Använda grannens infart på egen tomt
Hej,
Luddig rubrik kanske, men jag är spekulant på en tomt där grannfastigheten har ett servitut för en infart tvärs över tomten jag är intresserad av.
Det är också den enda rimliga platsen att använda som infart till tomten jag är intresserad av.
Vad skulle jag ha för rättigheter och skyldigheter om jag vill börja använda infarten som grannen anordnat?
Luddig rubrik kanske, men jag är spekulant på en tomt där grannfastigheten har ett servitut för en infart tvärs över tomten jag är intresserad av.
Det är också den enda rimliga platsen att använda som infart till tomten jag är intresserad av.
Vad skulle jag ha för rättigheter och skyldigheter om jag vill börja använda infarten som grannen anordnat?
Fungerar det så att blir min väg även om det uppenbarligen är så att grannen har anlagt den för att komma till sin fastighet?D Dilato skrev:
Resten av tomten är helt orörd och obebyggd idag, så vägen har ingen annan användning idag än för grannens tillgång till sin fastighet.
Vi pratar om en kanske 10m lång "väg" tvärs över ena hörnet av tomten jag är intresserad av.
Har beställt utdrag ur fastighetsregistret för att se exakt vad det så står om servitutet. Det enda jag har nu är en situationsplan från en gammal ansökan om förhandsbesked där det står att det är servitut för infarten.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 255 inlägg
Det kan nog bli en delikat situation där grannen har en väg på din mark och du egentligen inte har rätt att nyttja vägen (då den är grannens, även om marken under är din).
Det råder delade meningar hör om det verkligen kan bli så (hej @Claes Sörmland!), men oavsett det är nog alla eniga om att du allra minst kan tilltvinga dig rätt att bli delägare i och få nyttjanderätt även till vägen.
Men hur servitutet är skrivet spelar sannolikt viss roll i hur enkelt det är att säkerställa att du får använda den. Sen ör ju det juridik – är ni friska, normalt funtade människor lär ni kunna komma överens om en bra lösning för båda parter.
Det råder delade meningar hör om det verkligen kan bli så (hej @Claes Sörmland!), men oavsett det är nog alla eniga om att du allra minst kan tilltvinga dig rätt att bli delägare i och få nyttjanderätt även till vägen.
Men hur servitutet är skrivet spelar sannolikt viss roll i hur enkelt det är att säkerställa att du får använda den. Sen ör ju det juridik – är ni friska, normalt funtade människor lär ni kunna komma överens om en bra lösning för båda parter.
Claes Sörmland
Medlem
· Sörmland och stan
· 24 071 inlägg
Claes Sörmland
Medlem
- Sörmland och stan
- 24 071 inlägg
Ja detta har vi ältat fram och tillbaka i många trådar.
I grund och botten är lagstiftningen uppbyggd så att ett härskande servitut inte får göra ett mer än nödvändigt intrång på den tjänande fastigheten, det får inte belasta fastigheten mer än nödvändigt. Utgångspunkten vid ett servituts upprättande för utfart är således att ett så litet intrång som möjligt på tjänande fastighet som möjligt görs för att säkra utfart för härskande fastighet. Det är således utifrån detta som servitutets text ska läsas och förstås, den ska alltså inte läsas som ett extensivt intrång om detta inte behövs för att säkra rättigheten/funktionen för härskande fastighet.
Detta är egentligen mitt huvudargument för att tjänande fastighets ägare knappast kan nekas att använda marken för transporter även efter att tjänande fastighet har ställt marken i ordning för mer rationell utfart, t ex lagt ett gruslager på den, asfalterat den eller grävt vägdiken i sanka områden. Härskande fastighet måste naturligtvis ersätta skada som denne orsakar på väganläggningen om den tillhör tjänande fastighets ägare. Härskande fastighet får inte hindra tjänande fastighets ägare att nyttja sitt servitut.
Argumenten för att härskande fastighet kan förbjuda tjänande fastighet att använda vägen på sin mark? Ja när väganläggningen ägs av tjänande fastighet så bestämmer också tjänande fastighet över den. Och är väghållare. Notera att det inte finns någon tydlig lag som "bemyndigar"/"kröner" väghållare och ger dem särskild makt. Det är mer ett praktiskt begrepp som har utvecklats inom vägförvaltningssvängen.
Känns som att det borde finnas rättsfall om detta, vi måste bara gräva fram dem. Rättsapparaten är i denna typ av grannrättsfrågor sällan imponerad av rätthaverism av typen: "Det är min väg så jag bestämmer över den." Hela jordabalken är skriven i andan att grannar ska fungera tillsammans och komma överens, visa hänsyn. Det är också i linje med äldre praxis som utvecklades före nya jordabalken. Och lagstiftaren tar t o m upp begreppet "rättshaverism" och hur lagen ska formuleras för att hindra detta (delen som handlar om rätt att avlägsna inträngande rötter och grenar från växtlighet som införs med just detta argument).
I grund och botten är lagstiftningen uppbyggd så att ett härskande servitut inte får göra ett mer än nödvändigt intrång på den tjänande fastigheten, det får inte belasta fastigheten mer än nödvändigt. Utgångspunkten vid ett servituts upprättande för utfart är således att ett så litet intrång som möjligt på tjänande fastighet som möjligt görs för att säkra utfart för härskande fastighet. Det är således utifrån detta som servitutets text ska läsas och förstås, den ska alltså inte läsas som ett extensivt intrång om detta inte behövs för att säkra rättigheten/funktionen för härskande fastighet.
Detta är egentligen mitt huvudargument för att tjänande fastighets ägare knappast kan nekas att använda marken för transporter även efter att tjänande fastighet har ställt marken i ordning för mer rationell utfart, t ex lagt ett gruslager på den, asfalterat den eller grävt vägdiken i sanka områden. Härskande fastighet måste naturligtvis ersätta skada som denne orsakar på väganläggningen om den tillhör tjänande fastighets ägare. Härskande fastighet får inte hindra tjänande fastighets ägare att nyttja sitt servitut.
Argumenten för att härskande fastighet kan förbjuda tjänande fastighet att använda vägen på sin mark? Ja när väganläggningen ägs av tjänande fastighet så bestämmer också tjänande fastighet över den. Och är väghållare. Notera att det inte finns någon tydlig lag som "bemyndigar"/"kröner" väghållare och ger dem särskild makt. Det är mer ett praktiskt begrepp som har utvecklats inom vägförvaltningssvängen.
Känns som att det borde finnas rättsfall om detta, vi måste bara gräva fram dem. Rättsapparaten är i denna typ av grannrättsfrågor sällan imponerad av rätthaverism av typen: "Det är min väg så jag bestämmer över den." Hela jordabalken är skriven i andan att grannar ska fungera tillsammans och komma överens, visa hänsyn. Det är också i linje med äldre praxis som utvecklades före nya jordabalken. Och lagstiftaren tar t o m upp begreppet "rättshaverism" och hur lagen ska formuleras för att hindra detta (delen som handlar om rätt att avlägsna inträngande rötter och grenar från växtlighet som införs med just detta argument).
Redigerat:
Tack för svar. Jag vill egentligen bara veta vad jag ger mig in på om jag köper tomten. Jag har ingen aning vad det är för människor som bor i huset som har infarten, och har dessutom hört av en annan granne att dom planerar att sälja.
Men vill bara försäkra mig om att jag inte kan bli tvungen att anlägga en ny infart om grannen visar sig vara tvär. Men jag tolkar det som att dom egentligen inte skulle ha mycket att komma med om så är fallet.
Men vill bara försäkra mig om att jag inte kan bli tvungen att anlägga en ny infart om grannen visar sig vara tvär. Men jag tolkar det som att dom egentligen inte skulle ha mycket att komma med om så är fallet.
Jag har just den situationen som beskrivs fast omvänt.
Köpte huset 1991 med ett servitut på väg ca 30-40 meter över grannens mark, då var det endast vi som nyttjade vägen då grannen hade en annan infart nedanför.
Ett par år senare hjälpte jag grannen med lite grävningsjobb i utbyte mot en markbit i anslutning till vår tomt.
Grävningsjobbet var plintar till en större uthusbyggnad med carport ovanför vägen där grannen måste använda "min" väg för att komma till carporten.
Jag har aldrig reflekterat över några problem med detta tidigare, har alltid fortsatt att underhålla vägen med grusning och dikning och grannen har använt vägen sedan dess.
Snöröjning är det alltid jag som gör och jag har inga problem med att göra det heller, granntanten är nu över 80 och ensamstående sedan snart 6 år.
Hon har hintat om att sälja då hon nog inte orkar bo kvar så länge till, återstår väl att se vad de nya ägarna vid en försäljning har för inställning.
Och vill med detta inlägg säga till TS att det du beskriver borde inte vara ett problem överhuvudtaget att få att fungera om ni inte blir som hund och katt vid första träffen.
Köpte huset 1991 med ett servitut på väg ca 30-40 meter över grannens mark, då var det endast vi som nyttjade vägen då grannen hade en annan infart nedanför.
Ett par år senare hjälpte jag grannen med lite grävningsjobb i utbyte mot en markbit i anslutning till vår tomt.
Grävningsjobbet var plintar till en större uthusbyggnad med carport ovanför vägen där grannen måste använda "min" väg för att komma till carporten.
Jag har aldrig reflekterat över några problem med detta tidigare, har alltid fortsatt att underhålla vägen med grusning och dikning och grannen har använt vägen sedan dess.
Snöröjning är det alltid jag som gör och jag har inga problem med att göra det heller, granntanten är nu över 80 och ensamstående sedan snart 6 år.
Hon har hintat om att sälja då hon nog inte orkar bo kvar så länge till, återstår väl att se vad de nya ägarna vid en försäljning har för inställning.
Och vill med detta inlägg säga till TS att det du beskriver borde inte vara ett problem överhuvudtaget att få att fungera om ni inte blir som hund och katt vid första träffen.
Nu blir jag fundersam. Borde inte ett servitut vara inskriven i fastighetutdraget från Lantmäteriet?
Hittar inget om något servitut i utdraget jag fick.
Hittar inget om något servitut i utdraget jag fick.
Det är ju möjligt att 'servitutet' är muntligt. När grannhuset byggdes kanske markägaren sa att det var ok att anlägga en liten vägstump på hans mark. Sen var det ingen som brydde sig om att anmäla detta till LMV. Är det ute på landet kan jag mycket väl tänka mig att en skogsägare som kanske äger +100 ha skog tycker det är ok att någon bygger ca. 10 meter väg ifall grannen frågar snällt. Sen kanske ingen ville ta kostnaden som jag antar att LMV tar ut för att införa ett servitut.A adde_hjelm skrev:
Claes Sörmland
Medlem
· Sörmland och stan
· 24 071 inlägg
Claes Sörmland
Medlem
- Sörmland och stan
- 24 071 inlägg
Muntliga servitut finns inte (annat än om de upprättades i historisk tid) så är inget skrivet finns ingen servitut. Men det finns ju muntliga överenskommelser mellan människor, t ex mellan ägaren av fastigheten och grannen som kör där.
Sen kan man ju skriva avtalsservitut utan att skriva in dem i fastighetsregistret. De är gällande ändå.
Sen kan man ju skriva avtalsservitut utan att skriva in dem i fastighetsregistret. De är gällande ändå.
Medlem
· Västernorrland
· 2 104 inlägg
Inte alltid. Registret är en källa till att saker finns, dvs. det som står där ska vara korrekt. Men det är inte något bevis för att saker inte finns om de inte står där. Däremot kan konsekvensen bli att de är svårare att hitta...A adde_hjelm skrev:
Vad säger den som gett dig informationen om servitutet att det ska vara för slags servitut och från när?
Gällande officialservitut så är det från början av 70-talet man kan utgå från att de som rutin alltid noterades i registret. Sedan har många kompletterats i efterhand. Men för att ha en fullständig överblick av äldre officialservitut måste man gå direkt till förrättningsakterna.
En sådan väganslutning som du talar om brukar typiskt finnas i handlingarna från när den aktuella fastigheten bildades, en ursprunglig avstyckning e.dyl. (om det är en boendefastighet tillskapad i modern tid). Börja med att kolla där om du inte får någon annan info att utgå ifrån.
Ja, under förutsättning att man känner till servitutet när man köper fastigheten. Om säljaren glömmer informera om det så behöver köparen inte känna sig bunden av servitutet. Men säljaren kan bli skadeståndsskyldig mot härskande fastighet.
Claes Sörmland
Medlem
· Sörmland och stan
· 24 071 inlägg
Claes Sörmland
Medlem
- Sörmland och stan
- 24 071 inlägg
Om köparen är i god tro. D v s servitut försvinner inte med rävspel.H hempularen skrev: