Hur påverkar förskjutning i murförband?
Hej,
Jag är intresserad av murförband men undrar en grej innan man börjar bygga.
Murförband kan se ut på olika sätt på grund av förskjutning. Men hur påverkas stabiliteten av förskjutningen och varför?
Tack
Jag är intresserad av murförband men undrar en grej innan man börjar bygga.
Murförband kan se ut på olika sätt på grund av förskjutning. Men hur påverkas stabiliteten av förskjutningen och varför?
Tack
Det blir stabilare att inte ha alla skarvar på samma ställe.
Ska du ha bärande murverk?
Ska du ha bärande murverk?
Det finns en artikel här på sidan som kanske kan hjälpa till:
https://www.byggahus.se/murforband-nu-och-da
https://www.byggahus.se/murforband-nu-och-da
Många missar att murförband som innehåller koppstenar (stenar med ändan utåt) är utväcklade för att binda ihop ytterskalet med det som är bakom.
Gamla murningar har i allmänhet en kompakt kärna av oberarbetad natursten sådan som den har brutits upp ur åkrarna eller ur någon närliggande stenbacke och lagd i kalkbruk. Tegelskalet som ofta var murat i munkförband har koppstenar som binder ihop det med kärnan. Många gamla borgruiner som vi tänker oss som gråstensbyggnader har haft tegelskal utanpå men eftersom tegel är mindre väderbeständigt har det frusit sönder och fallit bort medan murkärnan står kvar. Till exempel Raseborg.
Litet nyare tegelmurningar (ungefär slutet på 1700-talet och framåt) består ofta av mer eller mindre kompakt tegel hela vägen utifrån och in. Det kan vara en meter tjockt tegelmurverk och då behövs det koppstenar och innanför dem än fler stenar lagda på den ledden för att binda ihop muren på tjockleken. Blockförband går snabbt och enkelt att mura sådant med och det blir starkt. Man lägger helt enkelt vartannat skift var väg genom hela muren.
Litet nyare murningar (början på 1900-talet) kan ha inmurade luftrum någonstans inne i muren för att isolera bättre men fortfarande behövs det koppstenar som binder ihop tvärs över luftrumen.
Det är först i modern tid som de flesta tegelmurningarna har blivit bara ett halvstens skal som binds med kramlor till en helt annorlunda stomme bakom. Då är löpförband starkast och enkelt att mura.
Gamla murningar har i allmänhet en kompakt kärna av oberarbetad natursten sådan som den har brutits upp ur åkrarna eller ur någon närliggande stenbacke och lagd i kalkbruk. Tegelskalet som ofta var murat i munkförband har koppstenar som binder ihop det med kärnan. Många gamla borgruiner som vi tänker oss som gråstensbyggnader har haft tegelskal utanpå men eftersom tegel är mindre väderbeständigt har det frusit sönder och fallit bort medan murkärnan står kvar. Till exempel Raseborg.
Litet nyare tegelmurningar (ungefär slutet på 1700-talet och framåt) består ofta av mer eller mindre kompakt tegel hela vägen utifrån och in. Det kan vara en meter tjockt tegelmurverk och då behövs det koppstenar och innanför dem än fler stenar lagda på den ledden för att binda ihop muren på tjockleken. Blockförband går snabbt och enkelt att mura sådant med och det blir starkt. Man lägger helt enkelt vartannat skift var väg genom hela muren.
Litet nyare murningar (början på 1900-talet) kan ha inmurade luftrum någonstans inne i muren för att isolera bättre men fortfarande behövs det koppstenar som binder ihop tvärs över luftrumen.
Det är först i modern tid som de flesta tegelmurningarna har blivit bara ett halvstens skal som binds med kramlor till en helt annorlunda stomme bakom. Då är löpförband starkast och enkelt att mura.
Skulle ju inte skada med mer information från TS för att bättre kunna svara på frågan.