Jag tror inte heller att det är några problem att få ett lån. Framförallt inte om du lägger in en miljon i huset. Dessutom är det ju som så att det går att sälja igen om det inte fungerar. Man är ju inte fastlåst vid ett hus. Såvida man inte köper inom ett område där det är mer eller mindre omöjligt att sälja hus förstås.
Men blir du sambo eller gifter dig se till att skriva ordentliga papper
 
Tina.m skrev:
om jag köpt huset innan min respektive flyttar in, så har väl inte han rätt till halva huset eller möblerna ifall vi skulle seperera?
vad anser ni är skäligt att han skulle betala om han flyttar in?
Va inte så säker på det! De där reglerna är ett riktigt j-vla djungelverk, och det finns något så fint som "bäst behövande" osv osv.. En vän till mig råkade ut för något liknande med sin föredetta. Han hade köpte huset och renoverat det, sedan flyttade hon in och bodde några år och sedan så fick hon huset, och han fick hälften av värdet av henne.

Så för att vara på den säkra sidan så skall ni skriva papper på vad som gäller, speciellt om din respektive skall vara med och betala på räntorna och amorteringen av huset, det kan bli komplicerat i ett rättsfall senare. Men tänk också på att han kanske inte alls är villig att bidra med lika mycket pengar till månadens utgifter om huset är ditt och du skall ha det om ni separerar senare. Låter som det bästa blir att ni stämmer av detta innan ni köper huset och köper det tillsammans 50/50...

- M
 
Snailman
sambolagen säger väl att om man skaffar ett hus för att bo i gemensamt så ska väl det delas lika sen (oberoende av vad var och en betalat för det)

Så att inte fixa det innan, rent juridiskt kan nog vara väldigt dumt.
 
Hej,
Jag tycker att om du vill, tror att du klarar dig ekonomisk och banken säger ok så slå till. Jag hade inga problem att låna själv till ett radhus.

Och skriv äktenskapsförord med den som skall flytta in.
 
Tina.m skrev:
Så du tycker att det vore helt vansinnigt i min situation att ha huslån på ca 1 miljon= (om jag får det bviljat vill säga). Vad innebär god ekonomi för dig? Med tanke på alla som bygger hus idag med vanliga löner så tror jag inte att det är många av dem som har god ekonomi trots att de är två.
renovera/underhålla för 3000kr/mån tycker jag verkar vara en överdrift. Huset är byggt år 2000 och det borde dröja ett antal år innan man behöver lägga några större summor på det.
Jag tycker det är smått vansinnigt att som ensamstående ha en miljon i huslån, när ens lön är relativt normal, ja.

Vad är då en god ekonomi? Det beror naturligtvis på vad man vill göra, och hur man vill leva, men en enkel uppställning kan se ut så här:

Dagliga utgifter, eller sådant man betalar ur plånboken mest varje dag i affären, kiosken etc. Hit räknas mat, den lilla godisbiten, tidningar, en biobiljett, bowlingen med jobbarkompisarna, Harry Boy när det är jackpot på V75, tvättmedel, hygienartiklar, kläder, skor, en pocketbok och vad du nu vill köpa. Jag tycker att en vuxen människa bör ha c:a 200kr/dag, eller 6000kr/månad till "sig själv". Det är inte något luxuöst leverne precis, men man klarar sig rätt så bra.

Månadsutgifterna kommer sedan. A-kassan, TV-licensen, TV-abonnemang, telefonen, studielån, Internetabonnemang, hushållsel, tidningsprenumerationer, bokklubbar, kollektivtrafiken (om man inte kör egen bil), eventuella avbetalningar. 1500-2000kr/månad brukar det bli i alla fall.

Bilen är nästa utgiftspost som är tung. Bensinen är sällan det dyraste, utan det är "det andra" som är dyrt. Försäkring, skatt, service, reparationer, besiktning, däck och parkering. Är det en nyare bil så är värdeminskningen en dyrare post än om bilen är äldre. 2500-3000kr/månad brukar det gå lös på, med en billig bil.

Efter att boendet är betalat, så bör man, tycker jag, ha c:a 10000kr över enligt ovanstående beräkningar. Har man ingen bil så klarar man sig med 7500kr/månad över.

Det man har mer än så, brukar bli ett bra sparande, gå till hobbys eller liknande.

Reparationerna då?
I ett nytt hus tar det troligen ett tag innan du behöver börja renovera, men icke desto mindre kostar det då istället.

Fundera på vad det kostar att måla om huset, och hur ofta du behöver göra det. En badrumsrenovering, göra om köket, renovera ett rum, byta värmepump, dränera huset, lägga om taket eller byta vitvaror. Med olika intervall behöver kostsamma reparationer göras. Även om huset är nytt och fräscht så kommer vitvarorna börja "ge upp" inom några år och huset behöver ny färg.

Lägg sedan till nya tätningslister i fönstren (de som sitter där är 8 år, och behöver bytas snart), lite gräsklippning, trädgårdsväxter, byta ett eluttag som går sönder eller sota ur skorstenen. Kanske klarar du dig med mindre pengar vissa år, men det brukar kosta förr eller senare. Jag vet faktiskt ingen husägare som ärligt kan påstå att de lägger ned väsentligt mindre pengar än så på huset.

Jag är fullt medveten om att det finns de som klarar sig med mindre än vad jag tycker att saker och ting kostar, men det finns också de som har svårt att klara sig med den här ekonomin.

Jag förstår att du vill köpa ett hus, men eftersom du frågar tycker jag att man skall svara ärligt. Din frågeställning bygger förmodligen på att någonstans finns ett tvivel?
 
Jag tycker du kan köra på det om banken tycker det är ok - vilket dom torde. Den största oroskällan är ju just att du är ensam - och inte kan förlita dig på ngn anann om du skulle bli sjuk etc (även om du har en partner så ur bankens hänseende iaf)

Du har såpass god marginal om du kan lägga in en miljon, så funkar det itne och du måste "paniksälja" - så lär du iaf klara av att få ihop till lånet och mer därtill, till skillnad från dom som lånar upp till skorstenen.

Swetrot har en poäng, men man måste också prioritera lite olika här i livet, och i ett hus från 2000 bör man inte behöva byta lister tex även om dom är 8 år gammla tycker jag - i vårt radhus renoverades fasaden inkl lister efter 30 år . .. .

En reserv bör du ju dock ha för oförutsedda utgifter som att värmepumpen går eller vitvaror behöver bytas...
Skriv också ett samboavtal så att det itne finns några tvivel vid ev. separation. Om ni gifter er eller skaffar barn så blir reglerna lite striktare och man kan inte avtala bort vad som helst då - men ett avtal är bra även då.

/K
 
SWETROT, är ju väldigt speciell. Jag har läst många av dina inlägg och det är alltid samma sak, enligt dig så kan bara ca 3 % av Sveriges befolkning köpa hus(om man inte som du bosätter sig i obyggden)!! Så farligt är det inte!! Absolut inte i detta fall, där man lägger in en miljon själv som insats. Om man sedan känner att det inte fungerar är det bara att sälja, skulle priserna gått ner 200000 så är ju inte det hela världen. Jag säger i detta fall med 50 eget ägande, kör hårt!
 
Bumpaberra: Ja, jag är kanske väldigt speciell. Jag vill inte se människor leva i relativ fattigdom och armod enkom för att de vill äga ett hus. Jag tycker det är tråkigt att se människor ge en onödigt stor del av sin livsinkomst till en bank som betalning för att de får bo i ett hus.
 
Tina - visst går det! Avstå från utlandsresor och använd semestrarna till trädgård/underhåll, snålkör bilen och avstå från att shoppa ;). Om du värdesätter boendet så högt kommer du att klara det.

Jag har klarat detta som ensamstående med barn och det funkade trots att huset, då jag köpte det, belånades över takåsen och jag inte hade någon magnifik lön då barnen var små.

Se dock till att huset är din enskilda egendom. Låter du någon flytta in så fixa papper innan. Det är då rimligt att bägge bidrar till boendet - vilket då borde bli lägre än om sambon skulle ha egen bostad.
 
Vad det gäller den "hyra" som sambon rimligen ska betala så innefattar den inte amortering. Räntor och driftskostnad javisst, ev till liten "renoveringsfond" (för att ersätta sådant som slits), men amorteringen får ju du tillbaka när du sedan säljer, så det kan han han inte förväntas betala.

Jag har full förståelse för din känsla att vilja äga själv, jag skulle köpa det om banken går med på det om jag var i ditt läge!
 
Produkter som diskuteras i tråden
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.