Efter läst Bo Siltbergs utmärkta artikel " Det svenska elsystemet" vill jag förkovra mig mer.
I en tn-c central där man gör om till tn-s och kopplar det systemet i en ny central så slipper man problem i den nya centralen som tn-c systemet har.
De problem som tn-s centralen slipper förflyttar de sig inte bak till tn-c centralen då.
I en tn-c central där man gör om till tn-s och kopplar det systemet i en ny central så slipper man problem i den nya centralen som tn-c systemet har.
De problem som tn-s centralen slipper förflyttar de sig inte bak till tn-c centralen då.
Hobbyelektriker
· Värmland, Molkom
· 24 086 inlägg
Det är riktigt. Man kan inte påverka TN-C-system som ligger före denna punkt. Men bättre sent än aldrig.
Hobbyelektriker
· Värmland, Molkom
· 24 086 inlägg
Den första centralen får inte dessa problem utan den har kvar dessa problem. Genom att gå över till TN-S så får man en säkrare anläggning och mindre störningar efter denna punkt, inte före. Det blir dock inte så mycket bättre, men inte sämre heller. Jag hittar inte riktigt bra bild på vagabonderande strömmar men den här får duga.
PEN-ledaren i en TN-C-ledning bär normal belastningsström. Denna ström orsakar ett spänningsfall. Då skyddsjordade apparater i huvudcentralen är anslutna till PEN-ledaren så får man en liten potentialskillnad på kanske några få volt mellan tvättmaskinen och moder jord (som representerar nätstationen). Detta kan kännas som kittlingar och orsaka en dålig elmiljö. PE-skenan i huvudcentralen har alltså inte potentialen 0 mot moder jord.
I varje elcentral går man över till TN-S för utgående gruppledningar. Så vi har normal belastningsström endast i neutralledaren mellan centralen och VVBn till höger. Det blir alltså inget ytterligare spänningsfall i VVBns hölje mort moder jord.
Men så har vi vagabonderande strömmar. VVBn till höger är ju ansluten till vattenledningar, som kan ha kontakt med moder jord. Nu får vi plötsligt två vägar för strömmen att gå tillbaka till nätstationen
- via PEN-ledaren, som bär den allra största delen, och
- via skyddsledaren till VVBn, ned i moder jord och tillbaka till nätstationen. Följ den röd-streckade linjen.
(Bilden saknar det jordtag som finns i nätstationen som strömmen går upp igenom).
Denna avledning ger dels en liten belastningsström i skyddsledaren och dels i obalans i L1+L2+L3+PEN, dvs summan av dessa strömmar blir inte noll. Detta orsakar ett svagt magnetiskt fält.
Så TN-S tar inte bort alla problem, men TN-S gör dem inte värre längre bort i anläggningen.
Och TN-S skyddar inte mot PEN-brott tidigare i kedjan. Där behövs ett lokalt jordtag.
PEN-ledaren i en TN-C-ledning bär normal belastningsström. Denna ström orsakar ett spänningsfall. Då skyddsjordade apparater i huvudcentralen är anslutna till PEN-ledaren så får man en liten potentialskillnad på kanske några få volt mellan tvättmaskinen och moder jord (som representerar nätstationen). Detta kan kännas som kittlingar och orsaka en dålig elmiljö. PE-skenan i huvudcentralen har alltså inte potentialen 0 mot moder jord.
I varje elcentral går man över till TN-S för utgående gruppledningar. Så vi har normal belastningsström endast i neutralledaren mellan centralen och VVBn till höger. Det blir alltså inget ytterligare spänningsfall i VVBns hölje mort moder jord.
Men så har vi vagabonderande strömmar. VVBn till höger är ju ansluten till vattenledningar, som kan ha kontakt med moder jord. Nu får vi plötsligt två vägar för strömmen att gå tillbaka till nätstationen
- via PEN-ledaren, som bär den allra största delen, och
- via skyddsledaren till VVBn, ned i moder jord och tillbaka till nätstationen. Följ den röd-streckade linjen.
(Bilden saknar det jordtag som finns i nätstationen som strömmen går upp igenom).
Denna avledning ger dels en liten belastningsström i skyddsledaren och dels i obalans i L1+L2+L3+PEN, dvs summan av dessa strömmar blir inte noll. Detta orsakar ett svagt magnetiskt fält.
Så TN-S tar inte bort alla problem, men TN-S gör dem inte värre längre bort i anläggningen.
Och TN-S skyddar inte mot PEN-brott tidigare i kedjan. Där behövs ett lokalt jordtag.
Tack för ditt utförliga svar.Bo.Siltberg skrev:Den första centralen får inte dessa problem utan den har kvar dessa problem. Genom att gå över till TN-S så får man en säkrare anläggning och mindre störningar efter denna punkt, inte före. Det blir dock inte så mycket bättre, men inte sämre heller. Jag hittar inte riktigt bra bild på vagabonderande strömmar men den här får duga.
[bild]
PEN-ledaren i en TN-C-ledning bär normal belastningsström. Denna ström orsakar ett spänningsfall. Då skyddsjordade apparater i huvudcentralen är anslutna till PEN-ledaren så får man en liten potentialskillnad på kanske några få volt mellan tvättmaskinen och moder jord (som representerar nätstationen). Detta kan kännas som kittlingar och orsaka en dålig elmiljö. PE-skenan i huvudcentralen har alltså inte potentialen 0 mot moder jord.
I varje elcentral går man över till TN-S för utgående gruppledningar. Så vi har normal belastningsström endast i neutralledaren mellan centralen och VVBn till höger. Det blir alltså inget ytterligare spänningsfall i VVBns hölje mort moder jord.
Men så har vi vagabonderande strömmar. VVBn till höger är ju ansluten till vattenledningar, som kan ha kontakt med moder jord. Nu får vi plötsligt två vägar för strömmen att gå tillbaka till nätstationen
- via PEN-ledaren, som bär den allra största delen, och
- via skyddsledaren till VVBn, ned i moder jord och tillbaka till nätstationen. Följ den röd-streckade linjen.
(Bilden saknar det jordtag som finns i nätstationen som strömmen går upp igenom).
Denna avledning ger dels en liten belastningsström i skyddsledaren och dels i obalans i L1+L2+L3+PEN, dvs summan av dessa strömmar blir inte noll. Detta orsakar ett svagt magnetiskt fält.
Så TN-S tar inte bort alla problem, men TN-S gör dem inte värre längre bort i anläggningen.
Och TN-S skyddar inte mot PEN-brott tidigare i kedjan. Där behövs ett lokalt jordtag.