Banken bryr sig helt enkelt inte vad jag tjänar och vilka utgifter jag har, inte ens om jag tjänade 100kkr i månaden. Enbart hur mycket jag har sparat just nu. Att jag inte har några pengar sparade tycker nog inte banken är så konstigt. Mig veteligen har man oftast inte så mycket sparat när man är 24, man vill oftast spendera pengarna man får i den åldern på ett eller annat sätt.

Visst skulle jag kunna vänta ett halvår men känns inte så intressant. Kommer iof ändå ta närmare ett halvår innan jag kan sätta skopan i marken men innan dess så kommer jag behöva slanta upp 300kkr. Vore kul om huset kunde vara helt klart när man fyller 30.

Jaja, nu har farsan gått in som medsökande. Vore konstigt om det inte gick nu med ett hus på 2,5 miljoner med bara 600 kkr i lån, som säkerhet.

Känns ändå lite surt att man inte kan stå helt på egna ben när man trots allt har jobb och skaplig inkomst och närmar sig 25. Den dagen jag är klar med huset och skaffar mig ett helt eget bolån då kan jag känna att jag är vuxen i byrokraternas Sverige. :)
 
Byt bank!
Tänk tanken att du faktiskt är kund och inte skall behöva stå där med mössan i hand. Gå till tex. Länsförsäkringarbank som är kända för att vara lite mänskligare och som dessutom har bra räntor.
Lycka till!
 
Fick svar från Handelsbanken att jag fick beviljat byggkreditiv, inget krångel eller trams bara frågade några grundfrågor, budget, ålder och liknande. Slipper dessutom vara beroende av mina föräldrar och låsa upp deras tillgångar. Äntligen någon som behandlar en som ansvarig vuxen.
 
Allt upprepar sig. Det här är historia nu, men i mitten av 60-talet anställdes jag i Stockholm och fick lön, samt sparade i PK-banken, som Nordea hette då. Efter drygt 10 år gick jag till banken och sökte lån för att köpa ett hus som 1976 kostade 278kkr. Mycket osympatisk kamrer. Han satt vid sitt skrivbord och jag fick stå. Det är kärvt nu sa han. Jag fyllde i en ansökan och ville låna 250 kkr. Efter någon vecka fick jag ett brev där jag erbjöds låna 75 kkr! Dagen efter gick jag med brevet till Sparbanken och flyttade över allt dit. Två år senare köpte jag ett hus (som är bättre än det jag tänkte köpa först. Jag skall kanske vara tacksam mot PK-banken: Jag fick ett bättre hus och frigjorde mig från en osympatisk bank). Jag gav 325 kkr. Lån 100 kkr vardera från två banker, 100 kkr från släkt och mor och säljaren (25 kkr på fem år) , resten var sparat. Jag vet nu att staten, riksbanken, hade tumskruvar på bankernas utlåning, så det var inte helt bankens fel, men det visste ju inte vi bankkunder då.
Eftersom lånen nästan är slutbetalda nu funderar jag på att bygga ut. Inte för att två personer, 60+, behöver mer plats utan för att det verkar vara bättre affär än att låta bankerna låna mina pengar utan att betala ränta.
HansG
 
Bra att det löste dig. Jag har kreditivet hos FSB o sa att det tar nog 1,5 år att bygga vårt hus själva, det var inga problem där heller.

DD
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.