Swetrot skrev:
Redigerat:
Jo, grejen med 1942 är att det är 65 år tidigare än vad bloggen skrevs, och att han där räknar på ett räntescenario som löper över 65 år utifrån historiska data. (Nåväl, han har föredragit att plocka fram börsutvecklingen för 1980-2007, och antar att den skall vara i 65 år).
Sant är då att om man hade börjat spara en krona om dagen 1942 (vilket få hade råd med) och börsutvecklingen under de 65 åren fram till 2007 hade varit densamma som under perioden 1980-2007 (vilken den definitivt inte varit), så hade hans uträkning stämt. Men eftersom det finns en rejäl svårighet och ett mycket löst antagande så är den där bloggen och hans fantasier inte värd någonting för mig. Det är helt fria fantasier från en människa som borde studera mer verkliga fall lite mer.
Kan du säga hur börsutvecklingen kommer att vara 65 år framåt? Tycker du att det är rätt att plocka börsutvecklingen under 27 år, och sedan påstå att det kommer se ut så i 65 år till?
Jag tycker det är alldeles utmärkt att folk sparar pengar, skapar en ekonomisk buffert och ekonomisk frihet. Men jag tror att man skall passa sig noga för att slå dunster i ögonen på folk med löften om gigantiska avkastningar, för man känner sig rätt så lurad när det inte blir i närheten av vad som utlovas.
Jag tycker också att människor borde fundera lite över hur drägligt de vill leva nu, och vad man behöver som pensionär. Jag förstår ärligt talat inte vad alla sparar till som skall göra pensionsåldern så fantastisk. Skall vi vara realistiska så är det de första fem-tio åren som pensionär som du orkar med att spendera pengar. Sedan brukar det för de allra flesta människor bli en ansenlig mängd ålderkrämpor och medellivslängden är 79 år för män, 83 år för kvinnor.
Jag vet inte vad man skall ha miljonerna till mer än att försäkra sig om att det är en duktig organist som spelar defileringsmusiken på begravningen...
Jag tycker det finns en större anledning att titta på vad man behöver idag. Jag kan tänka mig att det för många skulle vara alldeles underbart skönt att arbeta 75-80% istället för heltid. Det blir inget över till pensionssparande, men man hinner med att leva. Andra kanske skulle må gott av att köpa in lite "hushållsnära tjänster" och slippa ägna helgerna åt att städa och tvätta. Det kostar ju en del, men man orkar leva fram till pensionsåldern. Andra vill kanske spara ihop sin egen lilla tidsbank. Ta tjänstledigt ett år och ägna sig åt att göra det där man vill göra, men inte hinner med. Sparkontot kommer krympa, men själen mår bra.
Vi lever i ett samhälle där vi är enormt fokuserade på ekonomi och pengar. Till och med politikerna har slutat prata ideologi, de pratar bara om hur pengarna skall fördelas och räcka till. På nyheterna är var och varannan nyhet av ekonomisk art, och vi matas dagligen med uppgifter om huruvida dollarkursen gått upp ett öre, eller ned två öre. Börsrörelser på tiondels procent har ett självklart nyhetsvärde även om det skett på utländska börser. Vi förväntas låna enorma summor pengar för att köpa oss en bostad, bil, utbildning och lite konsumtion och sedan under vårt liv betala stora delar av våra inkomster till banken som lånat ut pengarna.
Varför inte sträva efter att bryta de ekonomiska beroendet långt innan pensionen?
Sant är då att om man hade börjat spara en krona om dagen 1942 (vilket få hade råd med) och börsutvecklingen under de 65 åren fram till 2007 hade varit densamma som under perioden 1980-2007 (vilken den definitivt inte varit), så hade hans uträkning stämt. Men eftersom det finns en rejäl svårighet och ett mycket löst antagande så är den där bloggen och hans fantasier inte värd någonting för mig. Det är helt fria fantasier från en människa som borde studera mer verkliga fall lite mer.
Kan du säga hur börsutvecklingen kommer att vara 65 år framåt? Tycker du att det är rätt att plocka börsutvecklingen under 27 år, och sedan påstå att det kommer se ut så i 65 år till?
Jag tycker det är alldeles utmärkt att folk sparar pengar, skapar en ekonomisk buffert och ekonomisk frihet. Men jag tror att man skall passa sig noga för att slå dunster i ögonen på folk med löften om gigantiska avkastningar, för man känner sig rätt så lurad när det inte blir i närheten av vad som utlovas.
Jag tycker också att människor borde fundera lite över hur drägligt de vill leva nu, och vad man behöver som pensionär. Jag förstår ärligt talat inte vad alla sparar till som skall göra pensionsåldern så fantastisk. Skall vi vara realistiska så är det de första fem-tio åren som pensionär som du orkar med att spendera pengar. Sedan brukar det för de allra flesta människor bli en ansenlig mängd ålderkrämpor och medellivslängden är 79 år för män, 83 år för kvinnor.
Jag vet inte vad man skall ha miljonerna till mer än att försäkra sig om att det är en duktig organist som spelar defileringsmusiken på begravningen...
Jag tycker det finns en större anledning att titta på vad man behöver idag. Jag kan tänka mig att det för många skulle vara alldeles underbart skönt att arbeta 75-80% istället för heltid. Det blir inget över till pensionssparande, men man hinner med att leva. Andra kanske skulle må gott av att köpa in lite "hushållsnära tjänster" och slippa ägna helgerna åt att städa och tvätta. Det kostar ju en del, men man orkar leva fram till pensionsåldern. Andra vill kanske spara ihop sin egen lilla tidsbank. Ta tjänstledigt ett år och ägna sig åt att göra det där man vill göra, men inte hinner med. Sparkontot kommer krympa, men själen mår bra.
Vi lever i ett samhälle där vi är enormt fokuserade på ekonomi och pengar. Till och med politikerna har slutat prata ideologi, de pratar bara om hur pengarna skall fördelas och räcka till. På nyheterna är var och varannan nyhet av ekonomisk art, och vi matas dagligen med uppgifter om huruvida dollarkursen gått upp ett öre, eller ned två öre. Börsrörelser på tiondels procent har ett självklart nyhetsvärde även om det skett på utländska börser. Vi förväntas låna enorma summor pengar för att köpa oss en bostad, bil, utbildning och lite konsumtion och sedan under vårt liv betala stora delar av våra inkomster till banken som lånat ut pengarna.
Varför inte sträva efter att bryta de ekonomiska beroendet långt innan pensionen?
Redigerat:
Mycket bra inlägg Swetrot!
Jag anande att något haltade i resonemanget, men ajg orkade inte riktigt tänka på vad.
Swetrot öppnade ögonen, det var mer än en sak ...
Ang kostnaden för barn. Jag har sett en beräkning på vad de små liven kostar oss.
Som jag vill minnas var beloppet i trakten av 1,5 -2 mille ... per barn ...
Jag tyckte plötsligt att mina hobbies inte var så dyra längre ...
Swetrot öppnade ögonen, det var mer än en sak ...
Ang kostnaden för barn. Jag har sett en beräkning på vad de små liven kostar oss.
Som jag vill minnas var beloppet i trakten av 1,5 -2 mille ... per barn ...
Jag tyckte plötsligt att mina hobbies inte var så dyra längre ...
Min son är snart åtta månader gammal, och hittills har det varit värt precis vartenda öre. En bättre hobby går inte att ha. Han ser till att man kommer upp på morgonen, att man äter på regelbundna tider, att man får lite motion och så finns det ingen som kan ge sådana energikickar. Hur trött man än är, så efter att han kommit farande i gå-stolen in på kontoret, fyrat av ett par leenden och "pratat" lite, så orkar man alltid med att jobba en timme till.Mikael_L skrev:Ang kostnaden för barn. Jag har sett en beräkning på vad de små liven kostar oss.
Som jag vill minnas var beloppet i trakten av 1,5 -2 mille ... per barn ...
Jag tyckte plötsligt att mina hobbies inte var så dyra längre ...
Att ha barn gör att man blir rik på upplevelser varje dag. Att han sedan ur ett rent ekonomiskt perspektiv inte är så billig är en annan sak, men jag kan avstå en större del av mitt ölkorv och pilsnerkonto till förmån för hans välling och blöjor. Jag hedgar genom att köpa aktier i företag som tillverkar och säljer mycket barnprylar.
Sedan kan man ju alltid hoppas på lite avkastning. Vi tänkte låta vår son göra en unik kombination för att bli extra känd. Vi funderar just nu som mest över kombinationen landslagsman i fotboll samt mottagare av Nobels fredspris före 25 års ålder, eller lagkapten i hockeylandslaget och bli vald till FN:s generalsekreterare innan han fyller 30.
Vi jobbar också på något i den stilen ...Swetrot skrev:Sedan kan man ju alltid hoppas på lite avkastning. Vi tänkte låta vår son göra en unik kombination för att bli extra känd. Vi funderar just nu som mest över kombinationen landslagsman i fotboll samt mottagare av Nobels fredspris före 25 års ålder, eller lagkapten i hockeylandslaget och bli vald till FN:s generalsekreterare innan han fyller 30.
Alexander den store hade väl i princip erövrat hela den då kända världen redan när han var 32 år.
Mozart skrev väl ca 1 musikverk om dagen mellan han var 5 och 29 år, eller nåt sånt...
Nu när man missat tåget själv, så får väl barnen ta upp den fallna manteln.
Om vi gör någon Norrlandstur i sommar så får vi väl komma förbi och kolla vem som kryper snabbast, dom är väl ungefär lika gamla.
Det skulle öht vara roligt att få komma och kolla in ert nya stora ställe.
Swetrot bar du den röda fanan 1 maj?
Jag håller med dig om mycket du skriver,
Visst det låter fint det du säger att man ska släppa allt det värdsliga och vårda sin själ etc etc. Fast faktum är nog att väldigt få lever upp till det idealet utan när det kommer till kritan så är man inte ett dugg bättre än folk i allmänhet.
"Kan du säga hur börsutvecklingen kommer att vara 65 år framåt? Tycker du att det är rätt att plocka börsutvecklingen under 27 år, och sedan påstå att det kommer se ut så i 65 år till? "
Vem har tagit börsutvecklingen under guldtiden och applicerat den på de nästkommande 65 åren? Inte jag eller Jakob(bloggaren) såvitt jag vet.
Men ser man på utvecklingen de 50 senaste åren så tror jag att den trenden kommer att fortgå under många många år framöver. Och tror man tvärtom, att det går åt helvete, ja då kanske man ska passa på att lukta på blommor, virka eller vad man nu anser att livet går ut på. Lite cyniskt kanske men ändå. Vad gäller framtiden så är nog ingen här på jorden rätt man/kvinna att kunna spå vad den har i sitt sköte. Har vi oflyt så är jorden bortsprängd i ett 3:e världskrig om 15år och då spelar liksom inget någon roll. I ett sånt scenario så är det nog bättre att ha levat livet istället för att ha sparat en massa.
Men jag ser en mer positiv framtid än så.
Jag tror att det är tron som driver oss framåt. Om alla slutar tro på en positiv ekonomisk utveckling så stannar världens ekonomier upp och det har vi tyvärr inte råd med idag med alla huslån, krav på billiga varor mm.
Se bara på efterkrigstiden. Trots ett sargat Europa så fanns tron på framtiden där och efter 35 år så var i stort sett det mesta uppbyggt igen. Hur hade det sett ut idag om inte folket haft tron på en ljusare framtid? Inte hade vi varit där vi är idag iaf.
Sen handlar inte sparandet i bloggen om att leva som en råtta för att spara till en ljusare pension utan att lägga undan en mindre summa pengar varje månad. Detta utan att göra avkall på det goda i livet. Tyvärr lever många från lön till lön. Det om något tycker jag är tragiskt. Har en kompis som vill låna pengar i slutet av varje månad trots att vi har samma lön. Han har inte en nickel på ett sparkonto och saknar fullkomligt ekonomisk "karaktär". Köper bara en massa skit och när han verkligen vill ha något så tar han det på avbetalning. Inte ovanligt att han har 200kr kvar när det är en vecka till löning.
Personligen tycker jag det är betydligt vettigare att spara 1500kr i fonder varje månad, än att röka/snusa upp motsvarande summa.
Tror att många människor, både unga och medelålders(de gamla kan redan det här med sparande ) mår bra av att lära sig spara en mindre summa varje månad. Dels ger det en ekonomisk trygghet och sen tror jag att man kanske börjar tänka till lite grann och hejda sitt fantastiska konsumtionsbehov. Idag drar folk kreditkortet i terminalen snabbare än Lucky Luke.
"Behöver jag verkligen en till gul scarf? Har ju redan 4 stycken gula. Nä bättre att köpa 20 Ericssonaktier som jag kan sälja om fem år och köpa mig en vespa kontant.(orimligt, jo jag vet men ni förstår säkert tanken.)
Som jag skrev tidigare så behöver man inte spara pengar åt sig själv utan jag sparar gärna åt mina avkommor och deras avkommor. Genom att jag tänkt på det ekonomiska så kanske dom slipper göra detsamma. Då kan de leva som du Swetrot, för dagen och verkligen slippa många av de vardagliga problemen.
Nädå, nu ljög jag. Farfar ska fanimej köpa sig en Bentley och lite vänner, dricka Dompa och låtsas vara lycklig.
Jag håller med dig om mycket du skriver,
Visst det låter fint det du säger att man ska släppa allt det värdsliga och vårda sin själ etc etc. Fast faktum är nog att väldigt få lever upp till det idealet utan när det kommer till kritan så är man inte ett dugg bättre än folk i allmänhet.
"Kan du säga hur börsutvecklingen kommer att vara 65 år framåt? Tycker du att det är rätt att plocka börsutvecklingen under 27 år, och sedan påstå att det kommer se ut så i 65 år till? "
Vem har tagit börsutvecklingen under guldtiden och applicerat den på de nästkommande 65 åren? Inte jag eller Jakob(bloggaren) såvitt jag vet.
Men ser man på utvecklingen de 50 senaste åren så tror jag att den trenden kommer att fortgå under många många år framöver. Och tror man tvärtom, att det går åt helvete, ja då kanske man ska passa på att lukta på blommor, virka eller vad man nu anser att livet går ut på. Lite cyniskt kanske men ändå. Vad gäller framtiden så är nog ingen här på jorden rätt man/kvinna att kunna spå vad den har i sitt sköte. Har vi oflyt så är jorden bortsprängd i ett 3:e världskrig om 15år och då spelar liksom inget någon roll. I ett sånt scenario så är det nog bättre att ha levat livet istället för att ha sparat en massa.
Men jag ser en mer positiv framtid än så.
Jag tror att det är tron som driver oss framåt. Om alla slutar tro på en positiv ekonomisk utveckling så stannar världens ekonomier upp och det har vi tyvärr inte råd med idag med alla huslån, krav på billiga varor mm.
Se bara på efterkrigstiden. Trots ett sargat Europa så fanns tron på framtiden där och efter 35 år så var i stort sett det mesta uppbyggt igen. Hur hade det sett ut idag om inte folket haft tron på en ljusare framtid? Inte hade vi varit där vi är idag iaf.
Sen handlar inte sparandet i bloggen om att leva som en råtta för att spara till en ljusare pension utan att lägga undan en mindre summa pengar varje månad. Detta utan att göra avkall på det goda i livet. Tyvärr lever många från lön till lön. Det om något tycker jag är tragiskt. Har en kompis som vill låna pengar i slutet av varje månad trots att vi har samma lön. Han har inte en nickel på ett sparkonto och saknar fullkomligt ekonomisk "karaktär". Köper bara en massa skit och när han verkligen vill ha något så tar han det på avbetalning. Inte ovanligt att han har 200kr kvar när det är en vecka till löning.
Personligen tycker jag det är betydligt vettigare att spara 1500kr i fonder varje månad, än att röka/snusa upp motsvarande summa.
Tror att många människor, både unga och medelålders(de gamla kan redan det här med sparande
) mår bra av att lära sig spara en mindre summa varje månad. Dels ger det en ekonomisk trygghet och sen tror jag att man kanske börjar tänka till lite grann och hejda sitt fantastiska konsumtionsbehov. Idag drar folk kreditkortet i terminalen snabbare än Lucky Luke."Behöver jag verkligen en till gul scarf? Har ju redan 4 stycken gula. Nä bättre att köpa 20 Ericssonaktier som jag kan sälja om fem år och köpa mig en vespa kontant.(orimligt, jo jag vet men ni förstår säkert tanken.)
Som jag skrev tidigare så behöver man inte spara pengar åt sig själv utan jag sparar gärna åt mina avkommor och deras avkommor. Genom att jag tänkt på det ekonomiska så kanske dom slipper göra detsamma. Då kan de leva som du Swetrot, för dagen och verkligen slippa många av de vardagliga problemen.
Nädå, nu ljög jag. Farfar ska fanimej köpa sig en Bentley och lite vänner, dricka Dompa och låtsas vara lycklig.
Redigerat:
"Jag tycker det är alldeles utmärkt att folk sparar pengar, skapar en ekonomisk buffert och ekonomisk frihet. Men jag tror att man skall passa sig noga för att slå dunster i ögonen på folk med löften om gigantiska avkastningar, för man känner sig rätt så lurad när det inte blir i närheten av vad som utlovas."
Den "gigantiska" avkastningen du talar om är ju uppbyggd under en väääldigt lång tid i exemplet. Ser inte en årsränta på 10% som gigantisk utan bra.
"Varför inte sträva efter att bryta de ekonomiska beroendet långt innan pensionen?"
Låter ju bra och lagom flummigt, men hur? Vilken boendeform eller levnadsform du än väljer idag så kommer du vara ekonomiskt beroende. Om du inte flyttar in i en grotta, odlar skägg och äter rötter förstås. Alternativt odlar rötter och äter skägg.
Den "gigantiska" avkastningen du talar om är ju uppbyggd under en väääldigt lång tid i exemplet. Ser inte en årsränta på 10% som gigantisk utan bra.
"Varför inte sträva efter att bryta de ekonomiska beroendet långt innan pensionen?"
Låter ju bra och lagom flummigt, men hur? Vilken boendeform eller levnadsform du än väljer idag så kommer du vara ekonomiskt beroende. Om du inte flyttar in i en grotta, odlar skägg och äter rötter förstås. Alternativt odlar rötter och äter skägg.
Redigerat:
Att investera sina eventuellt överblivna pengar på börsen innebär att man får del i den industriella tillväxten och därmed ett av människans mest grundläggande karaktärsdrag - att sträva framåt. Något mer lovande är nog svårt att uppbringa på den här planeten.
Att njuta av mina barn närmast på heltid är något som jag har haft förmånen att få göra de senaste åtta åren, men ENBART av den andledning som jeppeknaster talar om. Ett intensivt sparande under tidiga år som senare blev biljetten till eget företagande och ett bättre liv.
Sparar gör jag fortfarande, och när jag investerar så är det nuförtiden i barnens utbildning.
Att njuta av mina barn närmast på heltid är något som jag har haft förmånen att få göra de senaste åtta åren, men ENBART av den andledning som jeppeknaster talar om. Ett intensivt sparande under tidiga år som senare blev biljetten till eget företagande och ett bättre liv.
Sparar gör jag fortfarande, och när jag investerar så är det nuförtiden i barnens utbildning.
Att bli rik är beroende av vad man ser som rikedom, däremot att ha lite pengar sparat ger mig en viss trygghet. När jag ska köpa något eller kanske skriva om ett huslån så är det jag själv som kan styra villkoren. Har slutat att jaga den mest optimala placeringen och räkna procentsiffror hit och dit, utan valt att spara lite i aktier, lite i fonder, lite på konto, byggt/renoverat på huset och sommarstugan med kontanta medel, sett till att nu ha en ny bil utan lån (ingen bra investering men en viss trygghet), mm. Det viktigaste som jag uppfattar att samtliga uttrycker är att man ska ha kontroll över sin ekonomi och nyttja sina pengar på ett sätt som ger glädje. Personligen skulle jag aldrig våga chansa och leva ett "snålt" liv för att få "guldvaro" vid sin pensinering, har sett alltför många som lämnat jordelivet innan de blivit 50år och ännu flera före sin 60årsdag. Mina barn får ärva det som finns över om det finns något, inget jag planerar för.
Men att jag just nu känner ett lugn bidrar ju även det sparade kapitalet till.
Men att jag just nu känner ett lugn bidrar ju även det sparade kapitalet till.
Jag känner mig lite missförstådd.
Jag skall berätta lite om mig själv, trots att det låter lite skrytsamt.
Jag har själv inte en krona i lån på det hus jag bor i. Jag har en i sammanhanget väl tilltagen ekonomisk buffert utöver huset. Jag fyller snart 37 år.
Jag saknar högre utbildning är grundskolan. För drygt tio år sedan satt jag med ett havererat företag och var pank som en kyrkråtta. Min fru var, när jag träffade henne för sju år sedan, förtidspensionär och hennes sparkapital var noll. Vi har inte fått ärva något av betydelse, och jag har inte vunnit några pengar av betydelse heller.
Det hela handlar istället om hårt arbete och målmedvetenhet. Först sparar man pengar, sedan köper man det man vill ha. Vi ville ha ett nytt liv, och sparade till det.
Min fru har idag tagit en fil. kand. och har arbetat flera år innan hon nu är föräldraledig. Allt som behövdes var att hon träffade någon som trodde på henne. Jag jobbade mig upp till posten som försäljningschef på ett företag med 300 millar i omsättning och verksamhet i sex länder. Jag slutade där förra året och har inte jobbat särskilt mycket sedan dess.
Vi bodde i en trerumslägenhet som hyrdes av Stockholmshem i en risig Stockholmsförort, levde billigt och sparade och investerade pengarna vi tjänade. Det går alldeles utmärkt att på tio år spara ihop till ett helt annat liv, om man verkligen vill och kan tänka sig att flytta till ett ställe där pengars värde fortfarande existerar. Nu bor vi ännu billigare än i hyreslägenheten i Stockholm, trots en bit över 500m2 boyta.
Och jag kan berätta att det finns inte en chans att man lyckas om man skall lyssna på det ena mer korkade investeringsförslaget efter det andra och följa det. Du vill ju ha pengarna nu, när du är mitt i livet. Inte sen någon gång när du blivit gammal. För övrigt så finns det en tjänstepensionsförsäkring hos Skandia med pengar som jag hellre hade tagit ut som lön, men som förhoppningsvis kommer att ha vuxit till sig till den dag då det är dags att lyfta den.
För att återknyta till den där bloggen. Den räknar över 65 år. Är det någon här som tror att denne lever om 65 år? Ränta på ränta med minimala insatser är jättebra för mina barnbarn, men inte för mig eller ens mina barn. I exemplet med den dagliga enkronan som förvaltas med 11% ränta så är det efter 30 år 80.633kr i kapital. Det låter ju inte SÅ häftigt, så skall man bevisa sina teser får man ta till mer extrema exempel som ingen rimligen kan följa med i. 11% avkastning i ett land med en inflation på 3% och med en boränta på 5%, som är stabil över många decennier skulle vara enormt förödande för det landets ekonomi. Ingen skulle jobba. Alla skulle peta in sina pengar i denna börs och sedan leva gott på avkastningen. BNP skulle sakta sjunka till noll, den ekonomiska tillväxten skulle snabbt bli negativ och bubblan skulle spricka långt innan man fyllt sin vinkällare. Under den tid som börsen har avkastat 11% i snitt har vi haft rätt många år då inflationen varit i ungefär samma storleksordning och till och med högre än så.
Och han drar en vit lögn då han skriver att det är de senaste 50 åren som börsen gått upp 11%. Det är bara under perioden 1980 - 2007 som man kan hitta något sådant.
Men visst har man kunnat bli mycket rik om man investerat på börsen under de senaste tre decennierna. Men det faktum att man har haft en hög avkastning betyder inte att man kommer att ha det de kommande trettio åren. Däremot är jag rätt så säker på att man på börsen har en bättre avkastning på sina pengar i snitt jämfört med bankkonto.
Jag var således inte ute och bar någon röd fana, jag har aldrig bott i en grotta och jag har förvisso tredagars skäggstubb idag men inte värre än så. Och jag finns!
Jag skall berätta lite om mig själv, trots att det låter lite skrytsamt.
Jag har själv inte en krona i lån på det hus jag bor i. Jag har en i sammanhanget väl tilltagen ekonomisk buffert utöver huset. Jag fyller snart 37 år.
Jag saknar högre utbildning är grundskolan. För drygt tio år sedan satt jag med ett havererat företag och var pank som en kyrkråtta. Min fru var, när jag träffade henne för sju år sedan, förtidspensionär och hennes sparkapital var noll. Vi har inte fått ärva något av betydelse, och jag har inte vunnit några pengar av betydelse heller.
Det hela handlar istället om hårt arbete och målmedvetenhet. Först sparar man pengar, sedan köper man det man vill ha. Vi ville ha ett nytt liv, och sparade till det.
Min fru har idag tagit en fil. kand. och har arbetat flera år innan hon nu är föräldraledig. Allt som behövdes var att hon träffade någon som trodde på henne. Jag jobbade mig upp till posten som försäljningschef på ett företag med 300 millar i omsättning och verksamhet i sex länder. Jag slutade där förra året och har inte jobbat särskilt mycket sedan dess.
Vi bodde i en trerumslägenhet som hyrdes av Stockholmshem i en risig Stockholmsförort, levde billigt och sparade och investerade pengarna vi tjänade. Det går alldeles utmärkt att på tio år spara ihop till ett helt annat liv, om man verkligen vill och kan tänka sig att flytta till ett ställe där pengars värde fortfarande existerar. Nu bor vi ännu billigare än i hyreslägenheten i Stockholm, trots en bit över 500m2 boyta.
Och jag kan berätta att det finns inte en chans att man lyckas om man skall lyssna på det ena mer korkade investeringsförslaget efter det andra och följa det. Du vill ju ha pengarna nu, när du är mitt i livet. Inte sen någon gång när du blivit gammal. För övrigt så finns det en tjänstepensionsförsäkring hos Skandia med pengar som jag hellre hade tagit ut som lön, men som förhoppningsvis kommer att ha vuxit till sig till den dag då det är dags att lyfta den.
För att återknyta till den där bloggen. Den räknar över 65 år. Är det någon här som tror att denne lever om 65 år? Ränta på ränta med minimala insatser är jättebra för mina barnbarn, men inte för mig eller ens mina barn. I exemplet med den dagliga enkronan som förvaltas med 11% ränta så är det efter 30 år 80.633kr i kapital. Det låter ju inte SÅ häftigt, så skall man bevisa sina teser får man ta till mer extrema exempel som ingen rimligen kan följa med i. 11% avkastning i ett land med en inflation på 3% och med en boränta på 5%, som är stabil över många decennier skulle vara enormt förödande för det landets ekonomi. Ingen skulle jobba. Alla skulle peta in sina pengar i denna börs och sedan leva gott på avkastningen. BNP skulle sakta sjunka till noll, den ekonomiska tillväxten skulle snabbt bli negativ och bubblan skulle spricka långt innan man fyllt sin vinkällare. Under den tid som börsen har avkastat 11% i snitt har vi haft rätt många år då inflationen varit i ungefär samma storleksordning och till och med högre än så.
Och han drar en vit lögn då han skriver att det är de senaste 50 åren som börsen gått upp 11%. Det är bara under perioden 1980 - 2007 som man kan hitta något sådant.
Men visst har man kunnat bli mycket rik om man investerat på börsen under de senaste tre decennierna. Men det faktum att man har haft en hög avkastning betyder inte att man kommer att ha det de kommande trettio åren. Däremot är jag rätt så säker på att man på börsen har en bättre avkastning på sina pengar i snitt jämfört med bankkonto.
Jag var således inte ute och bar någon röd fana, jag har aldrig bott i en grotta och jag har förvisso tredagars skäggstubb idag men inte värre än så. Och jag finns!
Vi har väl olika definitioner på ekonomiskt beroende och även ekonomiskt oberoende.
Själv skulle jag tycka det var roligt om man hade sommarhus vid vattnet och möjlighet att gå i pension vid 50 och detta verkar jag för. Det betyder inte att jag lever på existensminimum men gärna lägger undan de pengar jag inte behöver just nu.
Jag har flera bekantas föräldrar som skulle vilja gå i pension vid 60 men som inte har råd utan måste jobba till 65. Undras hur det känns.
Själv skulle jag tycka det var roligt om man hade sommarhus vid vattnet och möjlighet att gå i pension vid 50 och detta verkar jag för. Det betyder inte att jag lever på existensminimum men gärna lägger undan de pengar jag inte behöver just nu.
Jag har flera bekantas föräldrar som skulle vilja gå i pension vid 60 men som inte har råd utan måste jobba till 65. Undras hur det känns.
Samma fil som ovan.Swetrot skrev:
1956 var avkastningsindex 7,1
1,11 (dvs 11% avkastning) ^ 50 (år)=117
Således borde index ökat från 7,1 till 7,1*117=830 till 2006 om avkastningen varit 11%.
Facit är att avkastningsindex visar på smått otroliga 5900 januari 2006.
Han drar en vit lögn, sanningen är att avkastningen varit mer än 11% de senaste 50 åren.
Jag sparar och investerar inte för att vara mångmiljonär när jag är 75, jag gör det för att kunna gå ner i arbetstid och pensionera mig tidigare, medan jag fortfarande kan ha glädje av pengarna. Jag ser det dessutom som en trygghet.
Jag tycker alla borde fundera på ett par saker: Hur många inkomstkällor har er familj? Jag skulle vara tämligen nervös om det bara var två och vi var beroende av båda för att klara oss. Hur länge skulle familjen klara sig om en inkomst plötsligt försvann? Man behöver inte klara sig för evigt, men man måste åtminstone kunna klara sig så lång tid som omställningen till de nya förutsättningarna tar.
Alldeles för många har bara två, eller till och med 1,5 inkomster om den ena är föräldraledig) och en ekonomi som håller från lön till lön, men inte mer. Då är man ute på djupt vatten.
Jag tycker alla borde fundera på ett par saker: Hur många inkomstkällor har er familj? Jag skulle vara tämligen nervös om det bara var två och vi var beroende av båda för att klara oss. Hur länge skulle familjen klara sig om en inkomst plötsligt försvann? Man behöver inte klara sig för evigt, men man måste åtminstone kunna klara sig så lång tid som omställningen till de nya förutsättningarna tar.
Alldeles för många har bara två, eller till och med 1,5 inkomster om den ena är föräldraledig) och en ekonomi som håller från lön till lön, men inte mer. Då är man ute på djupt vatten.
" Det rer sig" är mitt uttryck om saker som man inte har en aning om...
Precis som Swetrot har vi lämnat Sthlm och bor istället 17 mil därifrån.
Vårt boende har vi givetvis lån på men kanske till 50% av värdet. Där har vi kanske 1.5 millar "sparat". det räcker gott och väl för mig som buffert intill dagen jag ligger i träfracken.
Nu har vi tur som har stora ekonomibyggnader som vi vintertid inhyser fritidsfordon i och ett "extrahus" som vi hyr ut sommartid till turister. Detta sammantaget gör att vår boendekostnad är noll och intet då intäkterna efter skatt betalar räntorna, elen, försäkringen och soporna.
Egentligen är man väl dum som amorterar bort 6.000 i månaden enligt många förståsigpåare men det ser vi som vår "hyra".
Jag personligen finner ingen större anledning att öppna "rosa kuvertet" och oroa mig för framtiden. Boendet kommer att göra mig "ekonomiskt oberoende" vad det lider. Pension kommer jag få, gården betald och vad mer behöver jag?
Stockholmare brukar direkt kontra med att i obygden kan man inte leva, finns inga jobb, inget nöjesutbud osv.
Jobb finns, hur mycket som helst. Obygd? På 40 minuter når jag Västerås och en timme till så når vi Sthlm. Livskvalitén är 1000% högre ( finns så många procentisar? )....5 minuter bort finns affären.
Ingen oro för räntepunkter, tomten är på hektar istället för kvm, hästar i hagarna och ungarna kan busa runt hur mycket som helst med fyrhjulingar, traktorer, mopeder eller vad som önskas.
Att slava som en ekorre i bur för att få ihop till månadskostnader på 15-20.000 kr förstår jag inte hur man kan göra. Vad är det för liv? En hel ganska bra lön går åt till att bo. Rasar huspriserna 20% så kanske man ligger överbelånad med närmare en miljon och banken vill ha in pengarna. Aldrig i livet att jag skulle sitta i bilkö i två timmar om dagen. Knappt se mina barn under veckorna, vara ständigt stressad över ekonomin och när räkningarna är betalda knappt ha råd att ta bilen ut på landet och få en paus från skiten...så är det för många!
Har en god vän som arbetar på Handelsbanken och har så gjort i 20 år. Är idag 40 och mångmiljonär genom Handelsbankens Oktogon-fond där banken gödslar in pengar till sina anställda.
Problemet? Jo, pengarna är låsta tills pensionen. Till vilken nytta då? Det är ju NU mitt i livet stålarna behövs.
Livet är skört, det räcker med en kurva på vägen och en mötande lastbil på fel sida så är allt finito oavsett om du har miljoner på banken eller inte.
Precis som Swetrot har vi lämnat Sthlm och bor istället 17 mil därifrån.
Vårt boende har vi givetvis lån på men kanske till 50% av värdet. Där har vi kanske 1.5 millar "sparat". det räcker gott och väl för mig som buffert intill dagen jag ligger i träfracken.
Nu har vi tur som har stora ekonomibyggnader som vi vintertid inhyser fritidsfordon i och ett "extrahus" som vi hyr ut sommartid till turister. Detta sammantaget gör att vår boendekostnad är noll och intet då intäkterna efter skatt betalar räntorna, elen, försäkringen och soporna.
Egentligen är man väl dum som amorterar bort 6.000 i månaden enligt många förståsigpåare men det ser vi som vår "hyra".
Jag personligen finner ingen större anledning att öppna "rosa kuvertet" och oroa mig för framtiden. Boendet kommer att göra mig "ekonomiskt oberoende" vad det lider. Pension kommer jag få, gården betald och vad mer behöver jag?
Stockholmare brukar direkt kontra med att i obygden kan man inte leva, finns inga jobb, inget nöjesutbud osv.
Jobb finns, hur mycket som helst. Obygd? På 40 minuter når jag Västerås och en timme till så når vi Sthlm. Livskvalitén är 1000% högre ( finns så många procentisar? )....5 minuter bort finns affären.
Ingen oro för räntepunkter, tomten är på hektar istället för kvm, hästar i hagarna och ungarna kan busa runt hur mycket som helst med fyrhjulingar, traktorer, mopeder eller vad som önskas.
Att slava som en ekorre i bur för att få ihop till månadskostnader på 15-20.000 kr förstår jag inte hur man kan göra. Vad är det för liv? En hel ganska bra lön går åt till att bo. Rasar huspriserna 20% så kanske man ligger överbelånad med närmare en miljon och banken vill ha in pengarna. Aldrig i livet att jag skulle sitta i bilkö i två timmar om dagen. Knappt se mina barn under veckorna, vara ständigt stressad över ekonomin och när räkningarna är betalda knappt ha råd att ta bilen ut på landet och få en paus från skiten...så är det för många!
Har en god vän som arbetar på Handelsbanken och har så gjort i 20 år. Är idag 40 och mångmiljonär genom Handelsbankens Oktogon-fond där banken gödslar in pengar till sina anställda.
Problemet? Jo, pengarna är låsta tills pensionen. Till vilken nytta då? Det är ju NU mitt i livet stålarna behövs.
Livet är skört, det räcker med en kurva på vägen och en mötande lastbil på fel sida så är allt finito oavsett om du har miljoner på banken eller inte.