Oventilerade parallelltak, bra eller dåligt?
Hej! Jag försöker skaffa mig en bättre förståelse för huruvida oventilerade parallelltak (utan luftspalt) är en bra eller dålig konstruktionslösning. Jag har läst lite på forumet och det finns ju en del trådar som berör detta, men jag hittade ingen som försöker göra en djupdykning i ämnet, så det är det jag hoppas att den här tråden ska kunna bidra med.
Det verkar finnas två olika skolor; de som menar att luftspalt är den klart säkraste konstruktionen för att undvika fuktproblem, och de som menar att luftspalten snarare stjälper än hjälper när det kommer till att hålla konstruktionen torr. Vad jag kunnat läsa mig till så argumenterar förespråkarna för oventilerat att, (i) luftspalten bidrar till att mer fukt kommer in i konstruktionen och (ii) att luftflödet i spalten ändå är för dåligt för att torka ur ordentligt. Det finns även en del studier som argumenterar för oventlierat, t.ex. https://www.lth.se/fileadmin/fuktcentrum/Publikationer/Bygg-Teknik/2_00_49.pdf
Vad finns det för erfarenheter bland forumets medlemmar? Vilka argument finns för och emot? Under vilka förutsättningar (om några) är oventilerat ett bra alternativ? Är det någon som byggt antingen med eller utan luftspalt, och därefter fått fuktproblem?
Oventilerade tak har ju vissa likheter med enstegstätade fasader, men är de tekniskt jämförbara? Om ja, hur kommer det sig att oventilerade tak fortfarande marknadsförs, trots att enstegstätat är en erkänd riskkonstruktion?
Isover marknadsför två olika lösningar för oventilerade tak, antingen med diffusionstätt yttertak (träet ”andas” inåt) eller diffusionsöppet yttertak (det andas utåt). Är det någon av dessa som är säkrare/bättre än den andra, eller har båda lösningarna samma problem?
PS. Tråden är inte tänkt som en opinionsundersökning, men bidra gärna med erfarenheter och sakliga argument
Det verkar finnas två olika skolor; de som menar att luftspalt är den klart säkraste konstruktionen för att undvika fuktproblem, och de som menar att luftspalten snarare stjälper än hjälper när det kommer till att hålla konstruktionen torr. Vad jag kunnat läsa mig till så argumenterar förespråkarna för oventilerat att, (i) luftspalten bidrar till att mer fukt kommer in i konstruktionen och (ii) att luftflödet i spalten ändå är för dåligt för att torka ur ordentligt. Det finns även en del studier som argumenterar för oventlierat, t.ex. https://www.lth.se/fileadmin/fuktcentrum/Publikationer/Bygg-Teknik/2_00_49.pdf
Vad finns det för erfarenheter bland forumets medlemmar? Vilka argument finns för och emot? Under vilka förutsättningar (om några) är oventilerat ett bra alternativ? Är det någon som byggt antingen med eller utan luftspalt, och därefter fått fuktproblem?
Oventilerade tak har ju vissa likheter med enstegstätade fasader, men är de tekniskt jämförbara? Om ja, hur kommer det sig att oventilerade tak fortfarande marknadsförs, trots att enstegstätat är en erkänd riskkonstruktion?
Isover marknadsför två olika lösningar för oventilerade tak, antingen med diffusionstätt yttertak (träet ”andas” inåt) eller diffusionsöppet yttertak (det andas utåt). Är det någon av dessa som är säkrare/bättre än den andra, eller har båda lösningarna samma problem?
PS. Tråden är inte tänkt som en opinionsundersökning, men bidra gärna med erfarenheter och sakliga argument
Jag har bara följt etablerade råd och bygtg med luftspalt och ventialtion i takfoten, och det har hitills inte lett till några problem.D Dloc skrev:Hej! Jag försöker skaffa mig en bättre förståelse för huruvida oventilerade parallelltak (utan luftspalt) är en bra eller dålig konstruktionslösning. Jag har läst lite på forumet och det finns ju en del trådar som berör detta, men jag hittade ingen som försöker göra en djupdykning i ämnet, så det är det jag hoppas att den här tråden ska kunna bidra med.
Det verkar finnas två olika skolor; de som menar att luftspalt är den klart säkraste konstruktionen för att undvika fuktproblem, och de som menar att luftspalten snarare stjälper än hjälper när det kommer till att hålla konstruktionen torr. Vad jag kunnat läsa mig till så argumenterar förespråkarna för oventilerat att, (i) luftspalten bidrar till att mer fukt kommer in i konstruktionen och (ii) att luftflödet i spalten ändå är för dåligt för att torka ur ordentligt. Det finns även en del studier som argumenterar för oventlierat, t.ex. [länk]
Vad finns det för erfarenheter bland forumets medlemmar? Vilka argument finns för och emot? Under vilka förutsättningar (om några) är oventilerat ett bra alternativ? Är det någon som byggt antingen med eller utan luftspalt, och därefter fått fuktproblem?
Oventilerade tak har ju vissa likheter med enstegstätade fasader, men är de tekniskt jämförbara? Om ja, hur kommer det sig att oventilerade tak fortfarande marknadsförs, trots att enstegstätat är en erkänd riskkonstruktion?
Isover marknadsför två olika lösningar för oventilerade tak, antingen med diffusionstätt yttertak (träet ”andas” inåt) eller diffusionsöppet yttertak (det andas utåt). Är det någon av dessa som är säkrare/bättre än den andra, eller har båda lösningarna samma problem?
PS. Tråden är inte tänkt som en opinionsundersökning, men bidra gärna med erfarenheter och sakliga argument
Jag föredrar också ångbroms framför ångspärr innåt, då jag tror att konstruktioner mår bra av att kunna andas och att det är svårt att få allt helt tätt. Då skall dock sägas att jag byggt fritidshus dels nybygge med möjlighet till kallställning (dvs då skall INte diffusionsspoärr användas) och senare som renovering av gammlt 70-tals hus utan diffusionsskikit (dvs fukt kommer in i konstruktionen på gamla ställen, och då vill jag inte spärra in den på nyare ställen.
Som ett svar i en annan tråd på frågan "varför?" ang en kommentar om att isolerade tak utan luftspalt aldrig är bra, och med ref till den ovan länkade artikeln:
De allra flesta befintliga hus i Sverige råspont och takpapp. Dvs ett diffusionstätt underlagstak. Det fungerar inte utan luftspalt, vilket artikeln konstaterar.
Vid nybygge går det att konstruera ett tak för att fungera utan luftspalt, men som artikeln också nämner, det förutsätter att precis varenda detalj av konstruktionen görs rätt, samt att alla material är rätt, och av det följer också att själva utförandet måste göras helt rätt. Det är alltså i mina ögon en riskkonstruktion. Det för tveklöst in tankarna på enstegstätade väggar...
Det är en känslig konstruktion där en lekman/husägare i princip aldrig kan gå in och ändra på ngt i efterhand utan att riskera fuktskador med allvarliga konsekvenser i form av röta i bärande delar och därpå följande takkollaps. Pga den väl inbyggda konstruktionen så kan man också misstänka att det är stor risk för att inte få ngn förvarning innan det är försent.
Jag har inga belägg för det men jag har känslan av att de flesta äldre hus har blivit ändrade på. (Planlösning, ytskikt, reparation, tillbyggnad/ombyggnad etc.) Dessutom kan nog varenda husägare konstatera att även om man vill behålla originallösningar så kan man inte det fullt ut därför att de byggmaterial och dimensioner som gällde vid tiden för husets tillkomst finns oftast inte kvar 20-30 år senare så man är tvungen att välja ngt annat. Med en komplex konstruktion där minsta detalj/funktionalitet är mer eller mindre avgörande så är det nog snarare regel än undantag att ett olämpligt material väljes.
De allra flesta befintliga hus i Sverige råspont och takpapp. Dvs ett diffusionstätt underlagstak. Det fungerar inte utan luftspalt, vilket artikeln konstaterar.
Vid nybygge går det att konstruera ett tak för att fungera utan luftspalt, men som artikeln också nämner, det förutsätter att precis varenda detalj av konstruktionen görs rätt, samt att alla material är rätt, och av det följer också att själva utförandet måste göras helt rätt. Det är alltså i mina ögon en riskkonstruktion. Det för tveklöst in tankarna på enstegstätade väggar...
Det är en känslig konstruktion där en lekman/husägare i princip aldrig kan gå in och ändra på ngt i efterhand utan att riskera fuktskador med allvarliga konsekvenser i form av röta i bärande delar och därpå följande takkollaps. Pga den väl inbyggda konstruktionen så kan man också misstänka att det är stor risk för att inte få ngn förvarning innan det är försent.
Jag har inga belägg för det men jag har känslan av att de flesta äldre hus har blivit ändrade på. (Planlösning, ytskikt, reparation, tillbyggnad/ombyggnad etc.) Dessutom kan nog varenda husägare konstatera att även om man vill behålla originallösningar så kan man inte det fullt ut därför att de byggmaterial och dimensioner som gällde vid tiden för husets tillkomst finns oftast inte kvar 20-30 år senare så man är tvungen att välja ngt annat. Med en komplex konstruktion där minsta detalj/funktionalitet är mer eller mindre avgörande så är det nog snarare regel än undantag att ett olämpligt material väljes.
När det gäller ditt resonemang här oldboy så är jag 100% med.Oldboy skrev:
Jag har alltid ansett det vara en risk när man säger att konstruktionen måste vara helt tät med vissa specifika material osv: Det går ju att uppnå när man bygger nytt, tom en hemmabyggare kan nog klara det i många fall, genmopm att hålla sig till samma tillverkare, noggrann tätning/tejpning osv - men sen över tid ?
50-70 år senare och med 5-10 ägare som har gjort lite olika ändringar: Hur ser huset ut då ?
Eller skall man inte våga fixa i huset ? Eller om, som du säger, något går sönder: Man byter fönster, eller river ett kök/badrum, får en fuktskada eller ngt som gör att man måste riva upp en vägg: Då kan det bli oerhört komplext/dyrt att garantera en täthet, och att fixa sånt själv blir helt plötsligt mer eller mindre omöjligt
Redigerat: