Ungefär som med tomtarrende idag då ? Fast där är det förstås på lite längre tid.hempularen skrev:
Det är nog ingen dum ide. Men ngn slags mer rim o reson än idag behövs det tycker jag.
/K
Subvention är det, om stat eller kommun bidrar till att betala den verkliga kostnaden för att äga och underhålla fastigheten/lägenheten. Det är det inte fråga om i de här fallen. Om man tar ut en hyra som motsvarar den faktiska kostnaden kan inte detta räknas som subvention, det är självkostnadspris. Oavsett "marknadshyror" och annat påfund.hempularen skrev:
Men i den verkliga kostnaden ingår ju hyra alternativt kapitalkostnad av markvärdet/fastighetsvärdet.Leffe skrev:
Och det "subventioneras" ju uppenbarligen...
/K
Jag ska inte driva vidare den här tråden längre, men måste påpeka att det faktum att målet med utförsäljningen inte är att tjäna pengar till kommunen ju är en helt annan sak än att man rear ut.LillaSandra skrev:
Om de säljer ut till marknadsvärde så blir det ingen egentlig vinst att sälja, då man förlorar lika mycket egendom som man får in pengar. Detta innebär inte att man rear ut fastigheterna.
Konjunkturen i Stockholm är stark, befolkningen där liksom i Sverige som helhet ökar, politikerna och andra styrande gör sitt yttersta för att koncentrera verksamhet till Stockholm och dess närmaste omnejd. Det gör att jag tror att det kommer inte att bli särskilt mycket billigare att köpa sin bostad där, än vad det är idag.
En kortsiktig dipp på 5% kan vi säkert få se, men det kommer snart att tas igen.
De kraftigt ökade bostadspriserna har verkligen skapat segregering i Stockholm. De som har varit med om prisrallyt, och de som inte har. De unga som inte hann med, de lågavlönade som inte fick eller hade råd att köpa och alla de som kommit från andra länder och försökt att etablera sig i samhället har ställts utanför.
Konsekvenserna av detta är att "vanligt folk" inte har råd att bo som idag. Vi kommer istället få se mera av att ett rum eller två i en lägenhet hyrs ut till människor inom lågavlönade serviceyrken, studenter och nyligen frånskilda. Garage, gillestugor, förråd och vindar byggs redan om lite här och var för att inhysa människor som söker ett billigt boende. Det finns inte en bostadsrättsförening i city som inte minutiöst gått igenom sitt hus för att se efter möjligheterna att jaga fram fler kvadratmeter att göra lägenheter av. Trenden med inneboende kommer öka starkt kommande decennium. Kanske är man tre-fyra stycken som delar på en tvåa. Kanske blir det åter normalt med föräldrar som sover i vardagsrummet, och köket blir åter en sovplats på natten. Normerna om trångboddhet kommer kännas väldigt lustiga.
Man märker nu också av att boende i Stockholm innebär att man måste inskränka en del av sitt leverne som man tidigare haft. Det finns inte plats med t.ex. bil i budgeten för en barnfamilj i stan. Radhuset i Järfälla för 2,5miljoner innebär kanske att man får stryka utlandssemestern, eller sportlovssemestern i fjällen. Det finns inte utrymme för både och. Att fundera på sommarstuga, husvagn eller båt är inte att tänka på för allt fler människor. När boendekostnaderna tenderar att ta 50-60% av den disponibla inkomsten är alla marginaler för länge sedan intecknade. Varje extra krona i kostnad måste direkt sparas in någon annanstans.
Jag tror också att vi i sinom tid kommer att få se fler som måste ha mer än ett jobb för att klara sig. Extra städjobb på kvällar eller morgnar, tidningsutbärning, eller som personlig assistent på helgerna kommer vara populärt för dem som bestämt sig för att hålla sig kvar i Stockholm. Det är redan smått omöjligt för en ensamstående att bo i stan om man inte har en inkomst i som överträffar vad som erbjuds som vårdbiträde, skolmåltidspersonal eller barnvårdare på dagis. De tvingas redan jobba så mycket övertid det går, och många har skaffat sig extrajobb. Fler människor kommer tvingas jobba betydligt mer än 40 timmar i veckan för ynnesten att bo i Stockholm.
Jag är glad över att jag flyttade därifrån för sju veckor sedan.
En kortsiktig dipp på 5% kan vi säkert få se, men det kommer snart att tas igen.
De kraftigt ökade bostadspriserna har verkligen skapat segregering i Stockholm. De som har varit med om prisrallyt, och de som inte har. De unga som inte hann med, de lågavlönade som inte fick eller hade råd att köpa och alla de som kommit från andra länder och försökt att etablera sig i samhället har ställts utanför.
Konsekvenserna av detta är att "vanligt folk" inte har råd att bo som idag. Vi kommer istället få se mera av att ett rum eller två i en lägenhet hyrs ut till människor inom lågavlönade serviceyrken, studenter och nyligen frånskilda. Garage, gillestugor, förråd och vindar byggs redan om lite här och var för att inhysa människor som söker ett billigt boende. Det finns inte en bostadsrättsförening i city som inte minutiöst gått igenom sitt hus för att se efter möjligheterna att jaga fram fler kvadratmeter att göra lägenheter av. Trenden med inneboende kommer öka starkt kommande decennium. Kanske är man tre-fyra stycken som delar på en tvåa. Kanske blir det åter normalt med föräldrar som sover i vardagsrummet, och köket blir åter en sovplats på natten. Normerna om trångboddhet kommer kännas väldigt lustiga.
Man märker nu också av att boende i Stockholm innebär att man måste inskränka en del av sitt leverne som man tidigare haft. Det finns inte plats med t.ex. bil i budgeten för en barnfamilj i stan. Radhuset i Järfälla för 2,5miljoner innebär kanske att man får stryka utlandssemestern, eller sportlovssemestern i fjällen. Det finns inte utrymme för både och. Att fundera på sommarstuga, husvagn eller båt är inte att tänka på för allt fler människor. När boendekostnaderna tenderar att ta 50-60% av den disponibla inkomsten är alla marginaler för länge sedan intecknade. Varje extra krona i kostnad måste direkt sparas in någon annanstans.
Jag tror också att vi i sinom tid kommer att få se fler som måste ha mer än ett jobb för att klara sig. Extra städjobb på kvällar eller morgnar, tidningsutbärning, eller som personlig assistent på helgerna kommer vara populärt för dem som bestämt sig för att hålla sig kvar i Stockholm. Det är redan smått omöjligt för en ensamstående att bo i stan om man inte har en inkomst i som överträffar vad som erbjuds som vårdbiträde, skolmåltidspersonal eller barnvårdare på dagis. De tvingas redan jobba så mycket övertid det går, och många har skaffat sig extrajobb. Fler människor kommer tvingas jobba betydligt mer än 40 timmar i veckan för ynnesten att bo i Stockholm.
Jag är glad över att jag flyttade därifrån för sju veckor sedan.
Swetrot: Men det är också så att lönerna i Stockholm ligger lite över medellönerna i Sverige, bla beroende på ovanstående.Swetrot skrev:
Stockholm blir ju mer och mer som på kontinenten; Köpenhamn, London mm
Man får antingen jobba extra eller dela på lägenheten eller inte bo så centralt. Egentligen är det ganska få världsstorstäder som man som student eller lågavlönad kan bo centralt i, ensam i en 2-3 rummare...
Lite synd om man har blivit van med det kanske, men man kan ju alltid flytta, som tex Swetrot gjort, Sverige har ganska gott om yta
/K
När bostadspriserna i Stockholm tagit ett nytt skutt uppåt brukar det följas av en ny pendlingsvåg med utflyttare till städer runt om i Mälardalen.Swetrot skrev:
Givetvis kommer det finnas ett fåtal som väljer att tränga ihop sig i en allt för trång storstad och jobba extra för nöjet att bo 4 pers i en central tvåa, men det kommer knappast att bli normen, när det finns lediga lägenheter att hyra eller till överkomliga priser på mindre än en timmes tågresa bort.
Det är rätt enkelt. Om det finns x bostäder i Stockholms innerstad så kan inte x*10 människor bo där, så priserna måste hamna på en sådan nivå att folk tränger ihop sig eller utesluts. Den enda lösningen är att underlätta för nybyggnation så att det kan byggas ikapp, vilket förstås kommer att ta väldigt många år. Om det ska byggas ikapp så pratar vi antingen skyskrapor, eller att man bygger bort grönområden.
Har ni läst rapporten i DN,
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=689404
där det visar sig att många inte har råd att köpa "Sverigevillan" i Sthlmskommuner. I mälardalen har man dock råd. Det intressanta är att man räknar med medianinkomst, inte medelinkomst i varje kommun. Trots en mycket mindre inkomst får man mer över om man bosätter sig 10 mil från Stockholm.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=689404
där det visar sig att många inte har råd att köpa "Sverigevillan" i Sthlmskommuner. I mälardalen har man dock råd. Det intressanta är att man räknar med medianinkomst, inte medelinkomst i varje kommun. Trots en mycket mindre inkomst får man mer över om man bosätter sig 10 mil från Stockholm.
Klas: Lönerna i Stockholm är lite högre, men det beror mest på att det finns mer kvalificerade arbeten, chefstjänstemän etc där. En "lökhackare" på donken tjänar inte mer i Stockholm än på andra platser. Inte brevbärare, personliga assistenter eller poliser heller.
Ordain: Mälardalens villapriser har också stigit med smått enorma tal de senaste fem åren, det är riktigt. Om man dock tittar på vilka det är som väljer att pendla så hittar du som regel kontorsarbetande människor med antingen väldigt fria arbetstider och möjlighet att arbeta en hel del hemifrån eller under resan. Människor med arbeten som kräver lite pendlingsovänliga tider kan inte pendla.
Hemmakatten: Jo, jag har sett undersökningen, och den bekräftar väl att ett par med högst normala inkomster har det svårt att leva och bo i Stockholm med omnejd.
Ordain: Mälardalens villapriser har också stigit med smått enorma tal de senaste fem åren, det är riktigt. Om man dock tittar på vilka det är som väljer att pendla så hittar du som regel kontorsarbetande människor med antingen väldigt fria arbetstider och möjlighet att arbeta en hel del hemifrån eller under resan. Människor med arbeten som kräver lite pendlingsovänliga tider kan inte pendla.
Hemmakatten: Jo, jag har sett undersökningen, och den bekräftar väl att ett par med högst normala inkomster har det svårt att leva och bo i Stockholm med omnejd.
>>Swetrot
Får man fråga lite om hur gammal du är och om du/ni har barn. Går dom i sådana fall i skolan.
Kommer du/ni ursprungligen från Stockholm eller är du/ni inflyttade.
Tänkter bara på att i en flytt situation så är det ganska (väldigt) mycket man måste ta i beaktning
och inte bara sin egen ekonomi.
Släkt/vänner, arbete, dagis/skola, barns vänner mm mm
Bra att du trivs efter flytten
Får man fråga lite om hur gammal du är och om du/ni har barn. Går dom i sådana fall i skolan.
Kommer du/ni ursprungligen från Stockholm eller är du/ni inflyttade.
Tänkter bara på att i en flytt situation så är det ganska (väldigt) mycket man måste ta i beaktning
och inte bara sin egen ekonomi.
Släkt/vänner, arbete, dagis/skola, barns vänner mm mm
Bra att du trivs efter flytten
Jag är 36, frugan 35. Vi väntar vårt första barn om en vecka ungefär. Jag är inte ursprungligen från Stockholm, utan flyttade för snart tio år sedan in från en liten småstad (Oxelösund), men frugan är från Stockholm. Arbetsmässigt satt min fru i "vikarieträsket" med ideliga korttidsanställningar trots fem år på universitetet och en fil.kand plus en massa annat i CV:t. Mitt avtal som försäljningschef på börsnoterat företag gick ut, och jag kände att det kunde vara dags för något annat.
Och jo, lite obekvämheter har vi fått ta som att det blir längre till släkt och vänner. Men, å andra sidan så kände vi bägge två att det var dags att växla ned lite i livet nu när det är dags för barn. Och det är svårt att få till det livet i Stockholm. Stan pulserar, och det är roligt för dem som uppskattar det. Det gör dock att priserna på bostäder är horribla, restiderna är långa och kostnadsläget är allmänt högt uppskruvat.
När vi nu bytte vår hyrestrea i Skarpnäck till en herrgård i Sandarne så har vi fortfarande lika långt i avstånd till livsmedelsbutik, stormarknad, bensinmack, pizzeria, skola och vårdcentral som man hade där, men det går snabbare att åka. Även sådant som avståndsmässigt ligger längre bort ligger inte tidsmässigt längre bort. En dryg halvtimmes bilfärd till sjukhuset i Hudiksvall 6 mil bort tar inte längre tid att köra än vad det tar att åka in till Södersjukhuset på Söder i Stockholm, om man inkluderar tiden för att hitta parkeringsplats.
Boendekostnaden här, för att bo i drygt 500m2 stort trähus med stor källare och rejält garage med plats för 4 bilar är ungefär 5000kr/mån inkl allt. (Har inga lån på kåken, eftersom den var så billig). För de pengarna får man inget boende i Stockholm för en barnfamilj. Det hamnar snarare på 12-15.000kr för ett inte allt för stort hus.
Vi trivs mycket bra, och det känns helt OK att ha tagit det här steget. Jag förstår att det kan vara svårare om man har barn i skolåldern, om man har arbete som man verkligen trivs med eller om man har sina rötter hårt förankrade i staden. Det är därför många kommer hålla sig kvar där. De ser mer fördelar med att bo i storstaden där de är vana vid hur det fungerar. Men jag tror att många som upptäcker att deras ekonomi på sin höjd tillåter ett litet radhus i Åkersberga, Järfälla eller Salem skulle fundera på om man inte istället borde kunna flytta längre bort. Även om löneläget är lite lägre, så får man mycket mer för pengarna.
Och jo, lite obekvämheter har vi fått ta som att det blir längre till släkt och vänner. Men, å andra sidan så kände vi bägge två att det var dags att växla ned lite i livet nu när det är dags för barn. Och det är svårt att få till det livet i Stockholm. Stan pulserar, och det är roligt för dem som uppskattar det. Det gör dock att priserna på bostäder är horribla, restiderna är långa och kostnadsläget är allmänt högt uppskruvat.
När vi nu bytte vår hyrestrea i Skarpnäck till en herrgård i Sandarne så har vi fortfarande lika långt i avstånd till livsmedelsbutik, stormarknad, bensinmack, pizzeria, skola och vårdcentral som man hade där, men det går snabbare att åka. Även sådant som avståndsmässigt ligger längre bort ligger inte tidsmässigt längre bort. En dryg halvtimmes bilfärd till sjukhuset i Hudiksvall 6 mil bort tar inte längre tid att köra än vad det tar att åka in till Södersjukhuset på Söder i Stockholm, om man inkluderar tiden för att hitta parkeringsplats.
Boendekostnaden här, för att bo i drygt 500m2 stort trähus med stor källare och rejält garage med plats för 4 bilar är ungefär 5000kr/mån inkl allt. (Har inga lån på kåken, eftersom den var så billig). För de pengarna får man inget boende i Stockholm för en barnfamilj. Det hamnar snarare på 12-15.000kr för ett inte allt för stort hus.
Vi trivs mycket bra, och det känns helt OK att ha tagit det här steget. Jag förstår att det kan vara svårare om man har barn i skolåldern, om man har arbete som man verkligen trivs med eller om man har sina rötter hårt förankrade i staden. Det är därför många kommer hålla sig kvar där. De ser mer fördelar med att bo i storstaden där de är vana vid hur det fungerar. Men jag tror att många som upptäcker att deras ekonomi på sin höjd tillåter ett litet radhus i Åkersberga, Järfälla eller Salem skulle fundera på om man inte istället borde kunna flytta längre bort. Även om löneläget är lite lägre, så får man mycket mer för pengarna.