Lister med halvmåneprofil förenklar verkligen byggnationen. Tunarps kvarn tog 10kr/m för bra lister utan kvist. För mig var det inte värt att göra listerna själv.
 
Jag byggde min första kajak av kasserade lastpallar för plåt. Alltså sämsta möjliga skitvirke. Klöv med handhållen cirkelsåg. Till den andra använde jag fasadbrädor.

Jag skulle inte göra på något annat vis om jag skulle bygga en till. Skit i att det är kvist mm. Bara att ta en annan ribba. Det är inte så många som behöver vara långa. Mycket enklare att flytta en lätt cirkelsåg längs en bräda än att flytta en lång bräda över en fast såg. Det tar ett par timmar att såga ribbor till en kajak eller kanot, så det är snart gjort.

Vad jag däremot rekommenderar är att fräsa kanterna på ribborna. Jag köpte en 6mm diameter hålkärlsfräs och en 6mm rundstavsfräs och byggde ett enkelt fräsbord till handöverfräsen. Att fräsa ribb är rätt pilligt, men det underlättar byggandet sedan. Om man fräser 3mm radie på en 22mm ribba så blir den användbara bredden 19mm. Precis som det du sökte. Fräsa ribbor till en kajak tog ungefär fem timmar.

Ska man köpa ribbor osv så är man snart uppe i priser där man lika gärna kan köpa en färdig kanot eller kajak.
 
  • Gilla
Dan_Johansson och 2 till
  • Laddar…
Björn Thomasson, som väl är nestorn i Sverige när det gäller strip-byggda kanoter, anser att enklast och effektivast är att såga ribborna ur simplast tänkbara granvirke med handcirkelsåg med sido-/parallellanhåll. Kvistar och annat är inget stort problem då det är enkelt att skarva borden (listerna) där det behövs.

Att såga på bordsåg blir krångligt: långa ribbor i så klena dimensioner blir sladdriga, man vill inte ha avkapet mellan klyvanhåll och klinga vilket innebär att ämnet ska följa anhållet så att avkapet hamnar på rätt sida om klingan och det betyder att anhållet måste flyttas fem mm mot klingan för varje klyvning — extra moment man gärna slipper!

Jag var på en föreläsning med Björn för många år sedan och han påpekade att granvirke av enklaste slag duger gott och att bättre kvalitet eller att byta till annat träslag kommer att resultera i en tyngre kanot.

Han ansåg också att man inte behövde bry sig om att vinkla kanterna på borden eller på annat sätt jobba med passningen; hans konstruktioner bygger på att epoxi appliceras på utsidan med ett lager glasfiberväv vilket fyller springorna i bordläggningen. Man måste bara se till att borden ligger kant-i-kant med varandra inne vid spanten.

På Björns hemsida finns bygginstruktioner tillgängliga oavsett om man köpt ritningar av honom eller ej — intressant läsning för samtliga som engagerat sig i den här tråden tror jag.

Lycka till @turbo100, med kanotbygget!
Fortsätt gärna posta om projektet.
//Ronnie
 
  • Gilla
McHolm och 3 till
  • Laddar…
C
P Pysslarn skrev:
Att såga på bordsåg blir krångligt: långa ribbor i så klena dimensioner blir sladdriga, man vill inte ha avkapet mellan klyvanhåll och klinga vilket innebär att ämnet ska följa anhållet så att avkapet hamnar på rätt sida om klingan och det betyder att anhållet måste flyttas fem mm mot klingan för varje klyvning — extra moment man gärna slipper!
Jag har klyvt hundratals meter, förvisso lite grövre, ribbor på en billig bordssåg och ser inte riktigt problemet.
"Givetvis" sågar man med anhållet på "måttsidan", dvs. med anhållet 5 mm från klingan.
Det svåra är att hantera så långa ämnen och styra dem rakt. Rullstöd funkar dåligt på utmatningssidan med tunna ribbor som gärna böjer ner sig. Enklast är om man är två.
 
Redigerat:
  • Gilla
fribygg
  • Laddar…
C cpalm skrev:
Jag har klyvt hundratals meter, förvisso lite grövre, ribbor på en billig bordssåg och ser inte riktigt problemet.
"Givetvis" sågar man med anhållet på "måttsidan", dvs. med anhållet 5 mm från klingan.
Det svåra är att hantera så långa ämnen och styra dem rakt. Rullstöd funkar dåligt på utmatningssidan med tunna ribbor som gärna böjer ner sig. Enklast är om man är två.
Om man sågar så ”behöver” man fjäderboard eller liknande som håller ämnet mot anhållet och som då istället behöver flyttas mellan varje klyvning. Gjorde det på min lilla bosch bordssåg häromdagen när jag behövde fyra 2,5 m lister. Men ska det vara många löpmeter och längre ämnen gör jag det dock mycket hellre med handcirkel och anhåll med ämnet på stadiga bockar så som fler skriver ovan.
 
C
nanowire nanowire skrev:
Om man sågar så ”behöver” man fjäderboard eller liknande som håller ämnet mot anhållet och som då istället behöver flyttas mellan varje klyvning.
Ja, det underlättar helt klart, i synnerhet om man är ensam. Men den går ju snabbt att ställa i samband med inmatningen. Det bökigaste för mig var egentligen spånhanteringen.

Cirkelsåg med ett bra anhåll på kapsidan och bockar går så klart också bra. För mig gick det mycket fortare på bordssågen, men då försökte jag använda skenorna till cirkeln och det blev väldigt bökigt. Inte minst då ämnet gärna böjer sig när man klyver det.
 
T
Fattar inte att man ska behöva flytta för varje kapning om man ställer sågen så 5mm kommer "på andra sidan än måttsidan".
Jag har ju massor med bräder att klyva så kör hela batchen och sedan justerar om.
Cirkelsågen kanske får dammas av till slut men jag ska ge bordsågen en chans.

Bestälde iaf den billiga fräsen och fräsbordet från Amazon. Budget-grejer men som vanligt är min verktygsstrategi att köpa billigt och om jag använder grejerna mycket och dom slits ut/går sönder köper jag ny i bra kvalitet för det blir använt, men många verktyg blir ju liggande på hylan i mitt fall :(
 
T
PNO PNO skrev:
Jag byggde min första kajak av kasserade lastpallar för plåt. Alltså sämsta möjliga skitvirke. Klöv med handhållen cirkelsåg. Till den andra använde jag fasadbrädor.

Jag skulle inte göra på något annat vis om jag skulle bygga en till. Skit i att det är kvist mm. Bara att ta en annan ribba. Det är inte så många som behöver vara långa. Mycket enklare att flytta en lätt cirkelsåg längs en bräda än att flytta en lång bräda över en fast såg. Det tar ett par timmar att såga ribbor till en kajak eller kanot, så det är snart gjort.

Vad jag däremot rekommenderar är att fräsa kanterna på ribborna. Jag köpte en 6mm diameter hålkärlsfräs och en 6mm rundstavsfräs och byggde ett enkelt fräsbord till handöverfräsen. Att fräsa ribb är rätt pilligt, men det underlättar byggandet sedan. Om man fräser 3mm radie på en 22mm ribba så blir den användbara bredden 19mm. Precis som det du sökte. Fräsa ribbor till en kajak tog ungefär fem timmar.

Ska man köpa ribbor osv så är man snart uppe i priser där man lika gärna kan köpa en färdig kanot eller kajak.
Du råkar inte ha någon länk till frässtålen (eller motsvarande) du använde?
 
Ungefär en sådan här för den utvändiga radien:
https://www.toolbox.se/sv/produkt/e/3014/cmt-rundstavsfras-d222-i19-s12-r32-l572/

Och en sådan här för den invändiga:
https://www.toolbox.se/sv/produkt/e/2352/cmt-halkalsfras-d32-i127-s635-r32-l508/

Jag skruvade fast fräsen i en bit tjock aluminiumplåt som jag kunde dra fast med tvingar mellan två långa bord. Sedan gjorde jag två olika anhåll med inbyggda skydd av plåt som dels gjorde det lätt att mata förbi ribborna och dels hindrade mina fingrar från närkontakt med frässtålen. Det är som sagt pilligt att fräsa ribbor, så det lönar sig att göra det enkelt.

Angående frästa ribbor eller inte - jag valde frästa för att kunna limma ihop ribborna med vitlim och på så vis få ett skrov i ett stycke redan innan första epoxin. På så vis slapp jag slipa bort all överbliven epoxi från skrovlimningen. Mina kajaker är inte heller målade och jag gillar inte häfthålen som blir med Björns metod.
 
T turbo100 skrev:
Fattar inte att man ska behöva flytta för varje kapning om man ställer sågen så 5mm kommer "på andra sidan än måttsidan".

Det beror på att om man ställer klyvanhållet fem mm från sågklingan och för ämnet (plankan) mot anhållet så får man förvisso ut en ribba eller list som är fem mm tjock.
Problemet är att ribban/listen — som kallas avkap — av olika anledningar kan nypa fast mellan anhåll och klinga och skjutas ut bakåt med en infernalisk hastighet. Avkapet har hastigt och olustigt blivit en projektil istället för en list och fenomenet kallas kick back.

En annan risk är att avkapet lyfts i klingans bakkant, som ju snurrar uppåt ur bordet i motsats till framkanten som ju snurrar nedåt i bordet, och slungas mot operatören men den här gången i ansiktshöjd. Också väldigt otrevligt…

Trä är ett levande material och man kan aldrig förutse om det finns spänningar i ämnet som får avkapet att vrida sig eller kanske nypa om sågklingan. Därför sågar man inte någonting så att avkapet hamnar mellan sågklinga och ett anhåll med risk för att det nyps fast.

Det är grundläggande säkerhetstänk som tillämpas på flera maskiner av olika slag där det finns risk för att ämnet eller ett eventuellt avkap kan fastna mellan ett roterande verktyg och ett anhåll. Till exempel fräser man inte kanten på ett ämne genom att föra det MELLAN anhåll och frässtål på en bordsfräs. Risk för kick back.

@Daniel_N postade för en tid sedan en bild på hur en trälist i samband med kick back i en vertikalfräs (operatören var en erfaren snickare som var hos Daniel och ”lånade” fräsen) sköts ut bakåt och träffade en limflaska med sådan kraft att den trängde igenom plastflaskan och det tröga trälimmet i den. Den gick alltså igenom den istället för att slå omkull den; det säger en del om farten och kraften den hade.

Därav är det praxis att inte ställa anhållet fem mm från klingan för att slippa flytta anhållet och bara såga på.
//Ronnie
 
  • Gilla
nanowire
  • Laddar…
P Pysslarn skrev:
Björn Thomasson, som väl är nestorn i Sverige när det gäller strip-byggda kanoter, anser att enklast och effektivast är att såga ribborna ur simplast tänkbara granvirke med handcirkelsåg med sido-/parallellanhåll. Kvistar och annat är inget stort problem då det är enkelt att skarva borden (listerna) där det behövs.

Att såga på bordsåg blir krångligt: långa ribbor i så klena dimensioner blir sladdriga, man vill inte ha avkapet mellan klyvanhåll och klinga vilket innebär att ämnet ska följa anhållet så att avkapet hamnar på rätt sida om klingan och det betyder att anhållet måste flyttas fem mm mot klingan för varje klyvning — extra moment man gärna slipper!

Jag var på en föreläsning med Björn för många år sedan och han påpekade att granvirke av enklaste slag duger gott och att bättre kvalitet eller att byta till annat träslag kommer att resultera i en tyngre kanot.

Han ansåg också att man inte behövde bry sig om att vinkla kanterna på borden eller på annat sätt jobba med passningen; hans konstruktioner bygger på att epoxi appliceras på utsidan med ett lager glasfiberväv vilket fyller springorna i bordläggningen. Man måste bara se till att borden ligger kant-i-kant med varandra inne vid spanten.

På Björns hemsida finns bygginstruktioner tillgängliga oavsett om man köpt ritningar av honom eller ej — intressant läsning för samtliga som engagerat sig i den här tråden tror jag.

Lycka till @turbo100, med kanotbygget!
Fortsätt gärna posta om projektet.
//Ronnie
Det här med att jobba med passningen beror mycket på vilket slutresultat man vill ha. Vill man ha en klarlackad med träutseende så ser man allt igenom glasfibern och man får jobba därefter. Här tycker jag det blir bättre att tejpa/kila listerna vid limningen istället för att häfta. När man tar bort häftstiften blir det hål och skador som man behöver spackla innan glasfibern ska på. Med ljus gran blir spacklet normalt mörkare även om man använder slipspånet som filler.
Om man bara kör med rektangulära lister som bara ligger an vid spantet så får man lägga massa jobb på att spackla och slipa istället. Man vill inte ha luftfickor innanför glasfibern.
 
  • Gilla
Pysslarn
  • Laddar…
C
P Pysslarn skrev:
Problemet är att ribban/listen — som kallas avkap — av olika anledningar kan nypa fast mellan anhåll och klinga och skjutas ut bakåt med en infernalisk hastighet.
Ursäkta min potentiella okunnighet, men "avkap" är i min värld synonymt med spillbit. Vilket blir väldigt förvirrande i sammanhanget då det om något är resten av plankan som är spillbiten.

Det är alltid en förhöjd kastrisk när man använder anhåll, men jag fattar inte hur du menar att det skulle vara särskilt riskfyllt i detta fall när man klyver en lång planka?

Hur menar du att det skall gå till när det bara är 10-15 mm kvar på plankan? Skall man skrota den biten då?

Det jag skulle oroa mig mer för är korta bitar där klyvkniven inte styr. Och i realiteten "kvistskott" som är nästan oundvikligt när man sågar trä med kvist.
 
P Pysslarn skrev:
Problemet är att ribban/listen — som kallas avkap — av olika anledningar kan nypa fast mellan anhåll och klinga och skjutas ut bakåt med en infernalisk hastighet. Avkapet har hastigt och olustigt blivit en projektil istället för en list och fenomenet kallas kick back.

En annan risk är att avkapet lyfts i klingans bakkant, som ju snurrar uppåt ur bordet i motsats till framkanten som ju snurrar nedåt i bordet, och slungas mot operatören men den här gången i ansiktshöjd. Också väldigt otrevligt…

Trä är ett levande material och man kan aldrig förutse om det finns spänningar i ämnet som får avkapet att vrida sig eller kanske nypa om sågklingan. Därför sågar man inte någonting så att avkapet hamnar mellan sågklinga och ett anhåll med risk för att det nyps fast.

Det är grundläggande säkerhetstänk som tillämpas på flera maskiner av olika slag där det finns risk för att ämnet eller ett eventuellt avkap kan fastna mellan ett roterande verktyg och ett anhåll. Till exempel fräser man inte kanten på ett ämne genom att föra det MELLAN anhåll och frässtål på en bordsfräs. Risk för kick back.

@Daniel_N postade för en tid sedan en bild på hur en trälist i samband med kick back i en vertikalfräs (operatören var en erfaren snickare som var hos Daniel och ”lånade” fräsen) sköts ut bakåt och träffade en limflaska med sådan kraft att den trängde igenom plastflaskan och det tröga trälimmet i den. Den gick alltså igenom den istället för att slå omkull den; det säger en del om farten och kraften den hade.

Därav är det praxis att inte ställa anhållet fem mm från klingan för att slippa flytta anhållet och bara såga på.
//Ronnie
Mycket bra beskrivning.
Detta löser man vanligen och enkelt med att låta anhållet sluta innan klingan, tex genom att tvinga en kortare träbit mot delen av anhållet som är före klingan. Fördelen blir att ämnet löper fritt över klingan, nackdelen att anhållet nu är kortare och ännu svårare att styra långa bitar emot.
Återigen framstår handcirkel här som det bättre alternativet. Och ja, jag har ett kickbackhål i dörren till verkstaden 😅
 
  • Gilla
Pysslarn
  • Laddar…
En bra cirkelsåg. Den kommet även "följa" en lite krokig bräda. Det gör inte bordssågen på samma sätt och då blir ribban inte jämntjock. Även om den rätas innan, kan den börja slå sig när den klyvs och spänningar släpper.

Så du får jämnare resultat med cirkelsåg. Att ribborna inte är spikraka spelar ju ingen roll, det viktiga är att de är jämntjocka.

Givet att det ändå är så lite material skulle jag försöka hitta lite bättre kvalite på gran med lite tätare årsringar från en riktig såg och skippa den snabbväxta och kvistfyllda på brädgården. Eftersom du ska såga ribbor vill du dock ha en årsringarna på fel håll, så att de blir rätt i dina ribbor. Har du riktigt tur går det ibland hitta de på brädgården med om man letar i högarna.
 
  • Tvärsnitt av en trädstam som visar olika skärprover av virke och årsringar, markerat med en röd cirkel runt en del som illustrerar årsringarnas orientering.
    Inloggade ser högupplösta bilder
    Skapa konto
    Gratis och tar endast 30 sekunder
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.