Jag kämpar på med min trappa. Fick totalhaveri på en axel.. i kroppen alltså så det har gått väldigt sakta framåt. All matta är borta från trappstegen, en del gick jättelätt, en del krävde mera jobb och en båtskrapa, men det var ändå ett rimligt jobb. 30 års skit är bortskurad och nu slipar jag, jag har kommit halvvägs ungefär. Ett eller två trappsteg i taget är vad min axel pallar just nu, så det går sakta framåt.

Du kan läsa blogginlägget här: Bara så ni inte glömmer mig :)
 
Det är rätt, tag problemen ett steg i taget :)

Vi kan ju också, så här på lördagskvällen, tala om de små stegens tyranni :)

Och varje trappa leder ju faktiskt uppåt :)

Kort sagt: Ge inte upp utan kämpa på, vi är med dig!
 
  • Gilla
Nancy Biäng
  • Laddar…
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.