Begreppet bostadspolitik har säkert förekommit i svensk debatt sedan 100 år. Folkhemmet, miljonprogrammet, och ja, vad kallar ni den senaste 30 årsperioden: Högkonjunkturen, nollränteepoken, byggprisi dexeran, eller vad? Kom med förslag.

En gång som begreppet verkligen gjorde skäl för namnet var i slutet på 1980-talet under Carlsson/Bildt. Socialism eller marknadsekonomi, helt enkelt. Bildt vann debatten och resultatet 1987 blev den helt nya PBL, Plan- och bygglagen, som introducerades ungefär samtidigt som världens börser kraschade. Bildt bildade ändå egen regering 1991.

Sedan drogs rullgardinen ner för byggandet. Finanskrisen 1990 högg sönder bostadsdebatten i småbitar, hustillverkare gick I konkurs och var tredje byggare slutade. Våren 1994 pågick ett (1!) flerbostadshusbygge i hela Uppsala.

Göran Persson från HSB (han som bestämmer) tog över efter Bildt och 90-talskrisen avklingade sakta fram till millennieskiftet. Det dröjde länge innan antalet byggjobbare passerade 300 000 igen.

Så vad betyder "bostadspolitik". Är det när staten bestämmer, eller inte bestämmer, vad som ska byggas? Är det ett regelverk (PBL) med undantag, eller ett undantagstillstånd som staten försökt reglera i 30 år. Är det en fri marknad över gränserna utan restriktioner, eller en stenhård konkurrens mellan kommuner om nya bygglovskunder. Är det svindyrt byggmaterial eller oändlig räcka av kravlösa monteringsguider på internet. Är det korrupta politiker som gynnar egna eller plågade tjänstemän med arbetsöverbelastning.

I själva begreppet "bostadspolitik" ligger väl åtminstone en beskrivning av vad som byggs. Annars finns det liksom ingenting att politisera över. Det är kanske det som är steg ett i svensk bostadspolitik (numera): att hålla politikerna så långt borta från byggena som möjligt. Frågor blir obekväma och alla börjar nervöst skruva på sig.

Eller är det själva begreppet "bostad" och vad som (också numera) räknas dit: hoppborgar, pooler, strandskydd, garageuppfarter, trädäck, grillplatser och sandlådor.
 
I dagsläget innebär väl bostadspolitik att möjliggöra för stora byggföretag att fortsätta bygga, parallellt med hårdare reglering som gör det svårare för mindre företag och den lilla människan att få bygga. Med andra ord, ett redskap för byggföretagen att fortsätta gå med vinst.
 
  • Gilla
Erik Jansson64 och 1 till
  • Laddar…
KKJ KKJ skrev:
I dagsläget innebär väl bostadspolitik att möjliggöra för stora byggföretag att fortsätta bygga, parallellt med hårdare reglering som gör det svårare för mindre företag och den lilla människan att få bygga. Med andra ord, ett redskap för byggföretagen att fortsätta gå med vinst.
Det är helt riktigt att de fyra stora (JM, NCC, Skanska, Peab) dikterar villkoren för flerbostadsbyggandet (främst bostadsrätter).

Vad gäller villbyggandet är det helt annorlunda. Där finns inte någon dominant oligopolstruktur med några få hustillverkare som står för 80-90 % av allt byggande. Det finns inga privatpersoner (konsumenter) som beställer villor från Skanska eller NCC. De skulle kosta 5 -10 miljoner, per våningsplan.

Egnahemsproduktionen är, som du mycket riktigt påpekar, de enskildes angelägenhet (och pengar) som avgör. Men det finns ett mycket större urval, och därmed konkurrens, mellan hustillverkarna, än mellan JM och Skanska. Det håller priserna i schack.

Det gör att regelverket för de kommersiella byggprojekten, som i sin tur också är regelskapare (inte minst som permanenta remissinstanser till riksdag och regering), ser ut att "spilla över" på privatmarknaden. Eftersom det är deras projekt som diskuteras i media (de vill ju sälja).

Men i själva verket läcker det inte ut mycket från de kommersiella till de privata. Gemensamma regler (som de själva skapat) är en sak. De egna byggmetoderna (det är där de konkurrerar) håller de hemliga. Det delar man inte med sig av på internet.

Tvärtom är det ju strulet med alla läckande badrum, spruckna tak, sneda carports och sättningar i avloppsbrunnar (allt de som internet är fyllt till bredden av) som kommer från privatmarknaden, och som gör storföretagen förbannade, som skapar nya "byggregler" (d v s gamla kända problem med ännu mer redan kända moderna lösningar) hela tiden, som politikerna måste ta tag i. "Vad gör ni egentligen åt alla energislukande värmepannor?"

Så det tråkiga svaret på storföretagen vinster är, japp de omsätter grymt med pengar.

Det inte fullt lika självklara svaret om vad vanliga människor håller på med, egentligen (handen på hjärtat), är det ingen som vet, utom de själva. Därför att mycket utav det som byggs är helt oreglerat. Bygga pool t ex.

Men frågan, om vad som är bostadspolitik, eller går att göra till det, eller avreglera, av allt detta, kvarstår. Är pooler bostadspolitik? Knappast. Är det avreglerat? Ja. Då kan vi bocka av det på önskelistan. Allt poolsnack är därmed inte bostadspolitik. Det är privatintresse. Punkt.

Och så där fortsätter det, byggprodukt efter byggprodukt. Faktum är att listan på vad som inte är bostadspolitik, är så mycket längre, och dyrare, än det som är det. Det finns inget bostadspolitiskt krav på högt i tak, fönster ner till golvet, köksöar eller 50 kvm verandor.

Man kan då lätt misstänka (i brist på andra förklaringar) om varför det är så dyrt att bygga, att det beror på att folk har valt, högt i tak, fönster ner till golvet, köksöar och 50 kvm verandor hela tiden, vilket naturligtvis fördyrar. Och det kan debatteras.

Men det har ingenting med bostadspolitik att göra.
 
Redigerat:
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.