Ser att tråden är gammal, men vill lägga till en nackdel som jag ser med många 1,5/2-planshus (förutom trappen, för sådan är jag ruggigt trött på..) . Jo, det är att ofta ligger "föräldrasovrummet" på nedre plan, vilket gör att i det badrummet man har nere även får räkna med att släppa in sina gäster i. Och jag vill faktiskt ha mitt badrum för mig själv ;-)
Så om jag skulle, vilket inte komme att hända, skulle bygga ett hus på två våningar, så skulle jag ha alla familjens sovrum uppe. Alt en gästtoa också nere... Men uppväxt som jag är i ett tvåvåningshus med källare, och har även senare varit med trapp, så är jag nu allergisk mot dylika tingestar... ;-)
Så om jag skulle, vilket inte komme att hända, skulle bygga ett hus på två våningar, så skulle jag ha alla familjens sovrum uppe. Alt en gästtoa också nere... Men uppväxt som jag är i ett tvåvåningshus med källare, och har även senare varit med trapp, så är jag nu allergisk mot dylika tingestar... ;-)
Verkar numera bli större tillåten byggarea på tomterna, så det verkar som att det blir ett enplanshus nu.
Hej, vi bestämde oss till slut för 1-plan. Huset står på plats och det känns jättebra! Vi flyttar in om 7 veckor så efter det får vi se hur vi trivs och hur det funkar med 1 plan.
Ja skriv gärna om det, jag har tyvärr ytterligare ett år på mig tills jag kan börja bygga
Lustigt det där - själv är jag uppväxt i både och - ett 1,5 plans och sedan ett 1 plans. Dessa erfarenheter gör att jag är mest sugen på 1,5 plan. Insynen från gatan till sovrummen i bottenplan är huvudorsaken. Antingen får man ha hög och tät häck, vilket inte ger någon sol eller utsyn, eller så får man insyn. Vilket förstås kan lösas med rejäla mörkläggningsgardiner, men då får man ju komma ihåg att dra för innan varje dusch eller ombyte.
Det beror förståss mycket på hur huset planeras, man kan ju bygga t ex vinkel för sovrummen som vätter åt trädgårdssidan, kanske grannhuset "vänder ryggen åt" den egna tomten så man inte har direkt insyn därifrån.
Ett välplanerat 1 plans hus är säkerligen mest praktiskt och lättskött annars.
Även 1,5 planare måste förstås planeras så man inte har panoramafönster rakt in till grannen eller fullhöjdsfönster direkt mot gatan, men ett visst skydd är det ändå att inte förbipasserande kan snegla in i sovrummet.
Rent praktiskt skulle jag i en 1,5 planare vilja ha utrymme för lek på båda planen, samt ett TV rum i ovanplanet för att kunna hålla till där barnen sover, eller placera barnen där man själv håller till och fixar. Vill även ha sovrummen i samma plan, av samma skäl, men ett gästrum bör få plats på bottenvåningen, ifall man bryter benet eller något värre och inte klarar trappan.
Jag kan se problemet med små barn och trappor, men det finns ju barngrindar, och har man bara sovrummen i samma plan slipper man yrvaket snubbel där. Själv tycker jag inte att en trappa är särskilt jobbig att forcera. Däremot kan jag tänka mig att tvättnedkast är en mycket bra idé, alternativt klädvårdsavdelning i ovanplanet. För just släp på tunga tvättkorgar är lite bökigt.
Som barn minns jag trappan som en spännande leksak i sig självt: i den klättrade och smög man, hängde från trappstegen, åkte madrass nerför och sånt. Minns inte att föräldrarna klagade på den heller, men kanske sviker minnet.
Det beror förståss mycket på hur huset planeras, man kan ju bygga t ex vinkel för sovrummen som vätter åt trädgårdssidan, kanske grannhuset "vänder ryggen åt" den egna tomten så man inte har direkt insyn därifrån.
Ett välplanerat 1 plans hus är säkerligen mest praktiskt och lättskött annars.
Även 1,5 planare måste förstås planeras så man inte har panoramafönster rakt in till grannen eller fullhöjdsfönster direkt mot gatan, men ett visst skydd är det ändå att inte förbipasserande kan snegla in i sovrummet.
Rent praktiskt skulle jag i en 1,5 planare vilja ha utrymme för lek på båda planen, samt ett TV rum i ovanplanet för att kunna hålla till där barnen sover, eller placera barnen där man själv håller till och fixar. Vill även ha sovrummen i samma plan, av samma skäl, men ett gästrum bör få plats på bottenvåningen, ifall man bryter benet eller något värre och inte klarar trappan.
Jag kan se problemet med små barn och trappor, men det finns ju barngrindar, och har man bara sovrummen i samma plan slipper man yrvaket snubbel där. Själv tycker jag inte att en trappa är särskilt jobbig att forcera. Däremot kan jag tänka mig att tvättnedkast är en mycket bra idé, alternativt klädvårdsavdelning i ovanplanet. För just släp på tunga tvättkorgar är lite bökigt.
Som barn minns jag trappan som en spännande leksak i sig självt: i den klättrade och smög man, hängde från trappstegen, åkte madrass nerför och sånt. Minns inte att föräldrarna klagade på den heller, men kanske sviker minnet.
Mycket hänger på tomten, vad som är möjligt att bygga, hur stor får byggytan vara mm. Ser man till vårt hus så vet vi att det inte hade gått att få motsvarande i ett enplanshus. Vill ha sovrum avskilt på övervåningen utan insyn, katten kommer dessutom att älska trappan, vill ha högt i tak ovanför entrén... ja listan kan göras lång, om inte oändlig, men huvudsaken är att man hittar det som passar ens önskningar och behov bäst, då blir det bra i slutändan.
Om du läser tråden, "tidsfördriv i vinter" som ligger klistrad så hittar du nog mer korridoryta i ytor som endast används som gångväg. Men jag håller helt med om att en bra planlösning i ett plan spar yta eftersom trappan tar en massa plats.Linnex skrev:
När jag själv resonerer kring ett eller två plan är det just risken att man tillfälligt eller permanent hamnar i rullstol eller på kryckor som krånglar till det. Skulle det hända vill man ha alla viktiga funktioner i huset på entréplanet, kök, bad, tvätt, vardagsrum och ett rejält sovrum. Det som då finns kvar för övervåningen borde rimligtvis vara betydligt mindre ytmässigt än nedervåningen så det passar inte riktigt ihop. Därför brukar mina drömmar sluta med enplan.
Insyn är inget problem om man har tillräckligt långt till grannarna, några hundra meter är ett minimum.
Fick jag drömma skulle jag göra en enplanare med en liten övervåning som inreds när barnen blir lite större och inte behöver ha mamma och pappa på samma våningsplan längre. Då skulle jag och min man flytta upp och få sovrum, eget badrum och kanske ett arbetsrum eller ett eget litet teverum.
Ja det är inte alls någon dum ide. Beroende på tomt, smak osv ...halloy skrev:
Några exempel på kataloghus med ideer i denna anda:
http://www.lbhus.se/vara-hus.php?house=687&hpage=info&
http://www.bollebygdshus.se/default.asp?lid=9&ulid=38&show=1&hus=1
http://www.a-hus.se/Templates/House1.aspx?PageID=d762f810-3c15-48c8-b8af-c9315122c6e3
Annars kan nog en arkitekt (husföretagets, eller fristådende) göra underverk av ett sådant önskemål.
Min akilleshäl när det gäller planlösningar är yta och ljus.Mellanbarn skrev:
Och även om det finns en "dold" korridor genom ett rum, som därmed blir obrukbar yta, så har jag ändå uppfyllt mina grundvillkor. Så därför föredrar jag korridorer genom rum än mörka smala fönsterlösa gångar mitt inne huset. Men jag är medveten om att man ofta offrar mycket av sina möbleringsbara väggytor med mitt tänk.
(Man får inte skaffa så mycket grejer och möbler helt enkelt
)Märkligt att alla vill möblera mot en vägg. Dom flesta möbler man har klarar ju aldeles utmärkt att stå utan att luta mot en vägg, tavlor undantaget. Hemma hos mig har tv-soffan fått en fri placering mitt i rummet och fungerar som rumsavdelare till en "korridor".Mikael_L skrev:Min akilleshäl när det gäller planlösningar är yta och ljus.
Och även om det finns en "dold" korridor genom ett rum, som därmed blir obrukbar yta, så har jag ändå uppfyllt mina grundvillkor. Så därför föredrar jag korridorer genom rum än mörka smala fönsterlösa gångar mitt inne huset. Men jag är medveten om att man ofta offrar mycket av sina möbleringsbara väggytor med mitt tänk.
(Man får inte skaffa så mycket grejer och möbler helt enkelt
Visst är det trevligare att gå genom ett rum än genom en mörk korridor. Men man spar inte en massa yta genom att dölja korridorerna i ett rum som man lätt tror vid första anblicken. (kanske lite för dom går att göra smalare).
Speciellt med "öppna planlösningar" om är så populära nu för tiden så fungerar det oerhört dåligt om man ska möblera allt efter väggarna. I huset vi har köpt är vardagsrum + kök/matdel tillsammans på närmare 70 kvadrat med bara en enda obruten vägg, skulle bli ganska skumt att ha alla möbler vid den lilla väggsnuttenMellanbarn skrev:Märkligt att alla vill möblera mot en vägg. Dom flesta möbler man har klarar ju aldeles utmärkt att stå utan att luta mot en vägg, tavlor undantaget. Hemma hos mig har tv-soffan fått en fri placering mitt i rummet och fungerar som rumsavdelare till en "korridor".
Visst är det trevligare att gå genom ett rum än genom en mörk korridor. Men man spar inte en massa yta genom att dölja korridorerna i ett rum som man lätt tror vid första anblicken. (kanske lite för dom går att göra smalare).
Angående ett eller två plan: Jag har svårt att tänka mig ett hus med bara ett plan. Visst, det går att fixa mycket med planlösningar, men jag gillar verkligen den naturliga avdelningen av miljöer man får med en övervåning. Vi kommer ha en oinredd övervåning nu och jag känner redan att jag kommer sakna övervåningen fram tills den är färdig.
Jag ser betydligt fler undantag än tavlor...Mellanbarn skrev:
TV+TV-BÄNK: Väldigt opraktisk att ha någon annastans än mot en vägg. Snubbelrisken på antennsladd och elsladdar är stor...
SOFFA: Funkar bra att ha mitt i rummet. Men om man gillar att läsa i soffan och därför vill ha golv/bordslampor vid sidan om så har vi återigen opraktiska och fula elsladdar på golvet...
BOKHYLLA: Svårt att hitta bra placering mitt på golvet. Kan dessutom vara direkt farligt om bokhyllan är lite högre och inte kan förankras i en vägg.
LAMPOR: Som sagt. Det största problemet med öppna ytor utan väggar att möblera med, är ju just lamporna och där med elsladdarna.