Finish färg inomhus på 50-tal
Hej!
Har ställt liknande fråga här för länge sen rörande 40-tal, men nu bor vi i ett 50-talsradhus, och vad jag läst mig till hände det mycket med måleriet efter andra världskriget, och särskilt under 1950-talet
Det var väl bland annat under det decenniet de idag så självklara delarna av modernt måleri, rollers och plastfärger, slog igenom på allvar? Så mycket kan ju ha hänt här också vad gäller finish, glanstal osv.
Jag undrar därför vad som gällde på väggar respektive lister och tak gällande matthet/blankhet. Var det fortfarande väldigt matt på väggar och blankt på snickerier eller började det förändras under 50-talet?
Och det här med rollern - användes den brett i slutet av årtiondet, och i så fall till vilken effekt? En typisk roller idag ger ju en viss knottrighet, men det finns även rollers som ger mycket slätare resultat. Å andra sidan skulle jag inte bli förvånad om man använde rollers som knottrade extra mycket på väggarna, med tanke på strukturtapeternas popularitet runt mitten av 1900-talet. Svår fråga, men någon som har några erfarenheter?
Har ställt liknande fråga här för länge sen rörande 40-tal, men nu bor vi i ett 50-talsradhus, och vad jag läst mig till hände det mycket med måleriet efter andra världskriget, och särskilt under 1950-talet
Det var väl bland annat under det decenniet de idag så självklara delarna av modernt måleri, rollers och plastfärger, slog igenom på allvar? Så mycket kan ju ha hänt här också vad gäller finish, glanstal osv.
Jag undrar därför vad som gällde på väggar respektive lister och tak gällande matthet/blankhet. Var det fortfarande väldigt matt på väggar och blankt på snickerier eller började det förändras under 50-talet?
Och det här med rollern - användes den brett i slutet av årtiondet, och i så fall till vilken effekt? En typisk roller idag ger ju en viss knottrighet, men det finns även rollers som ger mycket slätare resultat. Å andra sidan skulle jag inte bli förvånad om man använde rollers som knottrade extra mycket på väggarna, med tanke på strukturtapeternas popularitet runt mitten av 1900-talet. Svår fråga, men någon som har några erfarenheter?
Så som jag minns det från min barndom (70-tal men i hus från tidigt 60-tal) så var dörrfoder, golvlister, köksluckor, i badrum etc. blankt och fortfarande på 80-talet ville man ha sånt blankt eller möjligen halvblankt. Hemma hade vi nog inte en enda vägg som var målad i bostadsrummen utan det var tapeter överallt, i källaren var det målat utom panelen i gillestugan och jag tror det var rätt blank färg i groventrén för att den skulle vara lätt att hålla ren men jag minns inte om det var blank eller matt färg på väggarna i pannrummet, tvättstugan etc. (målad betong, leca etc.) eller ev. struktur (men i alla fall inte väldigt knottrigt som blev populärt senare).
Mamma målade om köksluckorna under början av 70-talet och jag är rätt säker på att hon använde pensel för att få det slätt. Kraftigt strukturerade väggar är något som jag förknippar med sent 70-tal och hela 80-talet, och det blev populärt för att det påminde om medelhavsområdets målade betongväggar (pizzeriaväggar) som allt fler hade kunnat se. Även jag inte direkt var intresserad av pizzeriaväggar så rollade vi badrumsväggarna i två lägenheter på 80-talet och jag minns inte att det fanns några rollers som såldes med beskrivningen att de gav slätare resultat. Annars var ju fortfarande tapeter väldigt vanligt även då.
Mamma målade om köksluckorna under början av 70-talet och jag är rätt säker på att hon använde pensel för att få det slätt. Kraftigt strukturerade väggar är något som jag förknippar med sent 70-tal och hela 80-talet, och det blev populärt för att det påminde om medelhavsområdets målade betongväggar (pizzeriaväggar) som allt fler hade kunnat se. Även jag inte direkt var intresserad av pizzeriaväggar så rollade vi badrumsväggarna i två lägenheter på 80-talet och jag minns inte att det fanns några rollers som såldes med beskrivningen att de gav slätare resultat. Annars var ju fortfarande tapeter väldigt vanligt även då.
Tack för bra svar! Jag har sökt upp en del bilder på interiör från decenniet, men också sent 40-tal (sen innan) och några från tidigt, tidigt 60-tal och i vissa fall verkar det helt klart vara all-in på tapeter, men har också hittat en del där man jobbar med färg och i många fall fondväggar med tapet (lite så som vi tänkt oss) eller avvikande färg (har jag också tänkt på vissa håll). Hur var tapeterna du växte upp med? Var de matta?BirgitS skrev:
Lägger in lite bilder jag fyndat, svårt att säga såhär, men visst ser det matt och fortfarande ganska slätt ut i bilderna nedan?
(1961)
(Från Femina 1961, utifrån färgsättning en stark kontrast mot den andra färgbilden ovan från samma år, minst sagt)
(Cirka 1950 tror jag)
Fina bilder!
Femina-bilden känns udda, med lite sekelskifte, lite tidigt 50-tal med den mörka bokhyllan. 30-talslägenhet?
Eftersom möbler var dyrt så hade man ofta kvar möblerna från när man gifte sig hela livet och på 60-talet byggdes det egna möbler av spånskivor etc. åtminstone till barnrum och gillestugor (om man ska tro de Allt i Hemmet jag har från mitten av 60-talet).
I samband med 50-talsretron för några år sen fick jag lära mig att fondväggar med tapeter, gärna stora grafiska mönster, var populärt på 50-talet. Men jag vet just inte vad man kombinerade med då. Eftersom vi flyttade kring 1970 och mamma då ville sätta sin prägel på huset (från 62/63) så var det inte kvar just några tapeter från när huset var nytt mer än stråtapeten i vardagsrummet.
Farmors lägenhet var från 50-talet och i matsalen/sovrummet var det en lätt strukturerad tapet i vitt/grått men eftersom det var en hyreslägenhet så var det säkert återhållsamt med valet av tapeter och färger.
Femina-bilden känns udda, med lite sekelskifte, lite tidigt 50-tal med den mörka bokhyllan. 30-talslägenhet?
Eftersom möbler var dyrt så hade man ofta kvar möblerna från när man gifte sig hela livet och på 60-talet byggdes det egna möbler av spånskivor etc. åtminstone till barnrum och gillestugor (om man ska tro de Allt i Hemmet jag har från mitten av 60-talet).
I samband med 50-talsretron för några år sen fick jag lära mig att fondväggar med tapeter, gärna stora grafiska mönster, var populärt på 50-talet. Men jag vet just inte vad man kombinerade med då. Eftersom vi flyttade kring 1970 och mamma då ville sätta sin prägel på huset (från 62/63) så var det inte kvar just några tapeter från när huset var nytt mer än stråtapeten i vardagsrummet.
Farmors lägenhet var från 50-talet och i matsalen/sovrummet var det en lätt strukturerad tapet i vitt/grått men eftersom det var en hyreslägenhet så var det säkert återhållsamt med valet av tapeter och färger.
Femina-bilden är från Henning och Karin Sjöströms "Skrufsta Gård" - jag gissar sommarställe, kanske det på Dalarö som nämns på Henning Sjöströms Wikipedia-sida? Hittade bloggposten jag lånat bilden från: http://skyndafynda.blogspot.com/2019/05/.
I alla fall, nej det är nog absolut inte en byggnad i från 50-talet i sig, och en blandning av epoker på möblerna, men det är en intressant bild utifrån färgval från tiden runt 1960, i kontrast till off-white, beige och gråblå som verkar ha varit vanligt under 50-talet i stort.
Om man googlar fram amerikanska bilder på 50-talsinredning, särskilt mer påkostad sådan, så får man ofta liknande färgstarka inredningsval.Typ såhär, lite mustigare kanske, men ändå en del gemensamma nämnare.
Men även i svensk offentlig miljö på 50-talet, som Restaurang Vällingehus öppnad 1954 (bilder hittade på Rävjägarns gamla blogg). Om du tar golvet i den andra bilden nedan, och lägger i rummet i den första, så har du i princip samma färgschema.
Gissar att färgrikedomen successivt nådde de svenska hemmen från 50-talets andra hälft, till början kanske främst hos de mer välbärgade? Allt beroende på tycke och smak, förstås. Vi kommer lägga oss lite mitt emellan. Några knallröda heltäckningsmattor blir det nog inte tal om, men en lime- eller avocadogrön tapet ska jag nog få till nånstans.
Man var ju absolut inte rädd för färger från 50-talet och till början av 90-talet, men om du ser på dina bilder så är det ett begränsat antal färger i ett rum. I första bilden håller man sig till olika gröna och orange-bruna färger med en lugn bakgrund av ljust golv och ljusa gardiner. Sen varierar det vilka färger som var moderna. Det går från de dämpade färgerna på slutet av 50-talet till de klara och starka färgerna kring 1970.
Här är lite olika saker som vi har efter våra föräldrar, sambons gifte sig 1950 och mina 1957 så det fanns en del från 50-talet och tidigt 60-tal kvar i skåpen.
Den här taklampan köpte vi på Ikea för några år sen och det är en kopia av en lampa som de började sälja 1958 då den enligt beskrivningen i katalogen ansågs passa i tonårsrummet.
En föraning av det kommande 60-talet
Vi fastnade delvis för den därför att vi har denna fönsterlampa från 80-talet.
Man kan undra om Sandin eller Bülow hade sett Ikea-lampan som barn
Här är lite olika saker som vi har efter våra föräldrar, sambons gifte sig 1950 och mina 1957 så det fanns en del från 50-talet och tidigt 60-tal kvar i skåpen.
Den här taklampan köpte vi på Ikea för några år sen och det är en kopia av en lampa som de började sälja 1958 då den enligt beskrivningen i katalogen ansågs passa i tonårsrummet.
En föraning av det kommande 60-talet
Vi fastnade delvis för den därför att vi har denna fönsterlampa från 80-talet.
Man kan undra om Sandin eller Bülow hade sett Ikea-lampan som barn
Claes Sörmland
Medlem
· Sörmland och stan
· 24 239 inlägg
Claes Sörmland
Medlem
- Sörmland och stan
- 24 239 inlägg
1951 rapporteras det i Teknisk tidskrift om latexemulsionsfärgerna, det som idag är våra standardfärger för målning inomhus. Man jämför med linoljefärg som tydligen fortfarande är läsekretsens förväntande referensfärg.
http://runeberg.org/tektid/1951/0769.html
1956 rapporteras att akryllatexfärgerna slog igenom stort 1953 och den nya kemin alkydfärg tas upp:
http://runeberg.org/tektid/1956/0210.html
http://runeberg.org/tektid/1951/0769.html
1956 rapporteras att akryllatexfärgerna slog igenom stort 1953 och den nya kemin alkydfärg tas upp:
http://runeberg.org/tektid/1956/0210.html
Dom lamporna var ju som gjorda för varann. Och kul med så mycket fint porslin och glas från tiden i bra skick Gillar verkligen skålarna längst ner till höger.Man var ju absolut inte rädd för färger från 50-talet och till början av 90-talet, men om du ser på dina bilder så är det ett begränsat antal färger i ett rum. I första bilden håller man sig till olika gröna och orange-bruna färger med en lugn bakgrund av ljust golv och ljusa gardiner. Sen varierar det vilka färger som var moderna. Det går från de dämpade färgerna på slutet av 50-talet till de klara och starka färgerna kring 1970.
Här är lite olika saker som vi har efter våra föräldrar, sambons gifte sig 1950 och mina 1957 så det fanns en del från 50-talet och tidigt 60-tal kvar i skåpen.
[bild]
Den här taklampan köpte vi på Ikea för några år sen och det är en kopia av en lampa som de började sälja 1958 då den enligt beskrivningen i katalogen ansågs passa i tonårsrummet.
[bild]
En föraning av det kommande 60-talet
Vi fastnade delvis för den därför att vi har denna fönsterlampa från 80-talet.
[bild]
Man kan undra om Sandin eller Bülow hade sett Ikea-lampan som barn
Ja absolut, i det gräddigt beige-bruna hemmet från 61 är det ton i ton på en färg, men annars är det mycket två färger som kontrasterar snyggt, och sen viss ton-i-ton-variation i respektive ände av färghjulet. Vi kommer nog blanda lite. En varm off-white eller varmt ljusbeige bredvid avocado-grön tapet, exempelvis. På sätt och vis är det samma typ av komplement till det gröna eftersom beige tekniskt är väldigt blek orange eller gul med lite svärta i, men lite skarvning är det ju. Men det blir en bra kompromiss med sambon som har lite modernare smak.
Väldigt intressanta länkar! Det låter som jag inte heller behöva fundera på om det jag ska ha dåligt samvete över det "obyggnadsvårdsmässiga" i att låta det målas med vanlig latexfärg den här gången.
Mina föräldrar byggde 1955. Då var det linoljefärg som gällde för snickerierna. Färgen blandades av den som målade. Hittade pigmenten i källaren när vi röjde! Kulörerna var milda, bleka skulle man nog säga idag och gick ton i ton med varandra. Köksinredningen t.ex. i blekt gul och väggarna i en gulaktig vit. Snickerierna var inte speciellt blanka. När det sedan var dags att måla om var det Servalack, en hård alkydoljebaserad lackfärg, som gällde. Den gav en blankare yta. Kulörerna var starka, mörkt grönt, orange, blått, brunt. Jag vet inte när skiftet mellan linoljefärg och servalack skedde, men hemma hos oss så var det nog på 70-talet som det målades om.
Som tidigare skrivits i tråden så var det inte så vanligt med målade väggar på 50-talet i "vanliga" bostadsrum om det inte var bröstpanel. Oftast var det tapeter på väggarna och de trycktes på papper som inte gav så blank yta.
I kök och badrum så var det vanligt med kakel på väggarna, åtminstone en bit upp, och sen målat där det inte var kakel.
Det här var ju också rätt olika i trähus (villor) och hyreshus eller hus som byggdes av lättbetong.
I vårt hus som byggdes 1957 i lättbetong så hade vi kakel i badrummet upp till ca 140 cm och sen målat på de putsade väggarna. Det var naturligtvis ommålat någon gång med akrylat/latexfärg men första lagret färg kan ha varit en silikatfärg - det var inte helt lätt att avgöra när vi rev det.
Efter andra världskriget var det en stor utveckling av syntetiska oljor (petroleumprodukter) och svårt med tillgången på bra linolja till färg samt att industrin ville ha snabbtorkande färger och det ledde till övergången till de "moderna" färgerna.
Många av dem var ju vad vi kallar för lösningsmedelsbaserade/alkydoljefärger och många målare fick svåra skador av dem, som kontaktallergier, lungproblem men även andra problem. T ex har jag läst att myelinet (fett runt nervtrådar i hjärnan) påverkades av lösningsmedlen som användes så att målare fick hjärnskador och svårt med minnet och annat... (det var inte heller så stora krav på ventilation etc som idag)
Linoljefärger är normalt halvblanka men det går/gick att få högre glans genom att blanda i hartser eller standolja (en behandlad linolja).
Det var naturligtvis en dyrare produkt och användes när man behövde en tätare och blankare färg, och det gjorde nog att det snarare användes i "finare folks" hus.
Det eftersträvades en högre glans i de nya färgerna för att de skulle ge ett exklusivare intryck och även göra ytan mer lättavtorkad.
Du nämner även det här med roller. Jag talade en gång med en gammal kemist som berättade att under den tidiga utvecklingen av syntetiska bindemedel så var den väldigt tunn och kunde inte målas med annat än pensel och särskilt svårt var det med tak. Därför var det ganska länge vanligt med limfärg i taken även efter andra världskriget.
Det han berättade var att de lyckades ta fram tixotrop färg som var nästan geleaktig i burken och som kunde strykas ut med pensel både i tak och på vägg och med tiden så utvecklades den konsistens på färg som är vanligare idag för vägg- och takfärg och rollern tog "över" då det gick fortare att måla. (tid är pengar..)
Rollerhylsor har mer eller mindre från början funnits med olika långa strån som ger olika "gräng" på resultatet, kortare strån = slätare färg och vice versa. För ojämna underlag var det ett måste att ha långhåriga rollerhylsor för att få in färgen i hela ytan.
Så, för att sammanfatta, kan man nog säga att det generellt under 50-talet fortfarande var matta ytor på väggarna, att snickerier och träpaneler var halvblanka men att med tiden så blev åtminstone snickerier målade med blank eller högblank färg och vissa väggar som behövde kunna tvättas av (kök, badrum, tvättstugor, etc) fick en halvmatt eller halvblank yta.
I kök och badrum så var det vanligt med kakel på väggarna, åtminstone en bit upp, och sen målat där det inte var kakel.
Det här var ju också rätt olika i trähus (villor) och hyreshus eller hus som byggdes av lättbetong.
I vårt hus som byggdes 1957 i lättbetong så hade vi kakel i badrummet upp till ca 140 cm och sen målat på de putsade väggarna. Det var naturligtvis ommålat någon gång med akrylat/latexfärg men första lagret färg kan ha varit en silikatfärg - det var inte helt lätt att avgöra när vi rev det.
Efter andra världskriget var det en stor utveckling av syntetiska oljor (petroleumprodukter) och svårt med tillgången på bra linolja till färg samt att industrin ville ha snabbtorkande färger och det ledde till övergången till de "moderna" färgerna.
Många av dem var ju vad vi kallar för lösningsmedelsbaserade/alkydoljefärger och många målare fick svåra skador av dem, som kontaktallergier, lungproblem men även andra problem. T ex har jag läst att myelinet (fett runt nervtrådar i hjärnan) påverkades av lösningsmedlen som användes så att målare fick hjärnskador och svårt med minnet och annat... (det var inte heller så stora krav på ventilation etc som idag)
Linoljefärger är normalt halvblanka men det går/gick att få högre glans genom att blanda i hartser eller standolja (en behandlad linolja).
Det var naturligtvis en dyrare produkt och användes när man behövde en tätare och blankare färg, och det gjorde nog att det snarare användes i "finare folks" hus.
Det eftersträvades en högre glans i de nya färgerna för att de skulle ge ett exklusivare intryck och även göra ytan mer lättavtorkad.
Du nämner även det här med roller. Jag talade en gång med en gammal kemist som berättade att under den tidiga utvecklingen av syntetiska bindemedel så var den väldigt tunn och kunde inte målas med annat än pensel och särskilt svårt var det med tak. Därför var det ganska länge vanligt med limfärg i taken även efter andra världskriget.
Det han berättade var att de lyckades ta fram tixotrop färg som var nästan geleaktig i burken och som kunde strykas ut med pensel både i tak och på vägg och med tiden så utvecklades den konsistens på färg som är vanligare idag för vägg- och takfärg och rollern tog "över" då det gick fortare att måla. (tid är pengar..)
Rollerhylsor har mer eller mindre från början funnits med olika långa strån som ger olika "gräng" på resultatet, kortare strån = slätare färg och vice versa. För ojämna underlag var det ett måste att ha långhåriga rollerhylsor för att få in färgen i hela ytan.
Så, för att sammanfatta, kan man nog säga att det generellt under 50-talet fortfarande var matta ytor på väggarna, att snickerier och träpaneler var halvblanka men att med tiden så blev åtminstone snickerier målade med blank eller högblank färg och vissa väggar som behövde kunna tvättas av (kök, badrum, tvättstugor, etc) fick en halvmatt eller halvblank yta.
Wow, tack för utförligt och detaljerat svar!T Testarn skrev:
Det var så lite. Avdelningen för "oväntat vetande" är större än vad som känns nyttigt ibland men emellanåt kommer den till pass. 🤪F FunkishJonny skrev:
Det är väl ett resultat av att jag kan bli nyfiken/intresserad av något ett tag och läser några böcker i ämnet och en del fastnar...
Sen kan det vara svårt att skriva korta, koncisa svar när det är så mycket som hänger ihop och det finns orsaker och förklaringar till varför det är som det är.