Barnfamilj - Ta hänsyn till barn i grannskapet vid husköp?!
Hej på er!
Hur tänker ni, säg att ni kärar ner er i ett fantastiskt hus som ni får möjlighet att köpa. Men ni har barn, och längs gatan/vägen finns det inga jämnåriga barn om barn alls? Hur viktigt är detta?
-Viktigt tillägg: Det finns dock en hel del barn på ca 5 minuters cykelavstånd, även lekpark 10 minuter bort. Men då vi inte släpper barnen själva ännu på många år blir ju vi vuxna genast inblandade i transporteringen.. I vårt fall hänger vi heller inte lika naturligt i dessa tätbebyggda områden där det finns andra barn pga en å med bro, lite väg och grönska som avgränsar vår lilla gata och detta villaområde.
Som ni kanske hör ligger huset i en lantlig miljö med hästhagar mm alldeles precis utanför ett tätbebyggt villaområde. Andra barnfria grannar finns dock.
Jag har alltid tänkt att lekkamrater i grannskapet endast varit en bonus, kompisar har dem i sin skolklass (kan följa med hem/ta med hem) eller genom sina fritidsaktiviteter. Är man för överdriven om man tänker att barnen ska ha möjlighet till lek och socialisering dygnets alla timmar? Hör ju själv hur resonemanget låter! Tänker att man borde kunna bli jävligt trött på springet mellan husen i ett typiskt tätbebyggt villaområde också.
Vi värdesätter lugn och avskildhet men väger ändå in barnens trivsel i form utav spontant umgänge.
(!) Ungarna är vana vid konstant lek då vi fram tills nu bott i lägenhet centralt med stor skyddad innergård med mycket jämnåriga kompisar. Krock!
Ni som bor med barn på antingen det ena eller andra sättet, vad tycker ni?
Och ni som letar ert första hus med barn får såklart också berätta hur ni tänker och prioriterar!
Hur tänker ni, säg att ni kärar ner er i ett fantastiskt hus som ni får möjlighet att köpa. Men ni har barn, och längs gatan/vägen finns det inga jämnåriga barn om barn alls? Hur viktigt är detta?
-Viktigt tillägg: Det finns dock en hel del barn på ca 5 minuters cykelavstånd, även lekpark 10 minuter bort. Men då vi inte släpper barnen själva ännu på många år blir ju vi vuxna genast inblandade i transporteringen.. I vårt fall hänger vi heller inte lika naturligt i dessa tätbebyggda områden där det finns andra barn pga en å med bro, lite väg och grönska som avgränsar vår lilla gata och detta villaområde.
Som ni kanske hör ligger huset i en lantlig miljö med hästhagar mm alldeles precis utanför ett tätbebyggt villaområde. Andra barnfria grannar finns dock.
Jag har alltid tänkt att lekkamrater i grannskapet endast varit en bonus, kompisar har dem i sin skolklass (kan följa med hem/ta med hem) eller genom sina fritidsaktiviteter. Är man för överdriven om man tänker att barnen ska ha möjlighet till lek och socialisering dygnets alla timmar? Hör ju själv hur resonemanget låter! Tänker att man borde kunna bli jävligt trött på springet mellan husen i ett typiskt tätbebyggt villaområde också.
Vi värdesätter lugn och avskildhet men väger ändå in barnens trivsel i form utav spontant umgänge. (!) Ungarna är vana vid konstant lek då vi fram tills nu bott i lägenhet centralt med stor skyddad innergård med mycket jämnåriga kompisar. Krock!
Ni som bor med barn på antingen det ena eller andra sättet, vad tycker ni?
Och ni som letar ert första hus med barn får såklart också berätta hur ni tänker och prioriterar!
Tack för input!B b8q skrev:
Förstår att det inte alltid finns garantier för lek på vissa gator i villaområden heller. Du kan ju ha "otur" och köpa där det endast bor äldre, eller bara barnfria för den delen.Och snart är barnen så pass stora så de själva tar sig till ”grann-kvarteret”.
Absolut en relevant frågeställning och något vi också beaktade vid vår flytt.
Men, även om det förstås blir skillnad mot en stor innegård så låter det ändå som lekkamrater kommer finnas ganska nära. Kanske t.om flyttar in nån familj på er gata, om nåt äldre par säljer. Att gå en kort promenad, eller cykla några minuter bort tycker jag är helt överkomligt.
Det är något helt annat att behöva köra bil och skjutsa barn hit o dit. Något som (än så länge) har avhållit oss från att flytta ut på landet.
Men, även om det förstås blir skillnad mot en stor innegård så låter det ändå som lekkamrater kommer finnas ganska nära. Kanske t.om flyttar in nån familj på er gata, om nåt äldre par säljer. Att gå en kort promenad, eller cykla några minuter bort tycker jag är helt överkomligt.
Det är något helt annat att behöva köra bil och skjutsa barn hit o dit. Något som (än så länge) har avhållit oss från att flytta ut på landet.
Vad tänker du är idealet? Jag tänker tur att barnen har föräldrar som är villiga till detta. Egentligen finns det ju inga garantier till spontan lek oavsett city, tätbebyggt eller landet.useless skrev:
Vi bor så, ett område med största delen "gamlingar". Kompisar hittar dom i skolan, visst det blir lite längre promenader/cykelturer för att ta sig till kompisar men det fungerar bra ändå, och nu börjar dom äldre i området flytta så jag hoppas att det flyttar in lite fler barnfamiljer.
Absolut! Det jag funderar över är dels barnens dels vuxnas upplevelse utav detta.T Taxture skrev:
Logistiken, (o)tillgängligheten till kompisar, mm.
Jag hade prioriterat att avstånd till förskola/skola känns rimligt snarare än avståndet till kompisar. Ifall man sparar en kvart varje morgon och eftermiddag när barnen ska hämtas tror jag att ett par minuters transport till kompisar blir försumbar.
Dessutom tolkar jag det som att det är minst två barn, då kan de gott leka med varandra också.
Dessutom tolkar jag det som att det är minst två barn, då kan de gott leka med varandra också.
boschkenta
Verktygstokig
· Västra Götaland
· 417 inlägg
boschkenta
Verktygstokig
- Västra Götaland
- 417 inlägg
När jag var liten och skulle flytta så frågade mina föräldrar vad jag tyckte om att bo lite längre bort osv. Lägenhet till lantligt. Förklarade vad det innebar (för- och nackdelar) och så fick jag vara del i beslutet. Kändes bra att vara inkluderad och jag kände mig hörd. Förvisso var jag ca 10 år gammal om jag minns rätt, och era barn kanske är yngre, men jag hade i er situation frågat barnen vad de tyckte
För mig vägde det tyngre att få eget rum osv än gångavstånd till polarna. Jag träffade ju ändå dem i skolan.
För mig vägde det tyngre att få eget rum osv än gångavstånd till polarna. Jag träffade ju ändå dem i skolan.
Vi gjorde likadant när vi flyttade längre ut på landet. De två äldsta barnen 9 & 11 år vid den tiden fick båda veto-rätt i flyttbeslutet. Båda landade i att de ville flytta, ingen har ångrat sig.