Vet du egentligen hur det är att vara denna situation? En gård, som förfäderna kämpat för att gå i släkten, ska vara tvungen att säljas för att en enda sätter sig på tvären?K kurlakarl skrev:
Jag förstår ditt resonemang, men betänk att man har något till låns. Detta är nog en ovan känsla för många idag, men försök!
Varför den här kampanjen om att "sälj och flytta någon annanstans" eller "stycka av jord och skog och sälj". Är det någon sorts missunnsamhet?
Att ha litet åker och skog är en nästan ovärderlig rikedom i dessa tider. Sådant säljer man inte om man inte är absolut tvungen.
Det är självklart att trådstartaren skall ta över gården. Frågan är bara hur man ordnar allt på bästa vis så sämjan blir god i många år framåt.
Prata med varandra och kom överens vilka saker du bestämmer över och vad han bestämmer över. Även om han är utköpt så behöver han ha någonting smått att bestämma över så han känner att han är med för han verkar ju inte vara mer än 60 år och kan hänga med i 25 år till. Å andra sidan är det viktigt att när du är husbonde är det du som har makten över det mesta.
Att ha litet åker och skog är en nästan ovärderlig rikedom i dessa tider. Sådant säljer man inte om man inte är absolut tvungen.
Det är självklart att trådstartaren skall ta över gården. Frågan är bara hur man ordnar allt på bästa vis så sämjan blir god i många år framåt.
Prata med varandra och kom överens vilka saker du bestämmer över och vad han bestämmer över. Även om han är utköpt så behöver han ha någonting smått att bestämma över så han känner att han är med för han verkar ju inte vara mer än 60 år och kan hänga med i 25 år till. Å andra sidan är det viktigt att när du är husbonde är det du som har makten över det mesta.
För det första trodde jag att detta forum handlade om byggteknisks saker och inte något "familjliv" rådgivningsskojeri, för det andra var detta ett av de absolut värsta inläggen jag har läst i hela mitt liv. Hur i hel**te kan man räkna ner sin fars dagar på detta sätt??S Simno skrev:
dina s.k känslomässiga band finns där för att din far äger stället och gav dig alla dina minnen och känsliga band du har till stället...
mitt råd:
börja med att bygga ett bo i ditt hjärta till din far, sen en kommer slottet på gården av sig själv. Ta hand om honom, respektera honom så länge han är vid liv.
Det går att skriva en bok eller göra en film av varje alternativ. Men svaret är enkelt tycker jag. Börja med alt 1 och växla sen över till alt 3. Men räkna med att det tar 5 år innan det fungerar. Farsan kommer veta bäst och du kommer vara pressad o klanta till det ibland. Det brukar människor göra. När ni har omformat er relation, dvs när ni kan se varandra som jämlikar, kan du be farsan om hjälp o tacka syrran för att hon gick med på upplägget. Kanske är det du som bor i det nya eller flyttade huset. Pappa får betalt med en revers ( skuldsedel) och varje månad krymper skulden med hans hyra. Kloka rådgivare kommer vara mkt värdefullt, tex mäklare, lantmätare, psykolog eller liknande. Om det inte funkar efter 5-10 år så kan du sälja o gå vidare. Nyckeln är att alla inblandade måste känna sig sedda.Både för vad de gjort o vad de offrat!
Tror att det finns hopp om att det kan lösa sig det här, men det är viktigt att prata om det tror jag.
Det är en styrka i att ha släkt nära inpå (inte som i ett villakvarter kanske, men ändå inom rimliga gränser) då man kan hjälpas åt och ha utbyte av varandra. Det är dock viktigt att man är tydlig med gränserna. När ägandeskapet går över, så skall det vara tydligt att så är fallet. Ansvaret går över, och därmed har man inte möjlighet att som tidigare ägare ha något tyckande i frågan såvida man inte är tillfrågad. Att komma och lägga sig i är uteslutet, då får man gå och knyta näven i fickan istället om man nu så vill. Det är något som man faktiskt behöver vara övertydlig med.
Samtidigt är det en vinst. Jag vet de som flyttat ut och tycker det är positivt att inte längre ha allt ansvar för saker och ting utan kan ägna sig åt sådant som inte hanns med innan.
Ett medskick som jag har är att allt vad rör ekonomi, arvslotter och annat är värt att ta hjälp med. Just vad gäller eventuella hyror, renoveringskostnader, värderingar och liknande är bra att ha en tredje part som styr upp. På så vis slipper man (eller minimerar åtminstone) eventuellt framtida tjafs eller bekymmer.
Som skrivits innan är det enkelt att särskilja boendena på gården genom att forma trädgården så att det blir två skilda lotter. Det är alltid enklare att hålla sig till sitt om man har en tydlig gräns. Sen om det bara är ett par buskar på rad eller ett fem meter högt gunnebostängsel är skit samma, men något som tydliggör att "här går gränsen". Tror det är viktigt för TS far att fortfarande ha en hel del av "sitt" att sköta om och pyssla med. Men det kanske går att begränsa till ett uthus och en del av marken?
Det är en styrka i att ha släkt nära inpå (inte som i ett villakvarter kanske, men ändå inom rimliga gränser) då man kan hjälpas åt och ha utbyte av varandra. Det är dock viktigt att man är tydlig med gränserna. När ägandeskapet går över, så skall det vara tydligt att så är fallet. Ansvaret går över, och därmed har man inte möjlighet att som tidigare ägare ha något tyckande i frågan såvida man inte är tillfrågad. Att komma och lägga sig i är uteslutet, då får man gå och knyta näven i fickan istället om man nu så vill. Det är något som man faktiskt behöver vara övertydlig med.
Samtidigt är det en vinst. Jag vet de som flyttat ut och tycker det är positivt att inte längre ha allt ansvar för saker och ting utan kan ägna sig åt sådant som inte hanns med innan.
Ett medskick som jag har är att allt vad rör ekonomi, arvslotter och annat är värt att ta hjälp med. Just vad gäller eventuella hyror, renoveringskostnader, värderingar och liknande är bra att ha en tredje part som styr upp. På så vis slipper man (eller minimerar åtminstone) eventuellt framtida tjafs eller bekymmer.
Som skrivits innan är det enkelt att särskilja boendena på gården genom att forma trädgården så att det blir två skilda lotter. Det är alltid enklare att hålla sig till sitt om man har en tydlig gräns. Sen om det bara är ett par buskar på rad eller ett fem meter högt gunnebostängsel är skit samma, men något som tydliggör att "här går gränsen". Tror det är viktigt för TS far att fortfarande ha en hel del av "sitt" att sköta om och pyssla med. Men det kanske går att begränsa till ett uthus och en del av marken?
På Norsk og sånn er det med den saken 
Jeg tenker at du skal ta en ny prat med farsan, si det som det er, du føler at det er på tide for deg og komme seg videre i livet, du vil gjerne overta gården men vil ikke ha han boende der og finner dere ikke en løsning på dette vil du heller se etter en annen gård du kan kjøpe..(Ta gjerne med noen prospekt på andre gårder i området og sleng på bordet) så får det bli som det blir med familiegården..synd men det er realiteten
Jeg syns også forslaget om og bytte bolig med farsan var bra og kanskje noe du skal prøve videre på, og tenk litt på at om 30-40 år kommer ett av dine barn og vil overta slektsgården og vil at farsan skal flytte ut
Jeg tenker at du skal ta en ny prat med farsan, si det som det er, du føler at det er på tide for deg og komme seg videre i livet, du vil gjerne overta gården men vil ikke ha han boende der og finner dere ikke en løsning på dette vil du heller se etter en annen gård du kan kjøpe..(Ta gjerne med noen prospekt på andre gårder i området og sleng på bordet) så får det bli som det blir med familiegården..synd men det er realiteten
Jeg syns også forslaget om og bytte bolig med farsan var bra og kanskje noe du skal prøve videre på, og tenk litt på at om 30-40 år kommer ett av dine barn og vil overta slektsgården og vil at farsan skal flytte ut
Farstatjej90 skrev:
Din pappa vill uppenbarligen både ha kakan och äta den. Han vill både sälja och bo kvar. Kanske av egoistiska skäl, han vill inte vara ensam på ålderdomens dagar?S Simno skrev:
Du måste vara beredd att släppa din dröm. När du gör det kommer han kanske att inse att han borde söka efter ett annat boende och låta dig ta över.
Det låter som att du behöver frigöra dig från din pappa, för om du gör det behöver du inte ta illa upp om han kommer med sitt tyckande. Han vill att du ska ta över gården och han bo kvar, det är ju helt förståeligt, det är hans hem. Familjeterapi föreslår jag, så ser ni om ni kan komma överens. Han verkar generös för 500’ för 5 år är mycket i hyra. Det kan ju inte vara roligt för honom heller att känna att han är ivägen för ditt liv, det verkar svårlöst, för ni ska ju bo bredvid varandra i många år, då behövs 🧡S Simno skrev:
1. Nu var de ju överens om att han skulle ta över gården. Och han uppskattar ju stället verkar det som.K krister marcusson skrev:
2. Allt utom laglotten menar du väl?
3. Frun kan inte få mer än hälften testamenterat till sig. Barnen har rätt till nämnda laglott, som utgör hälften av arvslotten.
Bra att få allt rätt om man vill vara otrevlig...
Lycka till!
Du kan inte räkna så.electroluxaren skrev:
Nu vet jag ju inte hur din relation med din far ser ut, men när jag läser ditt inlägg låter det osmakligt, egoistiskt och girigt. För mig är familjen allt, jag skulle göra vad som helst för att min farsa ska ha ett brq och värdigt liv och det sista jag skulle tänka på är hur jag ska ta över hans materialistiska ägodelar och göra mig av med honom.
Jag trodde verkligen inte att byggahus var som flashback, med TS fick mig verkligen en tankeställare. Detta var nog det sjukaste jag läst på ett svenskt forum utanför flashback på länge. Att ts inte har någon skam i kroppen öht är svårt att förstå. Är du född på 00-talet?