Träsnidarsats
Har fått en träsvarv av min bror som stod i hans hus han nyligen köpt, så är på jakt efter lite svarvstål.
Är det någon som har något bra märke?
Man är ju alltid skeptisk till julas produkter och Clas ohlson såg jag hade. Ska väl inte vara det billigaste men inte heller det dyraste.
Är det någon som har något bra märke?
Man är ju alltid skeptisk till julas produkter och Clas ohlson såg jag hade. Ska väl inte vara det billigaste men inte heller det dyraste.
Redigerat:
Du, det är det, ska ändra.Immobil skrev:
Är det inte svarvstål du är på jakt efter?
Har du något bra att rekommendera?
Svarvar ej själv, men här säljs överlag kvalitetsverktyg och de har flera varianter att välja på:
https://www.hyvlar.se/trasvarvverktyg
https://www.hyvlar.se/trasvarvverktyg
Stort Tack, riktigt trevlig sida. Får nog bli något här ifrånlerpoel skrev:
Narex har jag hört talas om, men hade för mig det bara var stemjärn. Får kolla vad de harH heimlaga skrev:
Åh jaha, gud vad kul. Svårt att göra?
Ja det fick bli dettaM Mackk skrev:
https://verktygsboden.se/maskin-tek...TLJkiQx7ZWcRDITSwoXqwy3tHk25YYuhoCNBQQAvD_BwE
Ja man är ju ganska ny, så finns mycket att lära och läsa sig till. Ska kolla hur ofta man bör slipa. Tack för tips
Nästan alla mina svarvskölpar är köpte. Bara den storsta har jag smitt av en avbruten tinne från en stor S-pinnharv. Det fanns ingen tillräckligt stor och kraftig skölp att få tag på då vi skulle svarva en hjulaxel till en väderkvarn. Arbetsstycket var 7 meter långt och 45cm i diameter så det behövdes litet kraftigare verktyg än vanligt då vi skulle svarva. Tyvärr hade jag litet för brottom och var oförsiktig och brände stålet litet så jag borde smida en ny tills nästa liknande uppdrag.
Det var helt vanligt smide men det kräver ässja och städ och tänger och hammare och grundkunskaper i smide.
Jag har gjort flera svarvmejslar själv av gamla filar. Öberg och Viiala och Tomo de Feteira är bäst. Nicholson vill spricka i härdningen. Kinafilarna är svåra att få någon härdning i.
Förstas värmde jag upp filen med blåslampa så att all härdning gick ur den. Sedan slipade jag bort tandningen fullständigt först med vinkelslipmaskin sedan med bandslipmaskin. Sedan kapade jag bort litet material med vinkelslipmaskin så att tangan som man slår in i skaftet blev längre och grövre vid roten. Sedan slipade jag till eggformen grovt. Sedan härdade jag spetsen. Värmde upp den i ässjan eller ibland med blåslampa tills en liten magnet fastbunden i ändan av en ståltråd inte fäste på stålet längre på stigande värme. Kylde i ljummet vatten. Sedan anlöpte jag till gul färg (ca 150 grader) i ugnen i köket.
Skaften svarvade jag av björk. Ringen kring skaftet av en kopparrörsstump.
Den största svarvmejseln gjorde jag av en bladfjäder från en lastbil. Den behövdes för att slätsvarva lagerytorna på den där hjulaxeln.
En skålkrok har jag smidit av en avbruten tinne från en hästdragen höräfsa.
Det var helt vanligt smide men det kräver ässja och städ och tänger och hammare och grundkunskaper i smide.
Jag har gjort flera svarvmejslar själv av gamla filar. Öberg och Viiala och Tomo de Feteira är bäst. Nicholson vill spricka i härdningen. Kinafilarna är svåra att få någon härdning i.
Förstas värmde jag upp filen med blåslampa så att all härdning gick ur den. Sedan slipade jag bort tandningen fullständigt först med vinkelslipmaskin sedan med bandslipmaskin. Sedan kapade jag bort litet material med vinkelslipmaskin så att tangan som man slår in i skaftet blev längre och grövre vid roten. Sedan slipade jag till eggformen grovt. Sedan härdade jag spetsen. Värmde upp den i ässjan eller ibland med blåslampa tills en liten magnet fastbunden i ändan av en ståltråd inte fäste på stålet längre på stigande värme. Kylde i ljummet vatten. Sedan anlöpte jag till gul färg (ca 150 grader) i ugnen i köket.
Skaften svarvade jag av björk. Ringen kring skaftet av en kopparrörsstump.
Den största svarvmejseln gjorde jag av en bladfjäder från en lastbil. Den behövdes för att slätsvarva lagerytorna på den där hjulaxeln.
En skålkrok har jag smidit av en avbruten tinne från en hästdragen höräfsa.
Har du hunnit testa verktygen? Är du nöjd med dem?O OneMoreSlice skrev:Ja det fick bli detta
[länk]
Ja man är ju ganska ny, så finns mycket att lära och läsa sig till. Ska kolla hur ofta man bör slipa. Tack för tips
När jag köpte en svarv i somras följde det med några stål men jag är på jakt efter nya. För mig är det oklart vad som skiljer billiga svarvstål från dyra. Är det olika stålblandningar som håller skärpan bättre? Är det bättre vinklar? Eller bara finare finish?
Som exempel så har jag en billig handöverfräs. Den är rapplig, plastig och pillig att ställa in, dvs betydligt sämre än en tio gånger så dyr variant. Men svarvstål är ju ett betydligt enklare verktyg, så vad är det då som skiljer dem åt?
För övrigt har jag ett gott intryck av grejer från PELA. Jag har inte arbetat med dem själv men känt och klämt på dem när jag i min ungdom arbetade extra på Verktygsboden.
Mvh Mackk
Det är tre viktiga skillnader:
-Stålkvalitet. Billigtillverkarna använder vad sorts stål de nu råkar få tag på billigt utan att fundera på om det passar för ändamålet. Till exempel höglegerat krom-vanadiumstål som är så segt att det blir svårt att vässa eller vissa rostfria legeringar som är så grovkorninga att det blir som att tälja frigolit med en ovass kniv när man försöker vässa verktyget. Jag har till och med träffat på stämjärn som var gjorda av vanligt blötjärn som inte alls går att härda och yxor gjorda av gjutjärn som splittras som glas. När handlarna vill köpa in billigaste möjliga produkt går det att tillverka vad skit som helst.
-Härdning
Varje stålsort skall härdas vid sin rätta temperatur och kylas i rätt kylmedel (vanligen vatten eller olja) och sedan anlöpas till rätt temperatur. Det är inte ovanligt att billigtillverkare är slarviga med härdningstemperaturen eller kyler vattenhärdat stål i olja eller helt låter bli att anlöpa. Jag har till och med träffat på verktyg där man hade rationaliserat bort hela härdningsprocessen så verktygen var för mjuka för att skära i trä men säkert var de billiga att tillverka.
-Slipning
Eftersom den slutliga slipningen går snabbare om man inte bryr sig om vill vilken temperatur stålet värms så har många billigverktyg slipats så effektivt och aggressivt att stålet har värmts så mycket att de har tappat härdningen. Då man har köpt dem får man börja experimentera i ässjan och härda och anlöpa själv så gott man kan utan att känna till vilken stålkvalitet det är.
Dessutom kan man ibland träffa på billiga svarvstål och stämjärn där tillverkaren har sparat stål genom att göra tangan som går in i skaftet så kort som möjligt. Ibland så kort att det är fysiskt omöjligt att få verktyget att hållas kvar på skaftet.
-Stålkvalitet. Billigtillverkarna använder vad sorts stål de nu råkar få tag på billigt utan att fundera på om det passar för ändamålet. Till exempel höglegerat krom-vanadiumstål som är så segt att det blir svårt att vässa eller vissa rostfria legeringar som är så grovkorninga att det blir som att tälja frigolit med en ovass kniv när man försöker vässa verktyget. Jag har till och med träffat på stämjärn som var gjorda av vanligt blötjärn som inte alls går att härda och yxor gjorda av gjutjärn som splittras som glas. När handlarna vill köpa in billigaste möjliga produkt går det att tillverka vad skit som helst.
-Härdning
Varje stålsort skall härdas vid sin rätta temperatur och kylas i rätt kylmedel (vanligen vatten eller olja) och sedan anlöpas till rätt temperatur. Det är inte ovanligt att billigtillverkare är slarviga med härdningstemperaturen eller kyler vattenhärdat stål i olja eller helt låter bli att anlöpa. Jag har till och med träffat på verktyg där man hade rationaliserat bort hela härdningsprocessen så verktygen var för mjuka för att skära i trä men säkert var de billiga att tillverka.
-Slipning
Eftersom den slutliga slipningen går snabbare om man inte bryr sig om vill vilken temperatur stålet värms så har många billigverktyg slipats så effektivt och aggressivt att stålet har värmts så mycket att de har tappat härdningen. Då man har köpt dem får man börja experimentera i ässjan och härda och anlöpa själv så gott man kan utan att känna till vilken stålkvalitet det är.
Dessutom kan man ibland träffa på billiga svarvstål och stämjärn där tillverkaren har sparat stål genom att göra tangan som går in i skaftet så kort som möjligt. Ibland så kort att det är fysiskt omöjligt att få verktyget att hållas kvar på skaftet.
Medlem
· Stockholm
· 3 964 inlägg
Innan de blir slöa, dvs oftaAlfredo skrev:
Där ser man, tack för ett tydligt och lärorikt svar!H heimlaga skrev:
Som kund måste det vara svårt att se skillnad på kvalitet mellan olika svarvstål. Min handöverfräs från Jula känns plastig och oprecis jämfört med premiummodeller, men deras svarvstål ser med blotta ögat fina ut. Det är svårt (för mig åtminstone) att se vilken legering det är gjort utav och hur det är härdat. Enda indikationen på kvalitet blir varumärket/priset.
Mvh Mackk