Har haft gemensam ekonomi med min sambo sedan dag1 jag köpte huset då hon var arbetslös när vi träffades skit samma det är bara pengar men då ska det ju vara den rätta delad ekonomi ser jag bara som en möjlighet att skapa konflikter särskilt om den ena har en betydligt mindre mängd av dom nu har det gått 23 år och är fortfarande övertygad om att det var en bra plan
Vår modell är att vi äger allt vi införskaffat sedan vi träffades gemensamt, vi delar på alla kostnader/utgifter för att driva allt. Vi har egentligen inga separata konton utan det vi tycker behöver köpas köps. Börjar det bli litet tomt på den enas konto så överför man en lämplig summa. Har funkat i 30 år hittills. Möjligt att vi inte tänkt på eventuella eventualiteter men så är det. Ingen av oss hade några tillgångar av värde när vi gick in i detta så inga problem på så vis-
Gör en värdering på huset idag. Om ni separerar gör ni en ny värdering och delar på värdeökningen baserat på att ni har delat på allt. Du kan stå för huset och ni får en bra relation.
Vi har observerat i bekantskapskretsen, ett par som hade helt delad ekonomi. Sköt till lika till hus och andra gemensamma utgifter.Workingclasshero skrev:
Med resultat att maken tog med barnet på semester som frun inte hade råd att följa med på... Liknande situationer upprepades genom åren.
De är inte gifta numera.
"i sjukdom och hälsa" - men rör inte mina pengar!
Har kollegor och bekanta som gått på niten med boendet. Det klassiska, man har villa, träffar en ny, giftemål utan äktenskapsförord, skillsmässa och man blir tvungen att flytta för man inte har råd att lösa ut den som inte hade med sig något i boet🫣
Vardagspengar, eller driften av livet kan man dela på, det är småpengar i sammanhanget. Men jag tycker att det man har med sig in i förhållandet ska man också ha med sig ut om det skiter sig. Då har ingen nått att vinna på något utfall. Vidare så tror jag det är svårt att ge generella råd, alla tänker olika. Men har man ett boende som är värt mycket så kan det vara värt att skydda detta genom avtal iaf.
Vardagspengar, eller driften av livet kan man dela på, det är småpengar i sammanhanget. Men jag tycker att det man har med sig in i förhållandet ska man också ha med sig ut om det skiter sig. Då har ingen nått att vinna på något utfall. Vidare så tror jag det är svårt att ge generella råd, alla tänker olika. Men har man ett boende som är värt mycket så kan det vara värt att skydda detta genom avtal iaf.
@Markarbetaren
Känner en man som gjorde precis det där, fast med släktgården. 5år senare var hon otrogen, och sedan tog hon hälften av gården och drog... Lite bitter man kan man säga nu.
Känner en man som gjorde precis det där, fast med släktgården. 5år senare var hon otrogen, och sedan tog hon hälften av gården och drog... Lite bitter man kan man säga nu.
Det viktigaste är att ni två pratar igenom hur ni vill ha det och att båda känner sig nöjda. Om den diskussionen blir svår där en känner sig lurad eller så så har ni en del saker att jobba igenom.
Jag har varit gift en gång tidigare, då delade vi på allt men pga hur våra respektive jobb såg ut så betalade jag i princip alla räkningar och hans pengar gick till lek och efter skilsmässan där vi egentligen var överens så kände jag mig både utnyttjad och lurad.
Min nya make hade också dåliga erfarenheter sen innan där han stöttade sin exfru när hon pluggade och han jobbade men när de sen bytte och hon jobbade och han pluggade så ”delade” hon inte med sig av sin inkomst.
Så när vi flyttade ihop var vi båda överens om att vi inte ville lägga alla pengar i en skål, men vi vill leva likvärdigt så i princip betalar vi lite olika av alla fasta kostnader plus mat och bensin, sen har vi lite gemensamt sparande. Efter det har vi höftat hur mycket egna räkningar vi har (jag har tex 2 barn på heltid, han har en son som bara hälsar på ibland). När de delarna är betalda har vi stämt av att vi har ungefär lika mycket pengar kvar.
Men det är inte på mm och vi ser till att vi har det bra tillsammans men genom att ha varsin ”fickpeng” har vi ändå lite ”frihet”.
Iallafall, alla sätt är bra, om båda känner att det känns bra!
Jag har varit gift en gång tidigare, då delade vi på allt men pga hur våra respektive jobb såg ut så betalade jag i princip alla räkningar och hans pengar gick till lek och efter skilsmässan där vi egentligen var överens så kände jag mig både utnyttjad och lurad.
Min nya make hade också dåliga erfarenheter sen innan där han stöttade sin exfru när hon pluggade och han jobbade men när de sen bytte och hon jobbade och han pluggade så ”delade” hon inte med sig av sin inkomst.
Så när vi flyttade ihop var vi båda överens om att vi inte ville lägga alla pengar i en skål, men vi vill leva likvärdigt så i princip betalar vi lite olika av alla fasta kostnader plus mat och bensin, sen har vi lite gemensamt sparande. Efter det har vi höftat hur mycket egna räkningar vi har (jag har tex 2 barn på heltid, han har en son som bara hälsar på ibland). När de delarna är betalda har vi stämt av att vi har ungefär lika mycket pengar kvar.
Men det är inte på mm och vi ser till att vi har det bra tillsammans men genom att ha varsin ”fickpeng” har vi ändå lite ”frihet”.
Iallafall, alla sätt är bra, om båda känner att det känns bra!
Liksom många andra här har jag alltid kört på 100% gemensam ekonomi (med både delade och egna konton) med mina flickvänner även när jag varit fattig student.
När jag träffade min fru tjänade hon 8k och nu några år senare nästan 15x det, men det påverkar inte hur vi ser på våra pengar. Var och en köper vad den vill men är det nåt dyrt så snackar man ihop sig först eftersom det ju är våra pengar.
Tricket är ju att båda ska vara nöjda med upplägget, och ett annat är att alltid öka inkomsterna 🫰🏼
När jag separerade från mitt ex ägde jag lägenheten men hon fick behålla vad som helst i den. Pengar/saker är mindre viktiga än de man bryr sig om. Med det sagt, vill ni verkligen inte dela allt är det de stora posterna som hus som är värda att skriva avtal på.
När jag träffade min fru tjänade hon 8k och nu några år senare nästan 15x det, men det påverkar inte hur vi ser på våra pengar. Var och en köper vad den vill men är det nåt dyrt så snackar man ihop sig först eftersom det ju är våra pengar.
Tricket är ju att båda ska vara nöjda med upplägget, och ett annat är att alltid öka inkomsterna 🫰🏼
När jag separerade från mitt ex ägde jag lägenheten men hon fick behålla vad som helst i den. Pengar/saker är mindre viktiga än de man bryr sig om. Med det sagt, vill ni verkligen inte dela allt är det de stora posterna som hus som är värda att skriva avtal på.
Redigerat:
Vi har delat räkningar så att vi båda har ungefär lika mycket kvar efter nödvändiga utgifter. Den som är högst avlönad får ha något mer kvar. Men framförallt delas utgifter och räkningar så att båda har samma möjlighet att dra ner/påverkar delar av dem. Sambon har exempelvis matkontot. Genom att lägga tid på att planera och veckohandla, kan hon minska sina utgifter. Jag har andra utgifter, som jag kan påverka om jag orkar.