Myten om det perfekta resultatet

[Robcop]

Heh, det var frid och fröjd många år innan jag och sambon köpte en renoveringskåk. Tog ett halvår efter inflytt innan hon packade och drog. Inte lätt att få allt att funka med allt som ska göras, lägg sen till småbarn på det också..

 

[Davidbagare]

Så TS; Vad blev det bästa svaret?

 

[Färdmekaniker]

Om du ändå skrivit människor istället för "kärringar" nu framstår du ju bara som än gnällig gubbe

Det hade kanske varit mer politiskt korrekt att skriva "människor" istället för "kärringar", men i VERKLIGHETEN har jag ALDRIG hört talas om en kvinna som "bytt samtliga fönster, lagt nya golv, flyttat innerväggar, vänt dörrar, målat fasader, tilläggsisolerat vinden, bilat för nya golvbrunnar" som skribenten anger. Tyvärr.

 

[Skumpe]

Det hade kanske varit mer politiskt korrekt att skriva "människor" istället för "kärringar", men i VERKLIGHETEN har jag ALDRIG hört talas om en kvinna som "bytt samtliga fönster, lagt nya golv, flyttat innerväggar, vänt dörrar, målat fasader, tilläggsisolerat vinden, bilat för nya golvbrunnar" som skribenten anger. Tyvärr.

Nej det är väl ingen som är så j-a dum i huvudet. TS har ju varken fått någon tacksamhet eller har sitt äktenskap kvar.

 

[Berg31]

Detta ämne skulle kanske lämpa sig bättre i ett äktenskapsforum, men nu är jag här.
Efter att ha renoverat ett gammalt hus större delen av all min fritid under tio års tid har jag kommit till en slutsats, nämligen att den som bestämmer (numera exfru) inte har den blekaste aning om vad det innebär att rusta upp något gammalt.
I min värld är det ofrånkomligt att man emellanåt spikar snett, målar lite utanför eller får en kakelplatta aningens på sniskan. Jag har trots allt färdigställt såväl nytt kök som nytt badrum. För att inte tala om att jag bytt samtliga fönster, lagt nya golv, flyttat innerväggar, vänt dörrar, målat fasader, tilläggsisolerat vinden, bilat för nya golvbrunnar och allt sånt där.
Men likt förbannat blev jag bedömd efter det där hammarslaget som syntes i dörrfodret eller tapetskärningen som fransade sig lite nere vid tröskeln:
Så min fråga är: Hur fasen får ni äktenskap och husrenoveringar att synka?

Om du verkligen försökte att inte måla utanför osv. Så borde inte det vara något problem med frun. Jag menar att det råkade hända någon, det borde man absolut förlåtas för. Vi är ju bara människor.

 

[Davidbagare]

Om du ändå skrivit människor istället för "kärringar" nu framstår du ju bara som än gnällig gubbe

Om du ändå skrivit man istället för gubbe. Nu framstår du ju bara som en gnällig kärring

 

[Annika kyrkbacken]

Detta ämne skulle kanske lämpa sig bättre i ett äktenskapsforum, men nu är jag här.
Efter att ha renoverat ett gammalt hus större delen av all min fritid under tio års tid har jag kommit till en slutsats, nämligen att den som bestämmer (numera exfru) inte har den blekaste aning om vad det innebär att rusta upp något gammalt.
I min värld är det ofrånkomligt att man emellanåt spikar snett, målar lite utanför eller får en kakelplatta aningens på sniskan. Jag har trots allt färdigställt såväl nytt kök som nytt badrum. För att inte tala om att jag bytt samtliga fönster, lagt nya golv, flyttat innerväggar, vänt dörrar, målat fasader, tilläggsisolerat vinden, bilat för nya golvbrunnar och allt sånt där.
Men likt förbannat blev jag bedömd efter det där hammarslaget som syntes i dörrfodret eller tapetskärningen som fransade sig lite nere vid tröskeln:
Så min fråga är: Hur fasen får ni äktenskap och husrenoveringar att synka?

men annars så kanske vi kan gifta oss?

 

[adzis]

Jag tror inte det egentligen handllade om att det inte blev ett perfekt resultat. Jag tror att det är en möjlighet att pysläcka jobbiga känslor (kanske frustrationen av att bli renoverings-änka?) på något konkret.

För ett bra tag sedan såldes en sommarstuga en bit från oss och ett yngre par med två barn hade köpt den för att riva och bygga nytt. Han var där hela dagarna tills det blev mörkt varje dag och byggde det mesta själv.
I våra samtal vid staketet uttryckte han det som att det var jättejobbigt att vara ifrån sin familj så mkt men att det var värt det och tiden han lagt ner på huset skulle visa hur mkt han uppskattade att hans fru tog hand om barnen och fick vardagen att rulla på utan honom.
Men när dom till sist flyttade in bodde dom där i knappt ett år innan dom skiljde sig. Hans fru hade i princip skapat sig ett eget liv oberoende av honom under byggtiden och dom hittade inte tillbaka till varandra känslomässigt. Hon kände bara förlusten av känslomässig gemenskap i all den tid som gick åt att bygga huset och för henne representerade inte huset en kärleksförklaring utan en ständig påminnelse om det.

Jag tror få par som ger sig på en omfattande renovering eller bygger nytt kan förställa sig hur mycket tid det stjäl från att underhålla sin relation.
Det bästa är nog om man är lika intresserade och fysiskt engagerade i processen så att man gör resan tillsammans på lika villkor sida vid sida. Då kan det nog till och med stärka relationen.

Jag håller med. Vi gör allt tillsammans och lite i taget utan att stressa till det, helt annat kvalitet och lycka om resultat.

 

[Bikermike]

men annars så kanske vi kan gifta oss?

Du fick mig att skratta hjärtligt. Bästa svaret till dig.

 

[pacman42]

Rörande trådens fråga, jag och min fru har alltid varit tydliga med att vi inte förväntar oss guld och gröna skogar, samt att gräset definitivt inte är grönare på andra sidan. Har man den inställningen så blir livet enklare att leva.

Vi bägge fascineras av hur andra par alltid söker perfektionism, när vi är glad för det vi får.

Och rörande renoveringsresultat så är jag noggrannare än de hantverkare vi hyr in, vilket gör att jag bara hyr in dem för grovarbetet...

 

[Picapica55]

inga feminister i mitt hus!

Det lär resultera i inga kvinnor alls i ditt hus.

 

[Kyllared]

Intressant inlägg! Jag har varit gift med min fru i 20 år och vi har gjort massvis av renoveringar och byggnationer. Jag skriver ”vi”, för det har varit vår nyckel. Vi gör det tillsammans! Jag sköter det mesta av grovgörat och snickrandet, men frun slipar, målar och håller ordning. Kan man göra det tillsammans så blir det något helt annat - en gemensam stolthet över det man skapar och en stärkt relation! Släpp de gamla könsrollerna och gör det ihop!

 

[Peter787]

Du skrev ju att män inte får visa några känslor. De har alltså (enligt dig) inte rätt att bete sig som de vill om de ska tas på allvar.

Kvinnor i mansdominerade yrken får fortfarande inte bete sig kvinnligt om de ska tas på allvar. Kvinnor behöver fortfarande vara bättre än alla män för att kunna komma vidare i karriären men för män räcker det att vara tillräckligt bra och vara kompis med chefen. Undantag finns men så är det för de flesta. Det är ju på samma vis för invandrare och andra grupper som ofta diskrimineras.

Män i kvinnodominerade yrken kan däremot avancera utan att vara bättre än kvinnorna, de är ju män så det är ju "självklart" att de kan ta på sig mer ansvarsfyllda roller som att vara chef.

Min dotter är en väldigt kompetent civilingenjör.
De enda chefer hon haft problem med är kvinnliga chefer som ser yngre, snyggare?, mer kompetenta (nyare utbildning?) kvinnor som ett hot mot deras position på karriärstegen.
Manliga chefer är bättre på att promota kvinnliga underställda.

 

[pacman42]

Min dotter är en väldigt kompetent civilingenjör.
De enda chefer hon haft problem med är kvinnliga chefer som ser yngre, snyggare?, mer kompetenta (nyare utbildning?) kvinnor som ett hot mot deras position på karriärstegen.
Manliga chefer är bättre på att promota kvinnliga underställda.

På min arbetsplats går ofta kvinnorna rakt in i "fällorna" och blir chefer eller projektledare. Det ger en snabb initial löneökning, men sedan fastnar och stannar de i karriären. Jag rekommenderar alla mina duktiga kvinnliga kollegor att hålla sig borta från dessa jobben då de effektivt dödar karriären för den som tar dem på allvar.

Just detta att kvinnor ofta tar dessa jobb är deras största hinder på teknikföretagen, men jag upplever att kvinnor ofta söker en snabb karriär istället för att jobba med något de brinner för, vilket på sikt hindrar karriären. Jag har sett alltför många kvinnor som går denna vägen.

Bara en alternativ reflektion på varför kvinnor kan få det tufft på ett teknikcentriskt företag.

Förresten, jag har lyckats övertyga ett par unga kvinnor att satsa på tekniken också, det går väldigt bra för dem!

 

[gaidin]

Men likt förbannat blev jag bedömd efter det där hammarslaget som syntes i dörrfodret eller tapetskärningen som fransade sig lite nere vid tröskeln:
Så min fråga är: Hur fasen får ni äktenskap och husrenoveringar att synka?

Jag har byggt om och renoverat tre hus, inte kallar man mig för byggaren för det.
Jag räddade livet på ett barn som höll på att drunkna, inte kallar man min för livräddaren ändå...
Jag har åtta barn, men inte kallar man mig för barnskaparen...


Men man kn**lar EN get?!?