Generationsskifte av gård men förälder vägrar flytta

[BjörnKraft]

Nu vet jag inte hur föräldern är som person, men kan tänka mig att det kanske inte funkar att göra om en gård som någon har starka åsikter om.
Samtidigt förstår jag pappan som vill bo kvar.

Vi har ett liknande dilemma med svärfars gård, min bättre hälft än ett av tre barn, och svärfar har redan pensionerat sig och arrenderar ut gården.

Svärföräldrarna har uttryckt att det är synd att ingen velat ta över gården, och hintat lite om att jag och min bättre hälft borde ta över den.

Efter att ha funderat på det sa vi att vi var intresserade men att vi fick börja kika på hur vi löser ekonomin osv (värdet på marken är 20M+) och att vi i så fall ville ta över gården snart, medans svärfar är pigg och kan berätta det han kan om gården, för att barnen ska få växa upp på gården, och att jag vill lägga min renoveringsenergi på gården i så fall.

Men nä, då blir det helt plötsligt svårt, för arrendet är ju svärfars pension 🙄
Att vänta till svärfar trillar av pinn, vilket om inget olyckligt händer är minst 20år bort, känns inte riktigt aktuellt, jag vill inte ge mig på en gård när jag närmar mig 60 och barnen flyttat ut...

Så jag instämmer med Marlen att det nog är bäst att helt enkelt prata om det, varför vill du som du vill, och varför vill din far som han vill, lösningen kanske finns någonstans där.

20M+ låter ju annars som en ok pension 😊

 

[Shaft1]

Bakgrund:
Min far äger ensamt en mindre jordbruksfastighet med lite skog, åkermark, en stor ladugård, diverse äldre ekonomibyggnader, två större bostadshus, ett antal stugor i varierande standard nära resten av husen (samtliga inom 60 meter från bostadshusen). Jag har känslomässiga band till gården och platsen överlag då jag växt upp där. Det har i flera år varit min dröm att ta över gården, och jag har egentligen aldrig tänkt på något annat alternativ. Både på ett känslomässigt plan men även ekonomiskt då det finns stora möjligheter att försörja sig på gården genom hyresintäkter och eventuell odling mm. Jag skulle till exempel kunna jobba halvtid på ett vanligt jobb och spendera resten av tiden på gården, något som är otroligt lockande för mig då jag inte gillar hamsterhjulet.

Min far försörjer sig i dagsläget genom att hyra ut ena bostadshuset och stugorna. Det drivs alltså inget särskilt aktivt jordbruk eller liknande. Underhållet av fastigheten är relativt eftersatt och mycket behöver renoveras inom en snar framtid, främst utvändigt.

Vi har under några år pratat om att jag ska ta över gården (köpa), och min syster är inte intresserad av att köpa gården, men vill ha någon form av kompensation, som vi kommer komma överens om när det blir dags. Detta ser jag som ett mindre problem i ekvationen. Jag och farsan är på ungefär samma plan vad gäller köpeskilling så det är inte heller ett jättestort problem.

Problemet:
Min far har varit tydlig med att han vill bo kvar på gården helst tills han dör (tex bygga om en av stugorna till åretrunt-boende). Detta är något jag inte vill av personliga skäl inom familjen, bland annat pga relationen mellan farsan och mig, samt övriga i familjen. Jag vill känna att det är mitt ställe och att jag har kontroll över vilka som vistas där, samt göra förändringar utan att någon lägger sig i.
Han har dock bland annat föreslagit ett prisavdrag på 500tkr för att han ska få bo hyresfritt i exempelvis 5 år då han kommer bli pensionär. Efter det betala en lägre månadshyra.

Lösningar?
Detta är några av alternativen jag ser:
1. Köper gården, låter farsan bo kvar i någon av de befintliga stugorna i närheten av bostadshusen mot avdrag på köpeskillingen, med medföljande bekymmer att kanske jag och/eller resten av familjen inte känner samma glädje/frihet att vistas där under uppskattningsvis 15-25 år
2. Samma som alternativ 1 med tillägget att jag inte flyttar dit utan väntar tills farsan drar vidare någon annanstans. Jag bor, så länge, någon annanstans i närheten och sköter endast om gården och tar nytta av gårdens inkomster. Nackdel med detta alternativ är att jag troligtvis ej kommer ha utrymme att belåna någon annan fastighet jag bor på under tiden.
3. Köper gården, bygger ett litet hus eller flyttar en av stugorna en bit bort på marken, ca 400 meter bort finns en lämplig plats som han kan bo på mot avdrag på köpeskillingen. Blir kanske ett tillräckligt avstånd för att jag ska kunna leva på gården som jag vill, risk finns att han ej går med på det dock, då det är ett sämre läge utan någon utsikt.
4. Skiter i affären helt och hållet tills gården blir ett arv, eller att han självmant flyttar därifrån (uppskattningsvis 15-25 år), med följden att gården är i mycket sämre skick än den redan är och mina "glansdagar" och motivation att renovera och förädla troligtvis är förbi.

Väldigt tacksam för seriösa råd och tips på lösning!

Pinsamt att skriva ens om detta..

Hoppas i framtiden bröstarvingar rättigheter försvinner så folk kan välja vem som skall ärva de eller någonting sånt..

 

[heimlaga]

Just därför är det bättre att TS köper ett eget ställe, vad hans far vill med släktgården och om det är praktiskt genomförbart i nutid vet vi ju inte.

Att börja från noll och köpa ett eget ställe med jord och skog brukar ta omkring 50 år i verkligheten. Om han är 25 nu så kommer han att vara 75 när han kan slå sig ned och börja med livet.
Har man däremot hälften i en släktfastighet är det möjligt att komma igång på ett helt annat vis.

Jag tycker trådstartaren låter frustrerarad och ingenting annat. Jag tycker folk skall sluta kasta skit på honom för saker som vi inte vet någonting om.

 

[AndersPS]

Gården är värd 2 milj då ska din syster ha en milj. Sedan hur mycket du renoverar den för är oväsentligt, det är ju då din gård. Och din pappa ska inte betala hyra, det var osympatiskt.

Det kan varken du eller jag svara på. Vi har ingen aning vad som i övrigt finns för arven. Det kanske finns helt andra tillgångar som systern vill ha?

Om TS renoverar idag utan att äga gården och utan att skriva väldigt tydliga avtal är det värdet av gården vid en bodelning som gäller, utan hänsyn till att han har renoverat.

 

[Pär Sandqvist]

Men snälla nån, det är din fars gård, han är inte död än och och han vill bo kvar.
Antingen köper du på hans villkor för att du så gärna vill ha gården eller så väntar du på arv.
Du kan inte ställa några som helst krav.

 

[Stefan1972]

Kan vi inte låsa den här tråden nu. Ingen verkar läsa nånting i tråden innan de svarar.

 

[heimlaga]

Men snälla nån, det är din fars gård, han är inte död än och och han vill bo kvar.
Antingen köper du på hans villkor för att du så gärna vill ha gården eller så väntar du på arv.
Du kan inte ställa några som helst krav.

Var hygglig ochläs före du svarar

 

[lunnabo]

Gården är värd 2 milj då ska din syster ha en milj. Sedan hur mycket du renoverar den för är oväsentligt, det är ju då din gård. Och din pappa ska inte betala hyra, det var osympatiskt.

Om pappan inte äger gården men bor där så ska naturligtvis Du betala hyran för hans pappa!
Eller åtminstone kollektivet av Skattebetalarna.
Förutsatt att pappa har låg pension så kan pappan att få högt bostadstillägg men förutsättning är naturligtvis att han ska betala en hyra för sig.

 

[Johan på Österlen]

Bakgrund:
Min far äger ensamt en mindre jordbruksfastighet med lite skog, åkermark, en stor ladugård, diverse äldre ekonomibyggnader, två större bostadshus, ett antal stugor i varierande standard nära resten av husen (samtliga inom 60 meter från bostadshusen). Jag har känslomässiga band till gården och platsen överlag då jag växt upp där. Det har i flera år varit min dröm att ta över gården, och jag har egentligen aldrig tänkt på något annat alternativ. Både på ett känslomässigt plan men även ekonomiskt då det finns stora möjligheter att försörja sig på gården genom hyresintäkter och eventuell odling mm. Jag skulle till exempel kunna jobba halvtid på ett vanligt jobb och spendera resten av tiden på gården, något som är otroligt lockande för mig då jag inte gillar hamsterhjulet.

Min far försörjer sig i dagsläget genom att hyra ut ena bostadshuset och stugorna. Det drivs alltså inget särskilt aktivt jordbruk eller liknande. Underhållet av fastigheten är relativt eftersatt och mycket behöver renoveras inom en snar framtid, främst utvändigt.

Vi har under några år pratat om att jag ska ta över gården (köpa), och min syster är inte intresserad av att köpa gården, men vill ha någon form av kompensation, som vi kommer komma överens om när det blir dags. Detta ser jag som ett mindre problem i ekvationen. Jag och farsan är på ungefär samma plan vad gäller köpeskilling så det är inte heller ett jättestort problem.

Problemet:
Min far har varit tydlig med att han vill bo kvar på gården helst tills han dör (tex bygga om en av stugorna till åretrunt-boende). Detta är något jag inte vill av personliga skäl inom familjen, bland annat pga relationen mellan farsan och mig, samt övriga i familjen. Jag vill känna att det är mitt ställe och att jag har kontroll över vilka som vistas där, samt göra förändringar utan att någon lägger sig i.
Han har dock bland annat föreslagit ett prisavdrag på 500tkr för att han ska få bo hyresfritt i exempelvis 5 år då han kommer bli pensionär. Efter det betala en lägre månadshyra.

Lösningar?
Detta är några av alternativen jag ser:
1. Köper gården, låter farsan bo kvar i någon av de befintliga stugorna i närheten av bostadshusen mot avdrag på köpeskillingen, med medföljande bekymmer att kanske jag och/eller resten av familjen inte känner samma glädje/frihet att vistas där under uppskattningsvis 15-25 år
2. Samma som alternativ 1 med tillägget att jag inte flyttar dit utan väntar tills farsan drar vidare någon annanstans. Jag bor, så länge, någon annanstans i närheten och sköter endast om gården och tar nytta av gårdens inkomster. Nackdel med detta alternativ är att jag troligtvis ej kommer ha utrymme att belåna någon annan fastighet jag bor på under tiden.
3. Köper gården, bygger ett litet hus eller flyttar en av stugorna en bit bort på marken, ca 400 meter bort finns en lämplig plats som han kan bo på mot avdrag på köpeskillingen. Blir kanske ett tillräckligt avstånd för att jag ska kunna leva på gården som jag vill, risk finns att han ej går med på det dock, då det är ett sämre läge utan någon utsikt.
4. Skiter i affären helt och hållet tills gården blir ett arv, eller att han självmant flyttar därifrån (uppskattningsvis 15-25 år), med följden att gården är i mycket sämre skick än den redan är och mina "glansdagar" och motivation att renovera och förädla troligtvis är förbi.

Väldigt tacksam för seriösa råd och tips på lösning!

Osmakligt.

 

[OTMC]

Bakgrund:
Min far äger ensamt en mindre jordbruksfastighet med lite skog, åkermark, en stor ladugård, diverse äldre ekonomibyggnader, två större bostadshus, ett antal stugor i varierande standard nära resten av husen (samtliga inom 60 meter från bostadshusen). Jag har känslomässiga band till gården och platsen överlag då jag växt upp där. Det har i flera år varit min dröm att ta över gården, och jag har egentligen aldrig tänkt på något annat alternativ. Både på ett känslomässigt plan men även ekonomiskt då det finns stora möjligheter att försörja sig på gården genom hyresintäkter och eventuell odling mm. Jag skulle till exempel kunna jobba halvtid på ett vanligt jobb och spendera resten av tiden på gården, något som är otroligt lockande för mig då jag inte gillar hamsterhjulet.

Min far försörjer sig i dagsläget genom att hyra ut ena bostadshuset och stugorna. Det drivs alltså inget särskilt aktivt jordbruk eller liknande. Underhållet av fastigheten är relativt eftersatt och mycket behöver renoveras inom en snar framtid, främst utvändigt.

Vi har under några år pratat om att jag ska ta över gården (köpa), och min syster är inte intresserad av att köpa gården, men vill ha någon form av kompensation, som vi kommer komma överens om när det blir dags. Detta ser jag som ett mindre problem i ekvationen. Jag och farsan är på ungefär samma plan vad gäller köpeskilling så det är inte heller ett jättestort problem.

Problemet:
Min far har varit tydlig med att han vill bo kvar på gården helst tills han dör (tex bygga om en av stugorna till åretrunt-boende). Detta är något jag inte vill av personliga skäl inom familjen, bland annat pga relationen mellan farsan och mig, samt övriga i familjen. Jag vill känna att det är mitt ställe och att jag har kontroll över vilka som vistas där, samt göra förändringar utan att någon lägger sig i.
Han har dock bland annat föreslagit ett prisavdrag på 500tkr för att han ska få bo hyresfritt i exempelvis 5 år då han kommer bli pensionär. Efter det betala en lägre månadshyra.

Lösningar?
Detta är några av alternativen jag ser:
1. Köper gården, låter farsan bo kvar i någon av de befintliga stugorna i närheten av bostadshusen mot avdrag på köpeskillingen, med medföljande bekymmer att kanske jag och/eller resten av familjen inte känner samma glädje/frihet att vistas där under uppskattningsvis 15-25 år
2. Samma som alternativ 1 med tillägget att jag inte flyttar dit utan väntar tills farsan drar vidare någon annanstans. Jag bor, så länge, någon annanstans i närheten och sköter endast om gården och tar nytta av gårdens inkomster. Nackdel med detta alternativ är att jag troligtvis ej kommer ha utrymme att belåna någon annan fastighet jag bor på under tiden.
3. Köper gården, bygger ett litet hus eller flyttar en av stugorna en bit bort på marken, ca 400 meter bort finns en lämplig plats som han kan bo på mot avdrag på köpeskillingen. Blir kanske ett tillräckligt avstånd för att jag ska kunna leva på gården som jag vill, risk finns att han ej går med på det dock, då det är ett sämre läge utan någon utsikt.
4. Skiter i affären helt och hållet tills gården blir ett arv, eller att han självmant flyttar därifrån (uppskattningsvis 15-25 år), med följden att gården är i mycket sämre skick än den redan är och mina "glansdagar" och motivation att renovera och förädla troligtvis är förbi.

Väldigt tacksam för seriösa råd och tips på lösning!

Det är gubbens gård! Tills han önskar annat.

 

[Simno]

Jag har fått ut det jag ville av tråden med hjälp av de som faktiskt förstod vad syftet med tråden var, och tackar dessa personer ödmjukast för det. Jag kommer nu inte vara aktiv i tråden längre utan hänvisar till mina tidigare svar i om någon faktiskt är intresserad av att få hela bilden.

Jag tycker för övrigt det är tråkigt att folk inte läser igenom eller tänker ordentligt innan man kastar ur sig saker (då menar jag inte bara i den här tråden). Det går tydligen väldigt snabbt att komma fram till egna sanningar. Jag hoppas verkligen inte att de berörda är lika snabba att döma människor i verkligheten.

Om det är möjligt får gärna någon låsa tråden.

 

[307an]

Bakgrund:
Min far äger ensamt en mindre jordbruksfastighet med lite skog, åkermark, en stor ladugård, diverse äldre ekonomibyggnader, två större bostadshus, ett antal stugor i varierande standard nära resten av husen (samtliga inom 60 meter från bostadshusen). Jag har känslomässiga band till gården och platsen överlag då jag växt upp där. Det har i flera år varit min dröm att ta över gården, och jag har egentligen aldrig tänkt på något annat alternativ. Både på ett känslomässigt plan men även ekonomiskt då det finns stora möjligheter att försörja sig på gården genom hyresintäkter och eventuell odling mm. Jag skulle till exempel kunna jobba halvtid på ett vanligt jobb och spendera resten av tiden på gården, något som är otroligt lockande för mig då jag inte gillar hamsterhjulet.

Min far försörjer sig i dagsläget genom att hyra ut ena bostadshuset och stugorna. Det drivs alltså inget särskilt aktivt jordbruk eller liknande. Underhållet av fastigheten är relativt eftersatt och mycket behöver renoveras inom en snar framtid, främst utvändigt.

Vi har under några år pratat om att jag ska ta över gården (köpa), och min syster är inte intresserad av att köpa gården, men vill ha någon form av kompensation, som vi kommer komma överens om när det blir dags. Detta ser jag som ett mindre problem i ekvationen. Jag och farsan är på ungefär samma plan vad gäller köpeskilling så det är inte heller ett jättestort problem.

Problemet:
Min far har varit tydlig med att han vill bo kvar på gården helst tills han dör (tex bygga om en av stugorna till åretrunt-boende). Detta är något jag inte vill av personliga skäl inom familjen, bland annat pga relationen mellan farsan och mig, samt övriga i familjen. Jag vill känna att det är mitt ställe och att jag har kontroll över vilka som vistas där, samt göra förändringar utan att någon lägger sig i.
Han har dock bland annat föreslagit ett prisavdrag på 500tkr för att han ska få bo hyresfritt i exempelvis 5 år då han kommer bli pensionär. Efter det betala en lägre månadshyra.

Lösningar?
Detta är några av alternativen jag ser:
1. Köper gården, låter farsan bo kvar i någon av de befintliga stugorna i närheten av bostadshusen mot avdrag på köpeskillingen, med medföljande bekymmer att kanske jag och/eller resten av familjen inte känner samma glädje/frihet att vistas där under uppskattningsvis 15-25 år
2. Samma som alternativ 1 med tillägget att jag inte flyttar dit utan väntar tills farsan drar vidare någon annanstans. Jag bor, så länge, någon annanstans i närheten och sköter endast om gården och tar nytta av gårdens inkomster. Nackdel med detta alternativ är att jag troligtvis ej kommer ha utrymme att belåna någon annan fastighet jag bor på under tiden.
3. Köper gården, bygger ett litet hus eller flyttar en av stugorna en bit bort på marken, ca 400 meter bort finns en lämplig plats som han kan bo på mot avdrag på köpeskillingen. Blir kanske ett tillräckligt avstånd för att jag ska kunna leva på gården som jag vill, risk finns att han ej går med på det dock, då det är ett sämre läge utan någon utsikt.
4. Skiter i affären helt och hållet tills gården blir ett arv, eller att han självmant flyttar därifrån (uppskattningsvis 15-25 år), med följden att gården är i mycket sämre skick än den redan är och mina "glansdagar" och motivation att renovera och förädla troligtvis är förbi.

Väldigt tacksam för seriösa råd och tips på lösning!

Alt 4, det är din fars gård och han bestämmer och du ska kanske sitta ner och reflektera lite över ditt eget liv och din far och mors koppling till gården uppenbarligen vill din far helst bo och dö där och då är det bara för dig att gilla läget.

 

[Igelknorr]

Jag har fått ut det jag ville av tråden med hjälp av de som faktiskt förstod vad syftet med tråden var, och tackar dessa personer ödmjukast för det. Jag kommer nu inte vara aktiv i tråden längre utan hänvisar till mina tidigare svar i om någon faktiskt är intresserad av att få hela bilden.

Jag tycker för övrigt det är tråkigt att folk inte läser igenom eller tänker ordentligt innan man kastar ur sig saker (då menar jag inte bara i den här tråden). Det går tydligen väldigt snabbt att komma fram till egna sanningar. Jag hoppas verkligen inte att de berörda är lika snabba att döma människor i verkligheten.

Om det är möjligt får gärna någon låsa tråden.

När jag började läsa så tänkte jag ”oj”. Men såg att du utvecklade och bemötte allas tankar. Starkt av dig, synd att de flesta här inte kan läsa mer än ett inlägg innan de svarar i tråden. Lycka till med allt 👍

 

[heimlaga]

Alt 4, det är din fars gård och han bestämmer och du ska kanske sitta ner och reflektera lite över ditt eget liv och din far och mors koppling till gården uppenbarligen vill din far helst bo och dö där och då är det bara för dig att gilla läget.

Läs i tråden. Där står uttryckligen att fadern vill sälja åt sonen nu omedelbart men vill bo kvar på sytning efter ägarbytet. Medan sonen oroar sig för att de kommer att gå varandra på nerverna.
Den som icke kan läsa skall heller icke skriva

Jag tycker det var starkt och redbart av trådstartaren att sakligt bemöta kritiken och jag önskar honom all lycka och många decennier som husbonde på gården.

 

[LAnsgar]

Som många redan konstaterat uppfattas din rubrik och första inlägg ganska ensidigt.
Men din vilja att svara med raka, ärliga & ganska utlämnande svar gör att jag verkligen förstår din situation och kan relatera väldigt mycket! På vissa sätt är din situation väldigt lik min, med en stundande generationsväxling med stora värden och engagemang.
(Typiskt forumet är att hänga upp sig på sådant som du redan har lösningar på - situationen med systern är ju uppenbart något ni kommer hantera!)

Självklart låter det väldigt egoistiskt att säga till en äldre person att den ska släppa sitt livsverk och gå vidare. Tror det är svårt att förklara för någon som inte själv är i situationen..

Andra sidan av myntet är att den äldre generationen "förväntar sig" att man ska styra sitt vuxna liv mot en ospecificerad tidpunkt i framtiden där man förväntas avsluta den bana man själv valt för att växla över till den bana ens föräldrar valt. (Uppenbart finns det i ditt fall en uttalad vilja att så ska det bli, alla som föreslår att bränna ner skiten osv. kan väl tycka vad de vill om den saken..)


Ett alternativ är såklart att skita i alltihop. Personligen tänker jag mer och med att det är en bra lösning, i mitt fall.
Jag är trött på att lägga massa känslor i att diskutera något som man själv inte kan styra utan i praktiken sitter på en bänk och väntar att någon ska hänga av sig rocken..
Tvärtom lobbar jag stenhårt till frugan at tvi ska ta med barnen och flytta 70 mil norrut för att 100% kunna släppa tankarna och styra mitt eget liv mot en egen framtid. (Nu ska jag bara få med frugan på den tanken..)