Bli sambo, men hur delar man på kostnaderna?
Jag och särbon pratar om att flytta ihop men det finns ju mängder av sätt att dela rättvist på kostnaderna.
Förutsättningar.
Jag äger en lågt belånad villa och tanken är att hon flyttar in till att börja med. Jag har 1-barn sen tidigare som bor hos mig varannan vecka. Jag bor åt fel håll så hon kommer att få längre till jobbet och ökade kostnader för transporter. Jag har högre lön än vad hon har. Jag har bil hon saknar körkort, bilen är inte nödvändig med underlättar för oss båda.
Hur kan man tänka här? 😀
Förutsättningar.
Jag äger en lågt belånad villa och tanken är att hon flyttar in till att börja med. Jag har 1-barn sen tidigare som bor hos mig varannan vecka. Jag bor åt fel håll så hon kommer att få längre till jobbet och ökade kostnader för transporter. Jag har högre lön än vad hon har. Jag har bil hon saknar körkort, bilen är inte nödvändig med underlättar för oss båda.
Hur kan man tänka här? 😀
Medlem
· Västernorrland
· 10 632 inlägg
rättvist blir det aldrig, bara jobbigt att tänka så. Mina och min sambos pengar går till oss. Orkar inte hålla på och räkna och dividera. Det ska ju dock sägas att ingen av oss har ju möjlighet att spara nå egna pengar så nå mycket mitt och ditt blir det aldrig. Jag köper aldrig nå speciellt heller. De kläder jag har köper sambon......Jag betalar fasta grejer på huset och hon resten typ. Det hon "får över" går åt på sommaren med de 5 ungar som är kvar hemma.
Tänk på dagen ni separerar. (Även om vi så klart hoppas att det inte händer)
Skulle hon bli bitter om hon betalat av ett hus hon inte äger? Skulle du bli bitter om hon bott ”gratis” i x antal år?
om ja är en lösning kanske att hon betalar hyra, vilken motsvarar halva de löpande kostnaderna och en del av räntan (inte amorteringen).
Hon betar sitt busskort(eller hur hon åker till jobbet) och kostnad för 4 taxiresor i månaden, där du får pengar för taxiresorna, kanske 2000 kr.
Sen fejkbråkar ni om varenda större kostnadspot, kommer fram till en balanserad lösning, adderar ihop lösningarna, kollar att det blir rimligt och så kör ni.
Spara gärna dokumentationen, om det skulle råka bli en verklig separation.
Allt eftersom åren går kommer era ekonomier sannolikt bakas ihop allt mer och blir det giftermål i slutänden är ni ändåi ett nytt läge.
Skulle hon bli bitter om hon betalat av ett hus hon inte äger? Skulle du bli bitter om hon bott ”gratis” i x antal år?
om ja är en lösning kanske att hon betalar hyra, vilken motsvarar halva de löpande kostnaderna och en del av räntan (inte amorteringen).
Hon betar sitt busskort(eller hur hon åker till jobbet) och kostnad för 4 taxiresor i månaden, där du får pengar för taxiresorna, kanske 2000 kr.
Sen fejkbråkar ni om varenda större kostnadspot, kommer fram till en balanserad lösning, adderar ihop lösningarna, kollar att det blir rimligt och så kör ni.
Spara gärna dokumentationen, om det skulle råka bli en verklig separation.
Allt eftersom åren går kommer era ekonomier sannolikt bakas ihop allt mer och blir det giftermål i slutänden är ni ändåi ett nytt läge.
Jag tycker inte det är värt att försöka uppnå nån "rättvisa" utan föreslår att du betalar rubbet om det är ditt hus, vill särbon/sambon köpa in sig eller om ni skaffar nått gemensamt tycker jag att man kan äga lika mycket och betala hälften var.
Det finns nog lika många sätt att tänka som det finns par.
Jag och min fru har alltid levt efter att alla inkomster är "våra inkomster", all utgifter är "våra utgifter". När vi träffades hade jag ungefär dubbelt så hög lön, vi hade varsin bostadsrätt, hennes var värd ca 25% mer än min (jag var rätt ny i Stockholm, hon var uppvuxen här).
Vi köpte ett hus tillsammans månaden innan vårt första barn föddes. Vi hade inte formellt bott ihop innan dess.
Jag har alltid varit mån om att hon skall känna lika stor rätt till våra gemensamma inkomster även om jag levererar in mer. Man bidrar till det gemensamma livet efter bästa förmåga på olika sätt. Vi har aldrig under våra 35 år tillsammans bråkat om något som har med pengar eller andra tillgångar att göra.
Vi har haft för avsikt att skriva något så att vi skulle få tillbaka våra resp. olika stora kontantinsatser i händelse av separation, men det har aldrig blivit av. Och under en lång period har vi betalat in en pensionsförsäkring extra på min fru, så att vi skulle ha någorlunda lika pension i händels av separation.
Jag och min fru har alltid levt efter att alla inkomster är "våra inkomster", all utgifter är "våra utgifter". När vi träffades hade jag ungefär dubbelt så hög lön, vi hade varsin bostadsrätt, hennes var värd ca 25% mer än min (jag var rätt ny i Stockholm, hon var uppvuxen här).
Vi köpte ett hus tillsammans månaden innan vårt första barn föddes. Vi hade inte formellt bott ihop innan dess.
Jag har alltid varit mån om att hon skall känna lika stor rätt till våra gemensamma inkomster även om jag levererar in mer. Man bidrar till det gemensamma livet efter bästa förmåga på olika sätt. Vi har aldrig under våra 35 år tillsammans bråkat om något som har med pengar eller andra tillgångar att göra.
Vi har haft för avsikt att skriva något så att vi skulle få tillbaka våra resp. olika stora kontantinsatser i händelse av separation, men det har aldrig blivit av. Och under en lång period har vi betalat in en pensionsförsäkring extra på min fru, så att vi skulle ha någorlunda lika pension i händels av separation.
Håller med många här att det är viktigt att ha en gemensam ekonomi, framförallt när man äger hus eller lägenhet som ökar mycket i värde på grund av den insats man gör. Om man renoverar hela huset i 3 år, mannen betalar materialet och sen gör 1 miljon i vinst vid försäljning, är det mannens miljon?
Nu vet vi inte var det lågt belånade huset är värt idag. Men mitt förslag är att om det är betydande pengar skriva ett papper om att hon lånar av honom till insatsen för att äga halva boendet med ränta=statslåneränta. Därefter ägs det gemensamt. Eventuellt med en klausul om att han har företräde till huset vid bodelning. Sen gör man inget mer med lånet förrän den dag det skiter sig. (eller när det gått ett stort antal år och man tänker att nu skiter vi i det lånet)
Det dagen det skiter sig värderar man huset, drar av "lånet" som då troligen följt värdeökningen av huset och delar sen vad som finns gemensamt. Så om huset ökar i värde som statslåneräntan och hon "lånat" till halva värdet så kommer hon ha lån på halva värdet även då. Ökar huset MER i värde på grund av parets gemensamma insatser i form av arbete och pengar så blir lånet hon har en mindre del och han får lösa ut henne. Alltså har även HON en morot att öka värdet i huset.
Detta förutsätter ju förstås gemensam ekonomi i övrigt, åtminstone vad gäller huset och liknande kostnader.
Man ser ofta frågor där ett par ska gå isär, huset ägs på något vis, mannen har renoverat som en tok, hans föräldrar har lagt ner jobb och pengar och sen ska det delas... Mannen anser sig ju förstås ha stått för hela värdeökningen, vad man inte ser är att kvinnan stått för mat, kläder, barnomsorg osv så att mannen kunde göra denna renovering.
Oavsett hur man gör, viktigt att dag 1 gå igenom ekonomin och skriva ner. Värdera huset och tillgångar som är av lite större värde. Oavsett om man planerar redan nu så är det bra att ha på papper ett utgångsläge så man inte behöver träta om det ifall det blir aktuellt. Man kan ju göra 2-3 gratis muntliga värderingar av respektabla mäklare och skriva ner själv, underteckna och förvara. (scanna in digitalt också).
Nu vet vi inte var det lågt belånade huset är värt idag. Men mitt förslag är att om det är betydande pengar skriva ett papper om att hon lånar av honom till insatsen för att äga halva boendet med ränta=statslåneränta. Därefter ägs det gemensamt. Eventuellt med en klausul om att han har företräde till huset vid bodelning. Sen gör man inget mer med lånet förrän den dag det skiter sig. (eller när det gått ett stort antal år och man tänker att nu skiter vi i det lånet)
Det dagen det skiter sig värderar man huset, drar av "lånet" som då troligen följt värdeökningen av huset och delar sen vad som finns gemensamt. Så om huset ökar i värde som statslåneräntan och hon "lånat" till halva värdet så kommer hon ha lån på halva värdet även då. Ökar huset MER i värde på grund av parets gemensamma insatser i form av arbete och pengar så blir lånet hon har en mindre del och han får lösa ut henne. Alltså har även HON en morot att öka värdet i huset.
Detta förutsätter ju förstås gemensam ekonomi i övrigt, åtminstone vad gäller huset och liknande kostnader.
Man ser ofta frågor där ett par ska gå isär, huset ägs på något vis, mannen har renoverat som en tok, hans föräldrar har lagt ner jobb och pengar och sen ska det delas... Mannen anser sig ju förstås ha stått för hela värdeökningen, vad man inte ser är att kvinnan stått för mat, kläder, barnomsorg osv så att mannen kunde göra denna renovering.
Oavsett hur man gör, viktigt att dag 1 gå igenom ekonomin och skriva ner. Värdera huset och tillgångar som är av lite större värde. Oavsett om man planerar redan nu så är det bra att ha på papper ett utgångsläge så man inte behöver träta om det ifall det blir aktuellt. Man kan ju göra 2-3 gratis muntliga värderingar av respektabla mäklare och skriva ner själv, underteckna och förvara. (scanna in digitalt också).
Vi har upplägget att tanken är att vi skall leva tillsammans för alltid. Men om något skulle ske skall ingen gå ur det hela och förlora något som man hade innan. I bästa fall.
I den mån någon av oss gått in med större insats eller liknande har vi skrivit reverser sinsemellan för att reglera detta. Vi äger då lika stor andel (50%), men den av oss som gått in med mindre pengar har en skuld till den andre som då löses ut vid försäljning. Här får man passa sig lite eftersom man riskerar att stå med en skuld som skall betalas.
Alla gemensamma utgifter går på ett konto vi sätter in pengar på. Överlag försöker vi sätta in lika mycket, men när någon varit föräldraledig/mellan jobb etc. så går den andre in med mer. I övrigt får vi göra vad vi själva vill med våra pengar.
Det här har fungerat bra, mycket för att vi tänker lika i frågan tror jag.
Hade vi haft helt delad ekonomi hade det säkert varit bättre för totalen eftersom jag då gissningsvis låtit bli att handla en del "leksaker". Men eftersom vi ser till att hålla vår gemensamma ekonomi sund och låter den andre sköta sin egen pott fritt utan frågor så blir det heller inte några diskussioner.
I den mån någon av oss gått in med större insats eller liknande har vi skrivit reverser sinsemellan för att reglera detta. Vi äger då lika stor andel (50%), men den av oss som gått in med mindre pengar har en skuld till den andre som då löses ut vid försäljning. Här får man passa sig lite eftersom man riskerar att stå med en skuld som skall betalas.
Alla gemensamma utgifter går på ett konto vi sätter in pengar på. Överlag försöker vi sätta in lika mycket, men när någon varit föräldraledig/mellan jobb etc. så går den andre in med mer. I övrigt får vi göra vad vi själva vill med våra pengar.
Det här har fungerat bra, mycket för att vi tänker lika i frågan tror jag.
Hade vi haft helt delad ekonomi hade det säkert varit bättre för totalen eftersom jag då gissningsvis låtit bli att handla en del "leksaker". Men eftersom vi ser till att hålla vår gemensamma ekonomi sund och låter den andre sköta sin egen pott fritt utan frågor så blir det heller inte några diskussioner.
Hej,
Vi har ungefär samma upplägg som Tensiden, dvs vi lägger lika mycket i en pott till huset, en till stugan och en till övrigt/mat. Resten gör var och en vad den vill med. Jag tjänar mer men har bilåkning till jobbet och studielån, han har ett företag som ger en del utdelning, blir ganska lika i slutänden. Jag tror att om det varit stor skillnad hade vi lagt till potten enligt inkomst istället. Vi flyttade ihop i mitt hus vilket kan medföra en del komplikationer i det fallet vi skulle separera men det går att avtala bort. Vi har investerat lite olika beroende på vem som har pengar för tillfället men då har vi skrivit reverser till varandra och reglerat när det vänt åt andra hållet. Första året betalade han hyra till mig men sedan köpte han in sig i huset (lade lika mycket till huskontot som jag hade lagt i handpenning och så delade vi på lånen och jag skrev ett gåvobrev). Det har funkat i snart 20 år utan nämnvärda konflikter.
Vi har ungefär samma upplägg som Tensiden, dvs vi lägger lika mycket i en pott till huset, en till stugan och en till övrigt/mat. Resten gör var och en vad den vill med. Jag tjänar mer men har bilåkning till jobbet och studielån, han har ett företag som ger en del utdelning, blir ganska lika i slutänden. Jag tror att om det varit stor skillnad hade vi lagt till potten enligt inkomst istället. Vi flyttade ihop i mitt hus vilket kan medföra en del komplikationer i det fallet vi skulle separera men det går att avtala bort. Vi har investerat lite olika beroende på vem som har pengar för tillfället men då har vi skrivit reverser till varandra och reglerat när det vänt åt andra hållet. Första året betalade han hyra till mig men sedan köpte han in sig i huset (lade lika mycket till huskontot som jag hade lagt i handpenning och så delade vi på lånen och jag skrev ett gåvobrev). Det har funkat i snart 20 år utan nämnvärda konflikter.
Hon har ju tidigare haft egen hyreskostnad. Låt henne nu bidra med motsvarande hyreskostnad minus exempelvis 5.000' som hon sätter in på långsiktigt sparande som bostadsreserv om ni delar på er. I annat fall sitter hon verkligen i klistret om ni delar på er och då hon inte har någon del i fastigheten.
Skulle ni formellt gifta er blir detta ändå en gemensam tillgång.
Skulle ni formellt gifta er blir detta ändå en gemensam tillgång.
Jag tror man skall skippa "millimeterrättvisan" iaf. Jag skulle nog gjort som så att hon får flytta in och ni delar på löpande kostnader, el, försäkring, mm... Amortering och räntor behåller du själv så länge du är ensam ägare till huset. Vill hon äga en del av huset så får hon väl köpa in sig. I början kommer detta fungera, men i längden kan det bli knivigare.. T.ex. om det skall investeras i huset.
Jag tycker det låter härligt och jag är verkligen avundsjuk på er!H hempularen skrev:
Jag som separerat två gånger kan bidra med en annan synpunkt och det är att OM det inträffar så är man glad att man tänkte efter före och skrev något.
Bara man är överens så är det bra. Och det måste vara skriftligt för när man separerar är ingen överens om vad som sagts.
Det gäller att hitta en balans där båda känner att man delar rättvist (inte nödvändigtvis lika) på gemensamma utgifter men samtidigt har frihet att handla något till sig själv utan att behöva diskutera varenda inköp. Det allra viktigaste är att ni pratar om det tills båda är nöjda och är överens om hur det ska funka.
Jag tycker att ett gemensamt konto för gemensamma utgifter (räkningar) är praktiskt. Vi har båda automatisk överföring till det gemensamma kontot strax efter löning. Min man sätter in lite mer än jag eftersom han har mycket högre lön, men det är sånt man får diskutera vad som känns bra för båda. Innan vi hade gemensamt konto delade vi istället på räkningarna så att båda betalade ungefär lika mycket varje månad. Man kan även ha ett gemensamt ica-kort för maten.
Räntekostnader på huset tycker jag att ni kan dela på även om du äger huset, eftersom det är en boendekostnad. Samma gäller såklart el, försäkringar osv. Större renoveringar av huset får du kanske ta huvudandelen av om hon inte ska bli delägare, men en del underhåll eller nya tapeter kan ju ses som gemensamt.
Bilen är knepigare, men om resorna är mestadels gemensamma även om hon inte kör bil skulle det vara rättvist om hon är med och betalar kostnaderna. Om det i huvudsak är du som använder den får du nog betrakta den som din bil och fortsätta ta kostnaderna för den, även om du ibland skjutsar henne någonstans.
Ökad resekostnad till jobbet är tyvärr sådant man får ta, det kan ju hända vem som helst och när som helst om man tex blir tvungen att byta jobb. Om det är så att hon inte har råd att flytta in pga ökad resekostnad kan du såklart bidra med en slant, men ofta är ju boendekostnaderna lägre i hus och som sambo så hon sparar kanske en slant på det istället.
Personliga inköp som kläder, frisör, utelunch och även laptop betalar vi från våra egna konton. Gemensamma inköp som en soffa eller TV diskuterar vi från fall till fall. Maken fick tex betala TV:n helt själv för jag hade varit nöjd med den gamla 🙂Jag får istället av någon anledning betala alla växter och material till trädgården 😁
Jag tycker att ett gemensamt konto för gemensamma utgifter (räkningar) är praktiskt. Vi har båda automatisk överföring till det gemensamma kontot strax efter löning. Min man sätter in lite mer än jag eftersom han har mycket högre lön, men det är sånt man får diskutera vad som känns bra för båda. Innan vi hade gemensamt konto delade vi istället på räkningarna så att båda betalade ungefär lika mycket varje månad. Man kan även ha ett gemensamt ica-kort för maten.
Räntekostnader på huset tycker jag att ni kan dela på även om du äger huset, eftersom det är en boendekostnad. Samma gäller såklart el, försäkringar osv. Större renoveringar av huset får du kanske ta huvudandelen av om hon inte ska bli delägare, men en del underhåll eller nya tapeter kan ju ses som gemensamt.
Bilen är knepigare, men om resorna är mestadels gemensamma även om hon inte kör bil skulle det vara rättvist om hon är med och betalar kostnaderna. Om det i huvudsak är du som använder den får du nog betrakta den som din bil och fortsätta ta kostnaderna för den, även om du ibland skjutsar henne någonstans.
Ökad resekostnad till jobbet är tyvärr sådant man får ta, det kan ju hända vem som helst och när som helst om man tex blir tvungen att byta jobb. Om det är så att hon inte har råd att flytta in pga ökad resekostnad kan du såklart bidra med en slant, men ofta är ju boendekostnaderna lägre i hus och som sambo så hon sparar kanske en slant på det istället.
Personliga inköp som kläder, frisör, utelunch och även laptop betalar vi från våra egna konton. Gemensamma inköp som en soffa eller TV diskuterar vi från fall till fall. Maken fick tex betala TV:n helt själv för jag hade varit nöjd med den gamla 🙂Jag får istället av någon anledning betala alla växter och material till trädgården 😁
Detta är mest rättvist.F fribygg skrev:
Jag gav dock min fru hälften när hon flyttade in hos mig.
Skiljs vi åt så förlorar jag hälften. Men för mig handlar det inte enbart om vad jag har då summan inte gör det möjligt för mig att sluta jobba ändå.
Pengar kommer och går...
Det är lite svårt att råda utan att ha koll på vissa detaljer.
Jag tänker att sambon borde bidra med någonstans kring 50% av sin nuvarande hyra till dina boendekostnader, om det inte faller dig i smaken kan du flytta in hos henne och leva på hennes villkor.
Bilen är ju din, hon får inte ens köra den, då tycker jag nog det är i huvudsak din kostnad, hon kan väl tanka någon gång till och från.
Jag skulle börja där i ett samboförhållande och se vart det leder.
Ursäkta om jag låter spetsig, det är inte meningen.
Vi betalar varje månad till gemensamma räkningskontot, olika summor beroende på olika lön, vi ser till att ha samma summa kvar efter överföringen på våra egna konton. Vill man köpa något större för de gemensamma pengarna på räkningskontot behöver vi ha en dialog kring det, mest för att säkerställa då vi inte gör större gemensamma inköp samtidigt och det plötslig inte finns tillräckligt för att betala räkningarna.
Men det gäller ju en delad ekonomi jag inte tycker passar så bra om man är nya sambos.
Jag tänker att sambon borde bidra med någonstans kring 50% av sin nuvarande hyra till dina boendekostnader, om det inte faller dig i smaken kan du flytta in hos henne och leva på hennes villkor.
Bilen är ju din, hon får inte ens köra den, då tycker jag nog det är i huvudsak din kostnad, hon kan väl tanka någon gång till och från.
Jag skulle börja där i ett samboförhållande och se vart det leder.
Ursäkta om jag låter spetsig, det är inte meningen.
Vi betalar varje månad till gemensamma räkningskontot, olika summor beroende på olika lön, vi ser till att ha samma summa kvar efter överföringen på våra egna konton. Vill man köpa något större för de gemensamma pengarna på räkningskontot behöver vi ha en dialog kring det, mest för att säkerställa då vi inte gör större gemensamma inköp samtidigt och det plötslig inte finns tillräckligt för att betala räkningarna.
Men det gäller ju en delad ekonomi jag inte tycker passar så bra om man är nya sambos.
Redigerat: