Föräldrar sålde hus långt under marknadsvärde till min syster

[Nötegårdsgubben]

Det här med "förskott på arv" verkar helt absurt. Om jag får 100 tusen i gåva som räknas som förskott, och sedan när föräldrarna dör så har dom bara 50 tusen i tillgångar som jag och brorsan ska dela på, blir jag ersättningsskyldig då?

Nej, under de omständigheterna blir du aldrig återbetalningsskyldig.

För det första så finns mer än 25 % av arvet kvar, så din bror kan få ut sin laglott, som då alltså är 37.500 kr (25 % av 150.000).

För det andra måste det ha funnits ett syfte att runda din brors arvsrätt. Att ge miljonvärden till den ena arvingen utan att någon uppenbar kris föreligger samtidigt som den andra får noll och det sen inte finns några betydande värden kvar i dödsboet (det där sista vet jag inget om i TS fall som liknelsen i övrigt är tillämpbar på), då kan regeln bli aktuell.

Som tidigare nämnts är det då 7 kap. 4 § ärvdabalken man tillämpar. Som vanligt med arvsrätt gäller det dock att den förfördelade klagar. Det finns ingen myndighet som på eget bevåg hjälper en med det här, utan det är en fråga man som arvinge måste känna till och driva själv.

 

[pacman42]

@pacman42 - förfördelad=få en sämre fördelning

SAOL: för|för·dela [fö`r‑] verb ~de ~t
• behandla orättvist

Efter en genomgång av flera olika källor så säger ungefär hälften att det är negativt, men hälften att det kan vara orättvist åt bägge håll. Misstänker att ordet håller på att byta användning.

Med det sagt så vet jag egentligen vilken väg ordet skall användas, jag var bara slarvig när jag skrev på telefonen. Tack för att du lyfte att jag skrivit fel dock.

 

[Project Mellangården]

Låter inte detta som att det kan finnas undantag från den regeln?

"Det förstärkta laglottsskyddet
Det finns också situationer när gåvogivaren klargjort att en gåva inte ska vara förskott på arv, gåvan överlåtits till annan än bröstarvinge eller då det inte finns tillräckligt med tillgångar i dödsboet för att kompensera en bröstarvinge som sammantaget erhållit mindre än övriga. Även om avräkning egentligen ska ske. I det fallet kan en skyddsregel som framgår av 7 kap. 4 § ärvdabalken vara aktuell, även kallad det förstärkta laglottsskyddet.

Om man kan visa att en person under i sin livstid med syfte att i förväg ordna successionen (dvs. i planerade syfte fördela sitt framtida arv) genom att skänka bort tillgångar, kan vid vissa omständigheter gåvotagare för sådana gåvor tvingas att återbära dessa till dödsboet eller utge en ersättning motsvarande dess värde. Detta kallar man att gåvan är att likställa med testamente. Värdet som beaktas enl. denna regel är värdet gåvan har vid tillfället för beräkning av laglotten, alltså inte vid gåvotillfället."

Jo, det förstärkta laglottsskyddet innebär såklart en inskränkning i en persons möjlighet att genom gåvor gynna en arvinge framför en annan. Jag uppfattar att det förstärkta laglottsskyddet, förenklat, att en gåva som till syftet är att likställa med testamente kan komma att ingå i den avlidnes kvarlåtenskap (det som arvingarna ska dela på). För att det förstärkta laglottsskyddet ska bli aktuellt brukar krävas att gåvogivaren när gåvan görs väntar sig döden inom jämförelsevis kort tid (genom exv ett besked om aggressiv cancer) och därmed inte längre ser sig ha nytta av egendomen. Det brukar annars krävas att gåvogivaren inte tar några egentliga konsekvenser av gåvan (genom att exv förbehålla sig nyttjanderätt till en fastighet som ges bort).

Men det verkar inte finnas en bestämmelse av den innebörd som Timmelman påstår. D.v.s att gåvor, där förbehåll gjorts för att gåvan inte är förskott på arv, ska räknas som förskott på arv om det saknas tillgångar i dödsboet.

Som redan påpekats ställs det höga beviskrav för att det förstärkta laglottsskyddet ska bli aktuellt.

I sak tycker jag att det som TS föräldrar och syster har gjort är helt fruktansvärt. Jag tycker inte heller att det är otacksamt om barn i framtiden föreställer sig att de ska få ett arv. Arv kan vara det som avgör om släkten/familjen i generationer får det gott ställt eller inte.

Det ligger i de allmänmänskliga spelreglerna att man som barn har rätt att förvänta sig att ens föräldrar vill en väl, och föräldrar är (moraliskt) skyldiga att behandla sina barn rättvist. Givetvis finns undantag, men vi kan inte utgå från att TS gjort sig förtjänt av denna behandling.

/PM

 

[Rebecka Svärdh]

Jag har ett dilema. Jag har fått redan på att för några år sedan, utan min vetskap, så blev det ett ägarbyte.

Mina föräldrar köpte ett hus för permanentboende att hyra ut till min syster för 15 år sedan. Byggnaderna är placerade på en arrendetomt med årlig avgift. Nu har jag fått reda på att min syster för några år sedan "tog över" huset och jag vill reda ut om allt gick rätt till.

Marknadsvärdet är ca 2.6 miljoner baserat på 4 andra försäljningar på samma gata och i liknande skick och utförande och som också såldes ungefär samtidigt som min syster tog över huset.

Jag vet att mina föräldrar hade ett lån på cirka 600.000kr på huset och min syster löste detta lånet i samband med övertagandet.

När jag frågar hur de tänkte angående om det var rättvist mot deras andra barn så resonerade de som så att de tyckte huset var mindre värt (ca 1.8m) än vad jag fick fram marknadsvärdet till (2.6m) men de tog inte någon mäklare eller liknande till hjälp så hur kan de veta då? De tyckte också att det var rätt att räkna av hela hyran som min syster betalt till dem under de 10-12 år som hon hyrde huset av dem. Samt att min syster och hennes man faktiskt renoverat och förbättrat en del på fastigheten genom åren (dock så vet jag att mina föräldrar alltid betalade för allt material, alla nya verktyg som behövdes och även lön vilket gavs som avdrag på hyran).

Som jag förstått det har hon alltså tagit över ett hus värt ca 2.6m genom att enbart betala för återlösen av ett lån på ca 600.000kr.

Det jag nu vill reda ut är om det de gjort är korrekt juridiskt eller jag har rätt som känner mig lurad på mitt framtida arv.

Vi är de enda två barnen och båda är bröstarvingar.

Jag tycker att de borde pratat med mig också och att vi tillsammans skulle ha värderat huset till rätt marknasvärde och sedan skulle min syster köpt huset till det priset. Sedan hade de kunnat behålla pengarna själva eller om de velat så då delat 50/50 på dem mellan oss två barn.

De borde absolut involverat dig.
Föräldrars orättvisor är svåra att ta. Jag har varit ensamstående mamma till mina barn från 4 års ålder. Min bror gift med två inkomster. Mina föräldrar tog lån på 800000 åt min bror och han behövde inte ens betala ränta. Han däremot har sparat pengar på ett sparkonto och jag fick det knappt gå runt. Det svider och orättvisor skapar förbittring oavsett vad föräldrar "får" göra.
Jag tycker absolut du ska prata med din syster och dina föräldrar. Ska systern nu sälja huset kan ju du få del av vinsten. Förstår mycket väl dina funderingar, din irritation och sorg

 

[cbrolin]

”Jag förstår vad det betyder men du gör det tydligen fortfarande inte. Varför skulle dottern behöva ta ett lån om hon ska hyra bostaden av föräldrarna?”

Du uppfattar det fel. Om dottern kunde låna själv hade hon inte behövt föräldrarnas hjälp.

”Vidare är det inte jag som antar att kontantinsatsen var noll kronor. Det är du! Ganska ovanligt att en bank går med på det om det var ett bolån.”

Läs mina andra svar. Säger att det är det enda som TS har ”rätt” till. Ej värdeökningen.

”Och slutligen, vad fick sonen vid investeringstillfället? Hade han fått samma vore det ju inget att orda om nu men så vitt vi vet fick han ingenting alls. Och han var okej med det eftersom det dottern fick var inte ett lån utan rätten att hyra ett hus som ägdes av föräldrarna till självkostnadspris.”

Saknas balanserad information. Framgår att inte om TS äger en bostad och står på egna ben.

Jag skrev inte att dottern kunde låna själv.

Och om nu kontantinsatsen inte var noll så hade det inte heller räckt med ett lån. Dottern skulle dessutom behövt en kontantinsats för att kunna köpa huset.

Allt tyder på att föräldrarna ägde huset ända tills dottern tog över. Dottern betalade hyra, inte ränta till föräldrarna. Föräldrarna bekostade underhåll och förbättringar. De betalade tom lön till dottern och hennes respektive för deras arbete med huset. Samt det rent formella.

Hade man avsett att dottern skulle ha ägt huset från början hade det väl varit betydligt enklare att dottern lånade av sina föräldrar istället för av banken? De hade kanske kunnat öka lånet på deras egna bostad om de nu ägde den alternativt gå i borgen för dottern. Oavsett så ansåg i alla fall banken att de hade nödvändiga ekonomiska resurser för att köpa ytterligare en bostad.

Mitt resonemang blir väl inte mindre relevant om TS är bostadslös? Men tror knappast det är gruppen bostadslösa som håller till på BH.

 

[Niclas Gustafsson]

Det var väl en underlig definition du har av generositet.... Det är väl självklart att det aldrig kan bli någon millimeterrättvisa mellan t ex barn.
Om man som förälder inte förstår skillnaden mellan millimeterrättvisa och "ett par miljoner" är det bara att beklaga.

/Krille

fast nu är det ju inte ett par miljoner det handlar om. Om minnet inte sviker mig så handlar det om 1,8 miljoner mer eller mindre. Där OP gjort en högst amatörmässig uppskattning på marknadsvärde till 2,6 mkr, baserat på omkringliggande fastigheter, som vi får anta INTE är arrendetomter. Dvs 1,8 lär ju va hyffsat nära marknadspris ändå. Som mest är det alltså, om man ska gå efter OPs ord 800000 som ”fattas”. Alltså 400000 som skulle varit ”hans” pengar vid ett framtida arv.
Därtill så har föräldrarna ALDRIG nyttjat huset själva, utan hjälpte systern redan från början. Så allt över 600000 är ju en ren vinst för föräldrarna. Arvet kommer alltså att va 1,2 miljoner MER än om de inte skulle ha hjälpt systern med sitt hus, för det är ju ändå hennes hus och inte deras. Allt de gjort har varit att hjälpa till med lånet.
med andra ord OP gnäller som en bäbis för att han inte får MER pengar än 600k EXTRA när de dör eftersom han ville ha 1 mille. Buääääääää!!!!!

 

[cbrolin]

Det har ju i praktiken aldrig varit föräldrarnas hus. jag hade vägrat att sälja till mitt barn för mer än pengarna jag la ut så att jag gick jämt upp, så att föräldrarna tog så pass mycket betalt som de ändå gjorde ser jag som rätt märkligt gjort av en förälder.

Hur mycket hade du begärt om värdet på ditt hypotetiska hus hade gått ner?

 

[Nötegårdsgubben]

ha hjälpt systern med sitt hus, för det är ju ändå hennes hus och inte deras.

Nu får du nog läsa TS lite noggrannare. Du hittar på och fyller i luckor så att det passar din historia.

Läser du på kommer du exempelvis märka att det inte på något vis var systerns egendom ursprungligen, hon fick till och med betalt för att renovera huset. Hon var med andra ord rakt av en hyresgäst.

 

[cbrolin]

Hade det varit mitt syskon och mina föräldrar hade jag i rättvisans namn resonerat så här:

Föräldrarna köpte ett hus åt mitt syskon för x00 000 kr varav 600 000 kr lånades på bank.
När huset 15 år senare skrivs över på mitt syskon tycker jag det är rimligt att syskonet betalar tillbaka hela köpeskillingen till föräldrarna + en moderat ränta. Hela summan är att betrakta som ett lån.
Hyran som betalats under åren ska naturligtvis inte efterskänkas då de inte betalat mitt boende under samma period och de pengar som föräldrarna lagt ut på renovering av huset ska också återbetalas då det är syskonet som dragit nytta av renoveringen, inte föräldrarna.

Den värdeökning som fastigheten haft under 15 år är bara att gratulera syskonet till. Jag hade inte varit villig att betala pengar åt andra hållet om fastigheten sjunkit i värde så varför skulle jag ha del av ökningen?

Summa summarum:
Det mina föräldrar gett åt mitt syskon är köpeskillingen - vad mitt syskon nu betalat tillbaka + vad de efterskänkt i hyra + vad de betalat för renovering av huset. Om de vill vara rättvisa ger de mig samma sak men hur det vill göra är självklart 100% upp till dom.
Kommer jag se annorlunda på min relation till mina föräldrar och min relation med mitt syskon beroende på hur föräldrarna och mitt syskon agerar? Ja, självklart.

Om värdet sjunkit, tror du då att system hade velat betala ett överpris för huset?

Hur hade du och ni som röstat upp detta upplägg om det hade varit någon utomstående och inte en person inom familjen, dvs en neutral person, som hade hyrt huset under ska dessa år?

 

[cbrolin]

Korrekt!

Fel!

 

[Krille4]

fast nu är det ju inte ett par miljoner det handlar om. Om minnet inte sviker mig så handlar det om 1,8 miljoner mer eller mindre. Där OP gjort en högst amatörmässig uppskattning på marknadsvärde till 2,6 mkr, baserat på omkringliggande fastigheter, som vi får anta INTE är arrendetomter. Dvs 1,8 lär ju va hyffsat nära marknadspris ändå. Som mest är det alltså, om man ska gå efter OPs ord 800000 som ”fattas”. Alltså 400000 som skulle varit ”hans” pengar vid ett framtida arv.
Därtill så har föräldrarna ALDRIG nyttjat huset själva, utan hjälpte systern redan från början. Så allt över 600000 är ju en ren vinst för föräldrarna. Arvet kommer alltså att va 1,2 miljoner MER än om de inte skulle ha hjälpt systern med sitt hus, för det är ju ändå hennes hus och inte deras. Allt de gjort har varit att hjälpa till med lånet.
med andra ord OP gnäller som en bäbis för att han inte får MER pengar än 600k EXTRA när de dör eftersom han ville ha 1 mille. Buääääääää!!!!!

Nu får du nog läsa TS inlägg igen och undvik sen gärna att hitta på när du är osäker.

/Krille

 

[Niclas Gustafsson]

Nu får du nog läsa TS lite noggrannare. Du hittar på och fyller i luckor så att det passar din historia.

Läser du på kommer du exempelvis märka att det inte på något vis var systerns egendom ursprungligen, hon fick till och med betalt för att renovera huset. Hon var med andra ord rakt av en hyresgäst.

hm. Stod det inte att hon fick avdrag på hyran när de renoverade för inköp av verktyg osv? Och eftersom tom OP verkar oinsatt i deras upplägg så kan ju hyra och avbetalning vara samma sak. Det vet vi inte. Hon behövde mao inte göra avbetalningar på huset de månader hon hade tajtare budget pga renoveringar. Så tolkade jag det. Och det är väl inte orimligt att låta sånt ske som förälder?! Om ”hyran” täcker deras avbetalning till banken så får man väl se det som att hon betalade av via föräldrarna. Eller?

 

[cbrolin]

Kanske inte så mycket med just det du skrev i det inlägget. Men snarast med vad du tycks anse vara rättvist.
Med hänsyn till svaret du just gav mig. Så undrar jag hur mycket du då anser att systern borde ha betalat till föräldrarna i tråden?

Det har jag redan skrivit. Systern borde fått köpa huset till marknadspris.

 

[Nötegårdsgubben]

Stod det inte att hon fick avdrag på hyran när de renoverade för inköp av verktyg osv?

Jo. På hyran. Allt betalt av fastighetsägaren.

Jag tolkade det iofs. som att det var arbetet de fick avdrag på hyran för, medan föräldrarna betalade för material och verktyg direkt, men det går nog att tolka olika, och spelar ju ingen roll, då det är föräldrarna som betalat oavsett.

mina föräldrar alltid betalade för allt material, alla nya verktyg som behövdes och även lön

 

[Mony]

Vilken storm av känslor och totalt olika sätt att hantera TS dilemma. Detta bevisar att arv/rättvisa är ett område som berör djupt hos många.

Grundproblematiken är att det handlar inte bara om pengar. Det handlar lika mycket om att bli lika behandlad, sett och hörd av sina föräldrar. Det är därför det gör så ont. Jag tror få människor skulle bara acceptera och gå vidare, även om många ger TS just detta rådet.

Sveket kommer att finnas där som ett sår för resten av livet. Visst, man kan bryta med alla och försöka fokusera på det man själv har skapat för att på så sätt låta såret få en skorpa som man kanske kan låta bli att skrapa hål på. Men detta kommer skapa nya sår. Sår om att ens egna barn inte kommer att ha någon nära relation med farföräldrar, faster, kusiner. Sår om en innerlig önskan om att bli sedd av sin förälder även om man blir 70 år.

Jag beklagar verkligen din situation, TS. Ta till dig de goda råd som du resonerar med i denna tråd och försök ignorera alla elaka kommentarer.