Oscilloscope TEKTRONIX 453A-5
På begäran lite om TEKTRONIX 453A-5 - vi provar så får vi se var jag landar.
Det här Oscilloskopet är lite speciellt. TEKTRONIX 453A var industristandard på 70-talet och väldigt populärt.
Så populärt att en grupp personer på ett större företag ville ha ett eget för hemmabruk. Men samtidigt var det ganska dyrt - och rymdes inte i en vanlig plånbok.
En av mina senare underställda chefer hade dock väldigt bra kontakter med Tektronix - och hur han nu bar sig åt - så lyckades han övertala Tektronix att ta fram "lågprisvariant" av 453:an - som man avlusat från allting onödigt och prisdrivande. Ex vis har inte mitt Oscilloskop någon skalbelysning som original varianten hade. Så den intresserade skaran fick alltså privat köpa varsitt ex direkt av Tektronix - och det tror jag varit till glädje för många - dessutom blev man skickligare i att göra Oscilloskop mätningar - till nytta och gagn för alla. Tillhörande Manual är imponerande
och inuti hittar man
som speglar serienumret på scopet - det var lite ordning på den tiden.
Tror vi stannar där för tillfället - så får vi se var det landar.
Det här Oscilloskopet är lite speciellt. TEKTRONIX 453A var industristandard på 70-talet och väldigt populärt.
Så populärt att en grupp personer på ett större företag ville ha ett eget för hemmabruk. Men samtidigt var det ganska dyrt - och rymdes inte i en vanlig plånbok.
En av mina senare underställda chefer hade dock väldigt bra kontakter med Tektronix - och hur han nu bar sig åt - så lyckades han övertala Tektronix att ta fram "lågprisvariant" av 453:an - som man avlusat från allting onödigt och prisdrivande. Ex vis har inte mitt Oscilloskop någon skalbelysning som original varianten hade. Så den intresserade skaran fick alltså privat köpa varsitt ex direkt av Tektronix - och det tror jag varit till glädje för många - dessutom blev man skickligare i att göra Oscilloskop mätningar - till nytta och gagn för alla. Tillhörande Manual är imponerande
och inuti hittar man
som speglar serienumret på scopet - det var lite ordning på den tiden.
Tror vi stannar där för tillfället - så får vi se var det landar.
Som den uppmärksamme läsaren ser på MODE-vredet ovan finns det en antal varianter – och där jag tycker ADD-varianten är mest spännande. Den adderar de två kanalerna och ger möjlighet till differentialmätningar. Man kan ex vis ansluta två probar till två olika faser i ett trefassystem – och genom ADD-funktionen kunna se huvudspänningen – fortfarande med oscilloskopets chassi och nolla jordat.
Utan att gå in på detaljer hamnade jag vid ett tillfälle på ett stålverk i vårt västra grannland – för att fixa något ”elektroniskt” med analoga multiplikatorer. På lunchen berättade kunden att de även hade ett problem med den nyinstallerade valsdriften – man fick ideliga överspänningar på valsverksmotorerna – som löste överspänningsskyddet och stoppade driften. Kunden försökte lösa problemet på ibland kunders vis – man höjde efter hand inställningen på överspänningsskyddet – vilket minskade stoppen, men inte helt.
Så efter lunchen gick vi ut till driftrummet – och där mötte jag en muskulös RTMG-strömriktare på 7200 A. Jag öppnade en dörr och möttes av en skog av kraftiga strömskenor – och en bit in satt det 12 stora tyristorer.
Jag var väl ingen hejare på strömriktare men av någon anledning blev jag nyfiken på α-vinkeln – och för att kunna se den var jag tvungen att se spänningen över en tyristor under full drift. Jag fick låna ett Tektronix oscilloskop och en fulltransformator så att jag kunde isolera upp oscilloskopet så att chassiet spänningsmässigt låg på ena sidan av tyristorn – medan jag höll en probspets mot den andra sidan av tyristorn – och samtidigt tittade på skärmen.
Det hela var ju naturligtvis fullständigt livsfarligt – men jag trodde mig veta exakt vad jag gjorde – och det fanns egentligen inget alternativ. Mätresultatet visade att α-gränsen var ställd på 54° - där den enligt min uppfattning snarare borde ligga på ca 7°. Jag ringde hem till en dynamisk chef som visste allt om strömriktare – och berättade vad jag sett – men det enda han kunde säga var att jag hade fel. På vägen tillbaka till min muskulöse vän – övertygade jag mig själv att jag hade rätt – och frågade efter ritningar som visade var man kunde justera α-gränsen – och med dom i hand satte jag ingång att skruva. Ju mer jag sänkte α-gränsen – ju mindre överspänningar – och jag rattade in en α-gräns som rimligen borde spegla ca 7°. Därefter blev driften fri från överspänningar – överspänningsskyddet kunde sätts där det borde stå - och problemet var löst.
Men hade oscilloskopet haft en ADD-funktion (jag vet inte om det hade det – men det var inget jag tänkte på då) – skulle jag kunnat låta oscilloskopet vara jordat och sätta en prob på vardera sidan av tyristorn. Ett mycket säkrare förfarande.
Många år senare blev jag medförfattare till en säkerhetsskrift för processindustrin där jag bl.a. skrev om mätning på spänningsförande utrustning. Vid skrivningen av den – och med mina livsfarliga övningar i minnet - tog jag avstånd från allt jag tagit mig för med min muskulöse vän RTMG. Det blev bl.a.
PS./Ca 1 vecka efter min hemkomst från mina ”övningar” i grannlandet, var jag på väg till lunch. Då hörde jag någon vråla mitt namn. Jag vände mig om, och där stod den ”dynamiske” chefen jag ringt – ungefär 75 meter bort. Då skrek han tvärs över gården ”du hade rätt din dj-l, du hade inte ansluten drift”. Jag blev aldrig mer ifrågasatt av honom. /DS.
Utan att gå in på detaljer hamnade jag vid ett tillfälle på ett stålverk i vårt västra grannland – för att fixa något ”elektroniskt” med analoga multiplikatorer. På lunchen berättade kunden att de även hade ett problem med den nyinstallerade valsdriften – man fick ideliga överspänningar på valsverksmotorerna – som löste överspänningsskyddet och stoppade driften. Kunden försökte lösa problemet på ibland kunders vis – man höjde efter hand inställningen på överspänningsskyddet – vilket minskade stoppen, men inte helt.
Så efter lunchen gick vi ut till driftrummet – och där mötte jag en muskulös RTMG-strömriktare på 7200 A. Jag öppnade en dörr och möttes av en skog av kraftiga strömskenor – och en bit in satt det 12 stora tyristorer.
Jag var väl ingen hejare på strömriktare men av någon anledning blev jag nyfiken på α-vinkeln – och för att kunna se den var jag tvungen att se spänningen över en tyristor under full drift. Jag fick låna ett Tektronix oscilloskop och en fulltransformator så att jag kunde isolera upp oscilloskopet så att chassiet spänningsmässigt låg på ena sidan av tyristorn – medan jag höll en probspets mot den andra sidan av tyristorn – och samtidigt tittade på skärmen.
Det hela var ju naturligtvis fullständigt livsfarligt – men jag trodde mig veta exakt vad jag gjorde – och det fanns egentligen inget alternativ. Mätresultatet visade att α-gränsen var ställd på 54° - där den enligt min uppfattning snarare borde ligga på ca 7°. Jag ringde hem till en dynamisk chef som visste allt om strömriktare – och berättade vad jag sett – men det enda han kunde säga var att jag hade fel. På vägen tillbaka till min muskulöse vän – övertygade jag mig själv att jag hade rätt – och frågade efter ritningar som visade var man kunde justera α-gränsen – och med dom i hand satte jag ingång att skruva. Ju mer jag sänkte α-gränsen – ju mindre överspänningar – och jag rattade in en α-gräns som rimligen borde spegla ca 7°. Därefter blev driften fri från överspänningar – överspänningsskyddet kunde sätts där det borde stå - och problemet var löst.
Men hade oscilloskopet haft en ADD-funktion (jag vet inte om det hade det – men det var inget jag tänkte på då) – skulle jag kunnat låta oscilloskopet vara jordat och sätta en prob på vardera sidan av tyristorn. Ett mycket säkrare förfarande.
Många år senare blev jag medförfattare till en säkerhetsskrift för processindustrin där jag bl.a. skrev om mätning på spänningsförande utrustning. Vid skrivningen av den – och med mina livsfarliga övningar i minnet - tog jag avstånd från allt jag tagit mig för med min muskulöse vän RTMG. Det blev bl.a.
PS./Ca 1 vecka efter min hemkomst från mina ”övningar” i grannlandet, var jag på väg till lunch. Då hörde jag någon vråla mitt namn. Jag vände mig om, och där stod den ”dynamiske” chefen jag ringt – ungefär 75 meter bort. Då skrek han tvärs över gården ”du hade rätt din dj-l, du hade inte ansluten drift”. Jag blev aldrig mer ifrågasatt av honom. /DS.
Fasen vad kul! Skall läsa så fort jag har mer tid tillgänglig!
Inför nästa pilsner måste jag erkänna en synd – jag har även en digital minnesenhet - en Digital Storage Adapter BK Precision 2501 från Dynascan Corporation. Hur förtjust jag än är i mitt analoga Tektronix 453A oscilloskop – så är det inget minnesoscilloskop. När jag därför landade i en ”godisbutik” för eletroniknördar strax söder om Boston – var jag sold.
Skälet att jag är så förtjust i mitt analoga oscilloskop är att där visas bara den osminkade sanningen. Ett digitalt oscilloskop brukar jag jämför jag med SVT och MSM-media – där det bara visas ”PK-godkända data”. Även om det som påstås i dessa media, emellanåt skulle kunna råka vara sant – så tror jag i vare fall inte på budskapet, då det mesta är fel – enligt min uppfattning. Men på min Tektronix 453A tror jag varje gång – och en extern Digital Storage Adapter skämmer ju inte allt.
Så till ämnet för dagen. Skulle byta husets cirkulationspump – och eftersom jag tänkte låta värmereglersystem sköta Till- och Frånslag av CP:n – så var det viktigt att reläfunktionen i värmereglersystemet klarade den transienta inkopplingsströmmen utan att svetsa kontakterna. Frågade leverantören men de hade ingen aning - de visste bara att märkströmmen var 0,46 A.
Resultaten blev enligt nedan.
Efter ca 15 års drift utan problem, synes utlåtandet ha varit korrekt.
Min gamla mamma brukade säga att ”erkänner man en skuld så är halva synden förlåten”. Tycker det var en bra regel – och hoppas i linje med detta att få halva syndernas förlåtelse för att ha blandat in något digitalt .
Skälet att jag är så förtjust i mitt analoga oscilloskop är att där visas bara den osminkade sanningen. Ett digitalt oscilloskop brukar jag jämför jag med SVT och MSM-media – där det bara visas ”PK-godkända data”. Även om det som påstås i dessa media, emellanåt skulle kunna råka vara sant – så tror jag i vare fall inte på budskapet, då det mesta är fel – enligt min uppfattning. Men på min Tektronix 453A tror jag varje gång – och en extern Digital Storage Adapter skämmer ju inte allt.
Så till ämnet för dagen. Skulle byta husets cirkulationspump – och eftersom jag tänkte låta värmereglersystem sköta Till- och Frånslag av CP:n – så var det viktigt att reläfunktionen i värmereglersystemet klarade den transienta inkopplingsströmmen utan att svetsa kontakterna. Frågade leverantören men de hade ingen aning - de visste bara att märkströmmen var 0,46 A.
Resultaten blev enligt nedan.
Efter ca 15 års drift utan problem, synes utlåtandet ha varit korrekt.
Min gamla mamma brukade säga att ”erkänner man en skuld så är halva synden förlåten”. Tycker det var en bra regel – och hoppas i linje med detta att få halva syndernas förlåtelse för att ha blandat in något digitalt .
Eller så använder man bara en diffprob med tillräcklig spänningsrating för det man mäter på. De har kommit ner otroligt i pris och gör mätningen väldigt mycket säkrare.
Jag förstår tjusningen i gamla analog skop, men mätmöjligheterna är så otroligt mycket större med ett modernt digitalt skop.
Jag förstår tjusningen i gamla analog skop, men mätmöjligheterna är så otroligt mycket större med ett modernt digitalt skop.
Du har ju naturligtvis rätt men idén med tråden var ju att tala för och försvara det gamla - och faktiskt fortfarande imponerande analogskopet.S swirve skrev:
Jag är vidare inte säker på att jag skulle ha samma förtroende för digitalskopet som jag har för analogskopet - det går inte att lura.
Men det klart - skulle det komma ut ett digitalskop med 4 kanaler i kombination med en frekvensanalysator som går upp till typ 10 GHz - då skulle det vara svårt att stå emot - den saken är klar.
Har du något exempel på diffprob - det lät ju spännande.
Nu skall det också sägas att mina mätningar på strömriktaren var någon gång i början på 70-talet - och då fanns det inga sådana läckerbitar som diffprob - är jag nästan 100 på.
Jo jag förstod det, och misstänker du är av den gamla skolan. Så länge jag varit i elektroniksvängen har det varit digitala skop som gäller, men ägde ett analogt Tektronix 2215a för länge sen.
Billigaste diffprobar kan man hitta tex här: https://www.batronix.com/shop/accessory/differential-probes.html
På jobbet sitter jag med 5-6 olika skop där det nyaste är ett rohde & schwarz med 4 kanaler med 1Ghz analog bandbredd, 5Gsa/s och 10bitars vertikal upplösning..mitt nya favorit tillbehör är en strömprob viket är oerhört användbart i mätning på tex switchade nätdelar. För frekvens analys och RF finns ju olika spektrumanalysatorer (har upp till 6.5Ghz) eller VNA (8.5Ghz) tillgängliga. Och en massa annat roligt/användbart. Tycker nog man kan lite på digitalskopen, men gäller ju ha koll på vad man gör och vilka inställningar man har.
Billigaste diffprobar kan man hitta tex här: https://www.batronix.com/shop/accessory/differential-probes.html
På jobbet sitter jag med 5-6 olika skop där det nyaste är ett rohde & schwarz med 4 kanaler med 1Ghz analog bandbredd, 5Gsa/s och 10bitars vertikal upplösning..mitt nya favorit tillbehör är en strömprob viket är oerhört användbart i mätning på tex switchade nätdelar. För frekvens analys och RF finns ju olika spektrumanalysatorer (har upp till 6.5Ghz) eller VNA (8.5Ghz) tillgängliga. Och en massa annat roligt/användbart. Tycker nog man kan lite på digitalskopen, men gäller ju ha koll på vad man gör och vilka inställningar man har.
Nu var ju den här tråden tänkt som en hyllning till ett gammalt klassiskt Tektronix analogt oscilloscop. Någon kan väl starta en annan tråd där vi tävlar om vem som har det häftigaste (pissa längst tävling) moderna Tek, LeCroy eller R&S. 
Analoga minnes oscilloskop är något som imponerar på mig… så mycket att jag köpte ett (Tektronix) i okänt skick.
Hade jag vetat att jag blev nummer 2 att försöka laga det hade jag nog avstått.
Digitalt minnesoscilloscpe känns som fusk. Tektronix 2430 hade t.o.m. fuskknapp.
Det var dock sällan knappen gav en användbar inställning.
Hade jag vetat att jag blev nummer 2 att försöka laga det hade jag nog avstått.
Digitalt minnesoscilloscpe känns som fusk. Tektronix 2430 hade t.o.m. fuskknapp.
Det var dock sällan knappen gav en användbar inställning.
Nästa pilsner blev laddboxen
1 GRUNDLÄGGANDE FUNKTIONER I EN LADD BOX
Det finns i princip ingen kraftelektronik i boxen, förutom för on/off – dvs i princip en kontaktorfunktion. Men Boxen styr laddaren som sitter i bilen.
Det finns 2 mindre stift i handsk-kontakten i bilens laddningskabel. De kallas PP och CP (Proximity Pilot och Control pilot).
Uppgiften för PP är att se till att inkoppling av ström sker på ett säkert sätt (när bilen talat om att den är redo).
CP talar om för laddaren hur mycket ström den får använda.
Antag att det är avsäkrat 16A, men det finns kanske en lastvakt (Optimerare) som säger att just nu får bara 10A nyttjas av laddaren. Då skickar boxen över den informationen till laddaren I bilen som ställer om.
Utöver signalerna från boxen så kan det finnas appar som jobbar direkt mot bilen och kan användas för att ställa om bilens laddare. Men det är ändå boxen som har sista ordet och som talar om hur mycket ström som max får nyttjas.
2 PRINCIPEN FÖR LADDNINGSBEGRÄNSNING MED LASTOPPTIMERARE
Det bästa och enklaste sättet att få till en lastoptimering är att utnyttja HAN-kontakten på husets elmätare. Hela husets förbrukning mäts i elmätaren och genom att sätta den i relation till installationens huvudsäkringar – kan laddningseffekten till elbilen begränsas så att inte huvudsäkringarna belastas med mer än säkringarnas märkström, säg 16 A.
Note 1.
Förutsättningen för att man skall få en rimlig selektivitet mellan säkringarnas märkdata och den mätta belastningsströmmen – förutsätter att belastningsströmmen är någorlunda sinusformad – och är någorlunda fri från övertoner. Detta motiverar den mätning av representativa belastningsströmmar från husets elcentral – genom Ladd Boxen – och ut till bilens batteriladdningsfunktion, som var huvudsyftet med denna studie.
3 KURVFORM PÅ STRÖM OCH SPÄNNING.
Vid studien har det inte funnits möjlighet att direkt mäta övertonsinnehållet i vare sig ström eller spänning.
Men om vi tittar på spänningen (Kurvan nedan med en något högre amplitud) – så syns en tillplattning på toppen. En sådan tillplattning tyder på en viss tredjeton.
Spänningen representeras av kurvan nedan med en något högre amplituden, strömmen representeras av kurvan nedan med den något lägre amplituden.
Om vi sedan tittar på strömmen (Kurvan ovan med en något lägre amplitud) – så visar den dels, att belastningen är något kapacitiv – och sedan att det sannolikt finns en trefas 12-pulskoppling i bilens batteriladdare. Laddaren i bilen är sannolikt baserad på IGBT-teknik.
Kurvformen på strömmen ser någorlunda hyfsad ut och bör inte ställa till med några större överraskningar med obefogade utlösning av huvudsäkringar.
1 GRUNDLÄGGANDE FUNKTIONER I EN LADD BOX
Det finns i princip ingen kraftelektronik i boxen, förutom för on/off – dvs i princip en kontaktorfunktion. Men Boxen styr laddaren som sitter i bilen.
Det finns 2 mindre stift i handsk-kontakten i bilens laddningskabel. De kallas PP och CP (Proximity Pilot och Control pilot).
Uppgiften för PP är att se till att inkoppling av ström sker på ett säkert sätt (när bilen talat om att den är redo).
CP talar om för laddaren hur mycket ström den får använda.
Antag att det är avsäkrat 16A, men det finns kanske en lastvakt (Optimerare) som säger att just nu får bara 10A nyttjas av laddaren. Då skickar boxen över den informationen till laddaren I bilen som ställer om.
Utöver signalerna från boxen så kan det finnas appar som jobbar direkt mot bilen och kan användas för att ställa om bilens laddare. Men det är ändå boxen som har sista ordet och som talar om hur mycket ström som max får nyttjas.
2 PRINCIPEN FÖR LADDNINGSBEGRÄNSNING MED LASTOPPTIMERARE
Det bästa och enklaste sättet att få till en lastoptimering är att utnyttja HAN-kontakten på husets elmätare. Hela husets förbrukning mäts i elmätaren och genom att sätta den i relation till installationens huvudsäkringar – kan laddningseffekten till elbilen begränsas så att inte huvudsäkringarna belastas med mer än säkringarnas märkström, säg 16 A.
Note 1.
Förutsättningen för att man skall få en rimlig selektivitet mellan säkringarnas märkdata och den mätta belastningsströmmen – förutsätter att belastningsströmmen är någorlunda sinusformad – och är någorlunda fri från övertoner. Detta motiverar den mätning av representativa belastningsströmmar från husets elcentral – genom Ladd Boxen – och ut till bilens batteriladdningsfunktion, som var huvudsyftet med denna studie.
3 KURVFORM PÅ STRÖM OCH SPÄNNING.
Vid studien har det inte funnits möjlighet att direkt mäta övertonsinnehållet i vare sig ström eller spänning.
Men om vi tittar på spänningen (Kurvan nedan med en något högre amplitud) – så syns en tillplattning på toppen. En sådan tillplattning tyder på en viss tredjeton.
Spänningen representeras av kurvan nedan med en något högre amplituden, strömmen representeras av kurvan nedan med den något lägre amplituden.
Om vi sedan tittar på strömmen (Kurvan ovan med en något lägre amplitud) – så visar den dels, att belastningen är något kapacitiv – och sedan att det sannolikt finns en trefas 12-pulskoppling i bilens batteriladdare. Laddaren i bilen är sannolikt baserad på IGBT-teknik.
Kurvformen på strömmen ser någorlunda hyfsad ut och bör inte ställa till med några större överraskningar med obefogade utlösning av huvudsäkringar.
Lite kul var att vi också hade en duktig tecknare knuten till "författarteamet". Så jag tog autentiska bilder - som sedan tecknaren gjorde om till en tecknad bild - och som sedan användes i boken. Nedan originalbilden till den tidigare tecknade bilden - finns väl vissa likheter.B Boggi skrev:
Ursäkta att det ser lite stökigt ut runt om, men vi kunde inte göra det här inne på produktionslinan. Sedan hade vi ju en tecknare som tog bort allt oönskat
.Teckningar ska inte underskattas. Kan ofta ge en tydligare bild av det som ska visas än vad ett foto gör.B Boggi skrev:Lite kul var att vi också hade en duktig tecknare knuten till "författarteamet". Så jag tog autentiska bilder - som sedan tecknaren gjorde om till en tecknad bild - och som sedan användes i boken. Nedan originalbilden till den tidigare tecknade bilden - finns väl vissa likheter.
[bild]
Ursäkta att det ser lite stökigt ut runt om, men vi kunde inte göra det här inne på produktionslinan. Sedan hade vi ju en tecknare som tog bort allt oönskat
Precis, på några av bilderna jag tog, hade vi missat att sätta på "fotomodellen" en skyddshjälm - men det missade inte tecknaren. Sedan kom det ju också till lite yrkeskläder från tecknaren penna - så helt rätt - en tecknad bild ger ofta en tydligare bild.P peroande skrev:
