Hittade denna artikel om den sista tillverkaren av Pärtor här i området:
https://www.landsbygdensfolk.fi/nyheter/aen-dunkar-paerthyveln-taktfast-hemma-hos-arvid

Inledningen:
Pärthyvling är ett hantverk som allt färre utövar. En av de få – eller kanske rentav den ende kvarvarande – som ännu hyvlar pärtor på traditionellt vis är Arvid Lindqvist i Nojärv i Närpes. Själv känner han i alla fall inte till någon annan.

– Det är nog sista året det här nu, säger Arvid när vi sätter oss i skuggan inne i porten för att samtala en stund.

Han blickar ut över gården där försommarsolen gassar het och sonen Karl-Johan barkar klabbar för hand, klabbar som snart ska skäras till pärtor.

– Jag börjar bli för gammal, tillägger han.

Tiden går. Åren avlöser varandra. Och plötsligt en dag har det gått ett sekel. Men nej. Arvid är inte hundra år. Inte än. Dock på god väg. Nästa gång fyller han 95.

Arvid berättar om några krämpor han dras med. Kroppen har börjat protestera lite. Mest är det benen och ryggen som har tagit stryk under åren och som gör att det inte alltid känns så smidigt och säkert att röra sig som förr. Speciellt inte i skog och mark.

Men ännu i år hyvlar Arvid pärtor tillsammans med Karl-Johan. Friluftsmuséet Stundars i Solf har lagt in en beställning om tio meter, det brukar det göra vartannat år. Det är den leveransen som far och son nu tillverkar.

Kyrktorpet i Velkmossa är en annan trogen kund, liksom kyrkstallarna i Närpes som har lagt in en beställning om tjugo meter till nästa år.

Så vem vet. Kanske är det inte sista året Arvid skär pärtor i alla fall? Tiden får utvisa.
Tänk jag har kört om det huset många gånger och reagerat på att det såg ut som nån hade en massa kluvna pärtor på gården, undrade vad det handlade om.

Intressant men icke förvånande att det är svårt att hitta råmaterial idag, om träden helst bör vara över 100 år och växt sakta.
 
  • Gilla
Jiji och 1 till
  • Laddar…
engs
Pärta, är det samma sak som spån / spåntak alltså?
 
Dennis, då kan du komma över kvarken, här i byn har vi en spånhyvel som det kallas här.
Produktionen är minimal då marknaden är obefintlig förutom som engångstallrikar.

Protte
 
Jag har nog ingen personlig nytta av pärtor heller, men tänkte det kunde vara intressant för andra.

Också länge sen jag sett en ordentig riskvast (står om längre ner), sån brukade min farmor alltid sopa med.
 
Jag brukar binda björkriskvastar för eget bruk fast jag binder med ståltråd. Det gamla sättet att binda med björkvidja fick jag aldrig lära mig.

Jag har faktiskt funderat på om det skulle vara lönsamt att sätta upp en pärthyvel. Själv föredrar jag plåttak på alla byggnader från fågelholkar och uppåt men somliga vill ju ha pärtor.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.