Dimbar/icke dimbar LED 12v
Hej
Jag får inte ihop detta i mitt huvud.
När man själv lekt med lite lysdiodrar med sin arduino, så finns det ju inga lysdiodrar som inte är dimbara. Man ser ju bara till att mata dom mer sällan.
Hur är det med 12V LED i kombination med en LED-driver. Det står fortfarande ibland "ej dimbar" i specifikationen för vissa ljuskällor.
I mitt huvud så borde alla vara dimbara, för den funktionen sköts i drivern.
Hypotetiskt exempel:
Vi har en LED-driver, dimbar med återfjädrande strömbrytare på primärsidan.
På sekundärsidan har vi några LED-ljuskällor, 12V, specade som ej dimbara
Varför kommer det inte fungera? Eller kommer det?
Jag får inte ihop detta i mitt huvud.
När man själv lekt med lite lysdiodrar med sin arduino, så finns det ju inga lysdiodrar som inte är dimbara. Man ser ju bara till att mata dom mer sällan.
Hur är det med 12V LED i kombination med en LED-driver. Det står fortfarande ibland "ej dimbar" i specifikationen för vissa ljuskällor.
I mitt huvud så borde alla vara dimbara, för den funktionen sköts i drivern.
Hypotetiskt exempel:
Vi har en LED-driver, dimbar med återfjädrande strömbrytare på primärsidan.
På sekundärsidan har vi några LED-ljuskällor, 12V, specade som ej dimbara
Varför kommer det inte fungera? Eller kommer det?
ingen lysdiod drivs direkt med 12 volt, utan en "12V ljuskälla" tar ner spänning/ström till en nivå som lysdioden trivs vid och det kan ske på olika sätt – om nedtagningen bara sköts av ett passivt motstånd så fungerar det som du säger med pulsbreddsmodulering, men deras implementering kan se annorlunda ut
det kan också vara en friskrivning från att ljuskällan dimmas "dåligt" om man försöker koppla den till en konventionellt dimmad 12V-trafo
det kan också vara en friskrivning från att ljuskällan dimmas "dåligt" om man försöker koppla den till en konventionellt dimmad 12V-trafo
nej tyvärr – det grundläggande, ljusskapande fenomenet behöver 1.6 - 4.2 volt beroende på inblandade halvledare och önskad våglängd/ljusfärgnimhed skrev:
för att de ska jobba med 12V krävs antingen seriekoppling utav ett antal dioder som summerar sig till 12V (dålig lösning) eller kringelektronik såsom motstånd, konstantströmsgenerator osv
Hobbyelektriker
· Värmland, Molkom
· 24 095 inlägg
Nog finns det 12 V lysdioder, men kanske inte den modell som är aktuell här. Denna drivs dock av 12 V DC helt utan synbara förkopplingsmotstånd, drar drygt 10 mA.
Bästa svaret
Även om en lysdiod skulle vara gjord för 12V. Så kommer man inte ifrån dess grundläggande elektriska egenskap med tröskelspänning.
Bilden visar egenskaper dels för en kiseldiod, dels för en germaniumdiod (en äldre typ som bara används i speciella fall numnera). En lysdiod har en kurva som liknar kiseldiodens, men med högre tröskelspänning.
Om vi bortser från den vänstra delen av diagrammet, som visar att det inte går någon ström om man lägger spänningen med fel polaritet. Och tittar på den högra sidan. Då ser vi att för kiseldioden går det ingen ström överhuvudtaget om spänningen är lägre "frammåt" än 0,6V, sedan vid lite högre spänning så går det försumbar ström frammåt, vid 0,7V går det stor ström, och kurvan blir brantare hela tiden så en ökning från 0,7V till ex. 0,75V ger en i sammanhanget oändligt stor ström (och dioden kommer då att brinna upp).
OM vi nu har en lysdiod för 12V (det går att åstadkomma genom att seriekoppla flera dioder), så kommer den alltså att kanske leda 350mA eller något sådant, och lysa fint vid 12,000V, men ökar du spänningen till 12,010V, så ökar strömmen kanske till 350A, och dioden förgasas (eller mer troligt så löser överströmsskydd ut på spänningsaggregatet). Och en 12V transformator har betydligt större variation än så på utspänningen.
Man måste alltså ha någon form av strömreglering. I sin enklaster form ett motstånd som dimensioneras så att dioden lyser rimligt vid nominell spänning, men inte drar så mycket ström att den brinner upp, när spänningen ökas till sin högsta inom tolerans området för 12V aggregatet. Det innebär att man måste ha rätt mycket högre spänning än 12V, och reglera med motståndet så det blir 12V över dioden.
En sådan reglering är oekonomisk, för spänningen och ström genom motståndet blir värme, ev. lika mycket effekt i motståndet som i lysdioden.
Därför har man switchregulatorer, som hackar inkommande ström, transformerar (en liiten transformator) den skapade växelströmmen, till precis rätt nivå för dioden, och detta regleras elektroniskt så att strömmen hela tiden blir exakt 350mA, En sådan regulator har en verkningsgrad nära 100%.
MEN den vill alltså hela tiden hålla 350mA, det kommer den att försöka göra även när en dimmer hackar bort inkommande ström till regulatorn. Det finns alltid lite lagrad energi i olika kondensatorer som behövs i regulatorn, den lagrade strömmen räcker för att försörja regulatorn och lysdioden medan dimmern har släckt i några millisekunder.
En dimbar regulator känner igen dimmerns hackande och försöker hacka strömmen till lysdioden på liknande sätt. Den behöver alltså ha lite extra intelligens.
Bilden visar egenskaper dels för en kiseldiod, dels för en germaniumdiod (en äldre typ som bara används i speciella fall numnera). En lysdiod har en kurva som liknar kiseldiodens, men med högre tröskelspänning.
Om vi bortser från den vänstra delen av diagrammet, som visar att det inte går någon ström om man lägger spänningen med fel polaritet. Och tittar på den högra sidan. Då ser vi att för kiseldioden går det ingen ström överhuvudtaget om spänningen är lägre "frammåt" än 0,6V, sedan vid lite högre spänning så går det försumbar ström frammåt, vid 0,7V går det stor ström, och kurvan blir brantare hela tiden så en ökning från 0,7V till ex. 0,75V ger en i sammanhanget oändligt stor ström (och dioden kommer då att brinna upp).
OM vi nu har en lysdiod för 12V (det går att åstadkomma genom att seriekoppla flera dioder), så kommer den alltså att kanske leda 350mA eller något sådant, och lysa fint vid 12,000V, men ökar du spänningen till 12,010V, så ökar strömmen kanske till 350A, och dioden förgasas (eller mer troligt så löser överströmsskydd ut på spänningsaggregatet). Och en 12V transformator har betydligt större variation än så på utspänningen.
Man måste alltså ha någon form av strömreglering. I sin enklaster form ett motstånd som dimensioneras så att dioden lyser rimligt vid nominell spänning, men inte drar så mycket ström att den brinner upp, när spänningen ökas till sin högsta inom tolerans området för 12V aggregatet. Det innebär att man måste ha rätt mycket högre spänning än 12V, och reglera med motståndet så det blir 12V över dioden.
En sådan reglering är oekonomisk, för spänningen och ström genom motståndet blir värme, ev. lika mycket effekt i motståndet som i lysdioden.
Därför har man switchregulatorer, som hackar inkommande ström, transformerar (en liiten transformator) den skapade växelströmmen, till precis rätt nivå för dioden, och detta regleras elektroniskt så att strömmen hela tiden blir exakt 350mA, En sådan regulator har en verkningsgrad nära 100%.
MEN den vill alltså hela tiden hålla 350mA, det kommer den att försöka göra även när en dimmer hackar bort inkommande ström till regulatorn. Det finns alltid lite lagrad energi i olika kondensatorer som behövs i regulatorn, den lagrade strömmen räcker för att försörja regulatorn och lysdioden medan dimmern har släckt i några millisekunder.
En dimbar regulator känner igen dimmerns hackande och försöker hacka strömmen till lysdioden på liknande sätt. Den behöver alltså ha lite extra intelligens.