Föräldrar sålde hus långt under marknadsvärde till min syster

[Thomas I]

I så fall verkar vi vara överens om att föräldrarnas gärning inte var neutral. Jag förstår dock inte varför det ska vara premierande att ha tagit emot hjälp. Borde inte tacksamheten gå åt andra hållet? Visserligen säger en del "jag är bara glad att kunna hjälpa till" men kan denna glädje verkligen vara värd två miljoner?

För mig känns det som att du tycker det är en uppoffring att ta emot hjälp. Har man tagit emot hjälp så ska man också få betalt för det. Och det är inte billigt!

Jag förstår inte hur du kan få detta till att jag tycker deras gärning var neutral?

"Summa summarum:
Det mina föräldrar gett åt mitt syskon är köpeskillingen - vad mitt syskon nu betalat tillbaka + vad de efterskänkt i hyra + vad de betalat för renovering av huset. Om de vill vara rättvisa ger de mig samma sak men hur det vill göra är självklart 100% upp till dom."

Och var tycker jag det är en uppoffring att ta emot hjälp?

 

[nissebrun]

[Jubelidiot var ordet. ( Bollo alltså )QUOTE="llundberg, post: 5284932, member: 489341"]Fattar du inte att detta inte har med pengar att göra? Det handlar om att föräldrarna behandlar ett av barnen orättvist, spelar ingen roll om det är en tandpetare eller en miljon kronor.
Det är sveket och föräldrarnas brist på respekt.
Fan vilka jubelidioter det finns.[/QUOTE]

 

[cbrolin]

Jag förstår inte hur du kan få detta till att jag tycker deras gärning var neutral?

"Summa summarum:
Det mina föräldrar gett åt mitt syskon är köpeskillingen - vad mitt syskon nu betalat tillbaka + vad de efterskänkt i hyra + vad de betalat för renovering av huset. Om de vill vara rättvisa ger de mig samma sak men hur det vill göra är självklart 100% upp till dom."

Och var tycker jag det är en uppoffring att ta emot hjälp?

Jag skrev inte neutral. Läs om.

 

[cbrolin]

Och var tycker jag det är en uppoffring att ta emot hjälp?

Du skrev ju att om man fick hyra huset för att man behövde hjälp så bör man också ha rätt till eventuell värdeökning. Annars bör uthyraren behålla den. Jag begriper inte din logik, men jag trodde du gjorde det.

 

[Thomas I]

Jag skrev inte neutral. Läs om.

Efter det andra inlägget var du fortfarande inte helt säker på att jag inte tyckte det var neutralt:

"I så fall verkar vi vara överens om att föräldrarnas gärning inte var neutral.

Då måste du ju på något sätt uppfattat mitt första inlägg som att jag fann det neutralt. Därav min kommentar.

 

[Niclas Gustafsson]

Du fortsätter att spekulera för att försöka bevisa att det är TS som spekulerar, är girig och egoistisk.

TS syster har fått "köpa" ett hus värt 1,8 till 2,6 mkr för 600 kkr av sina föräldrar. Alternativt har TS syster nu i praktiken bott gratis under de 15 år hon hyrt huset.

/Krille

nej. 600k+avbetalning/hyra i 12 år+antagligen lite till eller haft en skyhög avbetalningstakt. De hjälpte ju henne att köpa huset. De köpte det inte till sig själva och sen lät henne bo där. Huset var alltid ämnat för henne. Klart hon har ”bott gratis”. Det är ju i praktiken hennes hus. Hon har väl som alla andra betalt alla räkningar osv. Som man gör när man bor i hus. Enda skillnaden är ju att hon betalat av till föräldrar istället för till bank. Och de valde nu att avsluta och låta henne ta över till det samlade värdet av 1,8mkr.

hade de låtit henne ta över familjehemmet hade ju situationen varit en helt annan och då hade jag varit på OPs sida. Men de hjälpte ju henne att köpa huset, inget annat. Det är och har alltid varit hennes hus, föräldrarna har ju bara stått på papperen och betalat.

 

[Thomas I]

Du skrev ju att om man fick hyra huset för att man behövde hjälp så bör man också ha rätt till eventuell värdeökning. Annars bör uthyraren behålla den. Jag begriper inte din logik, men jag trodde du gjorde det.

Nej, det har jag inte skrivit. Hur svårt ska det vara att förstå?

1. Om föräldrarna bara lånat ut pengarna till husköpet så är det låntagarens skyldighet att betala tillbaka lånet. Fastighetens värde är inte långivarens ansvar, och det gäller oavsett om den ökat eller minskat i värde.

2. Om föräldrarna investerat i en fastighet i spekulativt syfte (uthyrning till barn eller utomstående, framtida försäljning etc) så ska köparen betala marknadspris för huset.

Tydligt nog eller måste jag ta det ytterligare en gång?

 

[AG A]

Det har jag redan skrivit. Systern borde fått köpa huset till marknadspris.

Men säg då att föräldrarna samtidigt med husköpet till systern även köpte TS drömhus. När det är dags att betala tillbaka visar det sig att systers hus stigit till 2.6milj. Medans TS hus var en vätdelös investering, och värdet nu är noll.
Menar du på allvar att du tycker systern ska betala dryga 400% ränta för lånet. Medans TS skulle vara skuldfri?

 

[Krille4]

nej. 600k+avbetalning/hyra i 12 år+antagligen lite till eller haft en skyhög avbetalningstakt. De hjälpte ju henne att köpa huset. De köpte det inte till sig själva och sen lät henne bo där. Huset var alltid ämnat för henne. Klart hon har ”bott gratis”. Det är ju i praktiken hennes hus. Hon har väl som alla andra betalt alla räkningar osv. Som man gör när man bor i hus. Enda skillnaden är ju att hon betalat av till föräldrar istället för till bank. Och de valde nu att avsluta och låta henne ta över till det samlade värdet av 1,8mkr.

hade de låtit henne ta över familjehemmet hade ju situationen varit en helt annan och då hade jag varit på OPs sida. Men de hjälpte ju henne att köpa huset, inget annat. Det är och har alltid varit hennes hus, föräldrarna har ju bara stått på papperen och betalat.

Står tydligt att de köpte huset för att hyra ut till systern men du skriver ändå att det i praktiken är systerns hus och att det är en avbetalning. Står inget om hur hög hyran varit, att TS syster också betalat alla räkningar eller att hyran skulle inkludera någon form av skyhög avbetalningstakt.

Ytterligare ett exempel är värderingen 1,8 mkr trots att TS skriver 2.6 mkr. Detta baserat på att du skriver att de jämförbara fastigheterna till skillnad från TS systers inte är arrendetomter? Vet du vilken fastighet systern nu äger och vilka grannfastigheterna som TS jämför med är?

Det blir ju en "konstig: diskussion och liten hjälp för TS med egna antaganden där det saknas info och påståenden som är tvärtemot det TS faktiskt skrivit

/Krille

 

[Keiller]

Lite roligt ändå med de här "moraliskt dilemma"-trådarna som dyker upp då och då med ojämna mellanrum på det här forumet.

Startas ofta av någon nyregistrerad användare och handlar om nåt som triggar igång folk så att de måste ge sin syn på saken.

Som så ofta urartar det till pajkastning mellan forumanvändare.

 

[Danny Hovsäter]

Jag har ett dilema. Jag har fått redan på att för några år sedan, utan min vetskap, så blev det ett ägarbyte.

Mina föräldrar köpte ett hus för permanentboende att hyra ut till min syster för 15 år sedan. Byggnaderna är placerade på en arrendetomt med årlig avgift. Nu har jag fått reda på att min syster för några år sedan "tog över" huset och jag vill reda ut om allt gick rätt till.

Marknadsvärdet är ca 2.6 miljoner baserat på 4 andra försäljningar på samma gata och i liknande skick och utförande och som också såldes ungefär samtidigt som min syster tog över huset.

Jag vet att mina föräldrar hade ett lån på cirka 600.000kr på huset och min syster löste detta lånet i samband med övertagandet.

När jag frågar hur de tänkte angående om det var rättvist mot deras andra barn så resonerade de som så att de tyckte huset var mindre värt (ca 1.8m) än vad jag fick fram marknadsvärdet till (2.6m) men de tog inte någon mäklare eller liknande till hjälp så hur kan de veta då? De tyckte också att det var rätt att räkna av hela hyran som min syster betalt till dem under de 10-12 år som hon hyrde huset av dem. Samt att min syster och hennes man faktiskt renoverat och förbättrat en del på fastigheten genom åren (dock så vet jag att mina föräldrar alltid betalade för allt material, alla nya verktyg som behövdes och även lön vilket gavs som avdrag på hyran).

Som jag förstått det har hon alltså tagit över ett hus värt ca 2.6m genom att enbart betala för återlösen av ett lån på ca 600.000kr.

Det jag nu vill reda ut är om det de gjort är korrekt juridiskt eller jag har rätt som känner mig lurad på mitt framtida arv.

Vi är de enda två barnen och båda är bröstarvingar.

Jag tycker att de borde pratat med mig också och att vi tillsammans skulle ha värderat huset till rätt marknasvärde och sedan skulle min syster köpt huset till det priset. Sedan hade de kunnat behålla pengarna själva eller om de velat så då delat 50/50 på dem mellan oss två barn.

Jag har ett dilema. Jag har fått redan på att för några år sedan, utan min vetskap, så blev det ett ägarbyte.

Mina föräldrar köpte ett hus för permanentboende att hyra ut till min syster för 15 år sedan. Byggnaderna är placerade på en arrendetomt med årlig avgift. Nu har jag fått reda på att min syster för några år sedan "tog över" huset och jag vill reda ut om allt gick rätt till.

Marknadsvärdet är ca 2.6 miljoner baserat på 4 andra försäljningar på samma gata och i liknande skick och utförande och som också såldes ungefär samtidigt som min syster tog över huset.

Jag vet att mina föräldrar hade ett lån på cirka 600.000kr på huset och min syster löste detta lånet i samband med övertagandet.

När jag frågar hur de tänkte angående om det var rättvist mot deras andra barn så resonerade de som så att de tyckte huset var mindre värt (ca 1.8m) än vad jag fick fram marknadsvärdet till (2.6m) men de tog inte någon mäklare eller liknande till hjälp så hur kan de veta då? De tyckte också att det var rätt att räkna av hela hyran som min syster betalt till dem under de 10-12 år som hon hyrde huset av dem. Samt att min syster och hennes man faktiskt renoverat och förbättrat en del på fastigheten genom åren (dock så vet jag att mina föräldrar alltid betalade för allt material, alla nya verktyg som behövdes och även lön vilket gavs som avdrag på hyran).

Som jag förstått det har hon alltså tagit över ett hus värt ca 2.6m genom att enbart betala för återlösen av ett lån på ca 600.000kr.

Det jag nu vill reda ut är om det de gjort är korrekt juridiskt eller jag har rätt som känner mig lurad på mitt framtida arv.

Vi är de enda två barnen och båda är bröstarvingar.

Jag tycker att de borde pratat med mig också och att vi tillsammans skulle ha värderat huset till rätt marknasvärde och sedan skulle min syster köpt huset till det priset. Sedan hade de kunnat behålla pengarna själva eller om de velat så då delat 50/50 på dem mellan oss två barn.

Var glad för din syster som kunde få en bostad för en sådan billig peng istället

 

[Bigfoot]

Lite roligt ändå med de här "moraliskt dilemma"-trådarna som dyker upp då och då med ojämna mellanrum på det här forumet.

Startas ofta av någon nyregistrerad användare och handlar om nåt som triggar igång folk så att de måste ge sin syn på saken.

Som så ofta urartar det till pajkastning mellan forumanvändare.

Jag funderar på att köpa lite chips och godis till helgen. Sedan regga en ny användare på fredag kväll och gå in och skriva: "Hej, jag köpte ett hus för åtta år sedan. Nu har jag kommit på att jag inte gillar tapeterna, det måste väl vara ett dolt fel?" Sedan är det bara att luta sig tillbaka och refresha lite då och då.

Men just arvs-trådarna har jag lite svårt att förstå den moraliska upprördheten i. Det handlar sällan om någon som vill roffa åt sig så mycket som möjligt. Det handlar ju oftast om något barn som fått ett lån, en sommarstuga där det uppstår olika meningar om det ska säljas, styckas eller samägas etc. och någon upplever sig hamnat i kläm. Ändå poppar alltid någon upp med ett aggressivt "det är föräldrarnas pengar, de gör som de vill ditt giriga svin". Några av mina synpunkter:

• Den bästa tiden är att reda ut alla oklarheter medan personen i fråga är i livet. Att reda ut med sina föräldrar hur de vill att det ska vara när de är borta är inte att vara girig, det är att ta ansvar i ett ämne som kan vara obehagligt att prata om. Även om barnen är helt överens så kanske någon av dessa kilar före till Sankte Per och vips är även barnbarn och barnbarnsbarn som knappt känner varandra inblandade i arvsskiftet av den där älskade sommarstugan och så slutar det med tvångsförsäljning.
• "Om du klagar så kanske du blir av med allt utom laglotten". Seriöst? Hand upp alla som skulle plocka bort något av sina barn från testamentet för att denne lyft frågan om arv. Har man en sådan relation med föräldrarna så räknar man nog redan med att bli utan.
• Jag är övertygad att nästan alla föräldrar vill att barnen ska ha lika mycket. Men det är inte lätt att tänka på konsekvenserna av att hjälpa någon med ett räntefritt lån eller låta någon flytta in i den lediga stugan. Inte heller om man ska värdera arbetet från den duktiga dottern som varit och hjälpt föräldrarna varje helg i 20 år. Det är obehagligt att prata om sådant..."tänk om någon blir arg"..."barnen tänker säkert som vi fast vi inte pratat om det"... Men som sagt, den bästa tiden att reda ut sådant är innan någon avlidit!

 

[göstaekman]

Föräldrar har favoriter, föräldrar vill alltid sina barns bästa och dina föräldrar kanske ville göra din systers liv lättare om hon nu behövt hyra bostad av dom under många är.

Generositet tror jag det kallas i folkmun.

I dom flesta kulturer är det en trevlig sak och man kan då tex känna glädje åt sitt syskon och tänka att man kanske får något liknande en annan gång.
Med tanke på att du inte ens fick höra om detta tills nyligen undrar jag hur involverad du är i dina föräldrar.

När din syster fyllde år när ni var barn var du tvungen att få en present då med för att det inte skulle va orättvist?

Det är bara pengar och dina föräldrar gör vad dom vill med dom. Och ja du har rätt till deras när dom går bort men om det är något man ser som sin rättighet och planerar sin ekonomi efter så får jag tyvärr säga att man värderar pengar för högt

här har vi svaret. Tråden kan stängas

 

[hempularen]

Det blir nästan alltid fel när någon känner att föräldrar gynnar ett av flera syskon.

I en del fall kan det säkert vara så att föräldrar faktiskt har en "favorit", men det är väldigt vanligt att man som förälder ser en svaghet (permanent eller tillfällig) hos ett av sina barn, och känner ett behov av att ge lite extra stöd. Det stödet kan handla om prylar/pengar, men även om långa samtal, att finnas i en kris. Det är också vanligt att de barn som inte behöver det här stödet känner sig orättvist behandlade. Vilket jag personligen tycker är helt fel. Låt föräldrarna försöka vara bra föräldrar på sitt sätt.

 

[Dave Alexander]

Tvärtom. Våra föräldrar behandlade oss alla lika, gav alla lika mycket och samma förutsättningar. Dom har gått bort för länge sedan men de var väldigt noga med att vara rättvisa. Det har lett till att alla har nu ett fantastiskt förhållande och alla hjälper varandra. Och det handlar alltså inte om pengar.
Hur är det förvrängt? Tycker du att det är ok att behandla barnen orättvist? Ha favoritbarn?

Ett par få två barn. Mats och Markus. Den ena är blyg, snäll och alltid hjälpsam. Gör succé i både grundskolan och gymnasiet, går vidare och läser till veterinär, gifter sig och skaffar sina egna barn som han älskar.
Mats däremot, redan vid fyra års ålder börjar spåra ur. Redan vid 11 års ålder är socialen inkopplat. Våld i skolan och mycket små brott. Vid 15 börjar Mats knarkar och göra inbrott för att finansiera det. Han har redan stulit och lurat till sig det mesta av föräldrarnas sparade pengar. 22 år gammal åker på ett 2 årig fängelsestraff för rån och misshandel. Sätt dig i mammans ställe. Ska hon fortfarande behandla bägge sinna söner lika, även om Mats har misshamdlat henne flera gånger. Mats känner ingen skuld för något och struntar i alla konsekvenserna. Mats och Markus föräldrar har aldrig prioriterat någon av sinna söner framför den andra. Inga andra närstående begriper hur hon har stått ut.
Livet är varken rättvist eller enkelt min vän.