Plintar av huggen granit
Hej
Jag vill lära mig om äldre grundläggning på huggen granitsten Hur djupt ska de grävas ner Vad fylls hålet med Går det bra att lägga dem uppe på jordsvålen Hur höga kan de vara i förhållande till sin egen bas Varför vippar inte höga stenplintar Det finns inga tvärslåar emellan dem som låser konstruktionen Söker med ljus och lykta efter seriösa kunskaper inom detta ämne Allt gott Rodgar
Jag vill lära mig om äldre grundläggning på huggen granitsten Hur djupt ska de grävas ner Vad fylls hålet med Går det bra att lägga dem uppe på jordsvålen Hur höga kan de vara i förhållande till sin egen bas Varför vippar inte höga stenplintar Det finns inga tvärslåar emellan dem som låser konstruktionen Söker med ljus och lykta efter seriösa kunskaper inom detta ämne Allt gott Rodgar
Allt beror på hurudan jordmån man har.
Ett extremfall är de över två meter höga plintarna av kilad och ibland huggen sten som man ofta ser i trakten kring Hudiksvall och Dellsbo i norra Hälsningland.
Där bygger stabiliteten på att husen står i backsluttningar med ena långsidan på en normalhög stenfot eller normalhöga knutstenar och andra långsidan på höga plintar. Huset har en rejäl syllram med inlaxade golvbjälkar och den ramen håller plintarna på rätt. Framför allt består de nordhälsingska backarna av grovt grusaktigt material som inte tjälar så mycket.
Under plintarna finns givetvis vad jag på min dialekt kallar pallsteinar. Det vill säga nedgrävda stenar som sprider vikten som en sula. Jag har inte grävt tillräckligt i hälsingska grundläggningar för att veta vad som är under pallsteinan men jag tror det varierar. Ju bättre och djupare stenpackning destu större chans att plintarna står kvar som de skall.
Ett annat extremfall är kilstensgrunder som man ser i sådana byar i Österbotten där bebyggelsen står på lerslätten och inte på någon uppstickande backe. Till exempel Övermark i Närpes och Andkil och Jöral i Vörå.
För det första behöver man inte leta många minuter i de byarna för att inse att alla gamla grunder rör sig eller har rört sig åtminstone litet. Det är segheten i timmerhusen som gör att de klarar sig.
De bästa grunderna brukar bestå av en stockbäddo av grovt rundtimmer nedgrävt i leran på sådant djup att den alltid är ordentligt under grundvattenytan. Inget syre kommer ned till timret och därför ruttnar det inte. Ovanpå stockbäddon ligger det pallsteinar i flera lager. Stenar i 400-800 kilosklassen. Kring dem är det packat lera som skyddar stockbäddon. Pallsteinan når i princip upp till markytan. Ovanpå dem ligger kilasteinan som bildar den synliga stenfoten. De är kilade och grovt huggna någotsånär fyrkantiga. Ofta 40-50 cm höga och 30-50 cm tjocka och så långa som man kunde få ut. I extremfall över 3 meter långa mera vanligt 1,5-2 meter. Man använde sprilar det vill säga flata stenskärvor från huggningen för att lägga mellan och ställa in kilasteinan i läge.
Alla grunder är inte så välgjorda som jag beskriver och därför ser man ofta i synnerhet uthus med sättningar på en halvmeter eller mer.
Också på bättre jordmån finns det oftast pallsteinar i någon form under sådana kilasteinsgrunder som ännu står raka. Vanligen en pallstein under varje skarv i kilasteinan.
På vanligt halvbra/halvdåligt underlag är det ofta en bra ide att göra en stenpackning av mindre stenar i storlek upp till ungefär 30 cm. De är för små för att tjälen skall skjuta dem men ändå så pass stora att de breder ut vikten liksom en modern sula och grusbädd.
Ett extremfall är de över två meter höga plintarna av kilad och ibland huggen sten som man ofta ser i trakten kring Hudiksvall och Dellsbo i norra Hälsningland.
Där bygger stabiliteten på att husen står i backsluttningar med ena långsidan på en normalhög stenfot eller normalhöga knutstenar och andra långsidan på höga plintar. Huset har en rejäl syllram med inlaxade golvbjälkar och den ramen håller plintarna på rätt. Framför allt består de nordhälsingska backarna av grovt grusaktigt material som inte tjälar så mycket.
Under plintarna finns givetvis vad jag på min dialekt kallar pallsteinar. Det vill säga nedgrävda stenar som sprider vikten som en sula. Jag har inte grävt tillräckligt i hälsingska grundläggningar för att veta vad som är under pallsteinan men jag tror det varierar. Ju bättre och djupare stenpackning destu större chans att plintarna står kvar som de skall.
Ett annat extremfall är kilstensgrunder som man ser i sådana byar i Österbotten där bebyggelsen står på lerslätten och inte på någon uppstickande backe. Till exempel Övermark i Närpes och Andkil och Jöral i Vörå.
För det första behöver man inte leta många minuter i de byarna för att inse att alla gamla grunder rör sig eller har rört sig åtminstone litet. Det är segheten i timmerhusen som gör att de klarar sig.
De bästa grunderna brukar bestå av en stockbäddo av grovt rundtimmer nedgrävt i leran på sådant djup att den alltid är ordentligt under grundvattenytan. Inget syre kommer ned till timret och därför ruttnar det inte. Ovanpå stockbäddon ligger det pallsteinar i flera lager. Stenar i 400-800 kilosklassen. Kring dem är det packat lera som skyddar stockbäddon. Pallsteinan når i princip upp till markytan. Ovanpå dem ligger kilasteinan som bildar den synliga stenfoten. De är kilade och grovt huggna någotsånär fyrkantiga. Ofta 40-50 cm höga och 30-50 cm tjocka och så långa som man kunde få ut. I extremfall över 3 meter långa mera vanligt 1,5-2 meter. Man använde sprilar det vill säga flata stenskärvor från huggningen för att lägga mellan och ställa in kilasteinan i läge.
Alla grunder är inte så välgjorda som jag beskriver och därför ser man ofta i synnerhet uthus med sättningar på en halvmeter eller mer.
Också på bättre jordmån finns det oftast pallsteinar i någon form under sådana kilasteinsgrunder som ännu står raka. Vanligen en pallstein under varje skarv i kilasteinan.
På vanligt halvbra/halvdåligt underlag är det ofta en bra ide att göra en stenpackning av mindre stenar i storlek upp till ungefär 30 cm. De är för små för att tjälen skall skjuta dem men ändå så pass stora att de breder ut vikten liksom en modern sula och grusbädd.
Stort tack för ditt uttömmande svarH heimlaga skrev:
Mycket lärorikt och värdefullt för mig Det är just i Delsbo som jag har lagt märke till de extremt höga stenplintarna
Som jag förstår dig räcker det att en långsida står på låga grundstenar för att motverka vippning nerför backen
Hur höga tänker du att de lägsta grundstenarna maximalt kan vara
Står syllramen löst på stenarna eller är de dubbade eller förankrade på något annat vis
Stort tack Du har verkligen rätat ut flera viktiga frågetecken för mig
Vänligen
Rodgar
Oftast verkar det räcka med att ena långsidan står på låga grundstenar. Fast man ser en del hus där de höga plintarna har börjat vippa. Det ställer tydligen vissa krav på väldränerad jordmån och nogrannt utförande.
Lägsta stenarna i en grund skall helst sticka upp 30 cm över mark. Det finns många gamla grunder som är lägre än så men ofta leder det till att syllen ruttnar när grunden är för låg.
Normalt står syllarna alltid löst på grundstenarna för att man skall kunna justera grundstenarna litet ifall de har rört sig. Förr räknade man med att grunden kan röra sig litet.
Jag undrar hur det är med en del extrema pintgrunder i Hälsingland. Jag skulle inte bli förvånad om det finns järndubbar i dem men jag vet inte.
Lägsta stenarna i en grund skall helst sticka upp 30 cm över mark. Det finns många gamla grunder som är lägre än så men ofta leder det till att syllen ruttnar när grunden är för låg.
Normalt står syllarna alltid löst på grundstenarna för att man skall kunna justera grundstenarna litet ifall de har rört sig. Förr räknade man med att grunden kan röra sig litet.
Jag undrar hur det är med en del extrema pintgrunder i Hälsingland. Jag skulle inte bli förvånad om det finns järndubbar i dem men jag vet inte.
Stort tack återigen för att du delar med dig av dina kunskaperH heimlaga skrev:
Om man vill bygga granitgrund numer, borde man inte lägga in lite modernt tänk ?
En del saker har ju faktiskt blivit bättre ?
för att hantera desa stenar behöver man ju rimligen maskiner (eller massa mankraft). Så då borde man kunna gräva en bit ned och fylla med makadam/singel, som för moderna grunder, i bottten, innan man lägger med sten och bygger upp en grund som ser äldre ut ?
Rimligen får man då mindre risk för sättningar också ?
En del saker har ju faktiskt blivit bättre ?
för att hantera desa stenar behöver man ju rimligen maskiner (eller massa mankraft). Så då borde man kunna gräva en bit ned och fylla med makadam/singel, som för moderna grunder, i bottten, innan man lägger med sten och bygger upp en grund som ser äldre ut ?
Rimligen får man då mindre risk för sättningar också ?
Tack för svar Intressant Mycket nyfiken på vad ”mäster” har att säga om saken
Allt gott
Rodgar
Allt gott
Rodgar
Vänligt och respektfullt förtydligande
Med ”mäster” menar jag heimlaga
Allt gott
Rodgar
Med ”mäster” menar jag heimlaga
Allt gott
Rodgar
Medlem
· Stockholm
· 3 928 inlägg
Vill man ha plintar bör de sticka ner en bit i marken, alternativt plintar med bred botten. Men jag håller med att man kan tänka till och se vad som fungerar över tid. Inte hitta på nytt.klaskarlsson skrev:
Om man vill bygga granitgrund numer, borde man inte lägga in lite modernt tänk ?
En del saker har ju faktiskt blivit bättre ?
för att hantera desa stenar behöver man ju rimligen maskiner (eller massa mankraft). Så då borde man kunna gräva en bit ned och fylla med makadam/singel, som för moderna grunder, i bottten, innan man lägger med sten och bygger upp en grund som ser äldre ut ?
Rimligen får man då mindre risk för sättningar också ?
Absolut: Plintar bör grävas til lfrostfrtit djup (eller halva detta om det isoleras ordentligt) - vilket kan bero på jordmån. Men i botten bör man kunna lägga singel/makadam som man gör nuförtiden ?
Medlem
· Stockholm
· 3 928 inlägg
Tror nog plintarna ska ner långt, eller brett.
Intressant det där med stockbäddo.
Stockholm, eller snarare gamla stan står ju på stockar, exakt hur de är orienterade vet jag dock inte.
/W
Vad händer om man helt enkelt lägger fyra grundstenar uppepå jordsvålen och därpå placerar en hörnlåst bottensyl Man tar med i beräkningarna att grundstenarna kommer att sjunka och med jämna mellanrum höja byggnaden till önskat läge med domkraft och lägga i sten mellan bottensyllen och grundstenenH heimlaga skrev:
Tack för svar