Infartsväg underhåll

[Anna_H]

Jag undrar om det ändå inte finns möjlighet för TS att, så att säga, införskaffa sig rättigheten att hindra den trilskande grannen att använda vägen.

TS skulle isåfall behöva upprätta en fullmakt mellan sig och markägaren. Fullmakten gäller endast angelägenheter berörande den väg som utgör problem och kan innehålla andra begränsningar om markägaren känner att det behövs.

Med en sådan fullmakt har TS övertagit markägarens möjlighet att förbjuda motortrafik på vägen och kan i värsta fall ansöka om vitesförbud genom stämning gentemot den trilskande grannen.

TS äger redan vägen. Det är inte markägarens väg. Servitutet är just den fullmakt du efterlyser.

 

[Falckman]

Du rör ihop alltihop och Claes påstående i inlägg #3 är felaktigt. Ni blandar ihop VÄG med UTFART och det är en viktig skillnad.
På en UTFART får bara servitutsinnehavaren och den som har ärende till den härskande fastighetens fastighet köra, faktiskt inte ens markägaren utan att be om lov.
Hade det varit VÄG hade inte TS haft ansvaret att sköta om vägen, det hade tjänande fastighet haft, eller så hade det varit delat ansvar.

Jag befara att det är du som rört ihop saker en smula. Claes har helt rätt i sitt påstående nämligen. Det är (i regel) ingen juridisk skillnad på utfart och väg, det innebär (i regel) samma sak, nämligen en rätt att nyttja en väg för att nå allmän väg, vilket i sin tur är ett krav för att en fastighet ska anses vara lämplig enligt 3:1 FBL. En utfart får precis som du skriver nyttjas av ägare till den fastighet som har ett servitut, eventuella besökare till denna fastighet samt markägaren. Servitut som förbjuder markägaren från att överhuvudtaget nyttja sin mark är inte tillåtna, se 14:6 JB (eftersom det i regel aldrig är mer än nödvändigt att helt förbjuda markägaren från att nyttja sin fastighet). Vad baserar du din uppfattning om att markägaren är förhindrad att överhuvudtaget nyttja sin egendom om ett servitut har upplåtits på?

TS har ett servitut på utfart på grannfastigheten, är ju härskande, och äger alltså VÄGEN, men inte MARKEN. (Det kan vara så att den är delad med markägaren, men så uppfattar jag det inte, dock behöver vi avtalstexten för att bli mer säkra på det)

Nej den härskande fastigheten äger inte vägen, den äger endast en rätt att nyttja vägen (samt ofta en kompletterande rätt att underhålla befintlig väg), det är själva essensen i en servitutsupplåtelse, se 14:1 JB. Marken och vägen är i regel samma sak nämligen, se 1:1 JB för detaljer om vad som definierar en fastighet.
Vidare är det fullt möjligt att upplåta servitut för flera fastigheter att nyttja samma väg, vilket återigen visar på att äganderätten till en väg inte överförs bara för att en servitutsupplåtelse föreligger. Du måste skilja på ägande och rådighet.

Vid en gemensamhetsanläggning förhåller det sig annorlunda och där kan vägen ägas av någon annan än markägaren vilket alltså blir gemensamhetsanläggningen delägande fastigheter, men det är ju inte aktuellt i det här fallet.

Vi har ju precis fått veta att den andra grannen, som använder TS servitutsväg, har ett eget servitut över en annan grannes mark.
Men den tjänande markägaren parkerar på servitutsvägen så att den härskande fastigheten tvingas ta väg över TS fastighet och sedan över TS servitutsväg, pga att hand eget servitut inte går att använda.

Det är inte relevant. TS har beskrivet hur denne har ett servitut som innebär att TS har rätt att ta väg över en grannfastighet för att nå sin egen fastighet. Till följd av oenigheter med en annan granne om skötseln av denna väg vill TS försöka stoppa den andre grannen från att nyttja den väg TS har servitut på. Den rätten har inte TS, detta helt oaktat om grannen som också nyttjar den väg TS har servitut på egentligen nyttjar vägen i fråga olovligen. TS rätt innebär bara att TS får nyttja befintlig väg samt underhålla den, den innebär inte att TS kan lägga sig i hur ägaren till tjänande fastighet i övrigt nyttjar eller låter andra nyttja dennes egendom. Se TS inlägg #1 och #4. einar.claesson beskriver ju hur denne "har servitut", vilket i vart fall jag tolkar som att TS har rätt att nyttja en väg som ligger utanför dennes fastighet.

Det hade som sagt varit bra att få se den exakta formuleringen men att det finns en servitutsväg ger inte automatiskt folk som inte själva har servitut just där att nyttja vägen, och, specifikt när det gäller utfart, inte heller tjänande fastighet. Det är liksom det servitut betyder i detta fall.

Det hade så klart underlättat för tydligheten, men i den här frågan spelar det faktiskt mindre roll. Du har helt rätt i att ett servitut bara får nyttjas av den eller de fastigheter som är härskande i servitutsförhållandet, det har jag heller aldrig motsagt. Däremot innebär inte en servitutsupplåtelse att tjänande fastighet är förhindrad från att nyttja marken, i det här fallet vägen. Det är alltså inte det servitut betyder i det här fallet (eller några andra fall heller egentligen). En servitutsupplåtelse innebär att tjänande fastighet måste låta härskande fastighet nyttja delar (eller hela, men det är ovanligt) av fastigheten i enlighet med servitutsupplåtelsen, det innebär dock inte att härskande fastighet har fått någon typ av exklusiv rätt till marken som går före tjänande fastighets användande (så länge det inte stridet mot servitutet syfte då). Helt enkelt, tjänande fastighet har rätt att använda alla vägar som ligger inom denna, däremot kan inte tjänande fastighet nyttjas på ett sådant sätt att härskande fastighet i praktiken inte kan nyttja t.ex. den utfart som denna har rätt till. Som ägare till tjänande fastighet kan du alltså köra på alla vägar inom din fastighet, men du kan inte t.ex. ta bort vägar som andra fastigheter har rätt att nyttja.

Som JAG uppfattar situationen har TS rätt att stänga av sin infart så att den andra grannen inte kan ta den vägen utan tvingas göra upp med sin egen tjänande markägare om att kunna utnyttja sitt servitut. Det går att be kronofogden om hjälp, de kommer då och flyttar på bilen som står parkerad olagligt på servitutet.

Poängen är ju att TS inte äger utfarten, den ägs av hans granne som jag förstått TS inlägg. TS har rätt att nyttja utfarten enligt ett servitut och således är det inte TS som kan stänga av vägen, det måste TS granne göra, d.v.s. ägaren till den fastighet som belastas av det servitut som TS nyttjar för att ha som utfart.

Hur ska man annars tolka TS kommentar om att "Har servitut på stickväg infart över en grannes tomt med servitut. Står i servitutet att jag ska sköta den. Problemet är har annan granne använder min infart jag servitut på."?

TS äger redan vägen. Det är inte markägarens väg. Servitutet är just den fullmakt du efterlyser.

Hur kommer du fram till denna slutsats? OM TS äger vägen behöver denne nämligen inget servitut (givet att inte TS har sin mark uppdelad i flera fastigheter). Faktum är att det inte ens går att få ett servitut under sådana omständigheter, jämför med 14:1 och 14:12 JB. Det går således inte för en fastighet att ha servitut till mark som hör till samma fastighet.

Jag undrar om det ändå inte finns möjlighet för TS att, så att säga, införskaffa sig rättigheten att hindra den trilskande grannen att använda vägen.

TS skulle i så fall behöva upprätta en fullmakt mellan sig och markägaren. Fullmakten gäller endast angelägenheter berörande den väg som utgör problem och kan innehålla andra begränsningar om markägaren känner att det behövs.

Med en sådan fullmakt har TS övertagit markägarens möjlighet att förbjuda motortrafik på vägen och kan i värsta fall ansöka om vitesförbud genom stämning gentemot den trilskande grannen.

Jo det är väl teoretiskt möjligt, men då lär ju den granne som inte får köra på vägen istället svara med att ansöka om att tvångsbilda ett servitut eller bilda en ga vilket resulterar i att det ändå kommer bli en konfliktfylld myndighetskarusell av det hela, men för den som gillar att bråka kan det vara värt att fundera på

 

[Nötegårdsgubben]

Jag håller huvudsakligen med @Anna_H. Servitut kan antingen vara att nyttja markägarens väg eller att anlägga en väg. I det första fallet äger markägaren vägen och kan upplåta samma rätt åt flera (samt nyttja vägen själv) medan härskande fastighet äger vägrättigheterna i det andra fallet (och markägaren saknar rätt att ens nyttja vägen mer än vad allemansrätten ger).

Dock kan jag inte se med någon tydlighet att det faktiskt rör sig om ett servitut att anlägga väg snarare än nyttja väg, men det verkar ju så.

Dock finns som sagt båda varianterna, vilket vi tröskat igenom ett flertal gånger här.

 

[Maijckel]

för den som gillar att bråka kan det vara värt att fundera på

Ibland kan ett kort, sakligt och välformulerat "bråk" vara allt som behövs för att man senare blir sams och efter en tid rentav goda vänner

 

[Falckman]

Jag håller huvudsakligen med @Anna_H. Servitut kan antingen vara att nyttja markägarens väg eller att anlägga en väg. I det första fallet äger markägaren vägen och kan upplåta samma rätt åt flera (samt nyttja vägen själv) medan härskande fastighet äger de rättigheterna i det andra fallet (och markägaren saknar rätt att ens nyttja vägen mer än vad allemansrätten ger).

Dock kan jag inte se med någon tydlighet att det faktiskt rör sig om ett servitut att anlägga väg snarare än nyttja väg, men det verkar ju så.

Dock finns som sagt båda varianterna, vilket vi tröskat igenom ett flertal gånger här.

Nu är jag förvisso ny på forumet så jag har garanterat missat att frågan tröskats tidigare. Men skulle du i så fall kunna länka till den tråd eller de trådar där detta diskuterats tidigare? Förvisso kan jag väl gå med på att ett servitut som innebär en rätt att anlägga en väg inte nödvändigtvis behöver vara ett fastighetstillbehör enligt 2:4 JB och att servitutshavaren under sådana omständigheter kan anses vara ägare till vägen. Men jag vill dock vidhålla att det inte alltid förhåller sig på det viset, varför det också är fullt möjligt att markägaren behåller äganderätten över vägen.

Jag utgick från att servitutet rörde rätt att nyttja och underhålla vägen i fråga, inte att servitutsrätten också innefattade en rätt att anlägga väg och att det också är så att vägen i fråga anlagts av servitutshavaren. Om så är fallet är jag beredd att ge Anna_H rätt.

Ibland kan ett kort, sakligt och välformulerat "bråk" vara allt som behövs för att man senare blir sams och efter en tid rentav goda vänner

Säger du det så Men risken finns ju att det lika gärna kan leda till åratal av bittra konflikter som till slut kostar mer än de smakar.

 

[Nötegårdsgubben]

Men skulle du i så fall kunna länka till den tråd eller de trådar där detta diskuterats tidigare?

Det var lättare sagt än gjort, men jag vet att de är många. Ska se om jag hittar några bra exempel ikväll.

Edit: Det här är ett bra exempel på tråd. Tyvärr är den därmed också vansinnigt lång, och går i cirklar många gånger om. Men det är ett fall där TS äger en väg på annans mark och många med vad som närmast kan liknas vid ryggradsreflexer vill tillerkänna markägaren större rättigheter än denne har.

 

[Manfreds]

Nu är jag förvisso ny på forumet så jag har garanterat missat att frågan tröskats tidigare. Men skulle du i så fall kunna länka till den tråd eller de trådar där detta diskuterats tidigare? Förvisso kan jag väl gå med på att ett servitut som innebär en rätt att anlägga en väg inte nödvändigtvis behöver vara ett fastighetstillbehör enligt 2:4 JB och att servitutshavaren under sådana omständigheter kan anses vara ägare till vägen. Men jag vill dock vidhålla att det inte alltid förhåller sig på det viset, varför det också är fullt möjligt att markägaren behåller äganderätten över vägen.

Jag utgick från att servitutet rörde rätt att nyttja och underhålla vägen i fråga, inte att servitutsrätten också innefattade en rätt att anlägga väg och att det också är så att vägen i fråga anlagts av servitutshavaren. Om så är fallet är jag beredd att ge Anna_H rätt.


Säger du det så Men risken finns ju att det lika gärna kan leda till åratal av bittra konflikter som till slut kostar mer än de smakar.

Har servitutshavaren anlagt vägen tillhör vägen givetvis inte markägaren. Precis som en eventuell brunn eller avloppsanläggning som placeras på annans mark med stöd av servitut. JB 2:1 5 st.

Edit: bör vara 2:1 2 st när man tittar i "vanlig" lagtext och inte lagen.nu

 

[Falckman]

Har servitutshavaren anlagt vägen tillhör vägen givetvis inte markägaren. Precis som en eventuell brunn eller avloppsanläggning som placeras på annans mark med stöd av servitut. JB 2:1 5 st.

Edit: bör vara 2:1 2 st när man tittar i "vanlig" lagtext och inte lagen.nu

Du menar enligt 2:4 JB va? 2:1 2st säger ju vad som är fastighetstillbehör vid servitutsutövning om inte anläggningen anses tillhöra just tjänande fastighet.

Men som jag skrev, jag utgick från att servitutet ifråga endast omfattar rätt att nyttja väg och underhålla den, inte en rätt att också anlägga väg (och att så skett av annan än fastighetsägaren). Om jag har fel i min utgångspunkt är jag som sagt bredd att ge Anna_H rätt avseende vem som äger vägen och därmed också kan bestämma vem som ska nyttja den.

 

[Claes Sörmland]

Så @einar.claesson vem är det som har anlagt vägen från början? Är det din fastighets ägare efter att servitut gavs eller är det grannen som äger fastigheten som vägen går över? D v s är rättigheten att anlägga en ny väg eller är det att nyttja en befintlig väg?

 

[Anna_H]

Du menar enligt 2:4 JB va? 2:1 2st säger ju vad som är fastighetstillbehör vid servitutsutövning om inte anläggningen anses tillhöra just tjänande fastighet.

Men som jag skrev, jag utgick från att servitutet ifråga endast omfattar rätt att nyttja väg och underhålla den, inte en rätt att också anlägga väg (och att så skett av annan än fastighetsägaren). Om jag har fel i min utgångspunkt är jag som sagt bredd att ge Anna_H rätt avseende vem som äger vägen och därmed också kan bestämma vem som ska nyttja den.

Vi har ju inte den exakta texten, bara detta: "Har servitut på stickväg infart över en grannes tomt med servitut. Står i servitutet att jag ska sköta den."
Men just "Stickväg" och "står att jag ska sköta den" gör det sannolikt att vägen tillhör TS.

 

[Anna_H]

Har servitut på stickväg infart över en grannes tomt med servitut. Står i servitutet att jag ska sköta den.

Har du möjlighet att skriva av den exakta lydelsen av servitutet? Det är viktigt för att avgöra om du som härskande fastighet äger vägen eller om markägaren som är tjänande äger vägen, samt om det är en privat in/utfart eller en enskild väg.

Helt olika regler för vem som får köra på vägen och vem som bestämmer nämligen.

 

[Claes Sörmland]

I slutändan är det nog ändå svårt för TS att hindra den andra grannen från att köra på vägen med servitut. Även om det skulle visa sig att TS äger själva vägkroppen (grusmaterialet) som ett fastighetstillbehör. Vad ska TS göra utöver att säga att han inte vill att grannen kör på vägkroppen som tillhör honom?

Det är nog mer fastighetsägaren, d v s tjänande fastighet som har möjligheter. Han kan ju t ex sätta upp grind eller gräva av den snyltande grannens anslutning till TS servitutsområde. Det är saker som TS inte får göra.

 

[-MH-]

TS kan sätta upp en skylt "fordonstrafik förbjuden för obehöriga", and take it from there? Rätten tillkommer väghållaren.

Med lite tur kan han kanske spärra av den så att grannen inte får någon nytta av vägen.

 

[Workingclasshero]

A har servitut på en väg på Bs mark som C också använder för att D parkerar på Cs servitutsväg. Borde inte AB&C gå och prata med D som ställer till det för AB&C?
D är ju boven i dramat här då hen tvingar C att köra på As servitutsväg!

 

[Nötegårdsgubben]

Rätten tillkommer väghållaren.

Håller med. Däremot är det inte säkert att TS (om denne är väghållare) har rätt att vidareupplåta rätten.

Om vi antar att servitutet säger ”rätt att anlägga och underhålla väg till fastigheten X” så kan ju inte TS hur som helst låta fastigheten Y nyttja samma väg utan markägarens tillstånd.

Men nu är vi väl närmast tre steg ifrån där TS senast klargjorde läget.