Fast i livet och relation pga. husköp

[Einh]

Du skriver att du och din partner är för olika som personer. Men det måste du ju ha vetat innan ni köpte huset? Olikheten kan ju ha varit varför du blev attraherad av din partner i första laget? Det är ju en del av ens personlighet.

Sen tycker jag som de flesta andra att du ska bo in dig ett tag innan du gör ett förhastat beslut. Alla omställningar är omvälvande och jobbiga. Så det är inget konstigt att du känner en längtan till det som har varit och som känns tryggt och vant för dig. Men vi växer aldrig som personer om vi endast håller oss till det som vår hjärna bedömer är tryggt och vant.

Försök att hitta positiva aspekter med ditt nya boende. Kanske kan du slappna av i trädgården med en kall öl en varm sommarkväll lättare än vad du kunde när du bodde i lägenhet. Kanske kan du lättare anordna stora fester nu när du har en tomt och grillplats etc.

Så mitt råd till dig är att bo in dig ett tag och fokusera på det positiva med ditt nya boende. Därefter kan du återkomma till denna tanke och överväga fördelar och nackdelar och komma fram till ett beslut som känns bra för dig.

 

[mxjolle]

Även om det finns sanning i allt jag sagt hittills så är det faktiskt vetskapen om värdeminskningen som ger mig störst ångest och att vilja överge skeppet innan det sjunker helt. Man blir ju låste om man behöver realisera allt sitt kapital.

Förstår din känsla. Det är många som "sitter fast" i sina hus i dessa tider med räntehöjningar och värdeminskningar. Vissa väntar på bättre tillfälle, andra måste sälja och resterande ska inte flytta överhuvudtaget i närtid.

Men ert skepp (huset) kommer inte att sjunka helt

 

[Janus82]

Jag har märkt att det är ofta i livet som vi människor beter oss som en fågel i en bur. Så fort vi känner oss instängda så vantrivs vi och vill fly till varje pris. Men om buren bara försvinner så sitter vi gärna kvar på samma plats som innan.

Vad jag menar med det är att det finns en risk för att all din önskan om att skiljas, flytta och fly beror på att du inte kan göra det. Om du bara hade haft möjligheten så hade du säkert trivts mycket bättre. Se till att verkligen vara 110 % säker på att du vill skiljas och att det bara inte är allmänna flyktkänslor som du har. För en önskan om att fly från barn, fru, hus, jobb och allt annat kommer med jämna mellanrum i livet men om man agerar på de impulserna så skapar man bara mer olycka för sig själv än om man tar det lugnt och sitter still.

 

[Viktor.J]

I början på året köpte vi ett hus som vi förälskade oss i. Det var budgivning mellan oss och en till. Huset slutade på utgångspriset och enligt säljaren var det ca 25% dyrare att bygga. Vi kände att vi gjort ett kap. Jag förstår att man köper ett hus för att trivas och inte i spekulativt syfte. Men, nu känner jag att hus inte är något för mig och att jag vill bo i stan, något min respektive inte alls vill. Jag är därför något inställd på att separera för att leva mitt liv på mina villkor. Problemet är bara att vi är högt belånade (inga problem att gå runt) och att huset enligt mäklaren inte kan förväntas dra in samma summa som vi betalade utan snarare någonstans 10-15% under. Det skulle innebära en stor ekonomisk förlust för oss utan någon som helst kapital kvar. Därav känner jag mig helt fast och olycklig i en situation som jag ångrar djupt.

Vad tycker ni att jag ska göra?

vad du ska göra ?

1: jobba på din relation
2: acceptera en dålig affär och lär dig vara mer riskmedveten
3: acceptera din tillvaro och lär dig gilla villalivet

 

[ajn82]

Låt partnern bo kvar i huset och flytta till en hyresrätt i staden? Sälj sen om ett par år när marknaden återhämtat sig.

 

[Afterquake]

Även om det finns sanning i allt jag sagt hittills så är det faktiskt vetskapen om värdeminskningen som ger mig störst ångest och att vilja överge skeppet innan det sjunker helt. Man blir ju låste om man behöver realisera allt sitt kapital.

Är det värdeminskningen som slår hårdast så är det ju bara att stanna kvar.
Hela bostadsmarknaden upplever en värdeminskning just nu pga höga räntor. Att du säljer och flyttar till en lägenhet ändrar inte det. Du säljer ett hus som har minskat i värde jämfört med vad ni köpte det för, och köper en lägenhet som också har minskat i värde sedan den tiden.
Så värdeminskningen är gjord, den kommer du inte ifrån. Det är inte husets fel, det är köptiden och nuvarande ränteläge.
Vi sitter i exakt samma läge, och det är rejält tråkigt. Vårt hus har tappat ca 15% i uppskattat värde men våra månadskostnader har exploderat. Det är jävligt trist. Men det är den tid vi lever i nu, när ränteläget stabiliseras kommer priserna fortsätta öka och tillslut har de "kommit ikapp" tappet.
Tänk såhär, priserna nu är egentligen bara tillbaka på det de var innan Coronapandemin slog till. Så man skulle kunna se det som att den galna prisökningen som skedde då har återställts.

Byggprojekten minskar alltmer just nu pga ränteökningarna. Samtidigt fortsätter den vuxna befolkningen att öka stadigt.
Så priser på bostäder kommer att öka. När det är dyrt att bygga nytt ökar även priserna på befintligt, för tillgången på bostäder blir mindre och mindre i förhållande till befolkningen.

Skit i tankarna på värdeminskningen, den ökade kostnaden i samhället får du stå ut med oavsett om det är hus eller lägenhet du bor i.
Se över om ni vill vara ihop, det är där frågan är. Ett husköp är ändå en stor investering inför framtiden, så uppenbart verkar ni intresserade av att sträva framåt.
Just nu är Sverige inne i en tuff period, särskilt för sådana som oss som precis gett sig in på marknaden och känner av det extra mycket. Se till att göra upp en gemensam budget där ni styr hur mycket inkomster/utgifter ni har och hur ni kan sträva för att strama åt. Sen accepterar man att de närmsta 2-3 åren inte kommer vara lyxiga

 

[Posselosse]

Parterapi/samtal kanske kan hjälpa på något plan?

 

[hempularen]

Tycker ni att jag borde ge huset en längre chans och för det fallet det inte funkar eller känns bra förhoppningsvis ta ställning på nytt? Kanske när marknaden är bättre också? Ska ju egentligen inte vara ett skäl till att stanna men samtidigt vill man inte försätta sig själv och andra i djupare skit än nödvändigt.

Ja, jag tror du borde ge huset (och relationen) en längre chans.

När jag och min fru flyttade ihop till vårt första hus, så var det viss ångets framförallt från hennes sida, hon var van vid livet innanför tullarna. Men hade bott några år i tonåren i Solna. Jag hade flyttat till Stockholm 7 år tidigare, så jag var inte lika fast innerstadsrotad.

Men hennes bästa barndomkompis bodde nära i Vasastaden, hade aldrig bott någonannanstans, och de flyttade ut till villa i samma veva. Efter något halvår i "förorten" var hon helt förstörd, vi var där och hälsade på, hon tjatade bara om att de skulle sälja och flytta tillbaka. Kändes som separation var nära. Detta var just när finanskrisen slog till i början av 90 talet. Att sälja var helt omöjligt, bankerna hade i princip stängt ned all verksamhet. Gick i princip inte att ens ge bort ett hus då.

Nu drygt 30 år senare trivs de båda bra i sitt hus...

 

[Huddingebo]

Ja det är ödsligt där vi bor och beroende av bil. Jag är ett för socialt djur för att leva huslivet. Vill bo i stan och vara en främling bland många.

Detta borde du ju för sjutton ha övervägt innan ni skaffade gemensam bostad.
Att hålla på och vela och på kort tid ändra sig är att leka med andra människors känslor, ekonomi och hälsa.
Tyvärr tycker jag bara att du verkar tänker väldigt egoistiskt.

 

[Helena S]

Det verkar som om ditt största problem är värdeminskningen på huset och därmed känslan att vara fastlåst. Lägg ut huset till försäljning igen och se vad ni kan få in. Antingen får ni bud som är acceptabelt, bra! Eller så får ni inte ett bud som ni kan ta, vänta. Huset kommer att öka i värde med tiden, var så säker.
Jag minns en kollega som hade ångest över att de höll på att bygga ett hus som skulle bli så fruktansvärt dyrt och som låg på landet. Skulle de nånsin få tillbaka pengarna?
Huset de byggde låg i Hummelsta mellan Västerås och Enköping, det kalkylerade priset var 60.000 kr (sextiotusen). Värde idag? Kanske 7-8 miljoner. Jag tror inte hus som är hyfsat underhållna någonsin tappat i värde över tid.

 

[Mirkan]

Vad betyder det att ni vill olika? Vad vill du och vad vill din sambo?
Vad är det du saknar i ditt nya boende?
Är det umgänge med familj och vänner är kanske en gäststuga/gästrum ett alternativ för att få till ett mer socialt liv.
Om det inte är allt för långt från stan ni flyttat kanske en elcykel kan lösa endel problem.
Om det är för mycket jobb med trädgård och underhåll så kanske en så enkel sak som en robotgräsklippare hjälpa till att avlasta.

 

[LandxPelle]

En tanke är ju att du lever med dina tagna beslut? Är din partner inte mer värd än att du kan offra dig lite några år?

Det finns 3 vägvalet för dig/er.
1. Båda ni biter det sura äpplet - sälja och separera med risk för ekonomisk förlust.
2. Du sväljer din stolthet och egen vilja dvs biter själv i det sura äpplet - bor kvar och ger det en chans. Med risk att livet tillsammans blir svår och kanske inte så kul eller så får du ett nytt syn på livet och försöker.
3. Mer en fråga: har din respektive möjlighet att köpa ut dig? Så är det en lösning. kan bli ett förlust enbart för dig.

Sen finns det ett alternativ till allt och alternativ 1. Om du verkligen är bestämd och vill inte bo i hus. Kan du bo kvar tills marknaden har återhämtat sig. Men det blir en fråga hur länge det kommer dröja, 1 eller 5 år eller längre? och kommer du klara av det? eller ni leva med varandra med detta hängande i luften på obestämd tid.

Bra att vara efterklok, men du bör fundera över varför du gick med på att köpa hus om du har det som avgör om ni ska vara ihop. Det låtersom mycket annan grus fanns i "maskineriet" som borde ha pekat på det är inte bra att skaffa hus (eller för det barn som många gör för att rädda förhållandet som ändå spricker

 

[13th Marine]

Ett litet instick, vi fokuserar mycket på TS och att denne ska göra partnern nöjd genom att stanna kvar i huset. Man kan vända på det, varför ska inte partnern göra TS nöjd genom att sälja huset.

Kanske finns någon medelväg i ett radhus eller en marklägenhet?

 

[Daniel__s]

Sälj, bosätt dig i stan. Inget här kommer att förändra dig

 

[Stefan1972]

Fast allt sånt här verkar ligga i tiden? Får man fråga hur gammal ts är? Häromkring är det inget ovanligt med ganska billiga fastigheter och man får ganska stort utan att "ruinera" sig men många är unga och går för fort fram, de skaffar kille och vips ska man ha villa vovve och volvo. Tyvärr ingen eftertanke alls och många flyttar ifrån varann tidigt och en del hus står tomma för att de helt enkelt inte får sålt. Kanske betalat lite väl för att få drömmen.......noll tankar om framtiden och hur livet kan te sig vid separation. Man lever för stunden bara.