Varför sviker regeringen (L) familjeskogsbruket?
https://www.nwt.se/2024/08/24/regeringe ... ksMMJ9I4uQ
I juni utlovade regeringen lättnader i artskyddet. Äganderätten skulle stärkas och bara de mest skyddsvärda arterna skulle – mot ersättning – få hindra skogsbruk. ”Stopp för knärotsaktivismen”, skrev landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) glatt på Facebook.
Knärot är en av landets vanligaste orkidéer. Då den är både lätt att känna igen och fridlyst har den blivit ett tacksamt verktyg för den som vill lägga krokben för skogsbruket. Även om det finns fler arter som ställer till det. Allt från svampen bombmurkla till tjäder.
Beskedet om lättnader i vissa delar av artskyddet togs väl emot, men Liberalernas strulande bakom kulisserna skvallrade om att skogsägarna inte kunde pusta ut. L hade under lång tid motarbetat en utredning, och i det fall den ändå blev av ville partiet ha kontrollen. Och så blev det. L förefaller ha fått fria händer att bemanna utredningen med personer utan synbart intresse av de lättnader Moderaterna och Kristdemokraterna så länge talat om.
I utredningen finns till exempel en kvinna som tidigare arbetat för Naturskyddsföreningen men nu är på Naturvårdsverket. Hon har bland annat varit delaktig i myndighetens motstånd mot att Cementa skulle ges förnyat tillstånd att bryta kalk på Gotland.
Det finns även en tjänsteman som varit inblandad i det så kallade bombmurklemålet, rörande en skogsägares dispensansökan för avverkning i ett område med bombmurkla. Mannen motsatte sig att ge enskilda skogsägares intresse generellt företräde framför det allmänna intresset att skydda fridlysta arter. Han ville snarare se en bedömning från fall till fall, alltså fortsatt osäkerhet eftersom varje skogsägare då fick kämpa för sin rätt.
Tredje namnet känns igen från arbetet som ledde fram till tolkningen att skogsbruk inte får störa fåglar ens på individnivå. Av de tolv domar praxis bygger på kommer åtta från den underrätt där kvinnan är chefsrådman. Fem av dem har hon själv avkunnat.
Vad som är utmärkande för dessa är att domskälen, som till skillnad från domslut inte kan överklagas, går långt utöver vad som målet egentligen rör. I dessa utvecklar kvinnan en egen långtgående syn på artskyddets omfattning. Domskälen ligger sedan till grund för praxis om individskydd för fåglar.
Hon har också varit delaktig i den hårt kritiserade artskyddsutredningen som leddes av samma L-politiker som nu leder den snart lika kritiserade miljömålsberedningen. Då bortsågs från regeringens direktiv och man hittade på egna förslag som blivit mycket kostsamma för skogsägarna.
Direktivet att stärka äganderätten kokades ner till förslaget att få sina rättegångskostnader ersatta vid process mot staten. Det är därför en provokation att regeringen skriver att nuvarande utrednings förslag skall utgöra ett komplement till artskyddsutredningen som fortsatt bereds i regeringskansliet.
M och KD har gett L kontrollen över en utredning som från början är dömd att misslyckas med att åstadkomma de lättnader som utlovats. Att sätta bocken som trädgårdsmästare är ett svek mot borgerliga väljare.
I juni utlovade regeringen lättnader i artskyddet. Äganderätten skulle stärkas och bara de mest skyddsvärda arterna skulle – mot ersättning – få hindra skogsbruk. ”Stopp för knärotsaktivismen”, skrev landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) glatt på Facebook.
Knärot är en av landets vanligaste orkidéer. Då den är både lätt att känna igen och fridlyst har den blivit ett tacksamt verktyg för den som vill lägga krokben för skogsbruket. Även om det finns fler arter som ställer till det. Allt från svampen bombmurkla till tjäder.
Beskedet om lättnader i vissa delar av artskyddet togs väl emot, men Liberalernas strulande bakom kulisserna skvallrade om att skogsägarna inte kunde pusta ut. L hade under lång tid motarbetat en utredning, och i det fall den ändå blev av ville partiet ha kontrollen. Och så blev det. L förefaller ha fått fria händer att bemanna utredningen med personer utan synbart intresse av de lättnader Moderaterna och Kristdemokraterna så länge talat om.
I utredningen finns till exempel en kvinna som tidigare arbetat för Naturskyddsföreningen men nu är på Naturvårdsverket. Hon har bland annat varit delaktig i myndighetens motstånd mot att Cementa skulle ges förnyat tillstånd att bryta kalk på Gotland.
Det finns även en tjänsteman som varit inblandad i det så kallade bombmurklemålet, rörande en skogsägares dispensansökan för avverkning i ett område med bombmurkla. Mannen motsatte sig att ge enskilda skogsägares intresse generellt företräde framför det allmänna intresset att skydda fridlysta arter. Han ville snarare se en bedömning från fall till fall, alltså fortsatt osäkerhet eftersom varje skogsägare då fick kämpa för sin rätt.
Tredje namnet känns igen från arbetet som ledde fram till tolkningen att skogsbruk inte får störa fåglar ens på individnivå. Av de tolv domar praxis bygger på kommer åtta från den underrätt där kvinnan är chefsrådman. Fem av dem har hon själv avkunnat.
Vad som är utmärkande för dessa är att domskälen, som till skillnad från domslut inte kan överklagas, går långt utöver vad som målet egentligen rör. I dessa utvecklar kvinnan en egen långtgående syn på artskyddets omfattning. Domskälen ligger sedan till grund för praxis om individskydd för fåglar.
Hon har också varit delaktig i den hårt kritiserade artskyddsutredningen som leddes av samma L-politiker som nu leder den snart lika kritiserade miljömålsberedningen. Då bortsågs från regeringens direktiv och man hittade på egna förslag som blivit mycket kostsamma för skogsägarna.
Direktivet att stärka äganderätten kokades ner till förslaget att få sina rättegångskostnader ersatta vid process mot staten. Det är därför en provokation att regeringen skriver att nuvarande utrednings förslag skall utgöra ett komplement till artskyddsutredningen som fortsatt bereds i regeringskansliet.
M och KD har gett L kontrollen över en utredning som från början är dömd att misslyckas med att åstadkomma de lättnader som utlovats. Att sätta bocken som trädgårdsmästare är ett svek mot borgerliga väljare.
Tillkännagivandet understryker det delar av regeringen kampanjade hårt för innan valet: att dagens tillämpning av artskyddsreglerna medför orimliga konsekvenser för både markägare och samhället i stort. Andra delar av regeringen var inte lika tydliga i frågan, som Liberalerna. Kan det vara så att det fortfarande pågår hårda förhandlingar mellan de båda främst berörda departementen och att det är därför konkreta handlingar drar ut så på tiden? Samtidigt har både Elin Nilsson, Liberalernas ledamot i miljö- och jordbruksutskottet, och inte minst klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) på senare tid uttryckt sig mycket tydligt i frågan.
En alternativ förklaring till att sakpolitisk oenighet orsakar dröjsmålet kan vara att lagstiftaren insett att delar av vissa myndigheter har arbetat efter andra agendor i ett antal frågor frågor och att vårt svenska system med oberoende myndigheter i dag leder till ett försvagande av den konstitutionella lagstiftningsmakten. Det i sin tur leder till nya krav på lagstiftaren för att de folkvaldas intentioner inte ska bli överkörda av tjänstemän. I färskt minne har vi de åtgärder som vidtogs för att komma till rätta med överimplementeringen av fågeldirektivet för ett par år sedan men som ännu inte har fått någon praktisk effekt, trots ändringar i förordningstexten, men det finns betydligt fler exempel.
Detta är mycket allvarligt och handlar ytterst om demokratin. Vi väljare kan rösta fram, och rösta bort, våra politiker. Men tjänstemännen kan medborgarna varken välja eller avsätta.
Till sist ett viktigt medskick till utredningen: glöm inte utredningsansvaret då myndigheternas egna omtolkningar av artskyddet även inneburit helt nya krav på skogsägare att, i vissa fall, genomföra MKB-liknande utredningar i samband med anmälningar om fortsatt pågående markanvändning. I praktiken innebär det att skogsägare själva tvingas att ta fram kostsamma underlag för de inskränkningar de kan komma att utsättas för, återigen i strid med lagstiftarens intentioner. Det korrekta tillvägagångssättet är att staten ska visa att varje rådighetsinskränkning uppfyller kraven på legalitet, objektivitet och proportionalitet. Även riksdagen menar att regeringen tydligt bör reglera att det är staten som ansvarar för att utreda förekomst av skyddade arter i ett område, inte skogsägare
Citat från ATL, Anna T
En alternativ förklaring till att sakpolitisk oenighet orsakar dröjsmålet kan vara att lagstiftaren insett att delar av vissa myndigheter har arbetat efter andra agendor i ett antal frågor frågor och att vårt svenska system med oberoende myndigheter i dag leder till ett försvagande av den konstitutionella lagstiftningsmakten. Det i sin tur leder till nya krav på lagstiftaren för att de folkvaldas intentioner inte ska bli överkörda av tjänstemän. I färskt minne har vi de åtgärder som vidtogs för att komma till rätta med överimplementeringen av fågeldirektivet för ett par år sedan men som ännu inte har fått någon praktisk effekt, trots ändringar i förordningstexten, men det finns betydligt fler exempel.
Detta är mycket allvarligt och handlar ytterst om demokratin. Vi väljare kan rösta fram, och rösta bort, våra politiker. Men tjänstemännen kan medborgarna varken välja eller avsätta.
Till sist ett viktigt medskick till utredningen: glöm inte utredningsansvaret då myndigheternas egna omtolkningar av artskyddet även inneburit helt nya krav på skogsägare att, i vissa fall, genomföra MKB-liknande utredningar i samband med anmälningar om fortsatt pågående markanvändning. I praktiken innebär det att skogsägare själva tvingas att ta fram kostsamma underlag för de inskränkningar de kan komma att utsättas för, återigen i strid med lagstiftarens intentioner. Det korrekta tillvägagångssättet är att staten ska visa att varje rådighetsinskränkning uppfyller kraven på legalitet, objektivitet och proportionalitet. Även riksdagen menar att regeringen tydligt bör reglera att det är staten som ansvarar för att utreda förekomst av skyddade arter i ett område, inte skogsägare
Citat från ATL, Anna T
När klimataktivisterna tillåts komma in i beslutande och rådgivande församlingar och tillåts härja fritt kommer äganderätten i Sverige att undermineras till den grad att Putin och hans anhang framstår som frihetens förkämpar.
Det är ett otroligt komplicerat rättsosäkert läge som vi har hamnat i. Det handlar om juridiska processer som ska föras genom alla mark- och miljödomstolar, som vi vet är helt överarbetade med alla andra miljöprövningsärenden som ska hanteras, och sedan ska Mark- och miljööverdomstolen pröva och besluta om frågorna med stora ekonomiska konsekvenser.mikethebik skrev:
😢
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 269 inlägg
B Bror9 skrev:
Att ta inte bara en utan två artiklar och återge dem någon annanstans är inte citat, det är upphovsrättsbrott. Man hade kunnat tro att du som känner så starkt för äganderätten inte upprepat skulle ägna dig åt sådant.B Bror9 skrev: