Spökar det hos er?
Jag är helt säker på att det spökar här hemma man kan höra slår och skrapar. Det låter en del i rören.
Det inte katterna.
Jag tycker det känns lite hemtrevligt med ett husspöke. Det tråkiga är att jag tror spöket smygröker... Vad jag vet röker inte mina grannar. Hur förklarar man för ett spöke att det är inte hälsosamt....😉
(Jag vet det finns säkerligen massa vettiga förklaringar. Men det är inge roligt. )
Det inte katterna.
Jag tycker det känns lite hemtrevligt med ett husspöke. Det tråkiga är att jag tror spöket smygröker... Vad jag vet röker inte mina grannar. Hur förklarar man för ett spöke att det är inte hälsosamt....😉
(Jag vet det finns säkerligen massa vettiga förklaringar. Men det är inge roligt. )
Nu är det ju inte fredag men väl lillördag, så en vagina mobile borde ju då vara motsvarigheten till den manliga ståk...n, latin homo erectus...Jonatan79 skrev:
Och spöken är kul, har faktiskt varit med om helt oförklarliga händelser i ett hus vi hyrde i min ungdom sent sextiotal, väldigt spännande.
Eftersom det är kattvind
.. och inte katterna får vara där... Så varför heter det kattvind? borde heta spökvind
.. och inte katterna får vara där... Så varför heter det kattvind? borde heta spökvind
Trädgårdsfixare
· Borgholm, Öland
· 103 inlägg
Kan ju finnas helt naturliga förklaringar till att det "slår och skrapar" i en fastighet, i synnerhet om det är ett trähus. Det blir ju alltid massa spänningar i ett trähus beroende på temperatur och luftfuktighet. Jag ifrågasätter inte på något sätt att det inte finns spöken, gengångare mm mm mm men eftersom de med absolut högsta sannolikhet lever i ett parallelluniversum, där inte vi "vanliga levande individer" har tillträde till, så är sannolikheten att vi ska stöta på dessa "element" otroligt liten. Dvs i princip obefintlig.
Så svaret på frågan blir ett kort och enkelt - nej, det spökar inte i min fastighet.
Så svaret på frågan blir ett kort och enkelt - nej, det spökar inte i min fastighet.
Jag kan komma ihåg ett "spökeri" såhär 30 år senare.
I barndomshemmet (1 plansvilla med vind man kommer åt med stege från utsidan) så väcks jag en natt av steg på vinden.
Det roliga är att även när jag skriver om det så kommer jag ihåg hur satans rädd jag blev!
Har jag drömt det hela(?), antagligen men där och då var jag livrädd och dagen efter sattes lås på vinden och därefter kom "spökena" aldrig åter.
I barndomshemmet (1 plansvilla med vind man kommer åt med stege från utsidan) så väcks jag en natt av steg på vinden.
Det roliga är att även när jag skriver om det så kommer jag ihåg hur satans rädd jag blev!
Har jag drömt det hela(?), antagligen men där och då var jag livrädd och dagen efter sattes lås på vinden och därefter kom "spökena" aldrig åter.
Du måste skrämt iväg alla spöken, du är så negativ 😉
Men visst är det precis som du säger det finns många förklaringar. Jag gillar tanken på att spökar i mitt hus. Även om jag inte är direkt spök troende. Man kanske kan sammanfatta det som att man ska aldrig säga aldrig. Men jag misstänker att det är större risk att drunkna i en hägring i öknen (vatten) Men som sagt.
Visst är det intressant... Men inte konstigt att man blir rädd. När man vet att ingen ska vara där.K Klass0n skrev:
Ska man vara negativ så var du säkert vaken, det kom säkert ljud från vinden. Och den hjärna fick det att låta som steg. Eftersom det är helt tyst.
Men håll med om att det är en tråkigare historia.
Det är en mycket roligare historia När man berättar den med spöken som du gjorde .
Ingen vill höra den med största sannolikhet troliga förklaringen.
Trädgårdsfixare
· Borgholm, Öland
· 103 inlägg
Jag anser mig inte vara negativ över huvud taget till dessa "element" utan är mer tveksam till hur stor sannolikheten är att vi kan komma i kontakt med dessa "parallellvärldar". Ungefär som det högaktuella programserien i TV4 av Felix Herngren om utomjordingar och UFOs. Naturligtvis ifrågasätter jag inte att det finns "liv" på andra solsystem och andra galaxer. Och att dessa "liv" har besökt vår planet frekvent. Bekräftas ju dessutom av USAs stridspiloter som ständigt övervakar amerikanskt luftrum. Min fundering är väl snarare att om dessa utomjordingar har nått så hög intelligens att de kan färdas mellan solsystem och ev även mellan olika galaxer - borde de inte i så fall ha uppnått så hög kunskap så de kan göra sig osynliga och inte visa upp sig för människor på jorden?Bananskalare skrev:
Jag hänger med på vad du menar.
Jag trött på att alla "rymdgubbar" Har jätte skallar eller ser ut som monster.
Eftersom vi vet att det finns något liv i vår galax. Så måste det vara någon stanns ännu längre bort. Eftersom vi än så länge teoretiskt sett placera människor på Mars. Vi har inte lyckats få hem dem ännu i teorin.
Då kan enkelt förstå att finns det liv i en annan galax eller annat solsystem. Om de ska komma så nära att piloterna krockar med dem. Då kan man fundera på varför de inte stannar en stund? Med tanke på att man redan åå -50 talet vär här.
Jag är väldigt intresserad av hur de driver en raket. Eftersom de tydligen kan åka hem igen.
Men utomjordingar? Jag gillar mina spöken mer. Visst finns det saker sam faktiskt är väldigt svårt att förklara bort med fysikens lagar.
Jag väljer att tro att spöken är vänliga väsen.
Okej, jag har faktiskt en annan historia på spöktemat.
En vän som är psykolog jobbade några år i Gällivare. En patient nämner i förbigående att det spökar i huset. Detta är visst en tämligen stor varningsklocka så psykologen berättade detta för kollegorna efter besöket.
Svaret blev nåt i stil med "jaså det huset, jo men alla vet att i xxx så spökar det!".
Så det blev ingen vidare utredning och psykologen lärde sig nåt om hur kurslitteratur och verklighet inte alltid är överens!
En vän som är psykolog jobbade några år i Gällivare. En patient nämner i förbigående att det spökar i huset. Detta är visst en tämligen stor varningsklocka så psykologen berättade detta för kollegorna efter besöket.
Svaret blev nåt i stil med "jaså det huset, jo men alla vet att i xxx så spökar det!".
Så det blev ingen vidare utredning och psykologen lärde sig nåt om hur kurslitteratur och verklighet inte alltid är överens!
Var på middag hos morsan för ett tiotal år sedan. Plötsligt började det lukta kraftigt av rök/pipa i matsalen. Vidrigt mycket. Efter en kvart så avtog det och slutade. Grannen på den sidan satt redan på hemmet så ingen bodde i det huset.
Ingen aning om vad det var som orsakade lukten..
Våra barn, 4-6 år, pratade alltid om att det var "ngn gubbe som kollade på dem på natten" när de sov över och att det var lite konstigt. Men inget som vi vuxna bekräftade.
Grannen på andra sidan var präst och även han pratade om konstiga besök i sitt hus.
Ingen aning om vad det var som orsakade lukten..
Våra barn, 4-6 år, pratade alltid om att det var "ngn gubbe som kollade på dem på natten" när de sov över och att det var lite konstigt. Men inget som vi vuxna bekräftade.
Grannen på andra sidan var präst och även han pratade om konstiga besök i sitt hus.
Hade en riktigt skum helg hos min far när jag var 17 år, ute på landet och var själv i två dagar förutom farsan hund. Kom ett oväder från ingenstans och helvetet bröt loss, låg på övervåningen med hunden i sängen, dörren står på glänt och det lyser plötsligt ett blåaktigt sken som lyser upp hela undervåningen som sedan försvinner, cirka 10 sekunder efter är det precis som att någon springer upp för trappan, hunden ställer sig upp och morrar och kollar mot trappan…får mod nog att gå upp och slänga igen dörren och låsa, hunden sitter och morrar och kollar intensivt mot dörren tills jag tillslut somnar. Får fortfarande kalla kårar bara jag tänker på det och då är det snart 30 år sedan 😱
Dagen efter så åkte jag ut med en kompis på sjön och skulle fiska, det var helt vindstilla och jag fick en tanke helt plötsligt att nu kommer polaren säga en sak samtidigt som vassen på vår högersida lägger sig ner som efter en kastvind, 2 sek efter händer precis detta…jävligt skum helg helt klart!
En gång för väldigt, väldigt länge sedan bodde jag i mina föräldrars hus över sommaren. De var bortresta och det var bara jag, min unghund och ett marsvin jag vaktade åt en kompis i huset.
En kväll när jag och hunden skulle lägga oss blev min otroligt snälla och lugna hund helt tokig. Hon stod upp i sängen med rest ragg och morrade långt ner i bröstkorgen. Hon stirrade mot dörren. Jag kunde inte få henne att slappna av. Tillslut blev det riktigt otäckt och jag började fundera på om det hade kommit in någon i huset. Ytterdörren var låst men det fanns en dörr in till källaren från baksidan och jag kom inte ihåg om jag hade låst den. Så jag bestämde mig för att gå ner och kolla. Det var inte roligt att gå ner för trappan och sedan ner till källaren. Dessutom var trappan ner till källaren placerad så att jag var tvungen att gå igenom hela källaren innan jag kom till källardörren ut i trädgården. Det var ett gammalt hus med gamla matkällare och skafferier i källaren, en bastu och alla möjliga ställen att gömma sig på. Jag kollade alla. Mer och mer stressad. Vad skulle jag göra om det var någon där?
(Kom ihåg att det här var långt före mobiltelefonernas tid. )
Källardörren var låst. Jag gick upp i sovrummet igen. Hunden slappnade av men med jämna mellanrum resten hon sig och morrade ut mot resten av huset. Hon höll på hela natten, vi somnade fram på morgonen.
När jag vaknade insåg jag vad det var som hade gjort att hunden blivit så upprörd. Marsvinet stod i rummet utanför sovrummet och det var när marsvinet drack ur sin flaska som hunden blev upprörd. Det hade blivit väldigt varmt just då så marsvinet drack oftare än normalt. Nästa natt hade jag marsvinsburen i ett annat rum.
En kväll när jag och hunden skulle lägga oss blev min otroligt snälla och lugna hund helt tokig. Hon stod upp i sängen med rest ragg och morrade långt ner i bröstkorgen. Hon stirrade mot dörren. Jag kunde inte få henne att slappna av. Tillslut blev det riktigt otäckt och jag började fundera på om det hade kommit in någon i huset. Ytterdörren var låst men det fanns en dörr in till källaren från baksidan och jag kom inte ihåg om jag hade låst den. Så jag bestämde mig för att gå ner och kolla. Det var inte roligt att gå ner för trappan och sedan ner till källaren. Dessutom var trappan ner till källaren placerad så att jag var tvungen att gå igenom hela källaren innan jag kom till källardörren ut i trädgården. Det var ett gammalt hus med gamla matkällare och skafferier i källaren, en bastu och alla möjliga ställen att gömma sig på. Jag kollade alla. Mer och mer stressad. Vad skulle jag göra om det var någon där?
(Kom ihåg att det här var långt före mobiltelefonernas tid. )
Källardörren var låst. Jag gick upp i sovrummet igen. Hunden slappnade av men med jämna mellanrum resten hon sig och morrade ut mot resten av huset. Hon höll på hela natten, vi somnade fram på morgonen.
När jag vaknade insåg jag vad det var som hade gjort att hunden blivit så upprörd. Marsvinet stod i rummet utanför sovrummet och det var när marsvinet drack ur sin flaska som hunden blev upprörd. Det hade blivit väldigt varmt just då så marsvinet drack oftare än normalt. Nästa natt hade jag marsvinsburen i ett annat rum.
Redigerat: