Är det verkligen alltid så svårt att totalrenovera som det beskrivs?
Godkväll Husbyggare,
En fråga som jag funderat på under en längre tid är hur svårt är det egentligen att renovera gamla hus?
Låt mig beskriva hur jag funderat: Idag hör jag från vänner som arbetar i hantverkarbranschen hur enormt mycket arbete det är att renovera ett gammalt hus. Även från andra "hantverkskunniga" hör jag vilket vansinne det är att renovera ett gammalt förfallet hus. Men med som allt annat handlar det alltid om perspektiv. Låt mig berätta om några andra perspektiv.
1. En bekant till mig hittade en sjunken skuta i Stockholm. Vi pratar alltså inte en liten båt. Utan en 42 meter lång skonare. Och den låg på botten i hamnen. Man bärgade skutan, gjorde den duglig för att flyttas. Boxerade den söderut till ett varv där den skulle renoveras. Under färden sjönk den igen och man behövde renovera den på nytt. Väl framme på slipen påbörjade renoveringen. Efter att man rivit bort allt gammalt och satt nya spant så brann allt ner. I princip bara kölstocken kvar. Men det stoppade inte arbetet. Idag har hon seglat sedan 2008 och vunnit flera år av det prestigefulla Tall Ship Races. Där fanns ingen tvekan. Skjortärmar kavlades upp. Arbete utfördes. Ingen satt och lipade och tyckte det var jobbigt.
2. En vän till familjen berättade om deras sommarstuga som deras farfar byggt. Förfadern i fråga arbetade som landskapsarkitekt på dagarna. Han arbetade heltid och hade knappast speciellt mycket semester. Han ville bygga en sommarstuga till sin familj. Hittade en tomt. Hittade en gammal ladugård några mil bort med bra stomme som han fick köpa billigt. Han plockade ner ladugården själv. Stock för stock. Slängde upp dom axeln och bar dom (stockarna körde på traktorsläp till tomten). På det viset byggde han deras sommarstuga på 150 kvm. Det tog två år. Det fanns inte ett enda el-verktyg. Han hade inge som helst erfarenhet av att timra eller bygga hus. Ingen tvekan. Skjortärmar kavlades upp, Ingen satt och lipade och tyckte att livet var svårt och att det var ont om tid. Huset är välbyggt och har stått utan att behöva någon större omsorg sedan 1950.
3. Jag hyrde en stuga på en gård av en äldre kvinna. Kvinnan berättade att när hon var liten var de en stor familj med tio barn i en mycket liten stuga med två rum. Kvinnans far och mor jobbade tidig morgon till sen kväll på gården. Ändå satt kvinnans mor uppe på nätterna och spann garn, stickade tröjor, och lagade kläder. Hon berättade om hur hon vaknat på morgonen när hon var liten och det ibland hängde en ny stickad tröja på hennes säng som hennes mor stickat klart under natten. Än idag förstår hon inte hur det är möjligt att hennes mor han med allt.
Det jag beskriver är människor som haft en vision, som haft ett mål och som genomfört den. Utan pardon. Genuint för att de velat. Inte för att få bekräftelse. Inte för att vara influencers. Inte för att synas på social media. De har aldrig haft en endast tanke på bekräftelse. Bara drivits av passion och mål.
Det jag undrar nu är, gör vi det kanske lite svårt för oss? Kanske svårare än det faktiskt är? Är vi lite bortskämda? Kanske till och med lite bortklemade? Har vi blivit förslappade och fåfänga?
Jag själv har under de senaste åren då jag letat efter "drömhus" som ligger precis så perfekt som jag vill hittat två hus som stämmer in. Det första objektet hade stått obebott i 60 år, taket av singel var helt ruttet, panelen var helt bortvittrad på en gavel och stomme där var även den helt vittrad. Jag tog dit en vän som är skicklig hantverkare. Han berättade för mig att det skulle vara personligt självmord att försöka sig på att renovera det. Så jag avstod. Mitt andra objekt är ännu mer anmärkningsvärt, i närheten av en av Sveriges största städer har jag hittat ett litet hus/torp som är hopbyggt med en liten ladugård. Troligen byggt sent 1700-tal, varit obebott i cirka 100 år, orört i ca 25-30 år. Extremt dåligt skick givetvis. Men när jag berättar om detta fynd för människor runt om mig, människor som har erfarenhet av gamla hus, säger dom samma; det vore vansinnigt att ge sig på att renovera.
Är det verkligen så svårt? Behöver man verkligen göra på det sättet som "förordas" där allt måste ta oändlig tid och kosta oändligt mycket? Alla byggnadsvårds utbildade och ödehus experter idag vet precis exakt hur man ska göra för att det ska vara "rätt". Men vad är rätt? Behöver vi ge oss tillbaka tillåtelsen att tro på vår EGEN vision? Bara stänga av all input från omvärlden. Vår vision. Vårt mål. Sen bara kavla upp skjortärmarna och köra.
Vad tror ni?
En fråga som jag funderat på under en längre tid är hur svårt är det egentligen att renovera gamla hus?
Låt mig beskriva hur jag funderat: Idag hör jag från vänner som arbetar i hantverkarbranschen hur enormt mycket arbete det är att renovera ett gammalt hus. Även från andra "hantverkskunniga" hör jag vilket vansinne det är att renovera ett gammalt förfallet hus. Men med som allt annat handlar det alltid om perspektiv. Låt mig berätta om några andra perspektiv.
1. En bekant till mig hittade en sjunken skuta i Stockholm. Vi pratar alltså inte en liten båt. Utan en 42 meter lång skonare. Och den låg på botten i hamnen. Man bärgade skutan, gjorde den duglig för att flyttas. Boxerade den söderut till ett varv där den skulle renoveras. Under färden sjönk den igen och man behövde renovera den på nytt. Väl framme på slipen påbörjade renoveringen. Efter att man rivit bort allt gammalt och satt nya spant så brann allt ner. I princip bara kölstocken kvar. Men det stoppade inte arbetet. Idag har hon seglat sedan 2008 och vunnit flera år av det prestigefulla Tall Ship Races. Där fanns ingen tvekan. Skjortärmar kavlades upp. Arbete utfördes. Ingen satt och lipade och tyckte det var jobbigt.
2. En vän till familjen berättade om deras sommarstuga som deras farfar byggt. Förfadern i fråga arbetade som landskapsarkitekt på dagarna. Han arbetade heltid och hade knappast speciellt mycket semester. Han ville bygga en sommarstuga till sin familj. Hittade en tomt. Hittade en gammal ladugård några mil bort med bra stomme som han fick köpa billigt. Han plockade ner ladugården själv. Stock för stock. Slängde upp dom axeln och bar dom (stockarna körde på traktorsläp till tomten). På det viset byggde han deras sommarstuga på 150 kvm. Det tog två år. Det fanns inte ett enda el-verktyg. Han hade inge som helst erfarenhet av att timra eller bygga hus. Ingen tvekan. Skjortärmar kavlades upp, Ingen satt och lipade och tyckte att livet var svårt och att det var ont om tid. Huset är välbyggt och har stått utan att behöva någon större omsorg sedan 1950.
3. Jag hyrde en stuga på en gård av en äldre kvinna. Kvinnan berättade att när hon var liten var de en stor familj med tio barn i en mycket liten stuga med två rum. Kvinnans far och mor jobbade tidig morgon till sen kväll på gården. Ändå satt kvinnans mor uppe på nätterna och spann garn, stickade tröjor, och lagade kläder. Hon berättade om hur hon vaknat på morgonen när hon var liten och det ibland hängde en ny stickad tröja på hennes säng som hennes mor stickat klart under natten. Än idag förstår hon inte hur det är möjligt att hennes mor han med allt.
Det jag beskriver är människor som haft en vision, som haft ett mål och som genomfört den. Utan pardon. Genuint för att de velat. Inte för att få bekräftelse. Inte för att vara influencers. Inte för att synas på social media. De har aldrig haft en endast tanke på bekräftelse. Bara drivits av passion och mål.
Det jag undrar nu är, gör vi det kanske lite svårt för oss? Kanske svårare än det faktiskt är? Är vi lite bortskämda? Kanske till och med lite bortklemade? Har vi blivit förslappade och fåfänga?
Jag själv har under de senaste åren då jag letat efter "drömhus" som ligger precis så perfekt som jag vill hittat två hus som stämmer in. Det första objektet hade stått obebott i 60 år, taket av singel var helt ruttet, panelen var helt bortvittrad på en gavel och stomme där var även den helt vittrad. Jag tog dit en vän som är skicklig hantverkare. Han berättade för mig att det skulle vara personligt självmord att försöka sig på att renovera det. Så jag avstod. Mitt andra objekt är ännu mer anmärkningsvärt, i närheten av en av Sveriges största städer har jag hittat ett litet hus/torp som är hopbyggt med en liten ladugård. Troligen byggt sent 1700-tal, varit obebott i cirka 100 år, orört i ca 25-30 år. Extremt dåligt skick givetvis. Men när jag berättar om detta fynd för människor runt om mig, människor som har erfarenhet av gamla hus, säger dom samma; det vore vansinnigt att ge sig på att renovera.
Är det verkligen så svårt? Behöver man verkligen göra på det sättet som "förordas" där allt måste ta oändlig tid och kosta oändligt mycket? Alla byggnadsvårds utbildade och ödehus experter idag vet precis exakt hur man ska göra för att det ska vara "rätt". Men vad är rätt? Behöver vi ge oss tillbaka tillåtelsen att tro på vår EGEN vision? Bara stänga av all input från omvärlden. Vår vision. Vårt mål. Sen bara kavla upp skjortärmarna och köra.
Vad tror ni?
Redigerat:
Medlem
· Stockholm
· 3 909 inlägg
Du sammanfattade det ganska bra själv: "Det jag undrar nu är, gör vi det kanske lite svårt för oss? Kanske svårare än det faktiskt är? Är vi lite bortskämda? Kanske till och med lite bortklemade? Har vi blivit förslappade och fåfänga?"
Man ska göra som man vill, själv spottar jag i nävarna och gör vad jag kan med min förmåga och mina förutsättningar.
Det skulle du också gjort istället för att lyssna på olycksfåglarna.
Man ska göra som man vill, själv spottar jag i nävarna och gör vad jag kan med min förmåga och mina förutsättningar.
Det skulle du också gjort istället för att lyssna på olycksfåglarna.
klart det går, tar en hel del tid så man får prioritera bort många andra aktiviteter
fördelen idag är ju att det finns mycket information tillgänglig, här på forumet tex, kurser etc
man måste inte köpa alla verktyg, går att hyra
finns mycket material på blocket
osv.
ett tydligt mål och sen ta det steg för steg dit
fördelen idag är ju att det finns mycket information tillgänglig, här på forumet tex, kurser etc
man måste inte köpa alla verktyg, går att hyra
finns mycket material på blocket
osv.
ett tydligt mål och sen ta det steg för steg dit
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 255 inlägg
Det dina vänner som avråder dig tänker på är nog ofta kostnaden, i förhållande till andra objekt, för att få upp husen till något sånär modern standard.
Alla hus är inte värda att rädda. Oftare är det billigare, och mer funktionellt, att bygga nytt än att renovera något gammalt och övergivet.
Sen behöver inte alla vilja ha allt toppmodernt, och fördelen med att renovera (om det inte är för illa) är att man kan ta lite i taget.
Avslutningsvis verkar du lida av fattigdomsromantik. Särskilt kvinnan i ditt tredje exempel hade nog ett jävligt slitigt liv; det är inget att stå efter.
Alla hus är inte värda att rädda. Oftare är det billigare, och mer funktionellt, att bygga nytt än att renovera något gammalt och övergivet.
Sen behöver inte alla vilja ha allt toppmodernt, och fördelen med att renovera (om det inte är för illa) är att man kan ta lite i taget.
Avslutningsvis verkar du lida av fattigdomsromantik. Särskilt kvinnan i ditt tredje exempel hade nog ett jävligt slitigt liv; det är inget att stå efter.
Ja lite som jag kort skrev förut så är det ju så att det idag finns regler för i stort sett allt, takstolar skall lastberäknas och energikraven gör att enklare konstruktioner som korsvirkeshus inte duger idag, med annat än mer isolering på insidan. Förr eldade man konstant inne vilket skapade ett starkt drag som torkar ur huset och otätheter stod för mycket av tilluften. Idag vill vi ha täta hus därför att det är skönare utan kalldrag och energikraven kräver detta vilket igen ställer krav på ventilationen.
Förr var ju det vanligare att kvinnor inte jobbade utan tog hand om hushållet och under dessa förhållanden är det klart att det är lättare att få tid att renovera eller bygga något, jag tror min farfar började sitt arbete innan 6 men slutade vid 14 eller något sådant, sedan gick han till nästa jobb efter det några dagar i veckan men jag tror man inte får blunda för att det var inte exakt samma förutsättningar. Kvinnan som stickade hela ”natten” gjorde nog inte det från 00-07 utan kanske från 19-22, natten var nog längre då jag tror man i större utsträckning avsåg tiden då det var mörkt o barnen sov. Vilket hemma hos mig just nu blir från 19 (ish).
Förr var ju det vanligare att kvinnor inte jobbade utan tog hand om hushållet och under dessa förhållanden är det klart att det är lättare att få tid att renovera eller bygga något, jag tror min farfar började sitt arbete innan 6 men slutade vid 14 eller något sådant, sedan gick han till nästa jobb efter det några dagar i veckan men jag tror man inte får blunda för att det var inte exakt samma förutsättningar. Kvinnan som stickade hela ”natten” gjorde nog inte det från 00-07 utan kanske från 19-22, natten var nog längre då jag tror man i större utsträckning avsåg tiden då det var mörkt o barnen sov. Vilket hemma hos mig just nu blir från 19 (ish).
Jo jag har stött på flera där drömhuset slutar i skilsmässa, depression och skulder efter åratal av renoverande.S Stigur-Olafur skrev:
En förutsättning är det här med plånboken och att man kan anlita hantverkare för mer komplicerade moment samt moment som tar oändlig tid. Sen ska man då även ha bra kontakter med hantverkare!
Får man sedan ihop en vettig tidplan samt en ekonomiskt kalkyl tillsammans med sin familj så är det genomförbart, annars bör man nog låta bli.
Klart att det går att renovera/restaurera ett gammalt hus. Allt handlar ju om till vilken standard och under vilken tid. Det är svårt att få ett gammalt hus att få samma standard som ett nytt hus men det är inte heller nödvändigt. Och om det känns som att det är nödvändigt - ja då är det nog inte rätt beslut att renovera ett gammalt hus.
(Du får bo i ett hus som är gammalt, med självdrag och ingen eller väldigt lite isolering, det är inget krav på att uppnå samma standard som vid nybygge.)
(Du får bo i ett hus som är gammalt, med självdrag och ingen eller väldigt lite isolering, det är inget krav på att uppnå samma standard som vid nybygge.)
Du blandar ihop ett par frågor som egentligen inte hör ihop.
Dina exempel handlar i princip om två sorters människor som och ingen av dem hör ihop med frågan om hur jobbigt och dyrt det är att renovera. Dina första två exempel handlar egentligen om personer som ägnar sig åt sin hobby. När man har som hobby att renovera en båt eller snickra på en sommarstuga så spelar tiden och kostnaden inte så stor roll just för att snickrandet och fixandet är själva poängen. I ditt tredje exempel så handlar det mest om en familj som inte hade något val utan gjorde allt de kunde bara för att överleva.
Om vi istället går till den riktiga frågan om det lönar sig att renovera förfallna hus så är svaret nästan alltid "Nej". Skälet till det är just för att det krävs så mycket jobb för att ordna alla speciallösningar som gamla hus kräver.
Även om huset inte alls är förfallet utan bara är en helt normal villa från 50-60 talet så tar renoveringen mycket mer tid och pengar jämfört med att bygga ett nytt hus. I ett gammalt hus så passar inga mått modern standard utan varenda regel och varenda gipsskiva måste kapas för att passa in. och alla foder och lister måste hyvlas och slipas för att sitta snyggt. Jämför det med att bygga ett nytt hus där man direkt hos arkitekten bestämmer alla mått så att de följer standard. Då behöver snickarna inte kapa en enda regel för alla går att köpa i färdig kortlängd från brädgården. Alla rum följer standarden för skivor så att inga gipsskivor behöver kapas på höjden och helst ska ingen skiva i hela rummet kapas utan rummets mått passar perfekt med skivornas bredd. Det är allt detta som bit för bit gör det dyrt och olönsamt att renovera gamla hus.
-skiva
Dina exempel handlar i princip om två sorters människor som och ingen av dem hör ihop med frågan om hur jobbigt och dyrt det är att renovera. Dina första två exempel handlar egentligen om personer som ägnar sig åt sin hobby. När man har som hobby att renovera en båt eller snickra på en sommarstuga så spelar tiden och kostnaden inte så stor roll just för att snickrandet och fixandet är själva poängen. I ditt tredje exempel så handlar det mest om en familj som inte hade något val utan gjorde allt de kunde bara för att överleva.
Om vi istället går till den riktiga frågan om det lönar sig att renovera förfallna hus så är svaret nästan alltid "Nej". Skälet till det är just för att det krävs så mycket jobb för att ordna alla speciallösningar som gamla hus kräver.
Även om huset inte alls är förfallet utan bara är en helt normal villa från 50-60 talet så tar renoveringen mycket mer tid och pengar jämfört med att bygga ett nytt hus. I ett gammalt hus så passar inga mått modern standard utan varenda regel och varenda gipsskiva måste kapas för att passa in. och alla foder och lister måste hyvlas och slipas för att sitta snyggt. Jämför det med att bygga ett nytt hus där man direkt hos arkitekten bestämmer alla mått så att de följer standard. Då behöver snickarna inte kapa en enda regel för alla går att köpa i färdig kortlängd från brädgården. Alla rum följer standarden för skivor så att inga gipsskivor behöver kapas på höjden och helst ska ingen skiva i hela rummet kapas utan rummets mått passar perfekt med skivornas bredd. Det är allt detta som bit för bit gör det dyrt och olönsamt att renovera gamla hus.
-skiva
Jag har själv renoverat ett ödegård i över 15år. Det fanns inte ens fönster i bostadshuset av trä. Det har varit en lång, ibland jobbig, oftast kul och spännande resa. Men också det bästa jag har gjort, både för själen och ekonomin.
Det tog mig ca 5 år innan det gick att använda som sommarboende, det är fortfarande inte klart men numera är det året runt standard.
Det viktiga är att det inte är en ekonomiskt börda och inte ha bråttom. Se det som en resa och ett äventyr. Ibland går det ett år utan att man hinner göra något stort, vissa år händer det otroligt mkt. Jag har gjort nästan samtliga restaureringar/renoveringar/byggnationer själv med kontanta medel.
Lönar det sig, ja, om läget är bra. I mitt fall började det med ca 250' för 15 år sedan, lägg på ca 1 msek och en väldig massa tid. Värde idag minst 5-6 msek.
Det tog mig ca 5 år innan det gick att använda som sommarboende, det är fortfarande inte klart men numera är det året runt standard.
Det viktiga är att det inte är en ekonomiskt börda och inte ha bråttom. Se det som en resa och ett äventyr. Ibland går det ett år utan att man hinner göra något stort, vissa år händer det otroligt mkt. Jag har gjort nästan samtliga restaureringar/renoveringar/byggnationer själv med kontanta medel.
Lönar det sig, ja, om läget är bra. I mitt fall började det med ca 250' för 15 år sedan, lägg på ca 1 msek och en väldig massa tid. Värde idag minst 5-6 msek.
Allt man gör måste inte mätas i kronor och ören. Dock kan man ju inte ställa till så att ett gammalt hus leder till konkurs, vare sig ekonomiskt eller relationsmässigt.
Att restaurera ett äldre hus kan vara en hobby, ett sätt att lära sig nya saker och utvecklas men det kan också leda till stress, utmattning och sönderfallande sociala relationer.
Vad gäller hur mycket folk hann förr så fanns inte internet och tv. Där lägger vi moderna människor mycket tid. Sedan ska vi självklart inte romantisera bilden av hur man levde förr (vilket förr vi nu menar) men handarbete i hemmet var också ett sätt att umgås på kvällarna.
Att restaurera ett äldre hus kan vara en hobby, ett sätt att lära sig nya saker och utvecklas men det kan också leda till stress, utmattning och sönderfallande sociala relationer.
Vad gäller hur mycket folk hann förr så fanns inte internet och tv. Där lägger vi moderna människor mycket tid. Sedan ska vi självklart inte romantisera bilden av hur man levde förr (vilket förr vi nu menar) men handarbete i hemmet var också ett sätt att umgås på kvällarna.
S Stigur-Olafur skrev:
Jag håller med - Hur svårt kan det vara?
Problemet är väl att folk förväntar sig att allt ska gå så fort idag och om något krånglar så ska någon annan komma och lösa problemen. Man har sett på TV hur 10 man totalrenoverar ett hus på en vecka, så då borde man ju klara det själv på ett par månader.
Nu målar du nog upp en ganska naiv och felaktig syn på en totalrenovering. Att byta tapeter måla taklister och lägga golv kallar inte jag totalrenovering. Då snackar vi syllar, murstocken ska dras, fönster ska renoveras dränering osv osv. Det du ser på "tv" är bara löpande fastighetsskötsel.useless skrev:
Hej har gjort många helrenoveringar av stugor åt mina kundeS Stigur-Olafur skrev: