halper skrev:
Nu testar jag, på vinst eller förlust. Har klippt ner och in dem rätt rejält och det är inte mycket grönt kvar. Har redan grävt av några rötter så de dör antagligen ändå, med tanken på hur gröna mina fingrar är. Vi får se!
Den där vildvuxna slänten står på tur någon gång efter trädgården bakom. Pågår lite projekt där, som synes
Hur gick det med flytten av buxbommarna, har de repat sig?Nu testar jag, på vinst eller förlust. Har klippt ner och in dem rätt rejält och det är inte mycket grönt kvar. Har redan grävt av några rötter så de dör antagligen ändå, med tanken på hur gröna mina fingrar är. Vi får se!
Den där vildvuxna slänten står på tur någon gång efter trädgården bakom. Pågår lite projekt där, som synes
De blev aldrig flyttade, men däremot så klippte jag dem rätt brutalt. Klippte dem till kuber med nästan bara nakna grenar, så att det var ett par decimeter mellan buskarna. Av fem buskar så är två fortfarande annorlunda: de växer dåligt och har en hel del gula blad. Nu på hösten börjar de också få lite röda höstfärger, vilket är lite märkligt för buxbom. Funderar på att ta bort de två "dåliga", för något knas är det med dem. De andra tre växer fint och i sommar har det varit lite fuktigare. Sedan sist har vi byggt ett trädäck som sträcker sig en bit över den tidigare slänten, så på den lägre sidan har jag fyllt upp med 30 cm täckbark (i botten kvistar, ogräs och diverse organiskt material) för att hålla kvar fukten lite bättre.
Har ingen superbra bild men bifogar en halvdålig. Stör mig alltid på att buskarna är planterade med slumpvis avstånd … bara det är nästan skäl nog att dra upp en av dem och plantera en friskare där. Har en stickling som står och jäser i en kruka och som blivit en boll på 20 cm under sommaren.
Att de tål att klippas ner rejält kan jag dock bekräfta: det är bara att jämna dem med marken, bokstavligt talat.
Busken till vänster med märklig form ska enligt min sjuåring bli ett hjärta, förresten.
Har ingen superbra bild men bifogar en halvdålig. Stör mig alltid på att buskarna är planterade med slumpvis avstånd … bara det är nästan skäl nog att dra upp en av dem och plantera en friskare där. Har en stickling som står och jäser i en kruka och som blivit en boll på 20 cm under sommaren.
Att de tål att klippas ner rejält kan jag dock bekräfta: det är bara att jämna dem med marken, bokstavligt talat.
Busken till vänster med märklig form ska enligt min sjuåring bli ett hjärta, förresten.
Vill ge dig en stor eloge för vad du åstadkommit när du omvandlat en bit natur till en otroligt vacker trädgård. Jag har självt gjort samma resa en gång och vet hur lätt det är att hamna fel, en växt för mycket någonstans, fel val av plantor och det hela ger ett plottrigt intryck.
De böjda linjerna och de stela och formklippta gröna växterna i kombination med naturliga och arrangerade stenar är så smakfullt och genomtänkt gjort, otroligt vackert! Det är svårt att få radade naturstenar att passa in i helheten men du har lyckats undvika det stela och konstlade intrycket genom att arbeta med stora stenar ( jo, jag vet vad som krävs) och raden med överblivna småstenar som är perfekt placerad på tvären. Stenar är en tillgång i trädgården men beroende på hur de placeras i ett sammanhang kan de upplevas som störande främlingar eller en naturlig och självklar del av helheten.
Håll stilen, den är suverän och lycka till i fortsättningen!
De böjda linjerna och de stela och formklippta gröna växterna i kombination med naturliga och arrangerade stenar är så smakfullt och genomtänkt gjort, otroligt vackert! Det är svårt att få radade naturstenar att passa in i helheten men du har lyckats undvika det stela och konstlade intrycket genom att arbeta med stora stenar ( jo, jag vet vad som krävs) och raden med överblivna småstenar som är perfekt placerad på tvären. Stenar är en tillgång i trädgården men beroende på hur de placeras i ett sammanhang kan de upplevas som störande främlingar eller en naturlig och självklar del av helheten.
Håll stilen, den är suverän och lycka till i fortsättningen!
Jag har buxbom där en del tidigare fick missfärgade blad och fick rådet att ge dem vedaska. Har gjort så i många år nu och de missfärgade bladen har försvunnit. Men det kan ju också finnas andra orsaker som gjort det bättre.
Vedaskan används nu som gödning till de flesta växter/buskarna där jag inte kan se att några mår dåligt av det. Rhododendron är de som får mest och har fina blad med mängder av blommor.
Vedaskan används nu som gödning till de flesta växter/buskarna där jag inte kan se att några mår dåligt av det. Rhododendron är de som får mest och har fina blad med mängder av blommor.
Tack! Det har gått åt några timmar och det vore lögn att säga att jag haft någon storslagen plan. Arbetsmetoden är i princip att gräva ett stort hål för att identifiera var det finns berg eller andra orubbliga hinder och sedan hitta på något spontant. Ett genomgående tema är att försöka få till lite jämna ytor för odling och sedan lämna de ojämna till lättskötta växter som kan göra sitt. Närmast huset helst städsegrönt, så inte allting bara blir en brungrå sörja under vinterhalvåret.A Abies koreana skrev:
På nästan alla ställen där man undrar varför en "grej" (en gång, en rad med thujor eller vad det nu kan vara) slutar istället för att fortsätta så är svaret ofta att det är berg precis där under eller liknande.
Exakt så är det, jag bor inte så långt från dig så det kanske är samma typ av stenbumlingar och berg som istiden en gång lämnade kvar åt oss att kämpa med eller emot. Sten på ytan och ännu mera sten under marken, det är omöjligt att planera innan man grävt upp och ser vad som döljer sig där under. En riktig utmaning är när det ligger en stor stenbumling en dm under marken, den går inte att flytta med handkraft och inget kan växa ovanpå, då krävs definitivt lite tankearbete
Men det du skapat trots svårigheterna är otroligt vackert och harmoniskt så känn dig stolt
Jaså, jag hade på något sätt för mig att du var skåning. Jag bor på en ås, så där tallarna står är det sandigt, torftigt, torrt och rejält med sten. Lite längre ner är det stenhård lera som inte går att gräva i riktigt någon gång på året. Och stenar. Nämnde jag stenar? Går inte riktigt att få hit en maskin heller så det är bara att gräva för hand.A Abies koreana skrev:Exakt så är det, jag bor inte så långt från dig så det kanske är samma typ av stenbumlingar och berg som istiden en gång lämnade kvar åt oss att kämpa med eller emot. Sten på ytan och ännu mera sten under marken, det är omöjligt att planera innan man grävt upp och ser vad som döljer sig där under. En riktig utmaning är när det ligger en stor stenbumling en dm under marken, den går inte att flytta med handkraft och inget kan växa ovanpå, då krävs definitivt lite tankearbete
Men det du skapat trots svårigheterna är otroligt vackert och harmoniskt så känn dig stolt
Börjar glida från ämnet men tack för de fina orden
Inte en aningB Bigfoot skrev:
är glad amatör som bara kör på med kompost, hästgödsel och aska, samt någon extra vattning när de sätter knopp på hösten. Trivs de med mina metoder kör jag på.Men de brukar se ut ungefär så här varje år som NovaZ, den till höger hade vita i samma mängd en Cunningham, har några till av andra sorter.
