Det är klart att det är orättvist att gynna ena barnet. Det är de som gör så – föräldrarna och systern i det här fallet – som drar in pengar i relationerna, inte den som blir förfördelad.
Det finns en bra bok om en sådan situation, "Arv och miljö" av den norska författaren Vigdis Hjorth. Rekommenderas!
Det finns en bra bok om en sådan situation, "Arv och miljö" av den norska författaren Vigdis Hjorth. Rekommenderas!
Jag tycker tvärtom att det är du som fällt flera tvärsäkra kommentarer, som inte helt verkar stämma.timmelstad skrev:
Precis som Nissens påpekade är det mycket enkelt gjort att vid lämnande av gåva till bröstarvinge förtydliga att gåvan inte utgör förskott på arv. Görs sådant förbehåll är det aldrig fråga om något förskott på arv. Det är en gåva, helt enkelt,
Jag hittar inget stöd för att en gåva, där förbehåll gjorts för att gåvan inte utgör förskott på arv, skulle kunna omklassificeras som förskott på arv, beroende på om arvlåtarens dödsbo saknar tillgångar.
Jag vill dock alltid lära mig nya saker.
Var finns bestämmelsen som reglerar att gåvor som inte utgör förskott på arv under vissa omständigheter kan omklassificeras till förskott på arv beroende på dödsboets tillgångar?
/PM
Framgår det någonstans vad dottern har betalat eller är det bara antaganden? Sedan finns det något som heter gåva mot motprestation som i stora drag innebär att den som tar emot gåvan står för kostnaderna det medför för givaren, tex att lösa en skuld som rör egendomen. Har inget med arv eller förskott på arv att göra. I ett fall som detta skulle det kunna ses som ett lån.
Låter inte detta som att det kan finnas undantag från den regeln?P Project Mellangården skrev:
"Det förstärkta laglottsskyddet
Det finns också situationer när gåvogivaren klargjort att en gåva inte ska vara förskott på arv, gåvan överlåtits till annan än bröstarvinge eller då det inte finns tillräckligt med tillgångar i dödsboet för att kompensera en bröstarvinge som sammantaget erhållit mindre än övriga. Även om avräkning egentligen ska ske. I det fallet kan en skyddsregel som framgår av 7 kap. 4 § ärvdabalken vara aktuell, även kallad det förstärkta laglottsskyddet.
Om man kan visa att en person under i sin livstid med syfte att i förväg ordna successionen (dvs. i planerade syfte fördela sitt framtida arv) genom att skänka bort tillgångar, kan vid vissa omständigheter gåvotagare för sådana gåvor tvingas att återbära dessa till dödsboet eller utge en ersättning motsvarande dess värde. Detta kallar man att gåvan är att likställa med testamente. Värdet som beaktas enl. denna regel är värdet gåvan har vid tillfället för beräkning av laglotten, alltså inte vid gåvotillfället."
Redigerat:
Det var väl en underlig definition du har av generositet.... Det är väl självklart att det aldrig kan bli någon millimeterrättvisa mellan t ex barn.Niclas Gustafsson skrev:
Om man som förälder inte förstår skillnaden mellan millimeterrättvisa och "ett par miljoner" är det bara att beklaga.
/Krille
Redigerat:
Oj vad det saknas kommunikation i TS familj. Dessutom blandat med ett konstigt upplägg. Detta kommer inte att sluta väl om inte föräldrarna lyckas gjuta olja på vågorna.
Upplägget att förälderna köper huset, står för renoveringar och förbättringar men samtidigt får en hyra på ett för oss okänt belopp är bara korkat. Vem har stått för driften av huset? Om det var föräldrarna som stog för driften täckte hyran den biten och räntan på lånet?
Syskonet skulle ha köpt huset och föräldrarna borde ha gått i borgen eller stått med som medlåntagare. Har syskonet inte klarat av att stå för kontantinsatsen så borde föräldarna redan då kompenserat TS för detta.
Nu får jag känslan att syskonet har fått kontantinsatsen och renoveringar åtminstone. Nu har föräldrarna tagit den ekonomiska risken med huset, had huset gått sjunkit i värde så hade syskonet knappast tagit över huset. Hur tänker föräldrarna när de gör något sånt här utan att kommunicera med alla barnen så att alla vet hur det är tänkt att upplägget ska vara?
Har full förståelse för att TS är besviken. Föräldrar har ett ansvar för att relationen mellan vuxna barn är fortsatt god. Vi vet inte om syskonet på något sätt har manipulerat föräldrarna?
Upplägget att förälderna köper huset, står för renoveringar och förbättringar men samtidigt får en hyra på ett för oss okänt belopp är bara korkat. Vem har stått för driften av huset? Om det var föräldrarna som stog för driften täckte hyran den biten och räntan på lånet?
Syskonet skulle ha köpt huset och föräldrarna borde ha gått i borgen eller stått med som medlåntagare. Har syskonet inte klarat av att stå för kontantinsatsen så borde föräldarna redan då kompenserat TS för detta.
Nu får jag känslan att syskonet har fått kontantinsatsen och renoveringar åtminstone. Nu har föräldrarna tagit den ekonomiska risken med huset, had huset gått sjunkit i värde så hade syskonet knappast tagit över huset. Hur tänker föräldrarna när de gör något sånt här utan att kommunicera med alla barnen så att alla vet hur det är tänkt att upplägget ska vara?
Har full förståelse för att TS är besviken. Föräldrar har ett ansvar för att relationen mellan vuxna barn är fortsatt god. Vi vet inte om syskonet på något sätt har manipulerat föräldrarna?
Kanske inte så mycket med just det du skrev i det inlägget. Men snarast med vad du tycks anse vara rättvist.C cbrolin skrev:
Med hänsyn till svaret du just gav mig. Så undrar jag hur mycket du då anser att systern borde ha betalat till föräldrarna i tråden?
Tycker istället att du skall kolla upp dina tvärsäkra påståenden. Du har ingen som helst källhänvisning eller något annat som styrker det du påstår. Jag litar mer på jurister än på något tyckande i ett forum.
Så, visa en pålitlig källa som säger att en gåva som skriftligen getts med klausulen att det inte är förskott på arv ändå kan ”klassas om” till motsatsen.
Tills du kan bevisa det så tolkar jag ditt tvärsäkra påstående som rent hittepå.
Jag vill lägga in en omständighet i denna diskussion som jag anser kan sätta ett nytt ljus på avsnittens vara eller icke vara. I TS fall handlar det "endast" om TS och hans syster, åtminstone vad som framgått hittills.
En person i en familj nära mig är i en liknande situation: Två levande föräldrar (gifta) och två söner. Den äldre sonen valde att dela sitt liv med en inte helt frisk kvinna. (Jag är inte psykolog, så jag får höfta till med sociopat, antisocial beteendestörning eller psykopat.)
Föräldrarna sålde sitt hus till den äldre sonen och kvinnan (ratio 25%-75%) till ett pris en bra bit under marknadsvärdet. Ingen kompensation till yngre sonen. Föräldrarna har lagt all sin energi på att hålla äldre sonens näsa över vattenytan i den katastrof till relation han valt att leva i.
Den yngre sonen (med fru) var under många år föräldrarnas stöd och dumpningsplats för all negativitet som äldre broderns liv utsatte dem för. Till slut drog yngre sonen ett streck i sanden och sa att "Nu pallar jag inte längre. Jag kan inte se på hur mina älskade föräldrar bryts ned av min brors dåliga livsval. Så om ni inte börjar sätta gränser mot bror så måste jag bryta med er, jag måste tänka på min egen mentala hälsa". Föräldrarna ignorerade detta, så nu har yngre sonen ingen kontakt med någon i familjen längre.
Den yngre sonen är helt övertygad om att äldre broderns partner kommer göra allt hon kan för att se till att yngre brodern inte får någonting av arvet. Äldre brodern kommer troligen inte våga/orka försöka få till någon rättvisa, om han ens vill det.
Så frågan är ifall arvsrätten är så förlegad och felaktig ändå. I fallet jag beskriver är det alltså en person helt utan släktskap som tagit sig in i en familj och gör allt hon kan för att tillskansa sig familjens pengar...på yngre sonens bekostnad.
Ni som råkat ut för en äkta psykopat vet hur otroligt manipulativa de är, och hur personlighetsförändrade vissa människor blir som inte klarar av att stå emot dem.
En person i en familj nära mig är i en liknande situation: Två levande föräldrar (gifta) och två söner. Den äldre sonen valde att dela sitt liv med en inte helt frisk kvinna. (Jag är inte psykolog, så jag får höfta till med sociopat, antisocial beteendestörning eller psykopat.)
Föräldrarna sålde sitt hus till den äldre sonen och kvinnan (ratio 25%-75%) till ett pris en bra bit under marknadsvärdet. Ingen kompensation till yngre sonen. Föräldrarna har lagt all sin energi på att hålla äldre sonens näsa över vattenytan i den katastrof till relation han valt att leva i.
Den yngre sonen (med fru) var under många år föräldrarnas stöd och dumpningsplats för all negativitet som äldre broderns liv utsatte dem för. Till slut drog yngre sonen ett streck i sanden och sa att "Nu pallar jag inte längre. Jag kan inte se på hur mina älskade föräldrar bryts ned av min brors dåliga livsval. Så om ni inte börjar sätta gränser mot bror så måste jag bryta med er, jag måste tänka på min egen mentala hälsa". Föräldrarna ignorerade detta, så nu har yngre sonen ingen kontakt med någon i familjen längre.
Den yngre sonen är helt övertygad om att äldre broderns partner kommer göra allt hon kan för att se till att yngre brodern inte får någonting av arvet. Äldre brodern kommer troligen inte våga/orka försöka få till någon rättvisa, om han ens vill det.
Så frågan är ifall arvsrätten är så förlegad och felaktig ändå. I fallet jag beskriver är det alltså en person helt utan släktskap som tagit sig in i en familj och gör allt hon kan för att tillskansa sig familjens pengar...på yngre sonens bekostnad.
Ni som råkat ut för en äkta psykopat vet hur otroligt manipulativa de är, och hur personlighetsförändrade vissa människor blir som inte klarar av att stå emot dem.