Bilens värde kan man väl förutse med ganska god precision; det räcker väl att kolla på hur mycket liknande modeller har fallit i pris tidigare.tracker skrev:
Att förutse husets värde är lite knepigare. Det handlar ju om längre tidsintervall och det är inte helt lätt att veta hur världen kommer att se ut (exempelvis) år 2027 eller 2037. I tillväxtområden lär värdena stiga, men vem vet vilken region som har tillväxt på 2030-talet? En rimlig utgångspunkt kanske är att det reella värdet på huset är oförändrat, dvs att värdet följer inflationen.
Det är ju precis detta som många har gjort de senaste åren. Man har sprungit iväg till banken och lånat mer pengar på ett hus som "ökat i värde" för att kunna köpa bil, båt, semesterresor, massor med elektronik, italiensk marmor i badrummet och regnskogsträ i köket.Gladh skrev:
Först så är det ju så att värdeminskningen är ingen kostnad som man har när man äger bilen, den ligger på priset från början. Men det som brukar budgeteras är att byta till en bil i framtiden som är dyrare än den bilen man har då (byta upp sig) så då blir värdeminskningen en fiktiv kostnad om man vill se det så.Gladh skrev:Här en annan fråga till alla er som räknar "helt fel"när det gäller värdeminskningen på bilen. Säg nu att värdeminskningen är 2.000 kronor i månaden, då kalkylerar ni med en kostnad på 2.000 kronor i månaden, alltså att ni har 2.000 mindre i månaden än ni egentligen har. Men om ni istället inte haft någon bil och har en värdeökning på ert hus med 2.000 månaden, betyder det att ni hade förbrukat de pengar innan ni fått tag i dem, eller hade ni först tyckt att ni gjort en vinst när ni sålde huset?
Om den framtida kostnaden är en månadskostnad eller inte beror på hur man lägger upp sin budget. Om man väljer att ha månatlig budget så får man dela upp framtida planerade kostnader på en månadskostnad. Men annars kan man ha en budget som sträcker sig mellan bilbyten, då har man ingen månadskostnad för att byta bil utan en stor kostnad i början av perioden.
Sedan en kommentar om värdeökning på hus, finns inget tvång att planera in en framtida inkomst på samma sätt som en framtida utgift. En framtida inkomst är alltid välkommen medan en framtida utgift kan vara svår att hantera om den inte budgeterats för.
Jag måste säga att jag är aningen chockad då jag hör att en del inte planerar att amortera av hela huset. Sådana tankar får mig direkt att tänka på bostadskrisen i USA, där man lånat hej vilt över sin förmåga.
Jag kanske har en extrem ovilja till risktagande men, som jag ser det så finns det ingen säkrare investering man kan göra än att amortera. Utan att spekulera kan man knappast få in en ränta i procent som överstiger den man betalar för lånet.
Jag kanske har en extrem ovilja till risktagande men, som jag ser det så finns det ingen säkrare investering man kan göra än att amortera. Utan att spekulera kan man knappast få in en ränta i procent som överstiger den man betalar för lånet.
Även om jag inte betalar en krona till banken under hela min livstid, så har jag ändå "amorterart" ner lånet varje år med ca 2%. Varför skall man amorterar ner hela lånet när inflationen äter upp en del med åren och de 2 miljoner som du har amorterat av motsvara kanske bara 800.000 när du skall sälja huset. Då har du ju amorterat av 1.2 Miljoner " i onödan" pengar som du kanske hade behövt bättre än att amorterar. Ja jag vet att det inte är så enkelt, men att dra parallellen till bostadskrisen i USA är ganska långsökt, eftersom dessa hade belånat 100% av sitt hus till extremt låg ränta. Om jag har amorterat av så jag bara har lån på 50% av huset så skall det rätt mycket till innan värdet på huset har sjunkit så mycket att dessa 50% blir till 100% av husets värde.johab skrev:
Nej, jag ser ingen som helst anledning att amortera av hela lånet på huset, oftas så behöver man dessa pengar till något bättre varje månad. Säg att du har ett lån på 3.000.000 och vill betala av det på 40 år, då skall du punga ut med runt 6.300 i månaden i amorteringar och till det så skall du lägga runt 10.000 i räntekostnader, de extra 6.000 som amorteringarna kostar finns det nog andra hål att fylla med...
- M
Gladh:
Jag håller med om att man är "säker" så snart man amorterat av lånet en bit, och de 50% som nämns låter förstås helt ok vad det gäller risktagande. Men det är ju också så att den ränta du betalar för lånet minskar i takt med att du amorterar. Det är ju inte bara så att du minskar din risk, du minskar ju också din kostnad ju mer du amorterar.
Jag siktar själv på att inte bygga dyrare än att jag kalkylmässigt kan amortera av lånet på ca 15 år. Sedan om jag verkligen genomför amorteringen fullt ut är en annan femma. Här måste man förstås fatt beslut utifrån varje given situation. Men jag vill i alla fall veta att jag skulle kunna genomföra det.
Jag vet att det är överdrivet att dra kopplingar till USA-krisen från kalkylerna i den här tråden, men bara det faktum att lånegivare går ut med möjligheten att belåna till 100% skrämmer mig ordentligt. Man kan aldrig veta säkert vart ränteläget tar vägen på lite längre sikt, och det är ju just på lång sikt som sådana köpare räknar var det gäller amortering. Bostadsmarknaden går upp och ner på längre sikt och det är inte säkert att det är upp när man måste sälja.
Jag håller med om att man är "säker" så snart man amorterat av lånet en bit, och de 50% som nämns låter förstås helt ok vad det gäller risktagande. Men det är ju också så att den ränta du betalar för lånet minskar i takt med att du amorterar. Det är ju inte bara så att du minskar din risk, du minskar ju också din kostnad ju mer du amorterar.
Jag siktar själv på att inte bygga dyrare än att jag kalkylmässigt kan amortera av lånet på ca 15 år. Sedan om jag verkligen genomför amorteringen fullt ut är en annan femma. Här måste man förstås fatt beslut utifrån varje given situation. Men jag vill i alla fall veta att jag skulle kunna genomföra det.
Jag vet att det är överdrivet att dra kopplingar till USA-krisen från kalkylerna i den här tråden, men bara det faktum att lånegivare går ut med möjligheten att belåna till 100% skrämmer mig ordentligt. Man kan aldrig veta säkert vart ränteläget tar vägen på lite längre sikt, och det är ju just på lång sikt som sådana köpare räknar var det gäller amortering. Bostadsmarknaden går upp och ner på längre sikt och det är inte säkert att det är upp när man måste sälja.
Det tar ganska lång tid för en skuld att minska så mycket i värde, med 2% inflation tar det 45 år om jag inte räknar fel. Med en inflation på 1,5% tar det 60 år. Mycket kan hända på den tiden. Sen är det väl inte helt korrekt att du "slipper" punga ut pengar till banken, du måste ut med ränta varje månad. Just nu är räntan ganska beskedlig men det finns inga garantier för att den kommer att fortsätta vara det i framtiden.Gladh skrev:
Ärligt talat tycker jag att de skräckscenarion som en del målar upp känns lite överdrivna, men för den som har tajta marginaler kan det vara illa nog om, säg, räntan parkerar sig på en nivå ett par procent över dagens samtidigt som bostadspriserna går ner med en 10-15%,
Notera också att pengar som man amorterat är inte låsta. Om det kniper kan man ta nya lån...
Visst är det så att man minskar sina räntekostnader för varje amortering, men som vi nämt tidigare så är ju frågan mer om man kan placera sina pengar på ett sådant sätt att att de ger mer avkastning än vad själv räntan är. Och historiskt sätt så är det bättre att placera dina amorteringspengar i aktier än att amortera av på huset. Men visst det är en kalkylerade risk man gör och frågan är om man vågar, jag skulle nog inte sluta amortera på mitt lån från jag nåt ner till 50% av husets värde, eller kanske 50% av det som jag lånade från början. Därefter så kanske jag hade tittat på om jag skulle invenstera pengar istället för att amortera merjohab skrev:
Antingen så har du riktigt mycket pengar att sätta in själv, eller så kostar det inget för dig att bygga. Där jag bor börjar tomtpriserna närma sig 1600-1700 kr/kvm, och efter det så skall huset byggas, och det är inget många hus i dag som kostar mindre än 2 miljoner att bygga, även om man gör mycket själv. Så säg att man måste låna 3.000.000 för att kunna bygga sitt hus, eller det kanske räcker med 2.000.000. Om det är 2.000.000 miljoner så måste du punga ut med nästan 11.000 i månaden i amortering för att betala av det på 15 år....johab skrev:
Om du väljer att sätta din amorteringsgräns vid 5.000 imånaden så kan du låna 900.000 på din 15 år. Och sedan tillkommer lite ränta på det, runt 3.000 i månaden de första åren... Så du skall ändå ut med 8.000 i månaden för ett lån på 900.000 ...
- M
- M
Jag om inflationen ligger kvar på de 1,5-2% men regeringen kanske får frispel om 10 år och bestämmer att målet är riktigt låg arbetslöshet och helt plötsligt har man inflation på 5-7 % om året (givetviss så kommer ju räntekostnaderna kännas mer också). Men vi kan ju ta exemplet med 40-talisterna. Mina föräldrar köpte sin villa i början på 70-talet. 250.000 tror jag den kostade, hur mycket som helst på den tiden. Idag är huset värt 3.000.000. Och det är på 35 år. Nu har ju inflationen spelat en stor roll här men som sagt ingen kan sia om framtiden, vem vet deras hus kanske bara är värt 500.000 om 20 år....lurk12345 skrev:
- M
Visst, det är tufft att amortera av ett nybygge snabbt, men som jag ser det handlar det rent konkret om hur många gånger jag vill betala huset. MIna svärföräldrar t.ex. räknade på att när de till slut hade amorterat av sitt hus efter 40 år så hade de betalat det tre gånger via räntorna (jag har inga siffror för detta så ta det som hörsägen). Och att betala för något tre gånger, som exempel, *känns* inte bra. Här kommer man förstås också i en inflationsdiskussion...
För mig är det enkelt, det är en avvägning mellan nöjet av att köpa något nu som jag inte har råd med och obekvämet med att vänta med köpet tills jag har råd med det. Båda valen innebär risker och osäkerhet av olika slag. Väntar jag, så kan priset stiga ytterligare eller det jag vill köpa kanske inte ens finns på marknaden längre. Köper jag nu, så blir det extra kostnader i form av räntor och alla risker ett lån för med sig.
I en sådan avvägning har jag valt att köpa en tomt jag har råd med för att sedan vänta några år tills jag är i ett bättre ekonomiskt läge för att bygga. OBS: Här tar jag förstås risken att byggpriserna skenar iväg mer än vad jag kan spara, plus att jag har omkostnader under tiden. Å andra sidan sätter jag mig inte i en särskilt riskfylld situation då jag alltid kan låta bli att bygga och bo kvar i hyresrätt.
Att bygga hus är ingen mänsklig rättighet, som man kan ta för givet även om det är lätt att dras med när "alla andra" bygger. "Kan de så kan väl jag?"
Nåja, var och en gör som den finner bäst, men extremt risktagande är jag som sagt emot, rent personligen.
För mig är det enkelt, det är en avvägning mellan nöjet av att köpa något nu som jag inte har råd med och obekvämet med att vänta med köpet tills jag har råd med det. Båda valen innebär risker och osäkerhet av olika slag. Väntar jag, så kan priset stiga ytterligare eller det jag vill köpa kanske inte ens finns på marknaden längre. Köper jag nu, så blir det extra kostnader i form av räntor och alla risker ett lån för med sig.
I en sådan avvägning har jag valt att köpa en tomt jag har råd med för att sedan vänta några år tills jag är i ett bättre ekonomiskt läge för att bygga. OBS: Här tar jag förstås risken att byggpriserna skenar iväg mer än vad jag kan spara, plus att jag har omkostnader under tiden. Å andra sidan sätter jag mig inte i en särskilt riskfylld situation då jag alltid kan låta bli att bygga och bo kvar i hyresrätt.
Att bygga hus är ingen mänsklig rättighet, som man kan ta för givet även om det är lätt att dras med när "alla andra" bygger. "Kan de så kan väl jag?"
Nåja, var och en gör som den finner bäst, men extremt risktagande är jag som sagt emot, rent personligen.
Nej, skälet till att amortera är väl att man vill skydda sig mot oförutsedda händelser. Det skulle vara enklare att investera om man kunde förutse framtiden.Gladh skrev:
Enligt sajten historia.se motsvarar en krona 1970 12,7 kronor 2005, så villan som kostade 250.000 1970 borde kosta 3175000 år 2005 för att ha behållit sitt värde. Det var andra tider då. Inflationen var hög, boräntorna gick aldrig under 10% (men nybyggen hade räntesubventioner). Att amortera lånet på 30 år var en självklarhet när man betalade 13% i ränta.
det redan är sagt, så säger jag det nu, att kanske den där ränterabatten försvinner. Då vore det bra att åtminstone amortera den så det inte känns när den försvinner. Tidigare diskuterades dens vara eller icke vara inför i stort sett varje årskifte men inte längre. Nu tas den för given.
Det är en sanning med modifikation i dagsläget. Vi band delar av våra lån för två år sedan på räntenivåer som är ca 1,5 % under nischbankernas inlåningsränta idag. Så för oss är det just nu lägre ränta på c.a halva vårt lån än vad vi får på de pengar vi har insatta på vårt "Byggkonto".johab skrev:
Det här kan säkert vridas och vändas hur många gånger som helst, och det står var och en fritt att göra som de vill, men jag tycker man skall vara medveten om några saker:
1: Räntors nivåer och bindningstider är något väldigt relativt. Att en ränta som man band för ett par år sedan är lägre än den rörliga ränta man får idag är säkert sant. Men, om du för ett par år sedan hade belånat ditt hus, för att sätta de pengarna i en obligation med bunden ränta, så hade du knappast hittat något som du kunde tjäna pengar på. Man måste jämföra bundna utlåningsräntor med bundna inlåningräntor så tillvida man inte är synsk och vet hur räntan skall utveckla sig. Men då bor man förmodligen i ett stort palats och har inga problem med om ett lån skall amorteras eller ej.
Den 13:e December 2002 sjönk Spintabs villaränta för femåriga lån från 6,20% till 6,10%. Jag vet människor som "passade på" att binda räntan då, för det var på en histroiskt sett låg nivå. Riksbanken hade precis sänkt sin styrränta rejält, och så billigt som det var nu hade det inte varit sedan 1960-talet...
De människorna har betalat rätt så mycket ränta de senaste fem åren. Om huset legat på rätt ställe så har de förvisso fått en värdeökning på huset (och med åren en högre fastighetsskatt), och kanske har de genom att placera sina sparpengar i aktiefonder av rätt sort fått se sitt sparkapital växa med mer än räntan, men det är svårt att alltid göra rätt. Jag vill att man skall ha det i bakhuvudet när man tycker det är självklart att man placerar sina lån och sitt sparande så att man är miljonär efter några år.
2: Ju starkare ekonomi man har, desto större marginaler mellan inkomster och utgifter, desto mer man man "gambla" med räntor, fonder, bindningstider och placeringar. För den vars marginaler är små, finns inget utrymme att göra fel med detta. Det kan leda till att man blir ruinerad för resten av sitt liv, och står där efter några år utan hus, men med stora skulder som växer i en rasande takt, och kronofogden mäter ut vad den får och kan av din egendom och lön.
Så länge alla är medvetna om detta, så står det alla och en var fritt att göra som de själva vill.
Själv har jag inte en krona i huslån, och det känns skönt när världsekonomin svajar.
1: Räntors nivåer och bindningstider är något väldigt relativt. Att en ränta som man band för ett par år sedan är lägre än den rörliga ränta man får idag är säkert sant. Men, om du för ett par år sedan hade belånat ditt hus, för att sätta de pengarna i en obligation med bunden ränta, så hade du knappast hittat något som du kunde tjäna pengar på. Man måste jämföra bundna utlåningsräntor med bundna inlåningräntor så tillvida man inte är synsk och vet hur räntan skall utveckla sig. Men då bor man förmodligen i ett stort palats och har inga problem med om ett lån skall amorteras eller ej.
Den 13:e December 2002 sjönk Spintabs villaränta för femåriga lån från 6,20% till 6,10%. Jag vet människor som "passade på" att binda räntan då, för det var på en histroiskt sett låg nivå. Riksbanken hade precis sänkt sin styrränta rejält, och så billigt som det var nu hade det inte varit sedan 1960-talet...
De människorna har betalat rätt så mycket ränta de senaste fem åren. Om huset legat på rätt ställe så har de förvisso fått en värdeökning på huset (och med åren en högre fastighetsskatt), och kanske har de genom att placera sina sparpengar i aktiefonder av rätt sort fått se sitt sparkapital växa med mer än räntan, men det är svårt att alltid göra rätt. Jag vill att man skall ha det i bakhuvudet när man tycker det är självklart att man placerar sina lån och sitt sparande så att man är miljonär efter några år.
2: Ju starkare ekonomi man har, desto större marginaler mellan inkomster och utgifter, desto mer man man "gambla" med räntor, fonder, bindningstider och placeringar. För den vars marginaler är små, finns inget utrymme att göra fel med detta. Det kan leda till att man blir ruinerad för resten av sitt liv, och står där efter några år utan hus, men med stora skulder som växer i en rasande takt, och kronofogden mäter ut vad den får och kan av din egendom och lön.
Så länge alla är medvetna om detta, så står det alla och en var fritt att göra som de själva vill.
Själv har jag inte en krona i huslån, och det känns skönt när världsekonomin svajar.
Varför ska man inte jämföra det lån man har med de inlåningsmöjligheter man har?Swetrot skrev:
Jag har lån som jag betalar klart lägre ränta på idag än jag får på sparkontot. Jag kan idag välja att amortera av lånen (helt om jag vill), utan ränteskillnadsersättning, eftersom räntorna stigit, eller så kan jag välja att ha kvar pengarna på sparkontot. Ge mig ett enda bra skäl till att betala av lånen. Det är för mig idag ointressant vilken ränta jag kunde få på insatta pengar när jag tog lånet. Det som avgör om jag vill amortera bort lånen idag är om jag tror att det är en bra affär för mig. Om räntorna sedan ligger mycket högre när de bundna lånen förfaller kan jag ju hur lätt som helst amortera då med pengarna på sparkontot, och ha tjänat mellanskillnaden tills dess.