Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 309 inlägg
En sådan person lär inte ha något att hämta i verkligheten.Anna_H skrev:
Åh, det vet man aldrig. Min kommun försöker få tillstånd att bygga en solcellspark. Nitisk person anser att parken hindrar människorna som vill vara på åkern ifråga att ta sig till vattnet om de tröttnar på att vara på åkern.
Att ingen människa vid sina sinnens fulla bruk skulle vilja vara på en åker som befinner sig under Vänerns vattenyta, samt att cykelbanan mellan älvfåran och åkern effektivt förhindrar en sådan promenad spelar ingen roll, eftersom det står i reglerna om strandskyddsdispens att en 70-väg är det minsta som kan vara avskiljande i strandskyddshänseende.
I sådan här samfälld mark finns ingen förening och ingen styrelse eller liknande, utan är bara en ruta mark som kanske har ett förfallet torp, sjöbod, en brygga eller ngt på sig, eller bara är mark. Kan vara några eller massor av delägare med olika procenttal i delägarandel. Så lär vara svårt att ställa krav på den.
Själv är jag som tidigare nämnts med i ett antal olika med olika syfte. Att någon sköter skog, klipper gräs eller allmänt underhåller fastigheten har aldrig varit några konstigheter. Tror dom flesta delägarna inte ens vet att dom är delägare.
Att bygga något, typ brygga, parkeringsplats eller liknande verkar vara en lång resa….
Själv är jag som tidigare nämnts med i ett antal olika med olika syfte. Att någon sköter skog, klipper gräs eller allmänt underhåller fastigheten har aldrig varit några konstigheter. Tror dom flesta delägarna inte ens vet att dom är delägare.
Att bygga något, typ brygga, parkeringsplats eller liknande verkar vara en lång resa….
Har ni verkligen sådana lagar i Sverige? Övervakas de? Kan man straffas för brott mot dem?
I Finland får delägarna i en samfällighet definiera ett nytt syfte ifall det gamla har gått ut sig. Utan att de behöver meddela någon myndighet. Sådant sker hela tiden.
Annars skulle det ju vara omöjligt att ha samfälligheter för alltid kommer det någon förändring förr eller senare.
Här i byn har vi samfällda skogsfastigheter vars syfte är att vara rekreationsområde för byborna och virke till gemensamma ändamål. Sådana finns i väldigt många byar. I huvudsak regleras verksamheten ännu av Svea Rikes lag av år 1734 även om de flesta paragraferna har blivit omskrivna litet i nyare lagar.
Jag känner till ett fall i Sverige där en numera oanvänd löt (gemensam plats för sommarfähus) gjordes om till byns gemensamma sågplats och virkesupplag. Utan några juridiska problem alls.
Därför tycker jag att ditt tvärsäkra påstående verkar egendomligt.
Det där påståendet låter som en version av standardpropagandan att all skog måste säljas åt storinvesterare för att allt annat som man kan göra med skog är olagligt.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 309 inlägg
Ja, i princip har vi det. Det finns ingen myndighet som övervakar det nej, det är ju en civilrättsligt reglerad fråga, så det ankommer på delägarna att anmäla/processa om eventuella besvär. En styrelse som överträder sina befogenheter kan i värsta fall bli skadeståndsskyldig mot delägarna. Men så länge det inte blir några kostnader för någon är det svårt att säga att något görs fel.H heimlaga skrev:
Sedan skiftesreformerna har konsensus i större delen av Sverige varit att det är bättre att var och en äger sitt snarare än att byar brukas gemensamt. Att ha gemensam byamark för ett soldattorp som inte nyttjats som sådant på över 100 år är i grunden meningslöst och något som borde avskaffas. Å andra sidan kostar säkert utredningen av vilka som faktiskt samäger marken och med vilka andelar mer än vad den är värd.
Så i praktiken blir det säkert samma sak här som hos er. Marken används lite som folk har lust till och brukas ineffektivt då ingen riktigt äger och ansvarar för den.
Ineffektivt? Hur så?
I Finland storskiftades också alla byar med början på 1750-talet. Den sista oskiftade byn blev färdigskiftad för några år sedan och det var en stor riksnyhet. Den här byn blev fördigskiftad omkring 1805 och sedan nyskiftad de första åren på 1900-talet när samhällsutvecklingen och landhöjningan hade lett till att det gamla storskiftet inte längre fungerade bra.
Vid skiftet var och är det normalt att behålla vissa fastigheter för byns gemensamma behov. Fårbete, sandtäkt, lärarens kohage, fotbollsplan, tomt för andelshandeln, torkplats för sjöfoder, tomter för föreningshus och älgslakthus och hembygdsmuseum och liknande, fiskeläge, hamn, virkesupplag, torvtäkt och ofta ett eller flera mindre skogsskiften att användas för byns gemensamma behov, och naturligtvis fiskevatten.
Helt enkelt för att det är effektivare och ger bättre utbyte för ägarna-byborna att äga de här tillgångarna gemensamt än att var och en skall ha sin lilla bit på någon kvadratmeter eller att en äger allt och så utpressar man varandra på skyhöga arrenden för sådant som alla behöver.
Vissa ändamål går ut sig med tiden och till exempel lärarens kohage blev överflödig i många byar när lärarna fick kontant månadslön och slutade hålla sig med ko. Då är det upp till stämman att besluta om det skiftet skall ges ett nytt ändamål eller sparas för kommande behov eller säljas.
Här i byn sålde man torvtäkten när ingen hade använt torvströ i fähuset på 70 år. Lärarens kohage har blivit utvidgad idrottsplan. Gamla hamnplatsen har blivit skog för byns gemensamma behov efter att vattnet försvann och nya hamnplatsen har tredubblats i storlek genom inköp av privat mark till samfälligheten. Tillandningar har sålts till de som ägde jorden ovanför gamla stranden. En hel fjärd som torkade ut delades upp i åkerskiften och såldes på auktion skifte för skifte till bönder i byn. En tomt har köpts in till samfälligheten för hembygdsföreningens och idrottsföreningens behov.
Andra ändamål till exempel fiskevatten och hamn och virke för gemensamma behov är eviga.
Det är krångligt att räkna ut andelstal för alla fastigheter i byn och sedan samla in sågstockar med längd och grovlek exakt enligt andelstalen av alla markägare när till exempel vaktstugan i hamnen skall repareras och därför är det effektivt att ha en bit samfälld skog för gemensamma ändamål.
Att sedan någon delägare väljer att inte använda den gemensamma hamnen är hans ensak och ingenting han kan få samfällighetsstyrelsen dömd för.
Det där med samfällt ägande här i byn har nyligen varit uppe i domstol. En sommarstugeägare som inte bodde i byn krävde all hela samfälligheten skulle upplösas och jord och skog och hamn och fiskevatten och idrottsplan och tomten under hembygdsmuseet skulle säljas och pengarna delas. För att han som inte bodde i byn och inte ville utnyttja det gemensamma blev diskriminerad när hans andelar användes för det gemensamma enligt stämmobeslut. Byn vann och han förlorade.
Jag har diskuterat det här med en som sedan många år sitter i styret för en bysamfällighet i Sverige och han påstod att samfälligheter där fungerar ungefär som här och att lagstiftningen är snarlik.
Från skopgsbolagsperspektiv är det naturligtvis effektivast att bolagen äger allt och tar betalt för alla tjänster men från byboperspektiv och jordbrukarperspektiv och småföretagarperspektiv och småjordägarperspektiv är ett visst samägande den absolut mest effektiva lösningen.
Därför öser skogsbolagen och storinvesterarna på med sin propaganda om att inget samägande få existera. Man får höra det ofta men när man gräver bakåt är det bara påhitt för att lura till sig jord.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 309 inlägg
Jag tycker du beskriver det ganska väl. Jag tror att ganska många kan se framför sig att en stor del av det du räknar upp är sådant de inte efterfrågar eller ser något större behov att äga en andel i. Den bysamfällighet du beskriver blir då något ett mindre antal intresserade driver på allas bekostnad.H heimlaga skrev:
Man kan absolut tycka att det har ett värde, men man kan också fråga sig hur många av de här sakerna som har så stor nytta för delägarna att det är skäligt att tvinga dem att delta i ägandet och förvaltandet av dem.
Detsamma kan förstås invändas mot även kommunala och statliga angelägenheter – att man för den gemensamma förvaltningens effektivitets skull får mer än man personligen efterfrågar.
Enligt ditt resonemang tycker jag att vi kan stänga in storstäderna Helsingfors och Stockholm och förorter med taggtråd och sälja dem åt Putin för 20000 kronor stycke. Att betala i form av metersved. Varför skall vi upprätthålla dem på allas bekostnad?
Det finns enstaka byar som har gått in för att sälja ut sina samfälligheter men det brukar bli ett jävla gnäll från folk som plötsligt inser att de måste köra 30 km och betala 300 euro i året för att få ha en båt vid stranden. Ofta samma människor som tidigare var så glada när de fick 100 euro för sin andel i den samfällda hamnen som såldes.
Det blir helt enkelt dyrare totalt sett att privatisera. Fast somliga njuter ju av att köpa dyrt och skryta med det.
Resonemanget ditt håller endast om man inte lever och inte arbetar i byn utan bara kommer dit och sover på sin lilla tomt. Fast då är det inte en by utan en förort.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 309 inlägg
De städerna är varken dina eller mina att sälja, så nej, det kan vi inte göra utifrån mitt resonemang.H heimlaga skrev:
I TS fall vet vi att ägarna av samfälligheten är okända och att där stått ett gammalt torp. De verkar klara sig rätt bra utan den där samfälligheten. Men visst, jag vet förstås inte om TS och grannarna bor och verkar på orten eller om de bara bor där.H heimlaga skrev:
Gamla onödiga, onyttiga samfälligheter som inte nyttjas som sitt ursprungliga syfte eller fyller någon funktion kostar bara dyra LM-utredningar i framtid, bråk och ovänskap i framtiden, Rensa bort om de inte behövs eller nyttjas. Det har ni nytta av för all framtid
Gör ett förslag om att de samfällda kartvägar och markområden som saknar funktion ska läggas till de fastigheter som de ligger på. Det är ca 160 år sedan alla dessa små samfälligheter bildades, men det har hänt en hel del sedan dess. Vägar har aldrig byggts där eller blivit ersatta med andra lägen, och även diken har flyttats - så nu bör vi försöka att skapa en "karta som stämmer med verkligheten".
Med många delägare och ständigt nya ägare är det bra att då och då förklara gammal historik, och varför LM-s digitala kartor med onödiga och onyttiga kartvägar och onyttiga marksamfälligheter, diken mm ligger där de är.
En marksamfällighet som upplevs både onödig och onyttig kan omfatta mark som aldrig har nyttjas som sådan och ingen som vill ta ansvar för skötsel. Det markområdet bör inte längre behållas som en samfällighet som ingen tar ansvar för..
En uppdelning av den onyttiga och onödiga marksamfälligheten är i dessa fall lämpligt.
Genom te x, fastighetsreglering upplöses en onödig samfällighet. Detta kan ske antingen med stöd av en överenskommelse eller genom ett tvångsförfarande varvid vissa villkor måste vara uppfyllda, däribland båtnadsvillkoret i 5 kap. 4 § FBL.
😉👍
Gör ett förslag om att de samfällda kartvägar och markområden som saknar funktion ska läggas till de fastigheter som de ligger på. Det är ca 160 år sedan alla dessa små samfälligheter bildades, men det har hänt en hel del sedan dess. Vägar har aldrig byggts där eller blivit ersatta med andra lägen, och även diken har flyttats - så nu bör vi försöka att skapa en "karta som stämmer med verkligheten".
Med många delägare och ständigt nya ägare är det bra att då och då förklara gammal historik, och varför LM-s digitala kartor med onödiga och onyttiga kartvägar och onyttiga marksamfälligheter, diken mm ligger där de är.
En marksamfällighet som upplevs både onödig och onyttig kan omfatta mark som aldrig har nyttjas som sådan och ingen som vill ta ansvar för skötsel. Det markområdet bör inte längre behållas som en samfällighet som ingen tar ansvar för..
En uppdelning av den onyttiga och onödiga marksamfälligheten är i dessa fall lämpligt.
Genom te x, fastighetsreglering upplöses en onödig samfällighet. Detta kan ske antingen med stöd av en överenskommelse eller genom ett tvångsförfarande varvid vissa villkor måste vara uppfyllda, däribland båtnadsvillkoret i 5 kap. 4 § FBL.
😉👍
Finns ändring som numera redan införd i FBL.
Det gäller 6 kap. 7 § FBL
och begränsade delägarnas rätt att yttra sig innan fastighetsbildningsbeslut gavs. Innan regeln upprättades 1989 fanns krav på att samtliga delägare skulle få möjligheten att yttra sig innan beslut kunde fattas. Regeln var uppenbart ämnad för att förenkla regleringen av samfällda områden med litet eller inget värde
😉
Det gäller 6 kap. 7 § FBL
och begränsade delägarnas rätt att yttra sig innan fastighetsbildningsbeslut gavs. Innan regeln upprättades 1989 fanns krav på att samtliga delägare skulle få möjligheten att yttra sig innan beslut kunde fattas. Regeln var uppenbart ämnad för att förenkla regleringen av samfällda områden med litet eller inget värde
😉
Spännande när det dyker upp nått man inte vet om.
Vår BR förening fick en massa handlingar när kommunen skulle bygga om reningsverket och dra avlopp till ett annat område.
"Vad har vi med det att göra tänkte vi ??" Det stod berörda markägare, vår mark är långt där ifrån.
Det visade sig att vi är med i en avvattnings samfälld.
Den tidigare åkern som vårt område ligger på var med i denna samfälld, vi äger bara en bit av den och långt från det dike samfällden gäller, men vi kom väl med när området styckades i slutet av 80 talet.
Vår BR förening fick en massa handlingar när kommunen skulle bygga om reningsverket och dra avlopp till ett annat område.
"Vad har vi med det att göra tänkte vi ??" Det stod berörda markägare, vår mark är långt där ifrån.
Det visade sig att vi är med i en avvattnings samfälld.
Den tidigare åkern som vårt område ligger på var med i denna samfälld, vi äger bara en bit av den och långt från det dike samfällden gäller, men vi kom väl med när området styckades i slutet av 80 talet.