De där gamla diesel-mercorna var ju livsfarliga. Accelerationen var obefintlig så hade man väl kommit upp i fart så var det bara att hålla fullt och väja för det som var ivägen. Jag höll på att köra ihjäl mig när jag med nytaget körkort lånade en flickväns pappas 200D och körde om en långtradare i tron att Mercan skulle accelerera som en normal bil 😱kisumisu skrev:
Redigerat:
Yep, men attans vad dom gick då, 170 km/h lungt och dom kroknade inte när dom väl fått upp farten, värsta autobahn-kryssaren 🚢possum77 skrev:
Bilen på bilden är en S-klass w116, S-klass 1972-1980.
Den som brukar få epitetet apmerca är "kompakten", motsvarigheten till det som idag är E-klass dvs w114/115 1968-1975. Ersattes av w123, vilken vid en hastig blick kan vara lik w116, men ett nummer mindre.
Den som brukar få epitetet apmerca är "kompakten", motsvarigheten till det som idag är E-klass dvs w114/115 1968-1975. Ersattes av w123, vilken vid en hastig blick kan vara lik w116, men ett nummer mindre.
Dom flesta mercorna är riktigt fina förutom när vi börjar komma till 90-tal.Hep skrev:
En av mina favoriter är mercedes w123.
Enda felet är att korgen är skit dvs de flesta rosthögar idag 😢
Nå det är ju sant.
De är lite som glidare bilar 😉
Lite som dagens elbilar och laddhybrider. Man vill inte ens köra fort.
Dock av olika orsaker 🤣
Men dieselbilar har dock en grej som är helt överlägset mot eldrift och bensin i alla fall dvs du märker ingen skillnad på förbrukning hur du kör. Sen går de i alla väder. Själv har jag dock haft mest problem med bensinbilar. Sen om det beror på otur är en annan sak men bor i Norrland och här varierar klimatet mycket. Eldrift och dieseldrift har startat i +30 som -36 utan större problem medans bensinarna haft fukt i gasspjäll o vägrats starta, gått ojämt osv. Har man bara stor bra laddad batteri så inga större bekymmer.
Redigerat:
Varför kallades dom apmercor?
Diesel var driftsäkert tills adblue kom in i bilden. Men nu är vi off topic.
Jag instämmer i tidigare inlägg kring 70-talets planlösningar som en av de stora fördelarna med 70-tals hus. Stora gemensamkapsytor.
Jag instämmer i tidigare inlägg kring 70-talets planlösningar som en av de stora fördelarna med 70-tals hus. Stora gemensamkapsytor.
Egentligen är jag mer förtjust i 50- och 60-talets estetik, men det jag verkligen uppskattar från 70-talet är de rustika furumöblerna! Stora stabila sängar i kompakt trä med knoppar på stolparna. Matbord och stolar i trä. Stabil soffgrupp med dynor i brun-orangerandigt nopprigt tyg. Dessa möbler hade kunnat hålla en hel livstid, men är i de flesta fallen utslängda för att modet har ändrats. Nu när det knappt finns några furumöbler kvar så håller de på att bli moderna igen. Se t.ex. auktionspriserna för möbler av Axel Einar Hjort!
För övrigt förstår jag inte varför furupanel har blivit så hatad. Ser ut som sportstuga, ja. Men i min värld så har sportstugor alltid varit mysiga, inte minst på grund av träinredningens varma gulhet!
För övrigt förstår jag inte varför furupanel har blivit så hatad. Ser ut som sportstuga, ja. Men i min värld så har sportstugor alltid varit mysiga, inte minst på grund av träinredningens varma gulhet!
Hehe... Jag byggde nyligen om ett förråd i källaren till hemmakontor och praktiskt nog hade husets alla tidigare ägare sparat på golvplattorna. De gjorde det enklare att fylla i där det var rå spånskiva. Väldigt lättlaggt. Bara att ta bort skyddsplasten och klistra på plats. Fast de är antagligen tillverkade av asbest och DDT.K KungAnka skrev:
