Nej, varför skulle det förutsätta det?
Det omöjligt att hitta en rättvis lösning (som bevisat i den här tråden). Men om man inte lägger så mycket tanke på pengar eller mitt och ditt så har man inget problem att lösa. Ska man leva livet ut med varandra kan jag varmt rekommendera att helt se er som en enhet och fokusera på viktigare problem. Tillsammans. För mig är det enkelt att se det så men förstår att alla har olika perspektiv.
Vi kör på excelbudgetering som inkluderar alla utgifter och alla intäkter och spelar ingen roll vem som pytsar in eller vem som sparar.
Vi kör på excelbudgetering som inkluderar alla utgifter och alla intäkter och spelar ingen roll vem som pytsar in eller vem som sparar.
Tänkte inflika en aspekt jag inte sett någon skrivit tidigare i tråden.
Möt fiktiva Anna och Anders:
Låt säga att Anna har köpt ett hus för alla sina pengar. Varit ekonomisk och amortera av lånet, renoverat själv på semestern osv. Huset har ett värde på 1 miljon.
Så träffar honom Anders som har sparat ihop 1 miljon och får i dagsläget närmare 40 000 i riskfri ränta (eventuellt högre på börsen) på dom om året.
Att nyttja huset borde rimligen ha samma värde så som en avkastning, oavsett hur belåningen på huset ser ut.
Om dom flyttar ihop hos Anna är detta något att med i kalkylen OM dom nu vill försöka ha en jämn uppdelning.
Det finns inget rätt och fel hur man gör. I ett förhållande får man kompromissa för att komma överens, med ekonomin likaväl som på alla andra områden.
Möt fiktiva Anna och Anders:
Låt säga att Anna har köpt ett hus för alla sina pengar. Varit ekonomisk och amortera av lånet, renoverat själv på semestern osv. Huset har ett värde på 1 miljon.
Så träffar honom Anders som har sparat ihop 1 miljon och får i dagsläget närmare 40 000 i riskfri ränta (eventuellt högre på börsen) på dom om året.
Att nyttja huset borde rimligen ha samma värde så som en avkastning, oavsett hur belåningen på huset ser ut.
Om dom flyttar ihop hos Anna är detta något att med i kalkylen OM dom nu vill försöka ha en jämn uppdelning.
Det finns inget rätt och fel hur man gör. I ett förhållande får man kompromissa för att komma överens, med ekonomin likaväl som på alla andra områden.
Det är lätt för de som har stora marginaler att säga att det inte är så viktigt hur man delar. Det är när man har små marginaler det blir gnissel. Exempelvis om en jobbar mycket mer eller har mycket högre lön, men ändå inte har råd att unna sig något för att den andra inte anstränger sig lika hårt för att få högre inkomst. Den personen med låg inkomst tappar lätt drivet om man blir "försörjd". Så var det för oss. Vi tjänade ungefär 75-25. Hon klarade sig med det hon fick av mig och var mycket ledig. Efter många diskussioner om att hon måste försöka få upp lönen på jobbet eller gå upp i tid så tröttnade jag och så delade vi våran ekonomi. Jag fick helt plötsligt hur mycket pengar över som helst och hon ingenting. Efter det gick hon upp i tid och ansträngde sig för att få högre lön, blev helt annan action. Så nu har vi börjat dela efter % inkomst. Jag betalar fortfarande mycket mer än henne men får nu även mycket pengar över.
Så kan det vara men problemet är väl snarare avsaknad av driv hos den andra då. Personligen har jag tjänat allt från 4k till 200k i månaden och haft gemensam ekonomi oavsett. Alla har olika förutsättningar och inställning men självklart är det viktigt att den andra försöker också om det är tight med pengar. Det låter som att ni hittat en lösning som funkar för er vilket är det som räknas.N nezze skrev:
Ja, ska man dela på ekonomin känns det ju rimligt att man delar på arbetsbördan också. Problem skulle väl kunna uppstå om båda jobbar, jobbar hemma och det ändå skiljer mycket med ekonomin så att den fattiga får fråga den rika om att få pengar eller känna att det är den rika som bestämmer för att det är h*n som betalar tex, resor eller annat på fritiden.N nezze skrev:
Men som du beskrev, är den ena inte intresserad att av dra sitt lass till hushållet så hamnar man ju en annan sits.
Ska man leva ett liv tillsammans tycker jag det är bästa att man gör det fullt ut. Vi gör såhär: slår ihop inkomster, betalar alla räkningar, lägger undan till gemensamt sparande, lägger undan till matpengar för månaden, sen delar vi på hälften.schnyggve skrev:
Rent ekonomiskt är det väl en (rejäl) förlust för mig men jag förstår inte varför min fru ska vara fattig och jag ska vara rik. Vi lever ju ett gemensamt liv. Nu är vi då gifta men vi levde tillsammans långt innan det och gjorde lika då också. Det är enkelt och tryggt. Varje person kan sen göra vad man vill med "sin del". Jag tror också att om man inte kan göra detta i en relation så tror jag inte man tänker sig att man ska leva med den personen hela livet. Då är det nog inget att satsa på.
Så tycker jag åtminstone.
Redigerat:
wow, femtio år(!!).K kortis skrev:
Verkar vara ett fungerande koncept i så fall
- Vad händer om ena parten blir arbetsoförmögen av fysiska eller psykiska skäl?
- Vad händer om ena parten bestämmer sig för att lämna ekorrhjulet och öppna inredningsbutik istället?
- Måste bägge parterna försöka tjäna så mycket som möjligt, och ha ett "driv" för att det skall fungera?
Något jag tycker man bör fundera på
