1 093 163 läst · 10 758 svar
1093k läst
10,8k svar
Saker som vi glömt bort att de har funnits
Vintern 81/82 var också väldigt kall med massor av snö. Kommer ihåg det pga nytt jobb hösten -81.L lat skrev:
Jag växte upp i en Lapplandskommun och i högstadiet var det dags för pryo och jag hamnade på posten och skulle några dagar följa en av brevbärarna som så klart cyklade på den tiden. Det var i februari och det var inget snack om att inte leverera även om det var kallt. En natt hade snön vräkt ner så det var till att pulsa fram och styra cykeln bredvid sig. Jag som var aktiv längdåkare på den tiden tänkte att det kan väl inte vara några problem att hänga med i tempot men jag var helt slut efter varje tur. Brevbärarna hade en typ av ackord som så att när de var klara med sin tur så var arbetsdagen slut så han jag hängde med var noga med att det skulle gå undan så han kunde sluta runt kl 14. Trots det var servicenivå på topp, om han visste att "Gullan på Industrivägen" opererat höften så gick han alltid in med posten.Maria T skrev:
Idag kör brevbäraren bil och vi får posten varannan dag. Jag har nästan glömt hur bra det var en gång i tiden.
G
gone_fishing
Husägare
· Stockholm
· 2 913 inlägg
gone_fishing
Husägare
- Stockholm
- 2 913 inlägg
Vi va bortresta över jul/nyår så shunten på oljepanna var nedvriden för att spara olja. Hela stammen som gick nära ytterväggen i ett 20 tals hus frös. Det sägs att det sprutade totalt ca 10m3 i huset från övervåningen ...L lat skrev:
Nästan alla bjälklag och golv var sedan uppbrutna för att få torka i flera månader.
Om de som har huset nu skulle bryta upp golven så är det gullfiber och spånskivor på många ställen, inga plankgolv med kutterspån.
Var det en Industriväg som tog slut vid sågen?M Myckling skrev:Jag växte upp i en Lapplandskommun och i högstadiet var det dags för pryo och jag hamnade på posten och skulle några dagar följa en av brevbärarna som så klart cyklade på den tiden. Det var i februari och det var inget snack om att inte leverera även om det var kallt. En natt hade snön vräkt ner så det var till att pulsa fram och styra cykeln bredvid sig. Jag som var aktiv längdåkare på den tiden tänkte att det kan väl inte vara några problem att hänga med i tempot men jag var helt slut efter varje tur. Brevbärarna hade en typ av ackord som så att när de var klara med sin tur så var arbetsdagen slut så han jag hängde med var noga med att det skulle gå undan så han kunde sluta runt kl 14. Trots det var servicenivå på topp, om han visste att "Gullan på Industrivägen" opererat höften så gick han alltid in med posten.
Idag kör brevbäraren bil och vi får posten varannan dag. Jag har nästan glömt hur bra det var en gång i tiden.
Samma gör Säffletidningen med fristående korta slippar med Hälge.H hhallen skrev:Upplysningsvis så går Fantomen fortfarande som daglig serie i Svenska Dagbladet. Nya äventyr hela tiden (om än erbarmligt dåliga). Även Mumin går i Svenskan, i det fallet är det dock bara upprapning av gamla kända serier om och om igen. Utöver dessa två kör Svenskan även Baby Blues och Carpe Diem. Dessa är dock inte långa sammanhängande äventyr, utan slapstick-artade grejer som står för sig själva en dag i taget.
Kommer någon ihåg när Hjärnkontoret 2003 försökte utlösa ett skalv genom att be alla Sveriges barn att hoppa samtidigt? Jag minns att hela skolan pausade lektionerna och lät oss barn gå ut på skolgården och hoppa som idioter ett visst klockslag.snaggletooth skrev:Vill minnas en gång då att det var något "kaféprogram" som då var ganska populärt där man uppmanade tittarna att stänga av all elvärme under någon minut vid ett visst klockslag under kvällen för att se genomslaget på Sveriges totala effektförbrukning.
Kan tänka mig att de driftansvariga för elnätet den kvällen inte var så glada över det tilltaget.
Kommer någon ens ihåg Hjärnkontoret förresten?
Maria T
Släktforskare
· Stockholm
· 3 206 inlägg
Maria T
Släktforskare
- Stockholm
- 3 206 inlägg
Kommer ni ihåg KSMB? Grisen skriker, Köttgrottorna och Pink Champagne?
Så klart ingen som var (höftar till det) sex år eller äldre då när det begav sig (1976-77 i Sverige) kan ha missat det!
Eftersom jag just tidigare nämnde ett av mina år på Posten (1986/87) så kom ett annat minne upp, nämligen det första året som jag var brevbärare, en då vandrande sådan på Kungsholmen (Stockholms innerstad) med rullväska och/eller bag. Sommaren 1981.
Flera minnesvärda personer (brevbärare) fanns där, t ex han som alltid hade kortärmad skjorta och shorts oavsett väder (även vintertid), han som hade hittat och rapporterat om två lik på vindsvåningen (sorgligt, men vindar i äldre hus i innerstan var inte ofta besökta men kunde finnas "smitväg" från ett hus till nästa, därför kunde brevbäraren gå där) och för att nu sluta säcken kring punken - Guld-Lars.
GuldLasse (https://sv.wikipedia.org/wiki/Lars_Jonson )som de flesta kallade honom var brevbärare med cykel och det gick inte alltid helt rakt.
Många minnen, roliga och en del helt hysteriskt roliga, har jag från mina år som anställd av Postverket. När en kunde så gott som lita på att ett brev postat en dag, på eftermiddagen, nådde adressaten följande vardag om det var i Sverige, och oftast även om det var i Danmark eller Norge. Nu tar det upp till en vecka eftersom det inte går att veta om den som jag skickar till får posten må-on-fre eller ti-tor följande vecka.
Allt var verkligen inte bättre förr, men postutdelningen var det.
Så klart ingen som var (höftar till det) sex år eller äldre då när det begav sig (1976-77 i Sverige) kan ha missat det!
Eftersom jag just tidigare nämnde ett av mina år på Posten (1986/87) så kom ett annat minne upp, nämligen det första året som jag var brevbärare, en då vandrande sådan på Kungsholmen (Stockholms innerstad) med rullväska och/eller bag. Sommaren 1981.
Flera minnesvärda personer (brevbärare) fanns där, t ex han som alltid hade kortärmad skjorta och shorts oavsett väder (även vintertid), han som hade hittat och rapporterat om två lik på vindsvåningen (sorgligt, men vindar i äldre hus i innerstan var inte ofta besökta men kunde finnas "smitväg" från ett hus till nästa, därför kunde brevbäraren gå där) och för att nu sluta säcken kring punken - Guld-Lars.
GuldLasse (https://sv.wikipedia.org/wiki/Lars_Jonson )som de flesta kallade honom var brevbärare med cykel och det gick inte alltid helt rakt.
Många minnen, roliga och en del helt hysteriskt roliga, har jag från mina år som anställd av Postverket. När en kunde så gott som lita på att ett brev postat en dag, på eftermiddagen, nådde adressaten följande vardag om det var i Sverige, och oftast även om det var i Danmark eller Norge. Nu tar det upp till en vecka eftersom det inte går att veta om den som jag skickar till får posten må-on-fre eller ti-tor följande vecka.
Allt var verkligen inte bättre förr, men postutdelningen var det.