Komplicerad husrenovering, hur gör man?
Är i en väldigt komplicerad situation, jag (28) och min pojkvän (27) bor ihop i en hyreslägenhet som jag hade sen tidigare.
Han har renoverat på ett gammalt hus på en gård i flera års tid. Grävt om grunden, gjutit nytt golv, bytt tak, köpt nya fönster och gipsat väggarna i huset. Men i dagsläget står det ändå som ett skal.
Detta har skett innan vi blev tillsammans.
Oavsett så förstår jag att det är väldigt mycket pengar nedlagt i huset men det finns inga lån.
Vi har inte varit tillsammans så länge och jag vill att husrenoveringen ska stå still ett tag tills vi vet att vi funkar ihop och att vi vill bygga klart huset tillsammans alternativt gå ifrån varandra om vi känner att det är rätt. Men han vill inte vänta och betala för allt själv.
Jag känner att jag vill köpa in mig och att vi delar på resterande kostnader. Det är ändå massor kvar.
Detta för att jag ska känna att det är mitt hem också. Vill verkligen inte flytta in i ”hans” hus. Och va med att bygga upp ”hans” hus. Vad händer då om tio år om vi mot förmodan väljer att gå ifrån varandra? Eller kanske 20 år? Då går jag lottlös ur alltihop och får sätta mig i en hyreslägenhet igen?
Nästa bekymmer är att han inte äger gården, utan det gör hans mor. Men han vill inte köpa loss gården nu och hans mor vill inte sälja i dagsläget. Låter som hon ska äga det tills hon går bort och han och hans syster får ärva det. Vi kan heller inte ta något huslån eftersom varken han eller jag äger det. Så vad händer om vi har byggt klart huset och det händer honom något och han går bort?
Han säger att vi kan bygga det ihop och jag får vara med att välja vad vi ska ha för kök, badrum, golv osv. Ja allt ska ju göras invändigt. Men att han ska ta kostnaderna för renoveringen och så säger han att jag får ta kostnaderna för inredningen. Men ett hus behåller ju oftast sitt värde eller stiger (beroende på vad man betalat och hur marknaden ser ut) medans inredning såsom säng, soffa, tv, bord, stolar, lampor osv. aldrig gör det! Så mina pengar kommer inte ha något värde i slutändan.
Jag vill spendera mitt liv med honom, men måste ändå tänka att någon gång kanske det skiter sig (vilket jag absolut inte hoppas). Men jag vill heller inte stå lottlös utan ha någon form av säkerhet i huset. Jag vill investera för min framtid.
Så hur gör man?! Hjälp!
Han har renoverat på ett gammalt hus på en gård i flera års tid. Grävt om grunden, gjutit nytt golv, bytt tak, köpt nya fönster och gipsat väggarna i huset. Men i dagsläget står det ändå som ett skal.
Detta har skett innan vi blev tillsammans.
Oavsett så förstår jag att det är väldigt mycket pengar nedlagt i huset men det finns inga lån.
Vi har inte varit tillsammans så länge och jag vill att husrenoveringen ska stå still ett tag tills vi vet att vi funkar ihop och att vi vill bygga klart huset tillsammans alternativt gå ifrån varandra om vi känner att det är rätt. Men han vill inte vänta och betala för allt själv.
Jag känner att jag vill köpa in mig och att vi delar på resterande kostnader. Det är ändå massor kvar.
Detta för att jag ska känna att det är mitt hem också. Vill verkligen inte flytta in i ”hans” hus. Och va med att bygga upp ”hans” hus. Vad händer då om tio år om vi mot förmodan väljer att gå ifrån varandra? Eller kanske 20 år? Då går jag lottlös ur alltihop och får sätta mig i en hyreslägenhet igen?
Nästa bekymmer är att han inte äger gården, utan det gör hans mor. Men han vill inte köpa loss gården nu och hans mor vill inte sälja i dagsläget. Låter som hon ska äga det tills hon går bort och han och hans syster får ärva det. Vi kan heller inte ta något huslån eftersom varken han eller jag äger det. Så vad händer om vi har byggt klart huset och det händer honom något och han går bort?
Han säger att vi kan bygga det ihop och jag får vara med att välja vad vi ska ha för kök, badrum, golv osv. Ja allt ska ju göras invändigt. Men att han ska ta kostnaderna för renoveringen och så säger han att jag får ta kostnaderna för inredningen. Men ett hus behåller ju oftast sitt värde eller stiger (beroende på vad man betalat och hur marknaden ser ut) medans inredning såsom säng, soffa, tv, bord, stolar, lampor osv. aldrig gör det! Så mina pengar kommer inte ha något värde i slutändan.
Jag vill spendera mitt liv med honom, men måste ändå tänka att någon gång kanske det skiter sig (vilket jag absolut inte hoppas). Men jag vill heller inte stå lottlös utan ha någon form av säkerhet i huset. Jag vill investera för min framtid.
Så hur gör man?! Hjälp!
Hobbyelektriker
· Stockholm
· 546 inlägg
Vi har kört det upplägget som du beskriver, jag är så att säga nästan exakt i din situation med samma upplägg kring gården, ålder, vem betalar vad, etc.
Tycker det är skönt att slippa äga. Investera pengarna du sparar på att inte äga i en väldiversifierad börsportfölj och var fri och glad.
Tycker det är skönt att slippa äga. Investera pengarna du sparar på att inte äga i en väldiversifierad börsportfölj och var fri och glad.
Du har ju ingenting att köpa in dig i då fastigheten är hans mammas....?
Det rimliga är ju att du inte lägger in ett öre i fastigheten just nu då du kanske inte kommer få tillbaka något.
Det låter som att du mest är rädd att missa ev värdeökning på en fastighet som ingen av er äger....
Det rimliga är ju att du inte lägger in ett öre i fastigheten just nu då du kanske inte kommer få tillbaka något.
Det låter som att du mest är rädd att missa ev värdeökning på en fastighet som ingen av er äger....
Bygg eller köp en egen bostad, drömvillan om du har råd och möjlighet eller en beg bostadsrättstvåa/sommarstuga om det är vad inkomsten räcker till. Flytta in i den 'egna' bostaden eller hyr ut den till du behöver den. Du kan ha bostad/kapitalinkomst och eventuell framtida värdeökning i egen fastighet och behöver inte vara beroende av andra.
Hobbyelektriker
· Stockholm
· 546 inlägg
man kan ju ”engagera” sig i huset och bygga ett hem ändå på olika vis, utan att investera just pengar i det.D Danne213 skrev:
Husägare
· Småländska höglandet
· 3 816 inlägg
Hej och välkommen hit!
Jag skulle vilja påstå att det där låter som ett dåligt upplägg, men inte bara för dig utan även för din kille.
Det finns förmodligen känslomässiga aspekter, det är en plats där din kille trivs, och han kanske ser det som sitt/ert framtida hem. Men faktum är att just nu är det inte så. Din svärmor äger fastigheten. Mtp din pojkväns ålder är antagligen svärmor 50-60 år gammal, och verkar inte vilja generationsskifta än.
Just nu kan vad som helst hända, svärmor gör vad hon vill med sin fastighet. Hon kan sälja den, eller träffa en ny partner som får köpa in sig på halva gården.
Kanske ett snack med svärmor, inte i form av krav, men typ sondera terrängen. Hur tänker hon kring gårdens framtid?
Tills ni båda (eller åtminstone din pojkvän) äger fastigheten tycker jag ni bör skaffa er något eget gemensamt istället (om er relation är på det stadiet).
Det här är inte Familjeliv, så jag är tacksam för att slippa magsura kommentarer om att de är ju inte gifta, då heter det faktiskt inte 'svärmor', sådäså!!!
Jag skulle vilja påstå att det där låter som ett dåligt upplägg, men inte bara för dig utan även för din kille.
Det finns förmodligen känslomässiga aspekter, det är en plats där din kille trivs, och han kanske ser det som sitt/ert framtida hem. Men faktum är att just nu är det inte så. Din svärmor äger fastigheten. Mtp din pojkväns ålder är antagligen svärmor 50-60 år gammal, och verkar inte vilja generationsskifta än.
Just nu kan vad som helst hända, svärmor gör vad hon vill med sin fastighet. Hon kan sälja den, eller träffa en ny partner som får köpa in sig på halva gården.
Kanske ett snack med svärmor, inte i form av krav, men typ sondera terrängen. Hur tänker hon kring gårdens framtid?
Tills ni båda (eller åtminstone din pojkvän) äger fastigheten tycker jag ni bör skaffa er något eget gemensamt istället (om er relation är på det stadiet).
Det här är inte Familjeliv, så jag är tacksam för att slippa magsura kommentarer om att de är ju inte gifta, då heter det faktiskt inte 'svärmor', sådäså!!!
Bästa svaret
Välkommen!
Min uppfattning är att ni båda har skäl att se om ert hus. Nuvarande upplägg är inte bara varken för honom eller dig eller för er tillsammans eller för din svärmor. Det är upplagt för släktfejd.
Det vore dumt på gränsen till idiotiskt att köpa ett eget hus på en liten tomt någon annanstans och sedan riskera att ha hela er ekonomi bunden till det och inte ha råd att ta över gården när svärmor kommer till bäst-före datum. Ett hemman med skog och åker är mycket bättre än ett hus på en tomtplätt hur litet och stenigt hemmanet än är. Också fastän jordbruket är nedlagt och utarrenderat så har man stor nytta av ved och virke ur skogen och kan ha odlingar för husbehov på någon åkerbit och olika slags verksamheter i uthusen.
Det är också misslyckat att lägga ned krafter och pengar på att renovera ett hus som hans syster riskerar att bli hälftenägare i. Det är svårt att bevisa vid ett arvsskifte hur mycket eget arbete man har lagt ned på ett hus och plötsligt äger systern halva huset till dess renoverade värde.
Två boenden är bara onödigt dyrt och dessutom belastar det förhållandet när gubben aldrig är hemma utan är på sin gård flera kilometer bort. Så blir det när man planterar en karl i ett hus på en ynklig tomt långt från skogen och vedbacken och verkstaden och allt det där som han har på gården. Han kommer hem klockan 10 och somnar och försvinner igen halv 7 på morgonen. Så håller han på 7 dagar i veckan året runt förutom julafton och midsommardagen. Inget bra förhållande.
Onödigt stora lån belastar förhållandet onödigt mycket och två boenden är dyrare än ett.
Sedan är frågan om svärföräldrarna också bor på gården och hur du kommer överens med dem och de med dig. Att komma som sambo eller ingift till en gård innebär att man till viss del blir en del av kollektivet. Det kan vara väldigt trevligt om sämjan är god och om man kan komma överens om tydliga gränser för privatlivet som inga svärföräldrar får störa annat än i nödfall och i tröskningstiden. Det kan bli ett rent helvete om man inte kan komma överens eller inte får ha något privatliv.
Jag tycker att du skall diskutera med sambon och med svärmor en i gången. Förklara att det blir en obalans i förhållandet när du inte har någon del i ert hem som hans syster däremot kan få del i.
En lösning på ert problem som brukar förekomma i Finland är att det unga paret gemensamt köper loss sitt hus och arrenderar en hyggligt tilltagen tomt under huset. Arrendet kan vara rent symboliskt. I avtalet står att man har förköpsrätt till sin arrendetomt ifall hemmanet kommer i andra händer.
När man sedan generationsväxlar hemmanet blir man arrendator på sin egen mark och kan avsluta arrendet.
I det sammanhanget är det värt att ordna med någon sorts bevittnat och juridiskt hållbart avtal på att man har rätt att köpa loss hemmanet av syskonen.
Tydliga avtal och överenskommelser kombinerat med ärlig öppen diskussion och dialog är bästa sättet att undvika osämja både i kärlek och i samägande.
Fast innan ni går så långt kan det vara värt att bo på hyra någonstans ett år eller så och komma underfund med varandra och bygga ett starkt och stadigt förhållande.
Bara mina åsikter och tankar.
Ta hand om varandra!
Min uppfattning är att ni båda har skäl att se om ert hus. Nuvarande upplägg är inte bara varken för honom eller dig eller för er tillsammans eller för din svärmor. Det är upplagt för släktfejd.
Det vore dumt på gränsen till idiotiskt att köpa ett eget hus på en liten tomt någon annanstans och sedan riskera att ha hela er ekonomi bunden till det och inte ha råd att ta över gården när svärmor kommer till bäst-före datum. Ett hemman med skog och åker är mycket bättre än ett hus på en tomtplätt hur litet och stenigt hemmanet än är. Också fastän jordbruket är nedlagt och utarrenderat så har man stor nytta av ved och virke ur skogen och kan ha odlingar för husbehov på någon åkerbit och olika slags verksamheter i uthusen.
Det är också misslyckat att lägga ned krafter och pengar på att renovera ett hus som hans syster riskerar att bli hälftenägare i. Det är svårt att bevisa vid ett arvsskifte hur mycket eget arbete man har lagt ned på ett hus och plötsligt äger systern halva huset till dess renoverade värde.
Två boenden är bara onödigt dyrt och dessutom belastar det förhållandet när gubben aldrig är hemma utan är på sin gård flera kilometer bort. Så blir det när man planterar en karl i ett hus på en ynklig tomt långt från skogen och vedbacken och verkstaden och allt det där som han har på gården. Han kommer hem klockan 10 och somnar och försvinner igen halv 7 på morgonen. Så håller han på 7 dagar i veckan året runt förutom julafton och midsommardagen. Inget bra förhållande.
Onödigt stora lån belastar förhållandet onödigt mycket och två boenden är dyrare än ett.
Sedan är frågan om svärföräldrarna också bor på gården och hur du kommer överens med dem och de med dig. Att komma som sambo eller ingift till en gård innebär att man till viss del blir en del av kollektivet. Det kan vara väldigt trevligt om sämjan är god och om man kan komma överens om tydliga gränser för privatlivet som inga svärföräldrar får störa annat än i nödfall och i tröskningstiden. Det kan bli ett rent helvete om man inte kan komma överens eller inte får ha något privatliv.
Jag tycker att du skall diskutera med sambon och med svärmor en i gången. Förklara att det blir en obalans i förhållandet när du inte har någon del i ert hem som hans syster däremot kan få del i.
En lösning på ert problem som brukar förekomma i Finland är att det unga paret gemensamt köper loss sitt hus och arrenderar en hyggligt tilltagen tomt under huset. Arrendet kan vara rent symboliskt. I avtalet står att man har förköpsrätt till sin arrendetomt ifall hemmanet kommer i andra händer.
När man sedan generationsväxlar hemmanet blir man arrendator på sin egen mark och kan avsluta arrendet.
I det sammanhanget är det värt att ordna med någon sorts bevittnat och juridiskt hållbart avtal på att man har rätt att köpa loss hemmanet av syskonen.
Tydliga avtal och överenskommelser kombinerat med ärlig öppen diskussion och dialog är bästa sättet att undvika osämja både i kärlek och i samägande.
Fast innan ni går så långt kan det vara värt att bo på hyra någonstans ett år eller så och komma underfund med varandra och bygga ett starkt och stadigt förhållande.
Bara mina åsikter och tankar.
Ta hand om varandra!
Redigerat: