Det var inte 15,75% för dig i ränta faktiskt, för räntan var avdragsgill kanske till 100% iaf till 75% kanske. Då blir räntan en helt annan och mkt lägre. Sedan har avdragen minskat. Nu är det 30% i avdrag.KnockOnWood skrev:
Lån, vad är det
När vi köpte vårt första hus år 1975 betalade vi 180.000 kr, och belånade till 100%.
Hypotekslån var beviljat, men med väntetid på två år, och Götabanken ställde upp i mellantiden.
Och kontantinsatsen betalade vi med sparlån, dvs man sparar 5000 kr och får låna det dubbla.
Så kom då hypotekslånet, där räntan var 15,75% inklusive en minimal amortering.
Nu 46 år senare, sålde senaste ägaren av huset det. Pris idag: 8,55 miljoner kr!
Varför behöll vi det inte i stället för att sälja det år 1998 för 830.000 kr?
Procentuellt sett tjänade du ungefär lika mycket på affären år 1998 som den som sålde nu i år.
De 830.000 kr som du då fick skulle på 23 år gett dig betydligt mer än 8,55 miljoner med bra fonder på börsen.
Lite fascinerande hur lite lån folk har. Ni som har det, tänker ni er att ni ska lämna det kapitalet till eftervärlden eller tänker ni låna upp och spendera på ålderns höst? Att det känns bra i magen är ju rätt irrationellt egentligen, som att ha alla sina pengar i en aktie.
Det där är lite intressant för vet ju många som exempel säger att man amoterar i princip inget för man vill ha dom pengarna nu utan räcknar med att man får igen dom pengarna när man säljer huset.I mitt fall som inte har något huslån så lägger vi pengarna på hög och eftersom vi inte har något lån på huset blir det rätt stor summa varje månad och känns rätt bra vid exempel bilköp kan man köpa kontant sedan om man så att säga gör rätt kanske man inte gör i andras ögon men känns rätt bra utan behöva låna.Okarlsson skrev:
Om man då tänker att ni skulle låna upp en låg, i princip riskfri nivå på huset, säg 50%, så skulle många få loss kapital att investera i annat för att inte ha alla ägg i samma korg. Det kräver ju dock att man ser boendet som en investering. Ser man det som en grävmaskin eller bil så är det ju fel sätt att se på det, men historien visar ju att det är en investering.V växelventil skrev:
Men det du amortera kan du ju spara på hög och investera i annat och vips så är du inte fattigpensionär. Litet tankeexpriment, om du ska amortera ner 4 miljoner på 30 år, vilket många står inför idag, så skulle man ha 6 miljoner på banken när man går i pension efter 30 år om halverar amorteringen.T Taxture skrev:
Jag tror att det har med geografi att göra. Nu vet jag inte var alla i tråden bor, men min teori är att i storstäderna med historisk stegrande bostadspriser har viljan att amortera varit väldig låg. Helt enkelt för att lånen varit stora och amortering inte ger speciellt stor skillnad på räntekostnaden då. Sen tänker nog många att de ändå kommer sälja snart och flytta till större, dyrare och kanske bättre?
VI har 4,6 miljoner i lån. Vi amorterar inte och har inga planer på det i dagsläget heller.
VI har 4,6 miljoner i lån. Vi amorterar inte och har inga planer på det i dagsläget heller.
Nja, denna statistik är ju den sämsta möjliga för att kunna dra några sådana slutsatser.
När man slänger ur sig en fråga om lån och låter de som vill svara, får man fenomenet att endast de som är nöjda med sin situation svarar. Alla som själva tycker att de har lite i överkant i lån, väljer att inte svara.
Det går med andra ord inte att säga någonting om datan som samlas in här.
Jag ser det som en sorts försäkring om boende på ålderns höst. När jag säljer huset kan jag köpa en lägenhet (som rimligen kostar kanske hälften av vad jag får för huset) och ha pengar till den ökade boendekostnaden livet ut i och med prisskillnaden. Jag har inte haft något bostadslån sedan jag köpte första lägenheten. Efter den har jag sparat till mellanskillnaden innan jag bytte upp mig. Old school... ;-)
Medlem
· Korpilombolo
· 3 302 inlägg
"Den som lever i skuld är icke fri" eller vad Göran nu sa.
Vi löste lånet med pengar som skvalpade på ett räntelöst konto. Det kändes skönt mentalt att vara skuldfri ett tag. Sedan gick vi och köpte ett fritidshus och belånade huset igen...
I princip är huset obelånat men vi valde att använda existerande pantbrev istället för att ta ut nya på fritidshuset. Belåningsgraden är dock låg pga värdeökning de senaste 20 åren. Kanske en fjärdedel.
Vi löste lånet med pengar som skvalpade på ett räntelöst konto. Det kändes skönt mentalt att vara skuldfri ett tag. Sedan gick vi och köpte ett fritidshus och belånade huset igen...
I princip är huset obelånat men vi valde att använda existerande pantbrev istället för att ta ut nya på fritidshuset. Belåningsgraden är dock låg pga värdeökning de senaste 20 åren. Kanske en fjärdedel.
Vi flyttade till vårt hus för 11 år sen. Lån på 3,3 MSEK vid köpet. Amorterade till att börja med 60.000 kr per år. Fortsatte med det i 5 år. Sen blev pengarna lagda på renoveringar i några år i stället för att amortera. Och efter det kom jag till insikten att det vi amorterat skulle ha stigit mycket mer än vad vi sparat på räntan om vi satt det i till exempel indexfonder. Efter det amorterar vi inget.
Så nu har vi lån på 3 MSEK. Huset värderades för några år sen till 6 MSEK, då var fortfarande delar av renovering inte klar vilket drog ner värdet men räckte för att vi skulle få lägre ränta pga 50% lånegrad. Marknadsvärde just nu är runt/minst 7,5-8 MSEK. Vi sparar sedan cirka 4 år stor del av våra löner i olika indexfonder.
Så nu har vi lån på 3 MSEK. Huset värderades för några år sen till 6 MSEK, då var fortfarande delar av renovering inte klar vilket drog ner värdet men räckte för att vi skulle få lägre ränta pga 50% lånegrad. Marknadsvärde just nu är runt/minst 7,5-8 MSEK. Vi sparar sedan cirka 4 år stor del av våra löner i olika indexfonder.
Magnus Filip skrev:
Noll kronor i lån överhuvudtaget och det är SÅ skönt!