Klippa navelsträngen
Vet inte hur jag ska börja. Boende relaterat men inte just bygg relaterat men vet inte vart jag ska vända mig. Och snälla hänvisa mig inte till familjeliv eller något annat extremt föräldra forum.
. Men grabben ska flytta hemifrån. Och jag undrar vart gränsen går? Jag fick själv aldrig flytta hemifrån då jag blev utslängd som 17 åring så detta med vuxet föräldraskap är helt främmande för mig.
Jag vill inte vara den där mamman som lägger sig i allt från disk till gardiner. Men vill samtidigt inte bara släppa allt och se att nästa gång vi ses har han rasat i vikt pga en oväntad räkning som gjort att han knappt ätit senaste två veckorna.
Har sparat ihop 10 tusen i körkorts bidrag som inte kommer användas och nu istället går till inköp av möbler mm. Mycket av hushållet kommer skänkas av familjen tex en udda servis och gardiner man tröttnat på.
Grabben är färgblind. Jag är inrednings intresserad.
Om jag fått skena loss totalt så hade jag inrett hans lägenhet helt själv enligt min granny chic stil. Men jag gör inte det då jag respekterar hans behov av sitt eget bo.
Men hur mycket deltog ni i flytten? Hur mycket deltog era föräldrar? Vad gjorde dom/ni rätt och fel?
Är det mitt jobb att tipsa om gardiner som matchar med mattan men hans jobb att mäta ut storlek på mattan samt kolla upp billigare och enligt honom snyggare alternativ till mattan jag tipsat om? Eller är tipset att lägga sig i ?
Han verkar mestadels intresserad av storlek på skrivbordet och bekväm skrivbordsstol vilket är viktigt men inte brådskande enligt mig. Bekväm och avlastande säng ser jag som viktigare samt att det blir gästvänligt med bekväm soffa och tillräckligt med kaffekoppar och ölglas att kunna bjuda hem vänner och familj. Även basutbud av verktyg.
Räkningar är han van vid att betala sen innan men nu när allt står och faller på honom vill jag inte att han ska känna sig blottad och i värsta fall bli utan mat.
Ska jag lägga undan lite pengar för säkerhets skull som han kan få eller låna om den där oväntade räkningen dyker upp? Ska jag säga att hjälp finns vid behov eller ska jag lita på att han hör av sig i kris?
Valt att meddela honom juridiska saker som hans plikt att meddela hyresvärden om något fel uppstår i lägenheten tex att han hittar mögel eller underliga kryp.
Även plikten att städa för lägenheten ska enligt reglerna vara i sanitärt skick annars kan han bli vräkt.
Samt hur han ska undvika flott fläckar vid sängen och repor och fukt på parketten. Gör han inte det blir han ersättningsskyldig.
Även meddelat om hemförsäkring hyresgästföreningen samt köpt verktyg brandsläckare brandfilt och brandvarnare.
Är det där min gräns går? Och att jag hädanefter får invänta att han ber om hjälp vid pengar kris eller hur han förlänger duschdraperi stången och bygger ihop möbeln? Eller är det redan för mycket?
Frågar inte sonen om detta då han är som mig och sin far. En dold samlare som knappt reflekterar över vad som irriterar när någon går över nån gräns men sen totalt exploderar när år har gått. Då all ihopsamlade irritation dyker upp med storbråk för personen som irriterat inte hade nån aning om vart gränsen gått för det inte sagts något. Så om jag får honom nu kommer jag inte få något pålitligt svar. Men kommer garanterat få svar om några år. Och den explosionen undviker jag gärna.
Detta är en mycket ångestfylld fråga för mig så ber er svara vettigt eller inte alls. Kan inte vända mig till hans far och min egen familj fanns ju inte där när jag behövde bygga mitt eget bo.
. Men grabben ska flytta hemifrån. Och jag undrar vart gränsen går? Jag fick själv aldrig flytta hemifrån då jag blev utslängd som 17 åring så detta med vuxet föräldraskap är helt främmande för mig.
Jag vill inte vara den där mamman som lägger sig i allt från disk till gardiner. Men vill samtidigt inte bara släppa allt och se att nästa gång vi ses har han rasat i vikt pga en oväntad räkning som gjort att han knappt ätit senaste två veckorna.
Har sparat ihop 10 tusen i körkorts bidrag som inte kommer användas och nu istället går till inköp av möbler mm. Mycket av hushållet kommer skänkas av familjen tex en udda servis och gardiner man tröttnat på.
Grabben är färgblind. Jag är inrednings intresserad.
Om jag fått skena loss totalt så hade jag inrett hans lägenhet helt själv enligt min granny chic stil. Men jag gör inte det då jag respekterar hans behov av sitt eget bo.
Men hur mycket deltog ni i flytten? Hur mycket deltog era föräldrar? Vad gjorde dom/ni rätt och fel?
Är det mitt jobb att tipsa om gardiner som matchar med mattan men hans jobb att mäta ut storlek på mattan samt kolla upp billigare och enligt honom snyggare alternativ till mattan jag tipsat om? Eller är tipset att lägga sig i ?
Han verkar mestadels intresserad av storlek på skrivbordet och bekväm skrivbordsstol vilket är viktigt men inte brådskande enligt mig. Bekväm och avlastande säng ser jag som viktigare samt att det blir gästvänligt med bekväm soffa och tillräckligt med kaffekoppar och ölglas att kunna bjuda hem vänner och familj. Även basutbud av verktyg.
Räkningar är han van vid att betala sen innan men nu när allt står och faller på honom vill jag inte att han ska känna sig blottad och i värsta fall bli utan mat.
Ska jag lägga undan lite pengar för säkerhets skull som han kan få eller låna om den där oväntade räkningen dyker upp? Ska jag säga att hjälp finns vid behov eller ska jag lita på att han hör av sig i kris?
Valt att meddela honom juridiska saker som hans plikt att meddela hyresvärden om något fel uppstår i lägenheten tex att han hittar mögel eller underliga kryp.
Även plikten att städa för lägenheten ska enligt reglerna vara i sanitärt skick annars kan han bli vräkt.
Samt hur han ska undvika flott fläckar vid sängen och repor och fukt på parketten. Gör han inte det blir han ersättningsskyldig.
Även meddelat om hemförsäkring hyresgästföreningen samt köpt verktyg brandsläckare brandfilt och brandvarnare.
Är det där min gräns går? Och att jag hädanefter får invänta att han ber om hjälp vid pengar kris eller hur han förlänger duschdraperi stången och bygger ihop möbeln? Eller är det redan för mycket?
Frågar inte sonen om detta då han är som mig och sin far. En dold samlare som knappt reflekterar över vad som irriterar när någon går över nån gräns men sen totalt exploderar när år har gått. Då all ihopsamlade irritation dyker upp med storbråk för personen som irriterat inte hade nån aning om vart gränsen gått för det inte sagts något. Så om jag får honom nu kommer jag inte få något pålitligt svar. Men kommer garanterat få svar om några år. Och den explosionen undviker jag gärna.
Detta är en mycket ångestfylld fråga för mig så ber er svara vettigt eller inte alls. Kan inte vända mig till hans far och min egen familj fanns ju inte där när jag behövde bygga mitt eget bo.
Ja det är ju just det att jag vill finnas till hands. Vill inte göra som mina egna föräldrar men samtidigt inte vara det skräckexempel jag hört talas om att nästintill bli en husa som fixar allt åt honom.D dibb skrev:
Fattar ju att han är vuxen och är stolt över att han har fixat utbildning och jobb och nu blivit redo att flytta men gå från heltids mamma till jour mamma verkar vara något finstilt och underförstått som jag har svårt att tyda
Instämmer med föregående skribent. Han får inreda sin egen lägenhet precis hur han vill, där skall du inte lägga dig i alls. Om det fattas glas eller dylikt så upptäcker man det på första festen och åtgärdar till nästa gång, inte svårare än så.
Säg att du finns där om det är något, lägg dig inte i annars.
Säg att du finns där om det är något, lägg dig inte i annars.
Ber han om hjälp eller tips: hjälp eller ge tips.
Ber han inte om hjälp eller tips: hjälp inte och ge inte tips.
Låt honom få utvecklas till sin egen individ.
Vill han bo i ett spartanskt rum med enkom ett skrivbord och en madrass, där färgerna skär sig på det lilla som finns, låt honom göra det. Det är hans hem, det är hans liv. Inte ditt.
Har ni en god relation kommer han komma till dig naturligt. Försöker du tvinga dig in i hans liv kommer du bara skjuta bort honom.
Ber han inte om hjälp eller tips: hjälp inte och ge inte tips.
Låt honom få utvecklas till sin egen individ.
Vill han bo i ett spartanskt rum med enkom ett skrivbord och en madrass, där färgerna skär sig på det lilla som finns, låt honom göra det. Det är hans hem, det är hans liv. Inte ditt.
Har ni en god relation kommer han komma till dig naturligt. Försöker du tvinga dig in i hans liv kommer du bara skjuta bort honom.
Informationsbomber kommer sannolikt bara ignoreras.
I min första egenköpta lya var i princip varenda pryl svart. Det trivdes jag bra i fram tills jag träffa en tjej som successivt kuppade in lite färg.
Att köra i diket och ta sig upp gör att man växer som person.
Ett liv utan hinder gör tillverkar baravhandlingsförlamade individer.
Det kommer lösa sig.
Klipp strängen.
I min första egenköpta lya var i princip varenda pryl svart. Det trivdes jag bra i fram tills jag träffa en tjej som successivt kuppade in lite färg.
Att köra i diket och ta sig upp gör att man växer som person.
Ett liv utan hinder gör tillverkar baravhandlingsförlamade individer.
Det kommer lösa sig.
Klipp strängen.
Citat.
"Heltids mamma till jour mamma" NEJ,nej,nej. Du ska gå från "Mamma som bestämmer om sitt eget hus"
till att bli "Kompis mamma" !
Det mest utvecklande för en som är på väg att bli vuxen är ju om man själv kan lösa problem.
Själv bestämma hur man vill ha det hemma. Detta ger erfarenhet, som gör att man får en trygghet i livet.
Tro mej, att gardiner, det ligger lååångt ner på listan över saker som måste göras hos en ung kille.
Finns ett gammalt uttryck. "Mitt hem, min borg". Det gäller än idag.
"Heltids mamma till jour mamma" NEJ,nej,nej. Du ska gå från "Mamma som bestämmer om sitt eget hus"
till att bli "Kompis mamma" !
Det mest utvecklande för en som är på väg att bli vuxen är ju om man själv kan lösa problem.
Själv bestämma hur man vill ha det hemma. Detta ger erfarenhet, som gör att man får en trygghet i livet.
Tro mej, att gardiner, det ligger lååångt ner på listan över saker som måste göras hos en ung kille.
Finns ett gammalt uttryck. "Mitt hem, min borg". Det gäller än idag.
Redigerat:
Det mesta löser sig och färgmatchning mellan mattor och gardiner bryr sig få vuxna (män) om så det är nog ingen hög prio😉
Vill han bara ha ett bra skrivbord och skrivbordsstol upptäcker han snabbt att det är lite opraktiskt att sakna soffa när vännerna kommer på besök.
Samma sak gäller glasen då han snabbt lär sig att 10 engångsmuggar på macken en fredagskväll kostar mer än 10 riktiga glas på Ikea.
Se bara till så att han har försäkring och att räkningarna blir betalda så ordnar sig säkert resten utan problem.
/Krille
Vill han bara ha ett bra skrivbord och skrivbordsstol upptäcker han snabbt att det är lite opraktiskt att sakna soffa när vännerna kommer på besök.
Samma sak gäller glasen då han snabbt lär sig att 10 engångsmuggar på macken en fredagskväll kostar mer än 10 riktiga glas på Ikea.
Se bara till så att han har försäkring och att räkningarna blir betalda så ordnar sig säkert resten utan problem.
/Krille
Inget fel med att erbjuda lite gamla gratismöbler men försök absolut inte bestämma åt honom och räkna inte med att han kommer värdera det han får särskilt högt.
Jag tror att många unga fokuserar mer på funktion och vilka aktiviteter man vill ägna sig åt än form och stil. Själv behövde jag två stora skrivbord, ett för datorn och ett som ritbord, sjysst bäddsoffa för film och tv-spel, klädkammaren fick en arbetsbänk och skåp för verktyg (vad ska man annars ha där liksom). Matbord hade sjukt låg prio. Man käkar väl alltid framför TVn ändå?
Jag tror att många unga fokuserar mer på funktion och vilka aktiviteter man vill ägna sig åt än form och stil. Själv behövde jag två stora skrivbord, ett för datorn och ett som ritbord, sjysst bäddsoffa för film och tv-spel, klädkammaren fick en arbetsbänk och skåp för verktyg (vad ska man annars ha där liksom). Matbord hade sjukt låg prio. Man käkar väl alltid framför TVn ändå?
Ja färgvalet har han bestämt klart o tydligt. Mestadels svart vitt grått och något enstaka i färg bara för att ställa till det i huvudet på folk. Och jag vet ju att det troligen kommer ändras om han träffar nån eller smaken utvecklas. Men inredningen är ju inte för min skull utan min tanke med vettig inredning är att det ska vara gästvänligt så han slipper känna att kalas eller fester är något som sker hos alla andra men inte hos honom.Unikt namn skrev:
Ja utan hinder är inte min plan och så har han inte haft det heller. Sparade medvetet inte ihop till både flytt bidrag och körkort just för att han ska betala något av det själv.
Ja just försäkring och övriga säkerhetsåtgärder har jag både meddelat honom om samt köpt brandvarnare brandfilt och brandsläckare till honom just för att vad gäller hans säkerhet vill jag absolut inte ta risken att han missar någotK Krille4 skrev:
Var precis vad jag misstänkte att jag ska vänta på att han ber om hjälp och tips.P placerej skrev:
Bortsett från det med säkheten som jag redan valt att lägga mig i.
Har ju inte lagt mig i inredningen än just för att gränsen går där nånstans. Men jag har ju skänkt överblivna prylar och det har övriga i familjen gjort med.
Så slutsat, får han ont i ryggen av en dålig säng så får han köpa en vettig.
Upptäcker han att ingen vill vara hos honom så fixar han soffa ölglas kaffekoppar och trevlig inredning. Och frågar han mig hur så kan jag ge råd men inte mer.
Och blir han utan mat pengar får jag hoppas att han hör av sig.
De tusenlappar jag redan bidragit med och överblivna prylar samt brandsläckare mm räcker? Övrigt får han be om
Upptäcker han att ingen vill vara hos honom så fixar han soffa ölglas kaffekoppar och trevlig inredning. Och frågar han mig hur så kan jag ge råd men inte mer.
Och blir han utan mat pengar får jag hoppas att han hör av sig.
De tusenlappar jag redan bidragit med och överblivna prylar samt brandsläckare mm räcker? Övrigt får han be om
Ah vi har både bord i köket och matsalen men maten äts ändå i framför TVn 5 av 7 dagar i veckanS Staffan-N skrev:
Det var inte igår men när jag flyttade hemifrån så flyttade jag en 120+ mil hemifrån. Dock till en möblerad studentlägenhet. Nån möbel införskaffades dock, men detta med hjälp av kompisar ej föräldrar.
Det stora avståndet bidrog till känslan att detta ska jag lösa själv.
Räkningar betalde jag och sparkapital hade jag jobbat in genom att stå på fabrik i 2 år.
Men jag hade liksom fått med mig mycket av det där du funderar över genom min uppfostran, det var viktigt för mig att ha rent och någorlunda prydligt (väääldigt subjektivt) så jag sa åt kompisar att ta av skorna på dörrmattan några gånger sen gjorde alla så hemma hos mig.
Färg på gardiner brydde jag mig varken om då eller 6 år senare i min första riktiga lägenhet, men köpte nåt på Ikea av nöd då akustiken i köket var bedrövlig. Egentligen är det inte förrän vi skaffade hus som jag verkligen brytt mig om inredning i nån större utsträckning.
Ingen vettig kompis kommer tacka nej till festen pga fula ölglas, om de däremot är odiskade och toaletten är vidrig så...
Det stora avståndet bidrog till känslan att detta ska jag lösa själv.
Räkningar betalde jag och sparkapital hade jag jobbat in genom att stå på fabrik i 2 år.
Men jag hade liksom fått med mig mycket av det där du funderar över genom min uppfostran, det var viktigt för mig att ha rent och någorlunda prydligt (väääldigt subjektivt) så jag sa åt kompisar att ta av skorna på dörrmattan några gånger sen gjorde alla så hemma hos mig.
Färg på gardiner brydde jag mig varken om då eller 6 år senare i min första riktiga lägenhet, men köpte nåt på Ikea av nöd då akustiken i köket var bedrövlig. Egentligen är det inte förrän vi skaffade hus som jag verkligen brytt mig om inredning i nån större utsträckning.
Ingen vettig kompis kommer tacka nej till festen pga fula ölglas, om de däremot är odiskade och toaletten är vidrig så...