Hindra någon från att köra alkoholpåverkad - skulle ni göra det?
Hittade härom kvällen en ny serie, "Fångat på polisens kamera" på MAX, och i ett avsnitt ser man vad jag tror är en drönarfilm som visar en parkering utanför en arbetsplats. Jag tittade inte från början men hörde hur polisen/berättarrösten beskrev vad jag tror var, att en person ringde 112 från denna arbetsplats och säger att en kollega verkar påverkad och luktar av alkohol och nu tänker denna person ta sin bil och köra hem.
När jag hörde detta blev jag intresserad och började titta på filmen, där man får se en person som vinglande går ut från en byggnad och till en parkering, där händer något som får den berusade att gå mot ett fordon där en annan person öppnar bildörren och kliver ur, de pratar uppenbarligen ett kort tag, sen sätter sig den andra personen i sin bil och kör iväg.
Den påverkade går fram till sitt fordon och lyckas ta sig ut från parkeringen.
Nu hör man också vad polisen tänker göra, de ska få stopp på bilens framfart. Filmen rullar på och visar en vinglig bilfärd, över mittlinjen i ett relativt tättbebyggt område, genade i en rondell, höll på att krocka flera gånger för att till sist sluta med att föraren brakar rakt in i ett buskage och blir fast då dörren inte går att öppna.
Detta buskage låg endast några meter från en byggnad; hade det inte funnits där hade bilen brakat rakt in i huset.
Hindra någon från att köra alkoholpåverkad - skulle ni göra det?
Om detta varit på min arbetsplats och den alkoholpåverkade personen är fysisk jämnstor, eller mindre än vad jag är, då hade jag "tacklat" för att försöka komma över bilnyckeln och ropat på hjälp från andra kollegor, inte "bara" ringt 112.
När jag hörde detta blev jag intresserad och började titta på filmen, där man får se en person som vinglande går ut från en byggnad och till en parkering, där händer något som får den berusade att gå mot ett fordon där en annan person öppnar bildörren och kliver ur, de pratar uppenbarligen ett kort tag, sen sätter sig den andra personen i sin bil och kör iväg.
Den påverkade går fram till sitt fordon och lyckas ta sig ut från parkeringen.
Nu hör man också vad polisen tänker göra, de ska få stopp på bilens framfart. Filmen rullar på och visar en vinglig bilfärd, över mittlinjen i ett relativt tättbebyggt område, genade i en rondell, höll på att krocka flera gånger för att till sist sluta med att föraren brakar rakt in i ett buskage och blir fast då dörren inte går att öppna.
Detta buskage låg endast några meter från en byggnad; hade det inte funnits där hade bilen brakat rakt in i huset.
Hindra någon från att köra alkoholpåverkad - skulle ni göra det?
Om detta varit på min arbetsplats och den alkoholpåverkade personen är fysisk jämnstor, eller mindre än vad jag är, då hade jag "tacklat" för att försöka komma över bilnyckeln och ropat på hjälp från andra kollegor, inte "bara" ringt 112.
Njaaa... OM det vore en kollega som jag tror mig ha rimlig koll på. Så ja. Jag skulle handgripligen hindra, om det behövs. Men en i största allmänhet okänd person, som jag inte vet hur våldsbenägen han är, nej.
För väldigt många år sedan hamnade jag i en situation där jag "blev tvungen" att stoppa ett rån i tunnelbanan. Jag rörde aldrig rånaren men gjorde klart att jag skulle inte släppa ut honom ur tunnelbanevangen med den handväska han försökte stjäla. Rånaren var extremt berusad. Och avbröt till slut rånet.
Det blev rätt segt polisförhör, och sedan fick jag vittna i rättegången. Alltsomallt gick det åt mycket tid.
Det räddade mig några år senare. (korta versionen) det var bråk utanför entren till min arbetsplats, jag var på väg ut/hem, och var kraftigt försenad (före mobiltelefonernas tid, för alla). Jag visste att andra hade ringt polisen. Jag ser att en kille står och grälar med en tjej, håller henne i armen. Ser inte akut farligt ut. Jag tänker ett ögonblick gå fram och säga till honom att släppa henne och sticka innan polisen kommer. Men inser att det är risk att jag måste stanna och vittna, vilket jag inte hinner, så jag skäms och går mot min bil. Hör en smäll bakom mig, då ligger tjejen på gatan och killen ståröver tjejen med en pistol i handen, han vänder sig mot mig med pistolen, jag är 10 meter ifrån.
När jag en ett ögonblick senare lyckats kasta mig bakom en låg stödmur i betong, utan att bli skjuten begår gärningsmannen självmord, han har först tömt en jeepdunk med bensin över sig och sin bil, skjuter sig i huvudet, mynningsflamman tänder bensinen. Jag uppfattade aldrig det andra skottet bara explosionen, och den extrema värmestrålningen. Det blev ett eldmoln som gick över taket på trevåningshuset bredvid, molnet liksom rullade mot mig Värmestrålningen gick rakt igenom mina kläder, jag var övertygad om att jag brann på ryggen.
Tjejen blev skjuten i huvudet men överlevde.
Och jag blev extremt sen hem (polisen kom med en jättestyrka efter 40 minuter, när 5 av 6 ambulanser redan hade åkt, och brandkåren stod och rullade ihop sina slangar). Antar att den 6e ambulansen skulle transportera den avlidne gärningsmannen.
Efter detta har jag blivit väldigt feg vad gäller eget ingripande.
För väldigt många år sedan hamnade jag i en situation där jag "blev tvungen" att stoppa ett rån i tunnelbanan. Jag rörde aldrig rånaren men gjorde klart att jag skulle inte släppa ut honom ur tunnelbanevangen med den handväska han försökte stjäla. Rånaren var extremt berusad. Och avbröt till slut rånet.
Det blev rätt segt polisförhör, och sedan fick jag vittna i rättegången. Alltsomallt gick det åt mycket tid.
Det räddade mig några år senare. (korta versionen) det var bråk utanför entren till min arbetsplats, jag var på väg ut/hem, och var kraftigt försenad (före mobiltelefonernas tid, för alla). Jag visste att andra hade ringt polisen. Jag ser att en kille står och grälar med en tjej, håller henne i armen. Ser inte akut farligt ut. Jag tänker ett ögonblick gå fram och säga till honom att släppa henne och sticka innan polisen kommer. Men inser att det är risk att jag måste stanna och vittna, vilket jag inte hinner, så jag skäms och går mot min bil. Hör en smäll bakom mig, då ligger tjejen på gatan och killen ståröver tjejen med en pistol i handen, han vänder sig mot mig med pistolen, jag är 10 meter ifrån.
När jag en ett ögonblick senare lyckats kasta mig bakom en låg stödmur i betong, utan att bli skjuten begår gärningsmannen självmord, han har först tömt en jeepdunk med bensin över sig och sin bil, skjuter sig i huvudet, mynningsflamman tänder bensinen. Jag uppfattade aldrig det andra skottet bara explosionen, och den extrema värmestrålningen. Det blev ett eldmoln som gick över taket på trevåningshuset bredvid, molnet liksom rullade mot mig Värmestrålningen gick rakt igenom mina kläder, jag var övertygad om att jag brann på ryggen.
Tjejen blev skjuten i huvudet men överlevde.
Och jag blev extremt sen hem (polisen kom med en jättestyrka efter 40 minuter, när 5 av 6 ambulanser redan hade åkt, och brandkåren stod och rullade ihop sina slangar). Antar att den 6e ambulansen skulle transportera den avlidne gärningsmannen.
Efter detta har jag blivit väldigt feg vad gäller eget ingripande.
Redigerat:
Att vara rädd om sitt eget skinn är en självbevarelsedrift och inte en feghet - jag hade tänkt göra understruken alt kursiv stil av mina ord "fysiskt jämnstor, eller mindre" men det funkade inte, och jag skulle inte heller försöka hindra en person jag inte har någon som helst kännedom om, från att köra onykter om jag misstänkte att jag skulle kunna bli skadad själv.H hempularen skrev:
Har slängt iväg en bilnyckel en gång, över 30 år sen, vilket resulterade i att jag fick ett knytnävsslag över ena ögonbrynet innan två andra kastade sig över gärningspersonen.
Vad jag skulle, eller inte skulle göra, i en situation där någon ger sig på ett barn eller ett djur är en annan femma.
Din berättelse är fruktansvärt vidrig.