer på att köpa ett mindre hyreshus. Har inte ambitionen att sluta jobba helt vid 40 som bloggkillen har, jag tycker trots allt om mitt arbete.
Jag tror det ligger mycket i vad Charlie Söderberg (lyxfällan, balansekonomi) säger om skillnader mellan "rika" och "fattiga": Rika människor ser pengar som något spännande, en utmaning, medan fattiga ser pengar som något nödvändigt ont som måste räcka från lön till lön; Fattiga människor jobbar för pengar, rika låter pengarna jobba åt dem. Samt, framförallt, hur viktigt det är att sätta upp mål och inte bara låta månaderna gå.
Visst, det har krävts en medveten strategi och en del ansträngningar, jag har hela tiden haft i åtanke att insatser tidigt ger en hög payoff senare, så det har känts ok. Jag har ändå aldrig behövt leva särskilt snålt, men det viktiga är som jag sa innan att man inte börjar tokspendera när man börjar jobba (vilket är lockande när man äntligen börjar tjäna pengar) samt att man ser över vilka möjligheter man har att tjäna pengar på något annat än sitt förvärvsarbete. Min ambition är att jag ska kunna förändra mitt företag från konsultverksamhet till produktutveckling fram tills jag är 40 (8 år kvar) och förhoppningsvis kunna leva på avkastning av denna verksamhet samt kapital utan att behöva jobba för mycket. Vi har även planer på att köpa ett mindre hyreshus. Har inte ambitionen att sluta jobba helt vid 40 som bloggkillen har, jag tycker trots allt om mitt arbete.
Jag tror det ligger mycket i vad Charlie Söderberg (lyxfällan, balansekonomi) säger om skillnader mellan "rika" och "fattiga": Rika människor ser pengar som något spännande, en utmaning, medan fattiga ser pengar som något nödvändigt ont som måste räcka från lön till lön; Fattiga människor jobbar för pengar, rika låter pengarna jobba åt dem. Samt, framförallt, hur viktigt det är att sätta upp mål och inte bara låta månaderna gå.
Du har all anledning att vara stolt över din förmögenhet.
Att bli rik mha lånade pengar är inte fel, man ökar den potentiella avkastningen men också risken.
Jag gillar också lyxfällans resonemang även om det ibland känns lite amerikanskt typ "rich dad,poor dad" böckerna.
Att bli rik mha lånade pengar är inte fel, man ökar den potentiella avkastningen men också risken.
Jag gillar också lyxfällans resonemang även om det ibland känns lite amerikanskt typ "rich dad,poor dad" böckerna.
Denna "tankeregel" tycker jag om då den visar tydligt hur dyrt det är att konsumera (i jämförelse med att spara pengarna).BobbyEwing skrev:
En annan liknande "tankeregel" som jag också tycker om är den som handlar om hur dyrt det är att låna "lite extra". Många tittar bara på månadskostnaden när de lånar, så om man ändå ska låna en miljon med 5% ränta på 30 år så kostar det "bara" en femhundring i månaden att låna hundratusen extra till konsumtion, vilket många tycker inte är så farligt dyrt.
Men om man istället ser det som att man inte får börja avbetala de extra hundratusen innan den första miljonen är betald, och under tiden ska man betala ränta på dessa hundratusen i 29 år innan man får börja betala av dem, så blir det lite tydligare att det inte är så billigt att låna "lite extra när man ändå håller på".
Bra jobbat BobbyEwing. Jag är övertygad om att du kommer att lyckas med även de sista stegen, eftersom du vet vad du vill och därför kommer att se nästa möjlighet så fort den uppenbarar sig.
Just att veta vad man vill är nyckeln som jag ser det. Själv har jag alltid velat bo utomlands, ha ett eget företagande mm. Tror inte jag har fått fler chanser än de flesta andra, men när jag fick frågan om jag kunde utveckla en produkt slog jag till på stående fot och blev egen företagare. Samma när jag fick möjligheten att flytta till USA. Jag slog till direkt, och på den vägen är det.
Jag tror många gyllene möjligheter passerar oss förbi obemärkt för att vi helt enkelt inte är uppmärksamma på vad vi själva vill. Bobby kommer att köpa det perfekta hyreshuset en dag. För att han har drömmen.
Just att veta vad man vill är nyckeln som jag ser det. Själv har jag alltid velat bo utomlands, ha ett eget företagande mm. Tror inte jag har fått fler chanser än de flesta andra, men när jag fick frågan om jag kunde utveckla en produkt slog jag till på stående fot och blev egen företagare. Samma när jag fick möjligheten att flytta till USA. Jag slog till direkt, och på den vägen är det.
Jag tror många gyllene möjligheter passerar oss förbi obemärkt för att vi helt enkelt inte är uppmärksamma på vad vi själva vill. Bobby kommer att köpa det perfekta hyreshuset en dag. För att han har drömmen.
Den som spar han har!.........Men inte lika roligt!
Pengar är ett verktyg för att kunna göra något. X-antal nollor på bankboken/aktieportföljen/pensionsförsäkring är ganska ointressant.
Enligt min filosofi så hindrar en massa pengar på banken mig att göra något vettigt med kapitalet medans tid är. Jag lever nu, investerar i mitt liv och inte i bankbokens totalt stendöda ointressanta liv.
Min familjs idé är att nästan varje investering vi gör ska på något sätt förränta sig själv och stå sina egna kostnader. Vår gård betalar sig själv med intäkter från olika lokaler/bostad som vi hyr ut. Där spar vi massor med pengar genom att faktisk utan speciell ansträngning gå plus varje månad. Jämfört med en villa på 3 millar som inte genererar en spänn är det grymt bra. Värdeökning har även vi.
Vi har en husvagn, en fin familjevagn från -04. Kostade omkring 200.000 och den hyr vi ut varenda vecka under sommaren som vi inte själva har den. Ger omkring 20.000 per sommar. Alltså har vi en fin vagn gratis.
Snickeboa och alla maskiner där har på ett eller annat sätt betalt sig själva. Fyndade en Scheppach rikt o planhyvel. Vips så var där en granne som behövde planhyvla sitt trallvirke. Så var den maskinen betald. Nu var det en bekant till honom som ville ha lite hyvlat. Vips en intäkt. Maskinen börjar generera pengar och den investerade tusingen har på en månad gett en tusing i fickan och maskinen har värdet kvar om inte högre. Garanterat kommer den att generera mig mer vad det lider. Utan att kosta mig en spänn och inget som helst risktagande. Med grym avkastning.
Sen den dagen jag inte orkar mer så kan jag ordna en jätteauktion och ta tillbaka pengarna på grejorna, sälja gården och där få några miljoner.
Det är livskvalité att bo bra, tjäna pengar på boendet och verkligen njuta av livet istället för att sitta i en etta, käka kålrötter och dricka vatten för att få ihop massa pengar på banken tills den dag man dör. Vilket tragiskt liv det vore. Mina barn säger var o varenda dag att det känns som om vi har semester året om jämfört med förra huset i ett villaområde.
Min fru jobbar på Nordea och har sett otaliga pensionärer med massor av pengar som ändå gnider vidare och spar för framtiden. Sen dör de med massor av pengar som aldrig kom till nytta.
Bara för att de under hela livet gnidit och gnidandet har blivit en sjukdom som är kronisk och totalt obotlig. Vanans makt är stor och har du gått livet igenom utan att unna dig en enda sak så kommer du inte en dag säga att nu ska jag sätta sprätt på rubbet av mina miljoner för att sen dö.
Mina ungar får gott klara sig själva utan arv om så vore. Eftersom jag blev pappa vid 20 så är förhoppningsvis min son närmare pensionär själv den dag jag tar ner skylten och inte i det minsta i behov av arvet. Dottern likaså.
Bill Gates och jag är precis likadana. Den dag träfracken ska på har varken han eller jag någon nytta av stålarna.
Pengar är ett verktyg för att kunna göra något. X-antal nollor på bankboken/aktieportföljen/pensionsförsäkring är ganska ointressant.
Enligt min filosofi så hindrar en massa pengar på banken mig att göra något vettigt med kapitalet medans tid är. Jag lever nu, investerar i mitt liv och inte i bankbokens totalt stendöda ointressanta liv.
Min familjs idé är att nästan varje investering vi gör ska på något sätt förränta sig själv och stå sina egna kostnader. Vår gård betalar sig själv med intäkter från olika lokaler/bostad som vi hyr ut. Där spar vi massor med pengar genom att faktisk utan speciell ansträngning gå plus varje månad. Jämfört med en villa på 3 millar som inte genererar en spänn är det grymt bra. Värdeökning har även vi.
Vi har en husvagn, en fin familjevagn från -04. Kostade omkring 200.000 och den hyr vi ut varenda vecka under sommaren som vi inte själva har den. Ger omkring 20.000 per sommar. Alltså har vi en fin vagn gratis.
Snickeboa och alla maskiner där har på ett eller annat sätt betalt sig själva. Fyndade en Scheppach rikt o planhyvel. Vips så var där en granne som behövde planhyvla sitt trallvirke. Så var den maskinen betald. Nu var det en bekant till honom som ville ha lite hyvlat. Vips en intäkt. Maskinen börjar generera pengar och den investerade tusingen har på en månad gett en tusing i fickan och maskinen har värdet kvar om inte högre. Garanterat kommer den att generera mig mer vad det lider. Utan att kosta mig en spänn och inget som helst risktagande. Med grym avkastning.
Sen den dagen jag inte orkar mer så kan jag ordna en jätteauktion och ta tillbaka pengarna på grejorna, sälja gården och där få några miljoner.
Det är livskvalité att bo bra, tjäna pengar på boendet och verkligen njuta av livet istället för att sitta i en etta, käka kålrötter och dricka vatten för att få ihop massa pengar på banken tills den dag man dör. Vilket tragiskt liv det vore. Mina barn säger var o varenda dag att det känns som om vi har semester året om jämfört med förra huset i ett villaområde.
Min fru jobbar på Nordea och har sett otaliga pensionärer med massor av pengar som ändå gnider vidare och spar för framtiden. Sen dör de med massor av pengar som aldrig kom till nytta.
Bara för att de under hela livet gnidit och gnidandet har blivit en sjukdom som är kronisk och totalt obotlig. Vanans makt är stor och har du gått livet igenom utan att unna dig en enda sak så kommer du inte en dag säga att nu ska jag sätta sprätt på rubbet av mina miljoner för att sen dö.
Mina ungar får gott klara sig själva utan arv om så vore. Eftersom jag blev pappa vid 20 så är förhoppningsvis min son närmare pensionär själv den dag jag tar ner skylten och inte i det minsta i behov av arvet. Dottern likaså.
Bill Gates och jag är precis likadana. Den dag träfracken ska på har varken han eller jag någon nytta av stålarna.