Kemikalier till minireningsverk?

[Claes Sörmland]

Säckar! Obegränsad hållbarhet?

Ja.

 

[Claes Sörmland]

Egentligen är det ju inte så smart att dosera järnsalter i ett minireningsverk när järnjonerna så lätt kan frigöras från en bit stål med elektrolys. Mycket enklare lösning och allt man behöver fylla på är en stålbit. Och doseringen kan styras med eltillförseln.

Finns tydligen redan på svenska marknaden: https://www.asinab.se/fosforfallan/

 

[karlmb]

Egentligen är det ju inte så smart att dosera järnsalter i ett minireningsverk när järnjonerna så lätt kan frigöras från en bit stål med elektrolys. Mycket enklare lösning och allt man behöver fylla på är en stålbit. Och doseringen kan styras med eltillförseln.

Finns tydligen redan på svenska marknaden: [länk]

Hmm, vad kostar en EPH 5 då?

 

[xxargs]

Egentligen är det ju inte så smart att dosera järnsalter i ett minireningsverk när järnjonerna så lätt kan frigöras från en bit stål med elektrolys. Mycket enklare lösning och allt man behöver fylla på är en stålbit. Och doseringen kan styras med eltillförseln.

Finns tydligen redan på svenska marknaden: [länk]

Lite för bra för att jag riktigt skall köpa det, dessutom hänvisar till att fosforn som binds till magnesiumfosfat (okänd löslighet i vatten) , kalciumfosfat (löslighet 0.02 gr/l i vatten) och ammoniumfosfat (löslighet 250 gr/l) [alla värden från wikipedia].

Förutom att jag inte kan får fram hur löslig det är i vatten med magnesiumfosfat, så har jag svårt att se att det binder till fast form med kalciumfosfat och med ammoniumfosfat och blir kvar i slammet.

Skall man få kvar fosforn i verket så måste det vara i en fällning som har extremt låg löslighet i vatten och fångas in i slammet , vilket järnfosfat och aluminiumfosfat är bättre på än ovanstående.

tex. kalciumfosfat med 0.02 gr/l i löslighet ger 20 mg/l och 40% av det är själva fosfor-delen i molekylen vilket ger 8 mg/l PO4-P - en löslighet många gånger högre än förhöjda krav med max 1mg/l PO4-P vid avlopp med förhöjda krav.

Ammoniumfosfatet är så lättlösligt att det är bara dumt att tro att något av det skall bli kvar i slammet utan förmodligen följer med den renade avloppsvattnet ut och då är hela vitsen med fosfatreduceringen borta

Men någon bättre kunnig kan kanske förklara bättre i hur det hela fungerar med elektrolys som i det här fallet uppenbarligen inte använder sig av offeranoder (som av järn) för reaktionen...

 

[Claes Sörmland]

lite för bra för att jag riktigt skall köpa det, dessutom hänvisar till att fosforn som binds till magnesiumfosfat (okänd löslighet i vatten) , kalciumfosfat (löslighet 0.02 gr/l i vatten) och ammoniumfosfat (löslighet 250 gr/l)

Förutom att jag inte kan får fram hur löslig det är i vatten med magnesiumfosfat, så har jag svårt att se att det binder till fast form med kalciumfosfat och med ammoniumfosfat och blir kvar i slammet.

Skall man få kvar fosforn i verket så måste det vara i en fällning som har extremt låg löslighet i vatten, vilket järnfosfat och aluminiumfosfat är bättre på än ovanstående.

tex. kalciumfosfat med 0.02 gr/l i löslighet ger 20 mg/l och 40% av det är själva fosfor-delen i molekylen vilket ger 8 mg/l PO4-P - en löslighet många gånger högre än förhöjda krav med max 1mg/l vid avlopp med förhöjda krav.

men någon bättre kunnig kan kanske förklara bättre i hur det hela fungerar med elektrolys som i det här fallet uppenbarligen inte använder sig av offeranoder (som av järn) för reaktionen...

OK ser nu att det lilla företaget i Umeås teknik inte bygger på att frigöra järnjoner från metall som jag trodde utan på att höja pH lokalt med elektrolys så att fosfat fälls med kalciumjoner som hydroxyapatit eller som ammoniummagnesiumfosfat, alltså struvit. Annan teknologi.

 

[xxargs]

OK ser nu att det lilla företaget i Umeås teknik inte bygger på att frigöra järnjoner från metall som jag trodde utan på att höja pH lokalt med elektrolys så att fosfat fälls med kalciumjoner som hydroxyapatit eller som , alltså struvit. Annan teknologi.

Det var lite annat med typ 44 µg/l för hydroxyapatit

Ammoniummagnesiumfosfat är också låglöslig i alkalisk vatten men får snabbt ökad löslighet vid pH-mässigt sur vatten.

Det verkar som att mycket av reduceringen bygger på att få vattnet alkalisk och kalk, magnesium och nitrat närvarande samtidigt - det förklarar också användningen med polonite-säckar med halvbränd kalk för fosforfixeringen och att man kollar deras funktion med att kolla pH på vattnet efter polonite-säcken och när den sjunker så är det dags för byte.

---

Vid elektrolys så ger det klart alkalie-ökning på den negativa elektroden (katoden) och väte-bildning iom. att tex. akalie-metaller (som natrium, kalcium, kalium) försöker bildas på ytan men omedelbart omvandlas till sin hydroxid-form vilket är alkalisk


Men vad händer det i andra ändan i elektrolysen - anoden - i vatten med tex. sulfatjoner så bilda syre, men fins klorjoner (som från koksalt) så får man klorgas, och om det löser sig i vatten så får man underklorsyra (som salt blir hypoklorit) vidare mot, klorit, klorat och slutligen kanske perklorat beroende på värme och miljö...

Det bildas vid elektrolys exakt de ämnen som man säger att man inte skall hälla i avloppet - dvs. klorin och andra klorbaserade desinfektionsmedel och som dessutom dödar bakterier i väldigt hög grad med olika former av oxidering.

slutligen att vid elektrolysören så vill man nog helst ha det väldigt välventilerat då med bildad vätgas på katodsidan (vilket bildas för att öka pH) och syre med klor bildad på anodsidan så vill man helst inte att det skall bli för höga nivåer av det och blandas ihop då annars kan nå nivåer där det blir explosiv gasblandning.

 

[Claes Sörmland]

Det var lite annat med typ 44 µg/l för hydroxyapatit

Ammoniummagnesiumfosfat är också låglöslig i alkalisk vatten men får snabbt ökad löslighet vid pH-mässigt sur vatten.

Det verkar som att mycket av reduceringen bygger på att få vattnet alkalisk och kalk, magnesium och nitrat närvarande samtidigt - det förklarar också användningen med polonite-säckar med halvbränd kalk för fosforfixeringen och att man kollar deras funktion med att kolla pH på vattnet efter polonite-säcken och när den sjunker så är det dags för byte.

---

Vid elektrolys så ger det klart alkalie-ökning på den negativa elektroden (katoden) och väte-bildning iom. att tex. akalie-metaller (som natrium, kalcium, kalium) försöker bildas på ytan men omedelbart omvandlas till sin hydroxid-form vilket är alkalisk


Men vad händer det i andra ändan i elektrolysen - anoden - i vatten med tex. sulfatjoner så bilda syre, men fins klorjoner (som från koksalt) så får man klorgas, och om det löser sig i vatten så får man underklorsyra (som salt blir hypoklorit) vidare mot, klorit, klorat och slutligen kanske perklorat beroende på värme och miljö...

Det bildas vid elektrolys exakt de ämnen som man säger att man inte skall hälla i avloppet - dvs. klorin och andra klorbaserade desinfektionsmedel och som dessutom dödar bakterier i väldigt hög grad med olika former av oxidering.

slutligen att vid elektrolysören så vill man nog helst ha det väldigt välventilerat då med bildad vätgas på katodsidan (vilket bildas för att öka pH) och syre med klor bildad på anodsidan så vill man helst inte att det skall bli för höga nivåer av det och blandas ihop då annars kan nå nivåer där det blir explosiv gasblandning.

Den lilla kloreringen av avloppsvattnet är knappast ett problem. Har använts längre för att rena avloppsvatten. Såg nån youtube-video om NYCs avloppsvattenrening och den byggde just på det.

 

[karlmb]

Det var lite annat med typ 44 µg/l för hydroxyapatit

Ammoniummagnesiumfosfat är också låglöslig i alkalisk vatten men får snabbt ökad löslighet vid pH-mässigt sur vatten.

Det verkar som att mycket av reduceringen bygger på att få vattnet alkalisk och kalk, magnesium och nitrat närvarande samtidigt - det förklarar också användningen med polonite-säckar med halvbränd kalk för fosforfixeringen och att man kollar deras funktion med att kolla pH på vattnet efter polonite-säcken och när den sjunker så är det dags för byte.

---

Vid elektrolys så ger det klart alkalie-ökning på den negativa elektroden (katoden) och väte-bildning iom. att tex. akalie-metaller (som natrium, kalcium, kalium) försöker bildas på ytan men omedelbart omvandlas till sin hydroxid-form vilket är alkalisk


Men vad händer det i andra ändan i elektrolysen - anoden - i vatten med tex. sulfatjoner så bilda syre, men fins klorjoner (som från koksalt) så får man klorgas, och om det löser sig i vatten så får man underklorsyra (som salt blir hypoklorit) vidare mot, klorit, klorat och slutligen kanske perklorat beroende på värme och miljö...

Det bildas vid elektrolys exakt de ämnen som man säger att man inte skall hälla i avloppet - dvs. klorin och andra klorbaserade desinfektionsmedel och som dessutom dödar bakterier i väldigt hög grad med olika former av oxidering.

slutligen att vid elektrolysören så vill man nog helst ha det väldigt välventilerat då med bildad vätgas på katodsidan (vilket bildas för att öka pH) och syre med klor bildad på anodsidan så vill man helst inte att det skall bli för höga nivåer av det och blandas ihop då annars kan nå nivåer där det blir explosiv gasblandning.

Aha. En helt ny kemifabrik...
Känns lättare att få till lite PIX..

 

[xxargs]

Den lilla kloreringen av avloppsvattnet är knappast ett problem. Har använts längre för att rena avloppsvatten. Såg nån youtube-video om NYCs avloppsvattenrening och den byggde just på det.

Jag oroar mig inte för att använda klor i måttliga mängder ens även i minireningsverk - men andra gör det, och det står så i många minireningsverk instruktioner i listan över kemikalier man inte får använda, för att det länge 'marknadsförts' som väldigt skadligt.

...och så kortsluter man hela den delen och trovärdigheten minskar med att använda precis dessa ämnen för en önskad behandling i tex. avlopp.

En annan sådan grej är etanol och metanol, ättiksyra mfl. flyktiga fettsyror i avloppet - man använder etanol avsiktligt (i typ kommunala avloppsreningsverk) för att öka aktiviteten på tex. denitrifieringsbakterier för större takt av nedbrytning av nitrater (när avloppsvattnet skall släppas ut i känslig natur med för låg omsättning av vatten gentemot utsläppsmängden och med detta förhöjda krav på låg nitratnivå) då de annars begränsas av energibrist (av korta kolväten från tex. nedbruten toapapper).

Givetvis handlare det om att tillsatserna görs kontrollerat och inte riskera bli för koncentrerat - precis som med mycket annat.