8 440 läst · 34 svar
8k läst
34 svar
Hugget som sprucket?
Alltså nu när du har väckt frågan så måste du ju testa att laga trädet! Jobbar som ortoped så drar osökt paralleller till principer för hur man lagar ben. Direkt frakturläkning åstadkommer man med exakt repostion, kompression som sedan skyddas tills det läkt. Så i detta fall se om du kan få ihop sprickan med spännband och tvingar. Dra ihop med ett par grova halvgängade rostfria skruvar och surra ihop med juteband eller så en bit upp. Låt både skruvar och banden sitta minst ett år. Blir ju dock lite fundersam på i vilken omfattning själva veden faktiskt läker… Men spännande att testa.
Jag håller med Jiji här, försök!
Enar är rätt tåliga. Stötta upp stammen/stammarna, bind ihop med lite spännband en bit upp i kronan och sedan tätt nere där det fläkt sig. Såga bort det som eventuellt dött i höst.
En hel massa enar (dock betydligt mindre) ute på vår udde har gjort sådär pga se senaste vintrarnas knas med stormar och tung snö. Folk har stöttat upp på olika sätt, och de verkar klarar det bra. Några är det kommunen som stöttat upp, men även privatpersoner, en av dem har jag stöttat upp, för det låg en lämplig sten bredvid, bara att knuffa den närmare stammen.
Enar är rätt tåliga. Stötta upp stammen/stammarna, bind ihop med lite spännband en bit upp i kronan och sedan tätt nere där det fläkt sig. Såga bort det som eventuellt dött i höst.
En hel massa enar (dock betydligt mindre) ute på vår udde har gjort sådär pga se senaste vintrarnas knas med stormar och tung snö. Folk har stöttat upp på olika sätt, och de verkar klarar det bra. Några är det kommunen som stöttat upp, men även privatpersoner, en av dem har jag stöttat upp, för det låg en lämplig sten bredvid, bara att knuffa den närmare stammen.
Har inte TS jute går det utmärkt med ett par avlagda jeansben också.F Fredrik99 skrev:Alltså nu när du har väckt frågan så måste du ju testa att laga trädet! Jobbar som ortoped så drar osökt paralleller till principer för hur man lagar ben. Direkt frakturläkning åstadkommer man med exakt repostion, kompression som sedan skyddas tills det läkt. Så i detta fall se om du kan få ihop sprickan med spännband och tvingar. Dra ihop med ett par grova halvgängade rostfria skruvar och surra ihop med juteband eller så en bit upp. Låt både skruvar och banden sitta minst ett år. Blir ju dock lite fundersam på i vilken omfattning själva veden faktiskt läker… Men spännande att testa.
Enen är Smålands landskapsträd (inte landskapsbuske)
mvh smålänning
mvh smålänning
Jag hade köpt ympvax, smetat in ytorna i det, bundit upp grenen gärna med en rehäl och knuten ögla, alltså utan att strypa trädet, ja o sedan hoppas på det bästa. Det värsta som kan hända är att du får tälja smörknivar en hel vinter, men släkt och vänner kommer älska dig, det är värt en del det med.ricebridge skrev:Nu ska jag bevisa min totala okunnighet i trädkirurgi, men innan ni skickar mig till Humortråden så ber jag ändå om ett svar…
Kan man lappa ihop ett träd, och i så fall hur?
På tomten finns en en. Ja, ett eneträd, alltså, ett ganska stort till och med, som nu gått och spruckit under sin egen tyngd.
[bild]
”Hugg ner den”, säger den k. hustrun.
”Kan man inte bara låta den vara?” säger jag, som alltid tycker att det är intressant att låta naturen ha sin gång, gammal (men misslyckad) fältbiolog som jag är.
Den k. hustrun, uppvuxen som hon är i välordnat villaområde, ger mig då en skräckslagen blick som får mitt förslag att vissna lika snabbt som trädet.
Men efter lite närmare försök att skjuta upp… ehh, jag menar, efter lite närmare funderande, slår det mig att trädet ju fortfarande delvis sitter ihop, och att den brutna delen fortfarande lever och får sin näring.
[bild]
Eftersom jag just lyssnar på en P3 Dokumentär om kärnkraftsomröstningen infinner sig då frågan om här inte finns en Linje 3 (eller snarare Linje 2). Istället för att avveckla trädet och låta det gå till slutförvar, kan man inte binda upp nedfallet, jag menar den nedfallna halvan, och hoppas på en återfusion? Växer trädet ihop igen om man gör så, eller är det min hjärna som drabbats av härdsmälta?
Jag tänker på ympning och när man sett växande träd sluka staket och cyklar och allt vad det har varit. Borde inte ett urstarkt, äktsvenskt, vikingaättat eneträd vara en-vist och segt nog att kunna växa ihop med sig självt igen? Om så, finns det något man kan eller ska göra för att underlätta? Eller har den k. hustrun rätt, hemska tanke?
Saven stiger ju i detta nu och livet återvänder både här och där, så detta borde väl vara helt rätt tillfälle? Men är det görbart, eller är jag bara en hopplös naturromantiker?
Älskade liknelsen med linje 2, hatten av för ditt sköna språkbruk!
Gips löser allt sa ortopeden.ricebridge skrev:Nu ska jag bevisa min totala okunnighet i trädkirurgi, men innan ni skickar mig till Humortråden så ber jag ändå om ett svar…
Kan man lappa ihop ett träd, och i så fall hur?
På tomten finns en en. Ja, ett eneträd, alltså, ett ganska stort till och med, som nu gått och spruckit under sin egen tyngd.
[bild]
”Hugg ner den”, säger den k. hustrun.
”Kan man inte bara låta den vara?” säger jag, som alltid tycker att det är intressant att låta naturen ha sin gång, gammal (men misslyckad) fältbiolog som jag är.
Den k. hustrun, uppvuxen som hon är i välordnat villaområde, ger mig då en skräckslagen blick som får mitt förslag att vissna lika snabbt som trädet.
Men efter lite närmare försök att skjuta upp… ehh, jag menar, efter lite närmare funderande, slår det mig att trädet ju fortfarande delvis sitter ihop, och att den brutna delen fortfarande lever och får sin näring.
[bild]
Eftersom jag just lyssnar på en P3 Dokumentär om kärnkraftsomröstningen infinner sig då frågan om här inte finns en Linje 3 (eller snarare Linje 2). Istället för att avveckla trädet och låta det gå till slutförvar, kan man inte binda upp nedfallet, jag menar den nedfallna halvan, och hoppas på en återfusion? Växer trädet ihop igen om man gör så, eller är det min hjärna som drabbats av härdsmälta?
Jag tänker på ympning och när man sett växande träd sluka staket och cyklar och allt vad det har varit. Borde inte ett urstarkt, äktsvenskt, vikingaättat eneträd vara en-vist och segt nog att kunna växa ihop med sig självt igen? Om så, finns det något man kan eller ska göra för att underlätta? Eller har den k. hustrun rätt, hemska tanke?
Saven stiger ju i detta nu och livet återvänder både här och där, så detta borde väl vara helt rätt tillfälle? Men är det görbart, eller är jag bara en hopplös naturromantiker?
En är i te särskilt rötkänsligt. Såga bort den brutna grenen och behåll resten om det inte ser allt för ila ut. Jag skulle inte försöka rädda grenen.
Bara kör, jag band ihop ett körsbärsträd som gått av på liknande sätt och det läkte jättefint.
Tyvärr finns inte trädet längre då jag var tvungen att ta ner det när det skulle grävas på tomten, annars hade du fått bild där den var ”ihopläkt”.
Tyvärr finns inte trädet längre då jag var tvungen att ta ner det när det skulle grävas på tomten, annars hade du fått bild där den var ”ihopläkt”.
Jag har "lappat" ihop fläkta träd och buskar så jag skulle försökt att rädda ett så stort eneträd. Se bara till så att barken har kontakt då det är där läkning sker. Lägg på lackbalsam eller ympvax eller liknande som "tätskikt" över. Själva "virket" läker inte ihop.