Köpa hus med hjärtat eller med hjärnan?
ett tips man får när man letar hus är ju att när man kommer in i rätt hus kommer det att kännas rätt. Jag har börjat fundera på om det verkligen är det klokaste man kan göra. Det är så himla lätt att falla för äppelknyckarcharm, punschverandor och spröjsade fönster i stället för att utgå från de faktorer man faktiskt inte kan ändra på (tex närhet till kommunikationer och dagis till skillnad från utseende på fönster och trädgård). Man har en tendens till att övervärdera utsidan på huset trots att man kommer att ägna mesta tiden av året på insidan. Insidan tänker man att det kan man fixa till, medan utsidan har man mycket svårare att se hur man skulle kunna ändra.
Ni som har varit i samma sits, vilka faktorer värdesätter ni så här nu när ni väl bor i huset? Finns det något knep för att stålsätta sig mot att bli charmad av nån skicklig homestagare eller blommande äppelträd? Eller är det tvärtom dumt att köpa hus för mycket med hjärnan i stället för hjärtat??
Ni som har varit i samma sits, vilka faktorer värdesätter ni så här nu när ni väl bor i huset? Finns det något knep för att stålsätta sig mot att bli charmad av nån skicklig homestagare eller blommande äppelträd? Eller är det tvärtom dumt att köpa hus för mycket med hjärnan i stället för hjärtat??
Både och.
Jag tycker att man måste få den där känslan "här vill jag bo" på ett tidigt stadium. Men man måste vara någorlunda insatt i det hela, så man inte stirrar sig blind på någon betydelselös detalj. Sen får man koppla in hjärnan och analysera. Pris, underhållsbehov, närhet, driftkostnad, finns allt eller saknas någonting?
En mäklare jag träffade sa: "det är tre saker som är viktiga när du köper hus. Det första är läget, det andra är läget och det tredje är läget."
Allt kan du ändra på, utom läget.
Jag tycker att man måste få den där känslan "här vill jag bo" på ett tidigt stadium. Men man måste vara någorlunda insatt i det hela, så man inte stirrar sig blind på någon betydelselös detalj. Sen får man koppla in hjärnan och analysera. Pris, underhållsbehov, närhet, driftkostnad, finns allt eller saknas någonting?
En mäklare jag träffade sa: "det är tre saker som är viktiga när du köper hus. Det första är läget, det andra är läget och det tredje är läget."
Allt kan du ändra på, utom läget.
Gäller väl att hitta en balans. Vad gäller läget så är ju ett bra tips att helt enkelt inte titta på sådana hus som ligger fel. De sista finliret vad gäller läge är sådant som man kansle ändå missar lätt. Ex. vilken skola hör området till (och här gäller det att skaffa fakta, inte bara anta).
Köper man bara med hjärnan så blir ju risken att man står där med en underhållsfri eternitfasad från 50- talet. Eller en ( i mitt tycke) urtråkig rektagulär låda.
Lyssnar man för mycket på sitt hjärta så har man 20 års renovering framför sig, och det blir ändå inte bra, för sättningar etc.
För mig är läget väldigt viktigt, rimliga restider till jobb affärer osv. Hjärtfaktorn i läget är också viktig för mig, det skall vara ett klassiskt villaområde med prunkande trädgårdar. Lagom lång från större traffikleder osv.
Vad gäller rationella delar av valet så gäller det ju att huste skall åtminstonde ha en bra "grund" , dvs inget vatten i källaren, rimligt skick på fasad och tak.
När vi köpte vårt nuvarande hus så visste vi från besiktningen att taket var slut, en balkong var riskabel (visade sig vara genomrutten), en del nytillkommna inredningsdetaljer som var katastrof. Fanns smärre sättningssprickor som dock troligen hade varit stabila i minst 15år (jag tittar oroligt på dem flera gånger om året). Värmesystemet var direktverkande el, takvärme.
Huset hade den bästa planlösning jag någonsin sett, samtliga rum har fönster i 2 väderstreck, äldre inredningsdetaljer var fantastiska (vi har ett staket vid trappan upp som består av ett smideskonstverk på ca 3kvm, blommor, fjärilar, en katt fåglar allt gjort som ett genombrutet staket i smide) rosa marmorgolv i tamburen murmålning på skorstensstocken av lokal konstnär och lite sådant. Där högg hjärtat direkt.
Direkt efter köpet funderade vi på vad vi gett oss in i hade hjärtat styrt för mycket. Vi hade en stressfaktor också, vår son hade just börjat skolan i en katastrofklass, vi fick tvinga honom dit, han gick på utredning om magsår (6 år gammal), vi var i akut läge att få in honom på en annan skola (går ut 9an i dagarna med MVG i nästan alla ämnen).
Köper man bara med hjärnan så blir ju risken att man står där med en underhållsfri eternitfasad från 50- talet. Eller en ( i mitt tycke) urtråkig rektagulär låda.
Lyssnar man för mycket på sitt hjärta så har man 20 års renovering framför sig, och det blir ändå inte bra, för sättningar etc.
För mig är läget väldigt viktigt, rimliga restider till jobb affärer osv. Hjärtfaktorn i läget är också viktig för mig, det skall vara ett klassiskt villaområde med prunkande trädgårdar. Lagom lång från större traffikleder osv.
Vad gäller rationella delar av valet så gäller det ju att huste skall åtminstonde ha en bra "grund" , dvs inget vatten i källaren, rimligt skick på fasad och tak.
När vi köpte vårt nuvarande hus så visste vi från besiktningen att taket var slut, en balkong var riskabel (visade sig vara genomrutten), en del nytillkommna inredningsdetaljer som var katastrof. Fanns smärre sättningssprickor som dock troligen hade varit stabila i minst 15år (jag tittar oroligt på dem flera gånger om året). Värmesystemet var direktverkande el, takvärme.
Huset hade den bästa planlösning jag någonsin sett, samtliga rum har fönster i 2 väderstreck, äldre inredningsdetaljer var fantastiska (vi har ett staket vid trappan upp som består av ett smideskonstverk på ca 3kvm, blommor, fjärilar, en katt fåglar allt gjort som ett genombrutet staket i smide) rosa marmorgolv i tamburen murmålning på skorstensstocken av lokal konstnär och lite sådant. Där högg hjärtat direkt.
Direkt efter köpet funderade vi på vad vi gett oss in i hade hjärtat styrt för mycket. Vi hade en stressfaktor också, vår son hade just börjat skolan i en katastrofklass, vi fick tvinga honom dit, han gick på utredning om magsår (6 år gammal), vi var i akut läge att få in honom på en annan skola (går ut 9an i dagarna med MVG i nästan alla ämnen).
Kanske är det ett stockholmsfenomen när det finns så många fina områden och objekt att välja på, men jag tycker sällan att den där "här vill jag bo"känslan uppstår. Kanske är det mer en känsla av "här kan jag tänka mig att bo under de och de premisserna"(läs: det inte blir för dyrt). Man vågar aldrig släppa loss och hoppas, ofta är det ju så att det jag kan tänka mig kan ganska många andra tänka sig. Och jag har aldrig varit i ett hus som jag har velat ha till vilket pris som helst.
Så jag tänker att det kan vara bättre att satsa på ett objekt som har mycket av det vi vill ha men som kanske inte genererar kärlek vid första ögonkastet. Vår lägenhet var sådan, den gav inget habegär direkt, sekelskifte i 80-talsstandard, non-deskript, men när vi vann budgivningen tyckte vi ändå att läget och storleken och priset var rätt. Och med relativt enkla ingrepp som mest bestod i ytskiktsrenovering har den blivit ett verkligt ha-begärs-objekt. Men det var ju svårt att se när man var i den från början med tråkiga plastgolv och masonitgarderober.
Så jag tänker att det kan vara bättre att satsa på ett objekt som har mycket av det vi vill ha men som kanske inte genererar kärlek vid första ögonkastet. Vår lägenhet var sådan, den gav inget habegär direkt, sekelskifte i 80-talsstandard, non-deskript, men när vi vann budgivningen tyckte vi ändå att läget och storleken och priset var rätt. Och med relativt enkla ingrepp som mest bestod i ytskiktsrenovering har den blivit ett verkligt ha-begärs-objekt. Men det var ju svårt att se när man var i den från början med tråkiga plastgolv och masonitgarderober.
Det där med att köpa till varje pris är ju en annan sak. Det kan man ju i princip bar göra om man har mer eller mindre obegränsat med pengar, vilket ju inte är så vanligt.
man måste ju ha några gränser klara för sig. Som man sättert som heliga vid budgivningen.
man måste ju ha några gränser klara för sig. Som man sättert som heliga vid budgivningen.
Titta INTE på ytan, dvs det som homestagingfirmorna gör. Ytan är ju oftast det som är enklast och billigast och roligast att fixa till, precis som ni säger med lägenheten.
Efter att ha tittat på massor av lägenheter och ett antal hus är här min lista:
- Läget
- Läget
- Läget (Håller helt med mäklaren om det.)
- Kvalitet och skick på husets grundläggande saker, grund, väggar och tak. (Det är det som är besvärligt och dyrt att fixa till.)
- Ljus och insyn. Man måste kunna se himlen, helst från alla rum. Många fönster, men så lite insyn från grannar som möjligt.
- Planlösning. Vettiga rum (eller möjlighet att fixa det). Möblerbarhet och inte så mycket korridorer. Det är också viktigt att man kan gå runt någonstans, dvs alla rum ska inte bara ha en dörr så att man bara kan gå in i en återvändsgränd och backa ut.
- Tillräckligt stort
Och så magkänslan. Efter att ha åkt runt tillräckligt länge i de områden man kan tänka sig så kände jag i alla fall ganska tydligt i magen: Här kan jag tänka mig att bo eller här kan jag inte tänka mig att bo. Känner du inte det, så tror jag att du ska fortsätte leta en stund till. Verkar något intressant, så gå på minst två visnignar där. Flera av de saker vi tittade på verkade jättebra första gången vi var där och sedan tyckte vi helt annorlunda andra gången.
Det är också bra att vara med på budgivningar för att få koll så att du har en bra uppfattning om vad priset borde vara när du hittar huset där rätt magkänsla uppstår. Vi betalade ungefär 200 000 mer för vårt hus än vi hade tänkt oss från början på grund av att det kändes så rätt. Nu så här i efterhand ångrar vi inte det. Vi har fortfarande inte sett något hus som vi hellre skulle ha vilja haft (och hade kunnat ha råd att köpa).
Efter att ha tittat på massor av lägenheter och ett antal hus är här min lista:
- Läget
- Läget
- Läget (Håller helt med mäklaren om det.)
- Kvalitet och skick på husets grundläggande saker, grund, väggar och tak. (Det är det som är besvärligt och dyrt att fixa till.)
- Ljus och insyn. Man måste kunna se himlen, helst från alla rum. Många fönster, men så lite insyn från grannar som möjligt.
- Planlösning. Vettiga rum (eller möjlighet att fixa det). Möblerbarhet och inte så mycket korridorer. Det är också viktigt att man kan gå runt någonstans, dvs alla rum ska inte bara ha en dörr så att man bara kan gå in i en återvändsgränd och backa ut.
- Tillräckligt stort
Och så magkänslan. Efter att ha åkt runt tillräckligt länge i de områden man kan tänka sig så kände jag i alla fall ganska tydligt i magen: Här kan jag tänka mig att bo eller här kan jag inte tänka mig att bo. Känner du inte det, så tror jag att du ska fortsätte leta en stund till. Verkar något intressant, så gå på minst två visnignar där. Flera av de saker vi tittade på verkade jättebra första gången vi var där och sedan tyckte vi helt annorlunda andra gången.
Det är också bra att vara med på budgivningar för att få koll så att du har en bra uppfattning om vad priset borde vara när du hittar huset där rätt magkänsla uppstår. Vi betalade ungefär 200 000 mer för vårt hus än vi hade tänkt oss från början på grund av att det kändes så rätt. Nu så här i efterhand ångrar vi inte det. Vi har fortfarande inte sett något hus som vi hellre skulle ha vilja haft (och hade kunnat ha råd att köpa).
Har ni lust att definiera detta med läget lite mer i detalj?
Jag ger ett lite mer detaljerat exempel på min situation:
Vi planerar att bo nära pendeltåget till Södertälje eftersom det ligger mellan våra jobb. Helst vill vi bo i Älvsjö, här kan jag känna det ni beskriver "här vill jag bo"-känslan, särskilt i Gamla Älvsjö. Ett annat alternativ som vi har kikat på är Stuvsta (som är stationen efter Älvsjö i Huddinge kommun). Det skiljer typ 2 minuter i resväg för oss så ur den synvinkeln är alternativen likvärdiga. Husen i Stuvsta är ofta ganska mycket billigare, det kan röra sig om över 1 miljon i prisskillnad, och ofta uppåt 2 miljoner för jämförbara hus (de i stuvsta har dessutom ofta större tomter tycks det). Däremot är inte "här vill jag bo"-känslan lika stark. Men är det värt ett par tusenlappar extra i månaden för att ha den där "här vill jag bo"-känslan eller är det bättre att ha rätt hus till rätt pris i ett hyfsat område, där kärleken kanske kan växa fram...? (Detta börjar låta riktigt poetiskt...)
Förstår ni mina ganska grumliga tankar? Kommer man alltid att gräma sig över att man inte bor i pittoreska sekelskifteskvarter?
Jag ger ett lite mer detaljerat exempel på min situation:
Vi planerar att bo nära pendeltåget till Södertälje eftersom det ligger mellan våra jobb. Helst vill vi bo i Älvsjö, här kan jag känna det ni beskriver "här vill jag bo"-känslan, särskilt i Gamla Älvsjö. Ett annat alternativ som vi har kikat på är Stuvsta (som är stationen efter Älvsjö i Huddinge kommun). Det skiljer typ 2 minuter i resväg för oss så ur den synvinkeln är alternativen likvärdiga. Husen i Stuvsta är ofta ganska mycket billigare, det kan röra sig om över 1 miljon i prisskillnad, och ofta uppåt 2 miljoner för jämförbara hus (de i stuvsta har dessutom ofta större tomter tycks det). Däremot är inte "här vill jag bo"-känslan lika stark. Men är det värt ett par tusenlappar extra i månaden för att ha den där "här vill jag bo"-känslan eller är det bättre att ha rätt hus till rätt pris i ett hyfsat område, där kärleken kanske kan växa fram...? (Detta börjar låta riktigt poetiskt...)
Förstår ni mina ganska grumliga tankar? Kommer man alltid att gräma sig över att man inte bor i pittoreska sekelskifteskvarter?
Jag har velat köpa hus efter "här vill jag bo"-känslan. Älskar allt gammalt och har drömt om ett hus med gamla trägolv och högt i taket. Maken däremot är precis tvärtom. Ju mer vi har tittat på hus desto mer har maken styrt och efter 6 års hustittande har vi köpt hus. En ocharmig låda byggt på 80-talet. Absolut ingen stil alls, men... läget och priset var perfekt och jag bara älskar det 
Hmm...
Det låter lite likt vår situation, men det var Enskede - Tallkrogen - Bromma.
Enskede och Bromma = Dyrare, "finare"
Tallkrogen = Billigare, ungefär likadana hus
Bromma gick tidigt bort på grunda av att vi tycker att kommunikationerna, speciellt med bil är mycket sämre där. Man ska ju trots allt leva med att åka till och från jobbet varje dag. Och Enskede-husen var alltid dyrare och ofta mindre än Tallkrogen, så för oss blev det Tallkrogen.
I mina ögon skulle jag aldrig betala 1-2 milj mer för ett hus i Älvsjö jämfört med Stuvsta. Jag tycker de är helt likvärdiga lägesmässigt, både med SL och med bil. Så är det det ni väljer mellan skulle jag defenitivt sikta in mig på Stuvsta.
Men man måste ju känna efter lite också om det är 20, 40, 60 eller 80-tal som man vill bo i. För oss var 20 - 50-tal en förutsättning. I Stuvsta och Älvsjö gissar jag att det finns alla sorter. För den där "här vill jag bo"-känslan uppstår i princip aldrig i 1980-talshus för mig och mycket oftare i lite äldre hus. Men det är ju olika för olika personer.
Det låter lite likt vår situation, men det var Enskede - Tallkrogen - Bromma.
Enskede och Bromma = Dyrare, "finare"
Tallkrogen = Billigare, ungefär likadana hus
Bromma gick tidigt bort på grunda av att vi tycker att kommunikationerna, speciellt med bil är mycket sämre där. Man ska ju trots allt leva med att åka till och från jobbet varje dag. Och Enskede-husen var alltid dyrare och ofta mindre än Tallkrogen, så för oss blev det Tallkrogen.
I mina ögon skulle jag aldrig betala 1-2 milj mer för ett hus i Älvsjö jämfört med Stuvsta. Jag tycker de är helt likvärdiga lägesmässigt, både med SL och med bil. Så är det det ni väljer mellan skulle jag defenitivt sikta in mig på Stuvsta.
Men man måste ju känna efter lite också om det är 20, 40, 60 eller 80-tal som man vill bo i. För oss var 20 - 50-tal en förutsättning. I Stuvsta och Älvsjö gissar jag att det finns alla sorter. För den där "här vill jag bo"-känslan uppstår i princip aldrig i 1980-talshus för mig och mycket oftare i lite äldre hus. Men det är ju olika för olika personer.
Jag vill nog egentligen helst ha ett hus från så tidigt från förra seklet som möjligt. Men samtidigt vill jag att det ska vara praktiskt. Vi bor ju nu i sekelskifte med gamla trägolv som är superfina, men svåra att hålla rena och känsliga för ettåringens vilda framfart och dunkande av hårda saker i golvet. Likaså är det ett visst meck att hålla alla snickerier med vinklar och vrår någorlunda rena. 30-tal kanske är det mest lämpliga, lite mer avskalat men ändå med något av den gamla charmen. Men det är inte samma ha-begärskänsla i ett 30-talshus, det är det inte.
en sån lista som din har vi också skrivit upp .... med hjärna och sen lagt till några punkter till med hjärtat. Stora krav som var inte möjliga att uppnå... trodde vi. Vårt drömhus skulle vara en gammal charmig typ byggmästarens stadsvilla i putsad tegel som står ute i skogen ( ingen gård). Vi var berädda att kompromisa på visa "hjärtpunkter" men det löste sej .pinebar skrev:
Vi gjorde en besiktning för att tillfredställa hjärnan men jag tror att vi skulle kunna blunda för många skavanker bara för att få bo här. Som tur var är det ingen renoveringsobjekt med dyra överraskningar så vi båda var fortfarande eniga angående köpet
. Det var faktisk skrämmande att så mycket känslor blandades in i detta husköp. Huset såg bättre ut i verkligheten än på bild och finns bara i ett exemplar. Efter 15 minuter visning viste jag att att jag vill bo här och slutade titta/registrera detaljer för att inte ha minnen kvar ifall vi inte får köpa det. Försökte faktisk hitta några nackdelar för att göra besvikelsen mindre i fall vi inte får köpa ... och misslyckades med det. Först med nyckel i handen vågade jag bli riktig glad åt mitt nya hem. Så kändes det att hitta ett drömhus.
Vi hade ju vår lista att hålla oss till för att inte handla utan sund förnuft. En sån lista skall man alltid ha annars hittar man inte drömhuset.
gaia