Har ask på terrassen. Kör varje år med Kärcher högtryckstvätt (roterande tvättborsten T350). Flisar ALDRIG. Blir helt rent, noll skador på träet och går snabbt. Oljar sedan med Bondex universalolja. Däcket är 15 år gammalt och fortfarande som nytt. Alltid noga med att använda olja av högsta kvalitet. Tog en gång ett billigare alternativ när jag inte lyckades få tag på Bondex. Det fick jag ångra djupt. Var tvungen att göra om det 6mån senare. Kör numera alltid med Bondex.Myx0x3 skrev:
Fast nu jämför du äpplen med päronM mvs skrev:
Ask och furu/gran är två olika träslag, ena är ett lövträd och det andra barrträd.
Ask är hårdare träslag.
Går att tvätta bilen med svinto, fast det man kanske ska nämna är att det måste vara en Delorean/Cybertruck 🤪
Det har du helt rätt i. Visste inte att det var furu/gran som låg på terrassen i fråga, men när jag tänker efter så är det väl det som är vanligast i Sverige. Här på kontinenten är det inte lika vanligt. Men bra poäng. För er som kör med hårdare trä, testa gärna på en mindre del med Kärchern och se om den tål det. Vi har som sagt gjort det i alla år och är väldigt nöjda. Och det sparar så mycket tid!
Man ska kunna ställa in tryxcket på kärchern, så jag tänkte med lågt tryck så bör det vara rätt skonsamt? Men självklart vill msn ju inte fläka upp träet och få stickor. Nån annan med erfarenhet ac kärcher racer t7 på tralldäck?M mvs skrev:
Jag har en T7 också och ja, man kan ställa in trycket. Vet dock ej hur det blir på furu/gran. Ganska svagt tryck på lägsta, så kanske. Föreslår du testar på ett ställe där ni kanske inte går så mycket. Vi hade en bräda som var av klart sämre kvalitet och där såg man träfibrerna sticka upp efter högtryckstvätt (jag kör på näst högsta tryck). Det la sig dock igen efter oljning så var aldrig något egentligt problem. Vet inte om furu/gran fungerar likadant.maskeradeproggaren skrev:
Tack för input! Kanske bäst att strunta i det och bara köra med skurborsten som man gjort i alla tider, går ganska fort det med.M mvs skrev:
Har inte så mkt att jämföra med men efter alla lovord om de feta såpornas magiska krafter så blir jag sugen på att prova. Vad kan hända liksom?F fribygg skrev:
Vanlig Gul eller Grön såpa är en kemisk produkt som torkar ut träet, det doftar gott och gör i vissa fall rent men är ingen fördel på trall. Brunsåpa eller kristallsåpa (krystalsåpa)är väldigt vanlig i Danmark och mycket billigare där. Den rengör och fettar in och är väldigt dryg. Den löser dock upp oljebaserad färg så använd den på rätt sätt. Jag har köpt härifrån på hink, https://bollerup-jensen.dk/shop/produkt/husholdning/fastbrunsaebe/Hep skrev:
Fast pH-värdet har ju inget med att oljan skulle vara fetare qtt göra och ingen av återförsäljarna av t ex linoljesåpa framhåller pH-värdet utan att såpan är fetare.
Vad är de kvalitetskillnaderna på linolja, tall olja och i fallet med brunsåpan jag hittade "vegetabiliska fetter"?
Eftersom det verkar vara ettablerade fakta borde det vara lätt att hitta informationen.
Att såpan är alkalisk är pga man använder lut för att förtvåla den, mindre mängd lut=mer fet såpa och mindre alkalisk skulle jag gissaZ z_bumbi skrev:
pH värdet är dock viktigt ur ett städ/rengöringsperspektiv och det ger ju också effekt så det är en fin gräns.
Den oljan man använder i såpa härdar inte heller på samma sätt som en olja man använder i golvolja eller färg
Sen vilken typ av olja om det är tall, lin, animaliska eller vegetabiliska (troligtvis innehåller det en blandning av solros, tall och lin) spelar mindre roll, det är av tycke.
Olika oljor kräver säkert olika mängd lut och har därför annat pH värde.
Varför tillverkare inte skriver ut pH värde har nog och göra med regler och kostnader då olika batcher troligtvis skilja sig en del i pH värde.
Skillnad om du tillverkar på industriell nivå, då kan man nog hålla tightare pH-skillnader mellan batcherna.
Vid tillverkning av tvål/såpa är att i grunden spjälkar man ut fettsyrorna från alkoholen den är esterifierad med (oftast triglycerin/glycerol) i oljor och fettråvarorna från djur och växtriket med kokning i stark akali och i såpans fall kaliumhydroxid.
Innan det fans tillgång till natrium och kaliumhydroxid i ren form så använde man soda (natriumkarbonat, av urlakning ur askan från bränd tång från haven) och pottaska (kaliumkarbonat, urlakning aska från ved av främst lövträd) för tvåltillverkning så gott det gick. Med att filtrera soda/pottaskalösningen genom bränd och släkt kalk kunde man göra lutlösningen starkare då den släkta kalken snor åt sig karbonatjonen i lösningen och fälls ut i fast form (då den är mycket svårlöslig i vatten) medans Na/K-jonen fick kalkens OH-jon i stället och med detta höjdes pH.
Oljor som kommer från mineralolja (tex. paraffinolja) går inte att koka tvål/såpa på - det finns igen COOH-grupp i ändan av kolvätekedjan som joniska molekyler kan haka fast på samma sätt som fett och olja från djur och växtriket - det fins en anledning varför fett/olja har en COOH-handtag - det är för att kunna plocka på eller plocka av kolvätegrupper på kolvätekedjan i önskad takt och exempel på en flyktig fettsyra är ättiksyra eller propionsyra...
Kaliumhydroxiden kopplas till och delvis neutraliserar fettsyran till en fettsyre(metall)salt - nu är kaliumhydoxiden en mycket stark bas medans fettsyran inte är så stark syra vilket ger pH-mässigt en mer eller mindre basisk överviktig salt - den höga pH kommer också från en viss doseringsöverskott av akali och att inte all fettsyra har hunnit reagera med akaliet under koket - för tex. tvål (som kokas med natriumhydroxid) så är den ganska ordentligt basisk när den saltas ur lösningen och medans den torkar och kompakterar sig så efterreagerar akalit och de kvarvarande fettsyrorna och tvålen sjunker med lagringstid i pH. - nykokt tvål är så akalisk att man bör inte tvätta sig med denna och försöker man ändå så sliter det mycket på huden och blir torr och narig. Tvål behöver mogna i månader efter tillverkning innan den når den nivån som man är van av tvålar man köper i handeln. - överfettade tvålar är ett annat namn att man haft i mindre med akali än den mängden fettsyra som fins tillgängligt i fettet och oljan och en del av (fria) fettsyrorna finns kvar i tvålmassan.
[vill man jäklas lite kan man alltid doppa en tvål i vatten löst citronsyra en stund - då omvandlas fettsyresalterna på ytan av tvålen till fria syror igen (fettsyrorna är en rätt svag syra - så den blir norpad på natrium-jonen till citronsyran och själv blir en fri fettsyra) och ytan blir vattenavstötande och oljig och defintivt inte tvålig - gör man samma sak med en skvätt citronsyra i en såpvattenlösning så blir det rätt grisigt med fria fettsyror som kletar på alla ytor som en olja/fett-lager - för att återställa tvålen till användbart igen så får man låta den ligga i vatten med lite löst natriumsoda eller några korn lösta i vatten kaustiksoda - tror inte bikarbonat räcker riktigt för detta]
Gissar att det är likande process med såpan, att ju äldre den är, ju mindre uttalat basisk är den, med skillnaden att man inte saltar ur fettsyresaltet på samma sätt som tvål och är som den är efter kokning med (tri)glycerinet kvar i såpan - dock kan koklösningen vara ganska koncentrerat och bli ganska fast, lite som konsistensfett när det svalnat och för att kunna vara hällbart för flaska och dunk så späds det ut med vatten till hanterbar viskositet och är det som vi är bekanta med såpan på flaska som vi hittar i affären. - mer fast såpa i typ konsistensfettslikande form är normalt inget man hittar i livsmedelsbutiker längre (kristallsåpa/brunsåpa??)
Innan det fans tillgång till natrium och kaliumhydroxid i ren form så använde man soda (natriumkarbonat, av urlakning ur askan från bränd tång från haven) och pottaska (kaliumkarbonat, urlakning aska från ved av främst lövträd) för tvåltillverkning så gott det gick. Med att filtrera soda/pottaskalösningen genom bränd och släkt kalk kunde man göra lutlösningen starkare då den släkta kalken snor åt sig karbonatjonen i lösningen och fälls ut i fast form (då den är mycket svårlöslig i vatten) medans Na/K-jonen fick kalkens OH-jon i stället och med detta höjdes pH.
Oljor som kommer från mineralolja (tex. paraffinolja) går inte att koka tvål/såpa på - det finns igen COOH-grupp i ändan av kolvätekedjan som joniska molekyler kan haka fast på samma sätt som fett och olja från djur och växtriket - det fins en anledning varför fett/olja har en COOH-handtag - det är för att kunna plocka på eller plocka av kolvätegrupper på kolvätekedjan i önskad takt och exempel på en flyktig fettsyra är ättiksyra eller propionsyra...
Kaliumhydroxiden kopplas till och delvis neutraliserar fettsyran till en fettsyre(metall)salt - nu är kaliumhydoxiden en mycket stark bas medans fettsyran inte är så stark syra vilket ger pH-mässigt en mer eller mindre basisk överviktig salt - den höga pH kommer också från en viss doseringsöverskott av akali och att inte all fettsyra har hunnit reagera med akaliet under koket - för tex. tvål (som kokas med natriumhydroxid) så är den ganska ordentligt basisk när den saltas ur lösningen och medans den torkar och kompakterar sig så efterreagerar akalit och de kvarvarande fettsyrorna och tvålen sjunker med lagringstid i pH. - nykokt tvål är så akalisk att man bör inte tvätta sig med denna och försöker man ändå så sliter det mycket på huden och blir torr och narig. Tvål behöver mogna i månader efter tillverkning innan den når den nivån som man är van av tvålar man köper i handeln. - överfettade tvålar är ett annat namn att man haft i mindre med akali än den mängden fettsyra som fins tillgängligt i fettet och oljan och en del av (fria) fettsyrorna finns kvar i tvålmassan.
[vill man jäklas lite kan man alltid doppa en tvål i vatten löst citronsyra en stund - då omvandlas fettsyresalterna på ytan av tvålen till fria syror igen (fettsyrorna är en rätt svag syra - så den blir norpad på natrium-jonen till citronsyran och själv blir en fri fettsyra) och ytan blir vattenavstötande och oljig och defintivt inte tvålig - gör man samma sak med en skvätt citronsyra i en såpvattenlösning så blir det rätt grisigt med fria fettsyror som kletar på alla ytor som en olja/fett-lager - för att återställa tvålen till användbart igen så får man låta den ligga i vatten med lite löst natriumsoda eller några korn lösta i vatten kaustiksoda - tror inte bikarbonat räcker riktigt för detta]
Gissar att det är likande process med såpan, att ju äldre den är, ju mindre uttalat basisk är den, med skillnaden att man inte saltar ur fettsyresaltet på samma sätt som tvål och är som den är efter kokning med (tri)glycerinet kvar i såpan - dock kan koklösningen vara ganska koncentrerat och bli ganska fast, lite som konsistensfett när det svalnat och för att kunna vara hällbart för flaska och dunk så späds det ut med vatten till hanterbar viskositet och är det som vi är bekanta med såpan på flaska som vi hittar i affären. - mer fast såpa i typ konsistensfettslikande form är normalt inget man hittar i livsmedelsbutiker längre (kristallsåpa/brunsåpa??)
Redigerat:
därför att det finns inga skillnader, tycker jag. Möjligtvis finns det skillnad i vattenhalten i dom olika såpor. Ingen producent anger fri olja som en beståndsdel i deras såpor för det finns ingen fri olja i dom.Z z_bumbi skrev:
Organiska fettsyror som finns i alla oljor reagerar med kaliumlut och förtvålas = bildar en starkt basisk såpa. Såpan löser upp fetter och annat smuts och till och med kåda och målarfärg. Använd handskar för att inte torka ut huden.
Välj den mest trögt flyttande såpa /produkt så slipper du betala för tillsatt vatten. Är den löst rinnande så spädd den inte för mycket.
Att såpan oljar in träplankor är en MYT. Den bara påskyndar att träytan blir grå och skapar en dålig miljö för påväxt.
Redigerat:
